I brist på filmer att recensera surfar jag nu lite bland videor med uppenbarelser. Där finns både det ena och det andra. Spännande att man kan fånga sånt här på film numera - när snart sagt varje person har tillgång till en liten videoinspelningsfunktion i digitalkameran eller mobiltelefonen. Men det ställer förstås högre krav på teknisk bevisning - det är förodligen inte så svårt att manipulera filmer i efterhand.
Men jag är övertygad om att det sker mirakel - och en del filmer verkar ger ett mer äkta ntryck än andra.
Mest häpnadsväckande och tankeväckande är denna - som skildrar tre olika eukaristiska mirakel. Ett där vackert ornamenterade hostior sakta dalar ner på ett kyrkogolv - men varifrån kommer de...? Och ett som visar en kalk och en hostia med fem sårmärken och en bild av ett kors och en vitklädd kvinna med ett barn - som dök upp på några foton av en staty av Jungfru Maria. Och ett som visar hur en hostia har förvandlats till ett pulserande och växande (riktigt!) hjärta i munnen på en kvinna - detta mirakel bevittnades av förre påven, som sträcker ut händerna mot det. Oerhört stark video! (Synd bara att annan text skymmer mycket av den engelska texten.)
Nån som fortfarande inte är övertygad om realpresensen (att eukaristin verkligen är Kristi kropp och blod)?
Snubblade också på en intressant video om Mariauppenbarelserna i Zeitoun - och en till, ackompanjerad av vacker musik istället för prat. Båda med autentiska foton.
Det bästa är att resultatet av det miraklet, som pågick under flera år och sågs av troende från olika religioner såväl som ateister, var helanden och fred. Man kunde önska sig det på många platser i världen idag.... Bli inte förvånade om hon visar sig i krigsdrabbade länder också i vår tid...
Vad ska man sedan säga om det här - också i Egypten....? Och det här? (Mer spektakulärt...ger mig inte samma känsla som filmerna ovan.)
Och till sist en riktig skräckis - antingen fejk (hoppas det!) eller inte.
Läste om Kyrkans godkännande av ytterligare en uppenbarelse - eller rättare sagt 12 av 295 uppenbarelser av Jungfru Maria i Laus, Frankrike - landet där flera herdinnor/bondflickor har fått möta henne (Lourdes är ett av de mest kända exemplen).
Undrar varför just dessa 12 uppenbarelser men inte de övriga godkändes?
"After explaining the Church's process for verifying Marian apparitions was discussed at the Lateran Council and the Council of Trent, Perrella explained that currently "discernment about the veracity" of alleged apparitions "falls to the diocesan bishop or archbishop—and in recent times to the episcopal conference in question—and to the Pope."
He also pointed out that the "Congregation for the Doctrine of the Faith drafted an internal and secret document on February 25, 1978, after four years of study, signed by the prefect Cardinal Franjo Seper to be used by the competent authorities" in evaluating supernatural occurrences.
Perrella went on to point out that the CDF instructed that for an investigation to proceed, "precise information" should be gathered about the various aspects of the alleged apparitions such as testimonies of conversions, theological analysis of the message of the apparitions, a medical and psychological review of the seer or visionary, including his or her educational level, an examination of their spiritual life, their level of communion with the Church, miraculous healings and occurrences, and other factors.
After a detailed examination of the numerous events related to apparitions, Perrella said, the Church "has approved a total of 11 apparitions out of 295 that have been studied—including now the 12th, which are those of Our Lady of Laus, approved on May 4, 2008."
Om flickan och händelserna går det också att läsa en hel del. Det verkar vara ganska oekumeniska uppenbarelser - här berättas det om en sådan:
"… At Laus, France, when Benoîte Rencurel [1647-1718] a modest shepherdess and a Dominican tertiary enjoyed apparitions of the Most Holy Virgin Mary for some 50 years. These apparitions have been recognized by the Church and Laus has become a fairly important place of pilgrimage up to our time. The Holy Virgin granted many graces of conversion there.5
In Abbé Roger de Labriolle’s book, Benoîte, La bergère de Notre Dame de Laus6, on page 7, we may read the following account of an event which occurred in 1668.
One of the punishments suffered by Benoîte merits being underlined in our ecumenical era. She was taking a child to be baptized at Remollon, where some Huguenots (i.e. Protestants) asked her if she believed that they were able to save themselves in their religion. ‘I leave that to the judgment of God’, she replied.
The Virgin - Gaillard affirms - corrected her saying that she had too much human respect and that she had not told the truth, because, if she had said no, some of them would have been converted. This they have not done.
As a penance she did not appear to Benoîte for a month. It was no doubt a matter of pastoral tact which did not involve a truth of the faith." Källa
Här berättas det mer om flickan och uppenbarelserna (som pågick under rekordlång tid):
"Phenomenally, the seer was born on September 29, 1647 -- the feast day of the Archangel Michael -- amid tremendous gyrations in the Church and society at large.
Just years before, a strange light was seen near the Vatican of a flaming dragon at a time when Luther's revolution was rocking the Church, witch hunts were plaguing Europe, and ecclesiastics were battling scientists for predominance in forming human thought.
"The girl's name, Benoîte, was in itself a predestination, being the old form of bénite, or blessed," wrote Walsh.
"Once, when she was only five years old, a mysterious and beautiful Lady drew her aside as she was at play with other children, and sprinkled her with water; whilst later on, the same Lady appeared to her and her younger sister when they had missed their way on the mountain, and set the frightened children in the right path."
One day in the spring of 1664, said Walsh, Benoîte was wending her way toward a grotto hollowed out of rock when she saw a strange light and a beautiful Lady smiling at her.
It wasn't until the following August that the apparition -- which continued almost daily -- spoke to the 17-year-old shepherd woman. Asked if she was the Madonna, the apparition had responded that "yes, I am Mary, the Mother of Jesus. My Son wishes to be specially honored in this valley."
/.../
"Strange as it may seem," noted Walsh, "her most bitter enemies were priests. Some of these went so far as to cast her in prison; but, after fourteen days spent in fervent prayer and without tasting food, Benoîte was released, her persecutors then declaring their doubts unfounded."
One reason they may have released her: her cell filled with the odor of a heavenly perfume."
Läs hela - den ganska spektakulära men intressanta - artikeln här.
Jag undrar - är det bristen på herdinnor som har gjort att Mariauppenbarelserna minskat? I så fall är det väl ytterligare ett skäl till att införa sådana - i Kyrkans mitt...;-)
Några kardinaler har just startat en kampanj för att försöka få igenom en ny mariadogm.
Eller nygammal kanske man ska säga. Det är bl.a. Co-redemptrix och Mediatrix som åter är på tapeten - att Maria skulle ses som en medåterlöserska/medfrälserska, och att frälsningens nåd förmedlas genom henne istället för direkt från Kristus, och att hon fungerar som en förebedjare till Kristus.
Vad ger detta för bild av Kristus? En hård och obeveklig domare som behöver sin moders vädjanden för att gå med på att låta oss få del av sin frälsning?
Denna dogm verkar psykologiskt sett vara ett svar på vakuumet efter den skriande bristen på kvinnligt katolskt ledarskap - på officiella utryck för det andligt moderliga... För att slippa förändra status quo på det mänskliga planet vill man lugna samvetet genom att upphöja Maria till skyarna. Det Kyrkan förtränger och vill förneka dyker upp i det undermedvetna och tar sig andra uttryck....
Man har i denna kampanj lagt betoningen på Maria som alla folks andliga mor (för att mildra det anstötliga i det övriga som ingår i dogmen).
Kardinalerna ser denna dogm som en ekumenisk tjänst för att förtydliga detta för andra religiösa traditioner (läs: protestanter och ortodoxer) - ja - man menar sig därigenom vilja förkunna hela sanningen om Maria!
Är en ny mariadogm verkligen vad Kyrkan behöver? Kommer detta inte att försvåra ekumeniken snarare än hjälpa den? Vill andra kristna än en gång få en dogm stipulerad från hela-sanningsinnehavar-pretendenterna i Rom - utan att ha något att säga till om? (Det har förvisso inte vanliga gräsrotskatoliker heller - detta sköter biskopar och kardinaler så bra själva - de får säkert igenom det.)
Detta förfarande är i högsta grad kontroversiellt även bland katoliker...!
Ännu fler nya dogmer bör inte instiftas utan ett ekumeniskt koncilium där alla kyrkodelar är överens om dem. Det är nog problematiskt med de dogmer som redan finns som Rom själva har kokat ihop...
Jag undrar alltså: på vilket sätt är det här ekumeniskt?
Och - ännu viktigare - är det sant?
Vad säger "sensus fidelium" (de kristnas fingertoppskänsla för vad som är rätt och sant) om detta?
"Five cardinals have invited every cardinal and bishop in the world to join them in petitioning Pope Benedict XVI to solemnly proclaim the Mother of Jesus as the “Spiritual Mother of humanity” as an ecumenical service of clarification to other religious traditions and to proclaim the full Christian truth about Mary.
/.../
This definition of Mary as spiritual mother would include her three maternal roles as the human “Co-redemptrix” (which literally means “a woman with the Redeemer” but never on a level of equality with her divine son), “Mediatrix” or distributor of the graces of the redemption, and “Advocate” or principal intercessor to her Jesus Christ."
Tre dogmer i en alltså.
Läs hela den långa artikeln och kardinalernas brev här.
Här är ännu en artikel om detta. Många fler finns om man googlar, t.ex. på "Father Jean-Pierre Mastropietro" eller på "Army of Mary".
Denna bild av Maria har spridits även i Sverige - t.o.m. i min församling - för ett par år sedan. Jag tyckte redan då att den var ganska konstig. Där står Maria i eget majestät, utan Jesus (om än med en duva ovanför sig, som väl ska symbolisera den helige Ande), omringad av en massa får.
Det är nu värre än så - grundarinnan, Marie-Paul Giguere, anser sig själv vara en inkarnation av Jungfru Maria. Och rörelsen ser Maria som den fjärde personen i gudomen. Man menar också att katolska kyrkan ännu inte är redo för denna lära. Den analysen är alldeles riktig - något mer magstarkt får man nog leta efter bland fromma rörelser!
Detta kanske dessutom kan förklara just de missuppfattningar som en del protestanter har om Maria. D.v.s. om de har stött på denna bild och anhängare till gruppen som propagerat för detta...
Det märkligaste i sammanhanget är att rörelsen trots allt var godkänd av Kyrkan under ganska så många år - och att man även intill det yttersta har försökt acceptera dem från officiellt håll.
Jag vill minnas att denna grupp hörde till de ivrigaste förespråkarna för införandet av nya Mariadogmer - Maria som mediatrix och corredemptrix. Det stod en bön om det på baksidan av bilden. Det verkar som att det är fyra svarta får på bilden också. Undrar vilka de ska symbolisera?
Ska se om jag kan hitta bilden - i så fall uppdaterar jag här imorgon.
Detta är en mycket intressant tradition som fanns i den tidiga Kyrkan - bl.a. skriver en del kyrkofäder om Maria som präst.
En vers ur Hebreerbrevet om översteprästen har också tillämpats på henne - inte minst inför införandet av dogmen om hennes obefläckade avlelse på 1800-talet; för att föda Jesus ser katolska kyrkan det som att hon måste vara helt ren - som en offerpräst.
Även prästcelibatet (den sakraliserade synen på prästämbetet), hela katolska kyrkans mångfacetterade syn på Maria, det bildspråk som ofta används om henne i böner och litanior, och t.o.m. embryona till nya dogmer om henne (som medfrälserska och återlöserska och medlarinna) kan kopplas till synen på henne som jungfrulig präst - som delade en översteprästerlig tjänst tillsammans med sin son (om än formellt lika "ovigd" som han), och som därför är alla prästers förebild.
Det finns många intressanta citat och böner i Kyrkans tradition som visar på detta. Man ser i henne all nåd - även alla andliga gåvor som är givna till prästen.
Det hela blir med ens plötsligt begripligt - dimmorna kring Maria skingras.
Samtidigt som denna långvariga folkliga och utbredda tradition kvävdes av Kyrkan i början av 1900-talet, så uppstod rörelser för återinförande av kvinnliga ämbeten - bl.a. prästämbetet. Intressant sammanträffande! Kvävdes detta för att man på katolskt håll anade den annalkande "faran" genom att de protestantiska kyrkorna tog upp detta - eller uppstod rörelserna (även bland katoliker) genom det vakuum som väcktes?
Detta med Maria som präst borde studeras närmare och lyftas fram igen! Därmed inte sagt att några nya dogmer bör utvecklas utan hela Kyrkans enighet om detta.
Men detta har bl.a. betydelse för katolska kvinnors möjlighet att bli präster. Då Maria i vår del av Kyrkan sågs som präst - under nästan 2000 år - så kan inte det faktum att någon är kvinna föras fram som ett hinder idag - så som det tyvärr görs! Och eftersom hon sågs som en sakramental präst (vilket är viktigt i den katolska ämbetssynen) så kan kvinnor inte stängas ute från sakramentens förvaltande!
Jag kommer att skriva mer om detta i ett annat sammanhang, så jag hänvisar er just nu bara till följande webbsidor om detta - den senare länken visar ett bildgalleri:
Jag läste just ett blogginlägg (särskilt kommentarerna till det var intressanta), om jungfru Maria.
Det tar sitt avstamp i Moder Teresas bönemörker, som även Dagen och SvD skriver om. Som om det var så sensationellt... Många helgon har fått uppleva detta under längre eller kortare perioder i sina liv - och även många andra än helgon för den delen. Det tycks vara en del av det helt vanliga andliga livet.
Det tycks också vara så att jungfru Maria enar många kristna - genom att hon nu återupptäcks och släpps in ur kylan efter reformationen igen - som Kyrkans moder, eftersom hon är mor till Jesus, som är "kyrkokroppens" huvud, den förstfödde. Och därigenom är hon även Guds moder - Gudaföderska - Theotokos, lär kyrkan utifrån ett tidigt koncilium.
Samtidigt förekommer i vår tid en Mariadyrkan som gått alldeles för långt på en del håll i världen - som andra kristna (och även majoriteten av katolikerna), tar avstånd från - med rätta.
De ytterligare dogmer som en del har propsat på - Maria som mediatrix (medlare) och corredemptrix (medåterlöserska), har inte gått igenom på katolskt håll - vilket är ekumeniskt positivt. Ju färre nya dogmer vi på egen hand lägger till ovanpå de gemensamma trosskatterna, desto bättre. Det gör det lättare att hitta vägar till enhet.
Att Maria var och förblev jungfru slår dock både katolska och ortodoxa kyrkan fast. Bröderna som nämns i evangelierna förklaras traditionellt som Josefs barn eller kusiner - d.v.s. "bröder" i storfamiljen. Detta tycks man ha svårt att ta till sig i andra kyrkor. Man kan i och för sig då fråga hur viktigt det är på det stora hela.
För nu är ju detta inte trons absoluta mittpunkt - utan denna är och förblir Gud - och då inte minst Marias Son - Guds Son.
Och i Honom bör väl vi kristna kunna mötas utan större problem...?
