Det tycks ha formats en röd bloggtråd genom denna fastetid - tema: humor. Humorfasta betyder alltså inte fasta från humor utan tvärtom en fastetid i humorns tecken...
Det var inte precis planerat...
För sällan har det samlats så många allt annat än roliga saker att ta itu med IRL som just under den senaste tiden. Ödets ironi? Guds sinne för humor? Eller en livlina? Hur mycket ont som än samlas i hög så finns där en ljus underton.
Tror också att det är djupare än så - den inre glädjen (som är oberoende av yttre omständigheter) behöver få en större plats i det kristna medvetandet i vår tid. Den behöver återupptäckas. Kanske det är det jag ska försöka förmedla vidare...
Mackans bok - som jag bloggläser för tillfället påminner om detta.
I morse läste jag om Franciskus. Tänk att en frälsningssoldat ska påminna en katolik om det mest folkkära helgonet... :-)
En bra formulering finns citerad på latin i boken, men jag återger den här på svenska för att underlätta för alla icke-katoliker som inte har latin som sitt modersmål... ;-)
"Vad är väl Guds tjänare annat än Hans narrar,
vars gärning det är att dra hjärtana uppåt
och fylla dem med andlig glädje?"
Prästrollen, tjänarrollen, redefinierad i ett retrospektivt nafs.
Men inte bara prästerna - vi är ju alla Guds tjänare på ett eller annat sätt.
Franciskus använde humorn för att bygga upp kyrkan - vilket var det uppdrag han fick i San Damiano - och vilket han tog ytterst bokstavligt - fast det samtidigt hade en större betydelse - ett andligt uppbyggande.
Samma uppbyggande (och nedrivande av det som inte håller för humorns litmustest) tror jag vi är kallade till idag. Humorn kan ses som en del av det murbruk som kommer att göra att de olikformade och ibland vasskantade kristen-stenarna kan fogas ihop.... Men inte bara humorn - också konsten och musiken. Och jag kommer då att tänka på en text som kom till för några år sen - kanske den ska gå i uppfyllelse på så sätt?
Mackan knyter i min frukostläsning idag ihop ett exempel på familjemåltidshumor och eukaristi på ett tänkvärt sätt. Allt som är bra i boken, eller hur det beskrivs, avslöjar jag förstås inte här - det jag nämner är mest små aptitretare som får fungera som ett "tolle lege" - tag och läs (för att citera Augustinus)!
Jag får tusen och en tankar när jag läser boken - påminns om saker jag själv skrivit, tänkt eller varit med om, och får nya idéer.
En sak jag påmindes om idag var en textläsning i en kvällsmässa för säkert över tio år sen. Det måste ha varit under påsktiden - för responsoriet (som upprepas mellan verserna i en psaltarpsalm som läses mellan första läsningen och evangeliet) var kort och gott "halleluja".
I katolska sammanhang (i motsats till i frikyrkorna...) är det vanligare att prästen säger halleluja än att församlingsmedlemmarna spontant brister ut i det, om man säger så.
Sägs det halleluja i en katolsk församling utlöser det en automatisk katolsk reflex att ställa sig upp - för det gör vi varje mässa innan evangeliet. Prästen säger halleluja - och församlingen spritter mangrant - och kvinnogrant - upp på fötter.
Eftersom responsoriet i denna vardagsmässa var som det var förklarar det vad som sedan hände.
Jag sa alltså "halleluja" för att inleda psaltarläsningen efter första textläsningen. Församlingen ska då snällt sitta kvar i bänkarna och upprepa "halleluja" är det tänkt.
Men istället så flyger en syster upp med fladdrande dok och säger sitt halleluja. Hon står långt fram - omöjligt att missa. Och det ser så komiskt ut från pulpethåll att jag inte kan hålla tillbaka ett oemotståndligt fniss som bara växer och vill ut.
Läsningen förvandlas snart till en fnissig plåga - det är både pinsamt och samtidigt oerhört lustigt. Jag krampar mig mödosamt igenom verserna mellan de ytterst dåligt återhållna responsoriefnissen som även smittar av sig på församlingen. Det är nära att jag får be någon annan komma och ta över resten av läsningen innan jag riskerar att brista ut i ett gapskratt. Men det lyckas på något sätt.... Aldrig har en läsning varit längre....
Och nu kom jag att tänka på en annan sak som hände en långfredag (typiskt nog) - men något kul ska ni väl ha att läsa om imorgon också....
Tänkte avsluta med att illustrera inlägget med en bild som dessvärre är copyrightskyddad - så jag kan bara länka till den. Den fanns på omslaget till en konstbok jag fick igår - och jag fick då lust att skriva ett kort inlägg - bara en rubrik i form av ett citat från Paulus - och så ha den välkända bilden med namnet American gothic, som illustration: "Gläd er alltid i Herren, än en gång vill jag säga - gläd er".
*slut på dagens bloggpredikan*Etiketter: American gothic, fastan, Franciskus, humor |
Hoppas att det är OK att göra lite reklam här i din blogg - den här boken är med på årets bokrea.
50 pix (mot 98, normalt).
Tänkte bara tipsa, för dem som inte har köpt den ännu.