Det tycks ha formats en röd bloggtråd genom denna fastetid - tema: humor. Humorfasta betyder alltså inte fasta från humor utan tvärtom en fastetid i humorns tecken...
Det var inte precis planerat...
För sällan har det samlats så många allt annat än roliga saker att ta itu med IRL som just under den senaste tiden. Ödets ironi? Guds sinne för humor? Eller en livlina? Hur mycket ont som än samlas i hög så finns där en ljus underton.
Tror också att det är djupare än så - den inre glädjen (som är oberoende av yttre omständigheter) behöver få en större plats i det kristna medvetandet i vår tid. Den behöver återupptäckas. Kanske det är det jag ska försöka förmedla vidare...
Mackans bok - som jag bloggläser för tillfället påminner om detta.
I morse läste jag om Franciskus. Tänk att en frälsningssoldat ska påminna en katolik om det mest folkkära helgonet... :-)
En bra formulering finns citerad på latin i boken, men jag återger den här på svenska för att underlätta för alla icke-katoliker som inte har latin som sitt modersmål... ;-)
"Vad är väl Guds tjänare annat än Hans narrar, vars gärning det är att dra hjärtana uppåt och fylla dem med andlig glädje?"
Prästrollen, tjänarrollen, redefinierad i ett retrospektivt nafs.
Men inte bara prästerna - vi är ju alla Guds tjänare på ett eller annat sätt.
Franciskus använde humorn för att bygga upp kyrkan - vilket var det uppdrag han fick i San Damiano - och vilket han tog ytterst bokstavligt - fast det samtidigt hade en större betydelse - ett andligt uppbyggande.
Samma uppbyggande (och nedrivande av det som inte håller för humorns litmustest) tror jag vi är kallade till idag. Humorn kan ses som en del av det murbruk som kommer att göra att de olikformade och ibland vasskantade kristen-stenarna kan fogas ihop.... Men inte bara humorn - också konsten och musiken. Och jag kommer då att tänka på en text som kom till för några år sen - kanske den ska gå i uppfyllelse på så sätt?
Mackan knyter i min frukostläsning idag ihop ett exempel på familjemåltidshumor och eukaristi på ett tänkvärt sätt. Allt som är bra i boken, eller hur det beskrivs, avslöjar jag förstås inte här - det jag nämner är mest små aptitretare som får fungera som ett "tolle lege" - tag och läs (för att citera Augustinus)!
Jag får tusen och en tankar när jag läser boken - påminns om saker jag själv skrivit, tänkt eller varit med om, och får nya idéer.
En sak jag påmindes om idag var en textläsning i en kvällsmässa för säkert över tio år sen. Det måste ha varit under påsktiden - för responsoriet (som upprepas mellan verserna i en psaltarpsalm som läses mellan första läsningen och evangeliet) var kort och gott "halleluja".
I katolska sammanhang (i motsats till i frikyrkorna...) är det vanligare att prästen säger halleluja än att församlingsmedlemmarna spontant brister ut i det, om man säger så.
Sägs det halleluja i en katolsk församling utlöser det en automatisk katolsk reflex att ställa sig upp - för det gör vi varje mässa innan evangeliet. Prästen säger halleluja - och församlingen spritter mangrant - och kvinnogrant - upp på fötter.
Eftersom responsoriet i denna vardagsmässa var som det var förklarar det vad som sedan hände.
Jag sa alltså "halleluja" för att inleda psaltarläsningen efter första textläsningen. Församlingen ska då snällt sitta kvar i bänkarna och upprepa "halleluja" är det tänkt.
Men istället så flyger en syster upp med fladdrande dok och säger sitt halleluja. Hon står långt fram - omöjligt att missa. Och det ser så komiskt ut från pulpethåll att jag inte kan hålla tillbaka ett oemotståndligt fniss som bara växer och vill ut.
Läsningen förvandlas snart till en fnissig plåga - det är både pinsamt och samtidigt oerhört lustigt. Jag krampar mig mödosamt igenom verserna mellan de ytterst dåligt återhållna responsoriefnissen som även smittar av sig på församlingen. Det är nära att jag får be någon annan komma och ta över resten av läsningen innan jag riskerar att brista ut i ett gapskratt. Men det lyckas på något sätt.... Aldrig har en läsning varit längre....
Och nu kom jag att tänka på en annan sak som hände en långfredag (typiskt nog) - men något kul ska ni väl ha att läsa om imorgon också....
Tänkte avsluta med att illustrera inlägget med en bild som dessvärre är copyrightskyddad - så jag kan bara länka till den. Den fanns på omslaget till en konstbok jag fick igår - och jag fick då lust att skriva ett kort inlägg - bara en rubrik i form av ett citat från Paulus - och så ha den välkända bilden med namnet American gothic, som illustration: "Gläd er alltid i Herren, än en gång vill jag säga - gläd er".
Idag firar jag (allt i efterskott) tre saker i en:
* inflyttning (det blir husvälsignelse!)
* jämn födelsedag
* 14 år som katolik (Franciskus som firas idag har stor del i mitt katolikblivande, särskilt för de första stegen på vägen, så det passar trots allt bra att det blir just idag.)
Skulle önska att alla ni som är trogna bloggläsare kunde vara med - vore kul att träffa er IRL - men de flesta av er finns ju på ganska långt avstånd... Så jag hoppas det blir tillfälle att ses nån annan gång.
Vill ni ändå delta på något sätt i firandet så har jag en önskan...
Berättade förut att det finns ett par behjärtansvärda saker som jag skulle vilja ha en insamling för.
Mest akut är att en vän, som är ortodox eremit i Sydafrika, just har blivit av med sin sjukpension från England (han arbetade där som lärare innan han sändes till Sydafrika). Han har nu ingen inkomst alls under två år innan han får sin vanliga pension.
Han har under flera år haft hand om en mycket informativ maillista om olika religiösa saker - den listan har över 200 medlemmar. Nu kan han inte fortsätta med det eftersom han inte längre har råd med internetuppkopplingen, som är mycket dyr där han bor. Han har två hundar och en novis - alla riskerar de nu att hamna på gatan. Han har levt på nästan ingenting i många år, och äger inget av värde - hans uråldriga bil har kostat stora summor i reparationskostnader, för den klappar ihop hela tiden.
Några andra av hans vänner världen över har lyckats skrapa ihop lite pengar - men det räcker ännu inte... Och jag kan inte bara sitta här och på håll se hur det går utför för honom.
Därför startar jag nu en ekumenisk blogginsamling, i hopp om att vi ska kunna samla ihop till det som ännu fattas. Varje litet bidrag är värdefullt!
Jag önskar alltså inget för egen del - utan önskar hjälpa honom att få en dräglig tillvaro tills han får sin pension, som han därefter kommer att kunna klara sig på.
Kommer omgående att öppna ett insamlingskonto - allt som kommer in där går oavkortat till honom. Den som vill bidra till detta kan höra av sig till mig via mail!
P.S. En liten talgoxe har flugit in på balkongen tre gånger medan jag har skrivit detta inlägg - den satte sig också en stund på balkongräcket och tittade in. Jättesöt! Som ni väl vet så predikade Franciskus för fåglarna... Och jag håller på med en tavla med ett motiv inspirerat av det...
Hmmm.. Hoppas att fågeln sitter i säkert förvar från katten i inlägget nedan... :-)
Funderade, efter ännu en närmast sömnlös natt, på att byta namn på denna blogg till något i stil med:
* Anteckningar ur skärselden
* Helvetesbloggen live
Eller något liknande.
När det väl blev tyst i huset och jag till sist lyckades slumra in (ack så välbehövligt!), väcktes jag efter en dryg timme av mobilen - tre sms ville ta sig in (dubbla kopior samt ett meddelande om att jag måste radera några sms för att kunna ta emot dem som väntade). En bra bit efter midnatt.
Raderade alltså några viktiga sms som jag sparat - sedan anlände de nya med tio minuters mellanrum.
Försökte därefter komma på hur man stänger av mobilen. Hittills har det inte behövts. Folk i allmänhet brukar ju sova på nätterna och inte sms-bomba andra. Det tog sin lilla tid. Men nu vet jag hur man stänger av eländet - och det kommer jag att göra varenda kväll hädanefter - och om det behövs - på dagarna med för den delen! Och det gör då rakt inget om jag glömmer koden för aktiveringen en vacker dag.
Vilket för mig in på nästa tanke jag grunnat på idag - på ungefär den nivå man klarar av efter tre timmars sömn - lyckades nämligen inte somna om efteråt förrän framåt 05.00, och då var det bara två timmar tills grannarna ovanför vaknade och satte på orientalisk musik och gjorde "morgontoilette".
Det jag tänkte på var det här med sifferkoder som lösenord. Hur i hela friden ska man kunna komma ihåg alla fyrsiffriga koder till allt? Det är illa nog med alla lösenord man måste skaffa sig på nätet. Tips någon?
Försöker nu komma på vad man bör packa ner om man ska ut och resa inom kort. I vanliga fall är det ingen svårighet, men när man känner sig som en klubbad säl, eller en zombie - med ryggskott dessutom (kan varken sitta eller stå och är febrig av trötthet), så är det förhållandevis svårt att få till något vettigt.
Till på köpet så har de ju infört nya detaljföreskrifter om vätska i handbagaget (rena katekesen) - och allt som räknas dit ska in i en liten enliterspåse. En jag har hittat bland kartongerna (fick hälla i en liter vatten i flera påsar för att kolla storleken), är redan fylld av tandkräm, tvål och schampoo - så nu får jag ligga lågt på vätskefronten i den vidare packningen.
Vad som ska räknas som vätska är lite klurigt, minst sagt. Jag har hittat ett klart gränsfall: tonfisksallad.
För fisk i vatten är vätska. (Men ex. kaviar är det inte.) Tar man ut tonfisken ur vattnet så borde det väl funka?
Och grönsaker och frukt är inte vätska - förutom om de är förädlade - ex. mosade.
Är skuren isbergssallad och gurka "förädlad"? Dressing är otänkbart förstås. Men det går ju bra även utan.
Fast kommer de att tvinga mig att sätta i mig den presumtiva lunchen redan vid incheckningen (numera får man ju inga måltider på planen) - eller får jag ta med den vidare? To eat or not to eat - that is the question.
Kanske bäst att bara ta med en smörgås. Det är inte vätska, upplyser de nogsamt om - oavsett pålägg. Det är ju bara det att man blir vrålhungrig snart igen då.
Kanske meningen - så att man ska ge upp och köpa deras dyra "cloud"-alternativ i ren hungerfrossa alldeles innan man svimmar av?
Men nu är jag riktigt nyfiken på hur de bedömer tonfisksallad. Ska kanske testa ändå...?
En annan sak jag tänkte på idag (skyller på den totala utmattningen) - är vad poängen med wasabinötter är - eller än värre: wasabichoklad!
D.v.s. grön-vitlöks-smörje-inpackade nötter och choklad. Hur kan man förstöra godsaker så? Fick rena chocken en dag när jag tänkte vara "nyttig" - köpte en näve wasabinötter - de såg faktiskt ganska goda ut - men när jag smakade på den första var det som att knapra på något vidrigt - fullständigt oätligt. Men de gick ner ändå - mycket hastigt - en efter en. Bra botövning! Och klart godkända för flygning; knastertorra.
Apropå botövningar - lagade just skorna inför resan. De är snart värdiga Franciskus. Ett hål stort som en enkrona finns i botten av den ena. Nu hjälpligt igentejpat med silvertejp (hoppas att det inte piper i metalldetektorn!). Jag har helt enkelt inte hittat några nya skor som inte skaver, klämmer och skär in. Då är det bättre att känna marken direkt under tårna. Fast det blir ganska blött när det regnar, förstås.
Så satte dunka-dunkat igång i lägenheten ovanför, och ryggen vädjar till mig att gå och lägga mig blick stilla och spikrak en stund. Bäst jag lyder.
