Så har ännu en favvobloggare lagt av - eller förhoppningsvis bara pausat...
Medan dyngan vräker ner över medkristna i vissa andra bloggar. För trist för att man ska vilja bjuda på länkar dit och locka dem som gillar sånt att frossa alltför mycket under fastan.
Borde fastetiden inte vara en tid av självrannsakan och försoning?
En tid då man kan räcka sina eventuella ovänner handen och sluta fred.
En tid då man är lite mer öppen än annars för att slå hål på sina ingrodda fördomar.
En tid då man inte smutskastar dem som pekar på obehagliga sanningar - utan omvänder sig själv - till sanningen.
En tid då man fastar på det sätt som behagar Gud.
Inte som de kristna självrättfärdiga hycklarna.
Ur Jesaja 58:
"Dag efter dag söker de mig och vill lära sig följa mina vägar. Likt ett folk som handlar rättfärdigt och inte har övergett sin Guds lag ber de mig om regler för vad som är rätt och älskar att nalkas Gud.
"Ser du inte att vi fastar? Märker du inte hur vi späker oss?"
Ni sköter era sysslor på fastedagen, ni driver på era drängar, ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden.
Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?
Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!
Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: "Här är jag."
Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal, om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag.
Herren skall alltid leda dig, han mättar dig i ödemarken och ger styrka åt benen i din kropp. Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar."
Fastetiden, och än mer påsktiden, kan då bli till en humorns tid - till den inre och yttre glädjens tid.
Kyrkan kan då bli ett tecken på vad hela världen borde vara.
Men hur många dagar har redan gått av de fyrtio? Ännu ett år.
Är det någon som ser några tecken på en rätt fasta ens bland oss kristna?
Är "de egna" bara de som tycker exakt som man själv i varje mikrodetalj?
Vad tycker Gud om en "bråk och gräl-fasta", ackompanjerad av fromliga rosenkransar, brödkanter och vatten?
En fasta som består just i det som skulle vara dess motsats: okbyggande, bojpåhängande, "hot och hån och förtal"...
* Har man förresten lite sinne för humor så är Jesajacitat trots allt skojigt formulerat.*
Dagar när ondskan tränger på från alla sidor och på alla tänkbara sätt får man försöka le mellan tårarna...
"En tid då man kan räcka sina eventuella ovänner handen och sluta fred."
Charlotte, om du visste hur ofta man på nätet fått besvara självsäkra kort-stubin-bloggare och besserwisser-kommentatörer med vänliga och artiga ord.
På sikt hjälper detta med att ta första steget. Gissa hur många djupa suckar man fått dra innan man besvarat vissa fanatiker-ateisters frågor, som exempelvis:
"Hur kan du köra med så urkorkade argument, Z......" eller "När nu är du allt ute och cyklar, Z, samt att du har en högst vidskeplig världsuppfattning...." eller "Jaså, du påstår alltså att.........!" "Slår vad om att Z är ett fruntimmer, för hennes argument finns ju inte...."
(den personen kunde kanske inte grammatik: det är alldeles uppenbart att jag är en kvinna: EnklA Z inte EnklE Z, kallas jag ju)
Gissa hur det känns att bli tillskriven X och Y, när jag inte ens tänkt X och Y.
Förresten, det vet du redan!, du har bl a haft en toppendialog med Allotetraploid. Good job! Du fick honom att öppet kommentera på, och därmed erkänna att han läser, en blogg som heter något med "Catholic". Det är stort.
Jag tänker inte försöka samla martyrpoäng genom att nämna hur många hatbrev (riktiga brev) jag får, per år, av kristna syskon som brukar bekymra sig för min eviga själs väl (eller själva döma mig till helvetets kval). Vanligtvis har de det gemensamt att de kommer från Småland och aldrig hört mig köra standup.
Som alltså är skälet - jag "hädar" genom att skoja om heliga grejer.
Gud har nu välsignat mig med ganska tjock hud (faktiskt), så jag är inte så deppig på grund av det. Det kanske rent av blir nästa grej att samla på ;)
Men var inte ledsna, systrar.
Dagens citat: "You can calculate the worth of a man by the number of his enemies, and the importance of a work of art by the harm that is spoken of it." -- Gustave Flaubert
Det är nog för min del bara lite för mycket just nu - flera riktigt tunga bautagrejor att bära (allvarliga saker) - och så bloggdyngan då som grädde på moset... (semlan?)
Tänkte du börja samla på hatbrev?
Alldeles otroligt, tycker jag, att du får såna.
Men livet är ju inte rättvist på något sätt, så ur den aspekten är det inte så konstigt.
"Hädelse" - ja, då är vi väl anklagade för samma sak förmodar jag... Eller är "heresi" något lindrigare kanske? ;-)
Värst av allt i kristna sammanhang är väl ändå: "humorbrist"?
Hos det glada budskapets företrädare.
Gäller Flauberts liknelse även kvinnor och bloggar så ligger jag ruskigt bra till låter det som...
Ni betyder verkligen massor för mig också. Bara så ni vet. Fast det vet ni säkert redan.
"Heresi" är väl mest bara villolära, medan "hädelse" är att med vett och vilja vända sig mot Gud, va? Eller har jag fel definitioner här?
CT - när du har bautagrejer i livet som tynger, släpp det som inte är lika viktigt. Som bloggeriet. Vi saknar dig, men vi dör inte av att du tar en paus.
Du har inget annat att ge än dig själv, så det är bäst att se till att du inte tar slut.
Vet inte om du läste min bloggpost om samlande tidigare idag? Men varför inte börja samla på hatbrev? Det är ju rätt originellt, om inte annat ;) "Bästa" året hittills är 2006 (16 st). Men jag har fått något/några varje år sedan typ -04.
Dock inte innan dess, vilket jag tackar Gud för. I så fall är det inte säkert att jag hade fortsatt. Numera tar jag lite mindre allvarligt på det. (Du kommer få se vad jag använder dem till, lite senare i boken du läser, för övrigt...)
Jag hävdar själv att humorbrist faktiskt är hädelse, eller i alla fall leder oss på en väg mot hädelse, då våra perspektiv (vem som är Stor och vem som är Liten, exempelvis. Gud är den Store "Jag Är" och vi är alla de små "Jag är inte") förvrids när vi inte har humor. Missar vi vem som är Gud och vem som inte är det är det åtminstone heresi och i värsta fall hädelse, va?
Så bevara den. På riktigt - bevara den. Humorn är riktigt, riktigt skör, viktig, dyrbar, vacker och... rolig! Vi behöver den!
Känner du att en miljö, IRL eller på Nätet, får dig att tappa glädjen - bryt upp. Jag menar inte om du EN dag känner dig lite off, det kan man göra, men om du känner att du suckar bara du tänker på det hela, bryt upp.
Själv har jag nyligen lämnat en blogg just på grund av bristen på humor. Och för att jag bara blev ledsen och arg av diskussionerna där. Tack och hej!
"Jag hävdar själv att humorbrist faktiskt är hädelse, eller i alla fall leder oss på en väg mot hädelse,"
Precis, skrattet påminner oss om våra tillkortakommanden, på ett glädjefullt sätt. Ingen av oss är gudomlig! Vilket man lätt får för sig i sitt gravallvar:
Salige förre kyrkoherden Monsignore Bernhard Koch i Malmö, hade en predikan jag minns från barndomen (förutom att han var otroligt barsk!), där han förklarade att vi katoliker har en besvärlig tendens att tro att vi egentligen är perfekta.
Jag tror bloggen funkar lite som humorn - den är ett sätt att hålla sig ovanför ytan och simma vidare när tyngderna som andra hänger på en vill dra ner en ända till botten.
Försöker ta mig igenom bautagrejorna en efter en, utan att själv ta slut.
Jo - jag läste om samlandet igår... :-)
Har inte hunnit till avsnittet om hatbreven än i din bok - men jag har redan några förslag på vad du kan göra med dem om du inte har prövat det redan:
1) Gör pappersflygplan av dem och kasta ut dem nånstans på hög höjd (hmmm....var man nu hittar det i Skåne?). Se dem långsamt dala ner och landa i den dynga där de hör hemma.
2) Vik dem ett par gånger och klipp sen ut små fina mönster - så som man gjorde i skolan - måla dem ev. i glada färger och använd som bordsdukar vid festliga tillfällen.
3) Om du får ihop tillräckligt många: tapetsera ett utedass med dem - det blir då ett ställe där man lämpligen kan sitta och filosofera över människors avsaknad av sinne för humor. Klottra ner små sentenser du kommer på där och använd i dina stand-uper.
Får förmodligen fler idéer till lämplig pappersåtervinning när jag väl når fram till det kapitlet...
Funderade imorse över det där om hädelse och heresi.
Kom på något riktigt djupt - men nu är det alldeles borta - det återkommer kanske...
Det du skrev stämmer absolut:
"Missar vi vem som är Gud och vem som inte är det är det åtminstone heresi och i värsta fall hädelse, va?"
Och humorn - ja, just sådan är den. Vackert uttryckt.
Klokt sagt om att lämna otäcka och nedbrytande sammanhang - tyvärr ger jag sällan upp ens när träskdyngan når upp till halsen. Hoppas alltid att det ska kunna bli bättre på något mirakulöst sätt.
Borde nog bryta upp och gå vidare på en gång... Undvika kristna ormbon inte minst.
Tack, än en gång, för fina och tänkvärda ord. Det värmer.
"En tid då man kan räcka sina eventuella ovänner handen och sluta fred."
Charlotte, om du visste hur ofta man på nätet fått besvara självsäkra kort-stubin-bloggare och besserwisser-kommentatörer med vänliga och artiga ord.
På sikt hjälper detta med att ta första steget. Gissa hur många djupa suckar man fått dra innan man besvarat vissa fanatiker-ateisters frågor, som exempelvis:
"Hur kan du köra med så urkorkade argument, Z......"
eller
"När nu är du allt ute och cyklar, Z, samt att du har en högst vidskeplig världsuppfattning...."
eller
"Jaså, du påstår alltså att.........!"
"Slår vad om att Z är ett fruntimmer, för hennes argument finns ju inte...."
(den personen kunde kanske inte grammatik: det är alldeles uppenbart att jag är en kvinna: EnklA Z inte EnklE Z, kallas jag ju)
Gissa hur det känns att bli tillskriven X och Y, när jag inte ens tänkt X och Y.
Förresten, det vet du redan!, du har bl a haft en toppendialog med Allotetraploid. Good job! Du fick honom att öppet kommentera på, och därmed erkänna att han läser, en blogg som heter något med "Catholic".
Det är stort.