A Catholic Renewal

~ En radikal blogg ~

"Se, jag gör allting nytt..." (Upp 21:5)

onsdag, maj 14, 2008
Vetenskap och andlighet - en framtidsvision
Fick en länk till en mycket intressant artikel i New York Times om förhållandet mellan tro och vetenskap.

Där förutspås en utveckling där vetenskapen slår armkrok med mystiken - och lämnar de religiöst bokstavstroende till att föra en alltmer tynande väderkvarnsfajt.

Här ett kort utdrag ur artikeln:

"In their arguments with Christopher Hitchens and Richard Dawkins, the faithful have been defending the existence of God. That was the easy debate. The real challenge is going to come from people who feel the existence of the sacred, but who think that particular religions are just cultural artifacts built on top of universal human traits. It’s going to come from scientists whose beliefs overlap a bit with Buddhism.

In unexpected ways, science and mysticism are joining hands and reinforcing each other. That’s bound to lead to new movements that emphasize self-transcendence but put little stock in divine law or revelation. Orthodox believers are going to have to defend particular doctrines and particular biblical teachings. They’re going to have to defend the idea of a personal God, and explain why specific theologies are true guides for behavior day to day. I’m not qualified to take sides, believe me. I’m just trying to anticipate which way the debate is headed. We’re in the middle of a scientific revolution. It’s going to have big cultural effects."

Spännande tankar...

Har han möjligen rätt? Vad tror ni?

Själv tror jag inte att detta, om det besannas, behöver betyda att man överger tron på en personlig Gud. Men att det kommer att påverka de religiösa systemen är ganska givet....

Etiketter: , , , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 11:52   0 svar / comments
fredag, februari 29, 2008
Kokongkatolicism och fjärilstro

Det här inlägget har jag spunnit på i tankarna ett par dar.

Ingen som surfat omkring bland kristet - och i synnerhet katolskt - präglade bloggar lär ha kunnat undgå den ofta förekommande kollisionen mellan olika avarter av fundamentalism och fritt vattengående (närmare beskrivet i ett tidigare inlägg).

En morgon nyligen växte ett bildspråk fram som kan förtydliga dilemmat.

Det är som att en del katoliker med flit (eller genom en "lyckad" indoktrinering) väljer att förbli på larvstadiet - de slutar liksom alla andra fjärilslarver att krypa omkring och samla intryck en dag, och spinner in sig i en puppa/kokong.

Meningen är förstås att larven ska utvecklas inne i puppan och en dag ta sig ut ur den och veckla ut vingarna för att sedan leva ett fritt fjärilsliv.

Men den trånga, trygga, tätt omslutande lilla kokongen verkar istället för en del bli till ett slags limbo - där de stannar kvar och aldrig utvecklas fullt ut.

De föreställer sig rentav att puppan innehåller "hela" sanningen. Men där finns bara det lilla de har lärt sig som larver - uppfattningar som behöver korrigeras av den vida fjärilsverkligheten.

Sorgligt för deras egen del förstås - men värre är att de vill hindra också andra fjärilslarver från att utvecklas - och att de vill försöka tvinga ner alla skimrande fjärilar tillbaka i kokongerna.

Tragiskt - och tragikomiskt på samma gång....

En variant på denna bild ges i en liknelse jag skrev en gång om en fågel.

En annan bild som kom idag:

Hur länge man än belyser en blind fläck i ett öga med en strålkastare så kommer fläcken inte att kunna uppfatta ljuset....

De katolska fariseerna går inte bara omkring med stora bjälkar i ögonen liksom sina bibliska föregångare - utan har även stora blinda fläckar. Så hur mycket ljus man än riktar mot det uppenbara så ser de inte.

Det kan förklara deras förvrängda syn på kvinnor och män.

I urkyrkan fanns ett jämlikt tjänande. Alla historiska källor visar på det.

Men för dem som lider av självvald bjälkblindhet, av kokongkatolicism, tycks Gud ha skapat kvinnor och män diametralt olika. Män ses som skapade till att kunna bli precis allt vad de vill - medan kvinnor bara får bli det män rent biologiskt inte kan bli, och det som "blir över" när de manliga reviren har inmutats.

Men ett efter ett har de "manliga staket" som byggts upp under historiens gång, som alltså inte fanns där från början, tagits bort - bara ett fåtal är kvar - mest uppenbart i katolsk miljö: det kyrkliga tjänststaketet.

Vilken förvrängd syn på kvinnor och män - och Gud - detta är.

Hur man kan vilja välja ett inskränkt synsätt framför den öppna fjärilstillvaro vi som kristna är kallade till har jag svårt att begripa. Förmodligen beror det på en djup inre osäkerhet, och en rädsla att släppa taget, våga gå på vatten...

Etiketter: , , , , , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 10:29   15 svar / comments
torsdag, oktober 25, 2007
Blind auktoritetstro och plattformar för kritik
Detta ämne (blind auktoritetstro) kom upp i kommentarerna till inlägget om framtidens ledare.

En mycket viktig fråga!

Jag har träffat på personer som har det slags blinda auktoritetstro som Eva-Maria där beskriver - även i katolska sammanhang. Annars intelligenta människor som plötsligt ger vika på ett oförnuftigt sätt i "lydnadens" namn, i ett slags masspsykos. Det är något förvånande. Och även farligt. Detta var vad som gav en person som Hitler sådan framgång. Och detta är även grogrunden för skadlig fundamentalism - i form av en blind bokstavstro som inte ifrågasätter nånting.

Man får inte sluta tänka själv! Aldrig!

Allt som förblindar människor behöver belysas i skarpt strålkastarljus så det blir uppenbart för var och en. Det är botemedlet mot auktoritetstro och fundamentalism av olika slag - vare sig det handlar om sola scriptura, sola dogma (catechismus?), eller sola liturgia.... Olika kyrkor har olika problem att tampas med.

Ulf Jonsson sa något intressant igår i debatten med Christer Sturmark - att det behövs plattformar (eller ett liknande ord), för inomkyrklig kritik. Att det är viktigt för en sund miljö.

Jag håller verkligen med - och undrar var dessa plattformar finns nu - inte minst i katolska sammanhang?

De internetforum som finns brukar bli tummelplatser för sådana som ser det som sin mission att försvara "den enda rätta läran" mot var och en som ifrågasätter saker (som inte hör till det centrala i tron, eller till trosfrågor överhuvudtaget).

Jag undrar hur det går att nå fram till en mer positiv och konstruktiv dialog om frågor som folk har delade meningar om inom kyrkan. Min blogg är förvisso ett försök att skapa ett sådant debattforum där det är högt i tak för olika åsikter. Men visst behövs det fler platser där positiva, respektfulla samtal mellan oliktänkande (som även gårdagens debatt gav ett bra exempel på), kan florera?

Det är genom liknande inom- och mellankyrkliga samtal - som inte går ut på att med näbbar och klor försvara en ingrodd åsikt, utan vara lyhörd för hur den helige Ande leder oss just nu - som kyrkan kan gå vidare i varje ny tid...

Etiketter: , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:05   3 svar / comments
     
OBS!!! BLOGGEN HAR FLYTTAT! / THE BLOG HAS MOVED!
Senaste kommentarer
My English blog posts
Aktuellt
Min lilla hörna
Om bloggen
Tidigare inlägg
Arkiv
Webbsidelänkar
En salig bloggblandning
Etiketter - ett urval
Ekumenisk dialog
Citerat

    "Since we live by the Spirit, let us keep in step with the Spirit." (okänd källa)

    "Where there is no love, put love and gather love."  Johannes av Korset

    "The soul of one who loves God, always swims in joy, always keeps holiday, and is always in the mood for singing." Johannes av Korset

    "To write is to pray."  Thomas Merton

    "In vino veritas!" (Det kan tolkas bokstavligen så - på ett djupt sätt - i eukaristin.)

    "Injustice anywhere is a threat to justice everywhere. I will not stand idly by when I see an unjust war taking place." Martin Luther King, Jr.

Smått och gott

Copyright: Charlotte Thérèse, 2007

Bloggtoppen.se BlogRankers.com Christianity Blogs - Blog Catalog Blog Directory Blogglista.se Bloggar Religion bloggar Blog Flux Directory Blogarama - The Blog Directory Add to Technorati Favorites
eXTReMe Tracker