A Catholic Renewal

~ En radikal blogg ~

"Se, jag gör allting nytt..." (Upp 21:5)

fredag, februari 29, 2008
Kokongkatolicism och fjärilstro

Det här inlägget har jag spunnit på i tankarna ett par dar.

Ingen som surfat omkring bland kristet - och i synnerhet katolskt - präglade bloggar lär ha kunnat undgå den ofta förekommande kollisionen mellan olika avarter av fundamentalism och fritt vattengående (närmare beskrivet i ett tidigare inlägg).

En morgon nyligen växte ett bildspråk fram som kan förtydliga dilemmat.

Det är som att en del katoliker med flit (eller genom en "lyckad" indoktrinering) väljer att förbli på larvstadiet - de slutar liksom alla andra fjärilslarver att krypa omkring och samla intryck en dag, och spinner in sig i en puppa/kokong.

Meningen är förstås att larven ska utvecklas inne i puppan och en dag ta sig ut ur den och veckla ut vingarna för att sedan leva ett fritt fjärilsliv.

Men den trånga, trygga, tätt omslutande lilla kokongen verkar istället för en del bli till ett slags limbo - där de stannar kvar och aldrig utvecklas fullt ut.

De föreställer sig rentav att puppan innehåller "hela" sanningen. Men där finns bara det lilla de har lärt sig som larver - uppfattningar som behöver korrigeras av den vida fjärilsverkligheten.

Sorgligt för deras egen del förstås - men värre är att de vill hindra också andra fjärilslarver från att utvecklas - och att de vill försöka tvinga ner alla skimrande fjärilar tillbaka i kokongerna.

Tragiskt - och tragikomiskt på samma gång....

En variant på denna bild ges i en liknelse jag skrev en gång om en fågel.

En annan bild som kom idag:

Hur länge man än belyser en blind fläck i ett öga med en strålkastare så kommer fläcken inte att kunna uppfatta ljuset....

De katolska fariseerna går inte bara omkring med stora bjälkar i ögonen liksom sina bibliska föregångare - utan har även stora blinda fläckar. Så hur mycket ljus man än riktar mot det uppenbara så ser de inte.

Det kan förklara deras förvrängda syn på kvinnor och män.

I urkyrkan fanns ett jämlikt tjänande. Alla historiska källor visar på det.

Men för dem som lider av självvald bjälkblindhet, av kokongkatolicism, tycks Gud ha skapat kvinnor och män diametralt olika. Män ses som skapade till att kunna bli precis allt vad de vill - medan kvinnor bara får bli det män rent biologiskt inte kan bli, och det som "blir över" när de manliga reviren har inmutats.

Men ett efter ett har de "manliga staket" som byggts upp under historiens gång, som alltså inte fanns där från början, tagits bort - bara ett fåtal är kvar - mest uppenbart i katolsk miljö: det kyrkliga tjänststaketet.

Vilken förvrängd syn på kvinnor och män - och Gud - detta är.

Hur man kan vilja välja ett inskränkt synsätt framför den öppna fjärilstillvaro vi som kristna är kallade till har jag svårt att begripa. Förmodligen beror det på en djup inre osäkerhet, och en rädsla att släppa taget, våga gå på vatten...

Etiketter: , , , , , , , ,

postat av Charlotte Therese Björnström @ 10:29  
15 Kommentar/-er:
  • 29 februari, 2008 11:51 sa Anonymous Anonym

    Lite uppmuntran i humorns tecken:
    http://youtube.com/watch?v=N7IZmRnAo6s

     
  • 29 februari, 2008 11:59 sa Blogger Dag Selander

    Sr Charlotte, du vet att jag både är katolik och inte samt att jag gillar dig & din coola blog! Visst vet du?!

    Inför dagens och helgens heliga Mässa vill jag att du tar en titta på dessa katolska hälsningar! Men kör först 3 Ave Maria & 14 Fader vår. Du har slarvat med bikten ett tag.

    OK, efter din botgöring kan du koppla av - gärna med ett glas kokosmjölk med whisky:

    http://www.youtube.com/watch?v=B0c_DlPBkDE
    http://www.youtube.com/watch?v=VABSoHYQr6k

    //Dag Sr

     
  • 29 februari, 2008 12:02 sa Anonymous Mackan

    Vilken underbar fågel! (I anonyms inlägg).

    Jag trodde för övrigt ett tag att det var Johan som rubriksatt det här inlägget. Han gillar ju både insekter och katoliker :)

     
  • 29 februari, 2008 12:55 sa Blogger Dag Selander

    sr Charlotte, lessen... kan du klippa bort youtube nr 2, eftersom jag tyvärr bara kollade typ/40 sekunder av den. //D

     
  • 29 februari, 2008 13:00 sa Blogger Charlotte Therese

    Dag,

    Jag kan inte redigera inlägg - bara ta bort.

    Har inte hunnit till avkopplingen än (saknar dessutom båda ingredienserna) - så jag har inte tittat på klippen.

    Men om det andra klippet är hemskt på något sätt - så kan vi väl utfärda en varning härmed - öppna det inte!

    *Alla kastar sig över klipp två.*

    Är det riktigt illa så kan du posta ditt inlägg här igen - men ta bort länk två.

    I så fall raderar jag de här kommentarerna.

    Charlotte

     
  • 29 februari, 2008 13:13 sa Blogger Charlotte Therese

    Mackan,

    Ja, det var en lattjo liten pippi.

    Såg dock inte hela klippet - det gick ju ut på samma sak under de första två minuterna, så jag antog att det fortsatte så framöver.

    Om någon orkar kolla på hela (i en dator som inte hackar sönder alla Youtubeklipp) så kan ni väl berätta?

    Charlotte

     
  • 29 februari, 2008 13:23 sa Anonymous Mackan

    Förövrigt är väl "Kalsongkatolicism" både ett roligare och mer passande namn? ;)

    (Nej, det är inget försök att återuppliva Trosbekännelsen från Z:s blogg, utan mer ett konstaterande att det är... well... Jag skulle vilja skriva män, men... Kalsongbärare i alla fall som håller på.)

    Självklart är tron till för både tros- och kalsongbärare. Alla trons delar.

     
  • 29 februari, 2008 14:28 sa Blogger Charlotte Therese

    Mackan,

    Hoppas att det inte blir till en favorit i repris även här...!

    Men visst, du har delvis rätt.

    Frågan är bara: har det icke oansenliga antal kvinnor som också företräder kalsongkatolicismen bytt trosbekännelse?

    Charlotte

     
  • 29 februari, 2008 15:34 sa Anonymous Mackan

    Jupps. Vi kan lämna det vid det ;)

    Jag måste för övrigt fråga om något som jag inte tänkt på tidigare, men som jag kom att tänka på idag...

    Kan en präst binda någon (alltså vägra att lösa den från sina synder) i bikten?

    Jag blev alldeles kallsvettig, men jag har aldrig funderat över det där förrän idag. I vårt samfund praktiseras ju inte bikten på samma sätt, så - hur funkar det?

    Förlåt att jag är off-topic. Men tydligen kan man vara i en kokong och vara protestant också

     
  • 29 februari, 2008 16:42 sa Anonymous Zoltan

    CT,

    jag undrar i mitt stilla (förpuppade?) sinne: vilket slags svar förväntar du dig på ömsinta beskrivningar som:

    "Det är som att en del katoliker med flit (eller genom en "lyckad" indoktrinering) väljer att förbli på larvstadiet - de slutar liksom alla andra fjärilslarver att krypa omkring och samla intryck en dag, och spinner in sig i en puppa/kokong."

    Du verkar ju vilja tillåta en fri diskussion, varför då dessa elakheter? Skall skymf belönas med skymf?

    En sista fråga: har du tillgång till en större mängd sanning än de du verkar putt på?

    Är detta inte en tid för eftertanke och bot?

    Vore det inte tjusigare att ta första steget, räcka ut handen och säga: "ja, detta XYZ som jag sade var överilat, förlåt. Jag förlåter A, B och C."

    Om jag är en av dessa som du reagerat på, vilket jag kanske borde vara, så vill jag här och nu säga:

    Förlåt, jag vill inte såra dig! Inte idag, inte imorgon, inte någonsin!

     
  • 29 februari, 2008 18:29 sa Blogger Charlotte Therese

    Mackan,

    Har för mig att om en person inte ångrar sin synd men ändå går till bikt så kan prästen inte förmedla Guds förlåtelse. Då skulle bikten bara vara en "skenbikt", skulle man kunna säga - ytlig formalia - men inte allvarligt menad.

    Det krävs flera ingredienser för att bikten ska vara giltig.

    (Och nu låter jag väl snart som en "förpuppad" kateket....)

    Men du (eller någon annan som läser detta) behöver knappast vara ängslig för att bli bunden i synder. Varken protestanter eller katoliker...

    Vill man innerst inne få förlåtelse så är ju ångern redan uppriktig.

    Ingen anledning att börja släppa fram kallsvett alltså...

    Är det svar nog eller ska jag hämta den stora tunga katekesen och ge dig ett par paragrafer...? ;-)

    Charlotte

     
  • 29 februari, 2008 18:58 sa Anonymous Mackan

    CT - Tack.

    Skickade, för att fortsätta vara off-topic, om mailet igen nu. Kolla om du fått det.

     
  • 29 februari, 2008 19:43 sa Blogger Charlotte Therese

    Zoltan,

    Jag hade börjat svara dig, och skrivit ganska långt - så "frös" datorn så inget gick att rubba elller spara och det var bara att starta om den.

    Och börja om...

    Först vill jag säga att jag gillar ditt sinne för humor... Bl.a. i Z's blogg nyligen.... ;-)

    Sen vill jag säga att jag liksom du verkligen vill försöka främja ett öppet och gott samtalsklimat med så lite dyngkastande som möjligt.

    Båda två misslyckas vi säkert med denna föresats - just för att det är en svår balansgång - för var slutar den objektiva kritiken - och var börjar den subjektiva kränkningen.

    Oftast känner man nog skillnaden.

    Men man tolkar det också olika ibland.

    Någon uppfattar t.ex. konservativ och liberal som skällsord.

    Någon annan försöker göra radikal till skällsord (lycka till!).

    Det är som att några vill bilda läger och slåss mot "de andra".

    Jag ställer inte upp på det.

    Jag är kritisk mot allt som går för långt åt någon ytterkant. Tror att en gyllene medelväg är närmast sanningen. En smal medelväg (är väl bäst att tillägga). På vatten.

    Och eftersom ytterlighetskanterna motverkar detta framåtgående på vattnet så riktar jag ofta kritiken ditåt.

    En del missuppfattar då det jag skriver - som att jag skulle höra till den ena ytterkanten. Så är det inte. De målar upp en nidbild och ser allt jag skriver i ljuset av den felaktiga bilden. Och vill sedan vanligen kasta ut mig och ibland alla andra som inte tycker som de själva ur katolska kyrkan.

    Förutom att det är förfärligt barnsligt så är det inte sant katolskt att göra så. Vem har väl utnämnt dem till domare och trospoliser?

    *försök hålla tillbaka associationsflödet nu, Mackan*

    Det är väldigt tröttsamt... Och kan inte leda till några genuina samtal - eftersom utgångspunkten är fel.

    Men, för att knyta ihop säcken till en av frågorna - du har helt rätt - skymf ska inte belönas med skymf...

    Och visst kan man anmärka på enstaka formuleringar - de kan alltid slipas mer....

    Men om vi ser till själva kärnan i detta inlägg så tycker jag mig faktiskt se det här fenomenet mycket tydligt - hur vissa stänger in sitt tänkande om tron i ett mycket trångt utrymme och sedan inte utvecklas efter ett visst stadium.

    Du frågar om jag har tillgång till en större mängd sanning.

    Hur mäts sanning?

    Jag har förstås inte, rent objektivt sett, tillgång till en större mängd. Sanningen, så långt den går att nå, är tillgänglig för alla som vill ta till sig den. Men det kräver ett aktivt val och sökande - det kräver ett kritiskt tänkande och öppenhet för överraskningar.

    Jag tycker mig genom ett sådant tillvägagångssätt ha funnit mer av sanningen än tidigare.

    Vem som helst kan nå till samma resultat - men det krävs då att man vågar lägger ihop allt tillgängligt material - att man inte nöjer sig med att se på små bitar här och där - som dessutom i värsta fall motsäger evangeliets anda om de används fel....

    Du har självfallet rätt i slutklämmen - visst är det tjusigast att ta första steget för att nå försoning om någon har sårat en - eller om flera har sårat varandra - det brukar jag försöka göra så gott jag kan.

    Men ibland blir det för mycket helt enkelt (och nu talar jag inte om något som hänt i bloggosfären - det är som sagt bara en liten gnutta av allt - men sista droppen i ett överfyllt glas är den som märks mest utåt).

    Vad jag önskar är inte att vi ska ställa till med en massa bloggförlåtelsekalas titt som tätt.

    Vi borde gå ett steg tillbaka istället - för att undvika att saker som kan såra inträffar framöver.

    Jag vill därför visa på roten till det hela (ett drag av den radikalism jag förespråkar).

    Om alla slutar med att måla upp nidbilder och låter var och en definiera sig själv istället, om alla förutsätter att de andra har lika goda syften som man själv så är redan där mycket vunnet.

    Om alla vågar öppna sig för möjligheten att upptäcka mer av sanningen är resten vunnet...

    Och man måste också våga se fläckarna - hos sig själv såväl som hos Kyrkan - och försöka göra något åt dem - annars förblir status quo.

    Jag tror det var du som skrev nån annanstans om att i Kyrkan så talar man om problemen internt och att man alltså inte bör göra det offentligt.

    Men där håller jag inte med - det är kanske det idealiska - i den bästa av världar. Men i verkliga livet ser jag hela tiden problem sopas under mattan i Kyrkan - man vill inte låtsas om dem - så får de växa till berg under det att man inte vill tala om dem - eller t.o.m. förbjuder samtal om dem.

    Därför är ett öppet och transparent samtal det allra bästa om saker ska kunna belysas från olika vinklar och på sikt lösas...

    Nu blev det här väldigt långt igen, och helt annorlunda än det första "frusna" utkastet - och kanske var det någon mening med det...?

    Allt gott,
    Charlotte

    P.S. Eftersom du nu startade ett förlåtelsekalas...

    Du och alla andra som eventuellt känner sig träffade är förlåtna bakåt i tiden och på förhand och ur alla vinklar - hoppas att ni också kan förlåta mig ifall något som nån gång skrivits här eller på annat håll har sårat någon.

    Hoppas att detta var heltäckande... :-)

    Och hoppas att vi kan gå vidare en liten gnutta visare av erfarenhet, och i större öppenhet för den andres mysterium....

    Och särskilt Den Andres (Guds) mysterium...

     
  • 29 februari, 2008 20:36 sa Anonymous Zoltan

    CT,

    Tack!


    Att diskutera är sannerligen en större konst än argumentation.

    För, i en diskussion är både form och innehåll väsentliga, medan argumentationen klarar sig gott med enbart innehåll.

    Detta är vad jag har lärt mig de senaste dagarna.

    Sedan något kanske för ett annat inlägg: hur förändrar man kyrkan? Är det i offentlighet, eller internt? Vi verkar ha olika syn på den saken, och jag tror att detta kan vara en orsak till det ibland omilda bemötande vi sett.

    (Ska gömma mig oftare i tvättstugan, för de kommentarer / svar jag fått ikväll slår längdrekord. En f.ö. bra plats att meditera på - stirra in i tvättmaskinen, underbart!)

     
  • 29 februari, 2008 21:26 sa Blogger Charlotte Therese

    Zoltan,

    Tack själv för att du för tankarna ett snäpp vidare...

    Diskussion/samtal - tycker jag är mycket givande!

    Det är därför den här bloggen alls finns...

    Men ofta leder diskussioner - rent allmänt, inte bara i bloggar - till argumentation - och landar i pajkastning.

    Trist...

    En viktig sak för ett fruktbart samtal som jag glömde nämna är förmågan att skilja mellan sak och person.

    Där kör det ofta ihop sig.

    Någon som inte gillar en viss åsikt vänder sig emot personen som tycker så - och sen går det inte att komma tillbaka till sakdiskussionen.

    Och så har vi det där välkända internetfenomenet förstås - att man inte ser den man talar med eller hör tonfallen.

    Där kan mycket gå snett - särskilt om man inte känner personen IRL.

    Jag tror att meningsmotståndare skulle få ett helt annat (förmodligen mer positivt) intryck om de mötte varandra.

    Därav tanken på bloggträff IRL i vår... Förutom att det ska bli jättekul att träffa såna man bloggpratat med ett bra tag nu...!

    Kanske det kan revolutionera internetekumeniken - också den "inom-katolska"... ;-)

    Ja, det finns mycket att lära sig av samtal - och om samtalsteknik...

    Det låter som ett spännande ämne: hur man förändrar Kyrkan...

    Det kan vi säkert skriva både ett och flera inlägg om. Kanske ur olika vinklar? Spännande...

    Betyder det sista du skrev att du har hållit hus i tvättstugan idag - under tiden som folk har skrivit romaner till kommentarer?

    Det vore ju i så fall ett lustigt sammanträffande. Jag har själv haft en tvättid insprängd idag ovanpå allt annat...

    Sparar det alltid tills det blir akut - så man slipper tvätta så ofta....

    Spenderar så lite tid som möjligt i själva tvättstugan - brukar ta en promenad istället medan tvätten *inte* torkar (man får ha den hängande i lägenheten i 1-2 dagar efteråt - torkrummet är ganska värdelöst).

    Fast annars håller jag med dig - det är meditativt/suggestivt att se maskinerna snurra så det bildas roterande färgcirklar... :-)

    Charlotte

     
Post a comment here: Skicka en kommentar
To the main page of this blog: Till bloggens första sida
 
 
     
OBS!!! BLOGGEN HAR FLYTTAT! / THE BLOG HAS MOVED!
Senaste kommentarer
My English blog posts
Aktuellt
Min lilla hörna
Om bloggen
Tidigare inlägg
Arkiv
Webbsidelänkar
En salig bloggblandning
Etiketter - ett urval
Ekumenisk dialog
Citerat

    "Since we live by the Spirit, let us keep in step with the Spirit." (okänd källa)

    "Where there is no love, put love and gather love."  Johannes av Korset

    "The soul of one who loves God, always swims in joy, always keeps holiday, and is always in the mood for singing." Johannes av Korset

    "To write is to pray."  Thomas Merton

    "In vino veritas!" (Det kan tolkas bokstavligen så - på ett djupt sätt - i eukaristin.)

    "Injustice anywhere is a threat to justice everywhere. I will not stand idly by when I see an unjust war taking place." Martin Luther King, Jr.

Smått och gott

Copyright: Charlotte Thérèse, 2007

Bloggtoppen.se BlogRankers.com Christianity Blogs - Blog Catalog Blog Directory Blogglista.se Bloggar Religion bloggar Blog Flux Directory Blogarama - The Blog Directory Add to Technorati Favorites
eXTReMe Tracker