Några kardinaler har just startat en kampanj för att försöka få igenom en ny mariadogm.
Eller nygammal kanske man ska säga. Det är bl.a. Co-redemptrix och Mediatrix som åter är på tapeten - att Maria skulle ses som en medåterlöserska/medfrälserska, och att frälsningens nåd förmedlas genom henne istället för direkt från Kristus, och att hon fungerar som en förebedjare till Kristus.
Vad ger detta för bild av Kristus? En hård och obeveklig domare som behöver sin moders vädjanden för att gå med på att låta oss få del av sin frälsning?
Denna dogm verkar psykologiskt sett vara ett svar på vakuumet efter den skriande bristen på kvinnligt katolskt ledarskap - på officiella utryck för det andligt moderliga... För att slippa förändra status quo på det mänskliga planet vill man lugna samvetet genom att upphöja Maria till skyarna. Det Kyrkan förtränger och vill förneka dyker upp i det undermedvetna och tar sig andra uttryck....
Man har i denna kampanj lagt betoningen på Maria som alla folks andliga mor (för att mildra det anstötliga i det övriga som ingår i dogmen).
Kardinalerna ser denna dogm som en ekumenisk tjänst för att förtydliga detta för andra religiösa traditioner (läs: protestanter och ortodoxer) - ja - man menar sig därigenom vilja förkunna hela sanningen om Maria!
Är en ny mariadogm verkligen vad Kyrkan behöver? Kommer detta inte att försvåra ekumeniken snarare än hjälpa den? Vill andra kristna än en gång få en dogm stipulerad från hela-sanningsinnehavar-pretendenterna i Rom - utan att ha något att säga till om? (Det har förvisso inte vanliga gräsrotskatoliker heller - detta sköter biskopar och kardinaler så bra själva - de får säkert igenom det.)
Detta förfarande är i högsta grad kontroversiellt även bland katoliker...!
Ännu fler nya dogmer bör inte instiftas utan ett ekumeniskt koncilium där alla kyrkodelar är överens om dem. Det är nog problematiskt med de dogmer som redan finns som Rom själva har kokat ihop...
Jag undrar alltså: på vilket sätt är det här ekumeniskt?
Och - ännu viktigare - är det sant?
Vad säger "sensus fidelium" (de kristnas fingertoppskänsla för vad som är rätt och sant) om detta?
"Five cardinals have invited every cardinal and bishop in the world to join them in petitioning Pope Benedict XVI to solemnly proclaim the Mother of Jesus as the “Spiritual Mother of humanity” as an ecumenical service of clarification to other religious traditions and to proclaim the full Christian truth about Mary.
/.../
This definition of Mary as spiritual mother would include her three maternal roles as the human “Co-redemptrix” (which literally means “a woman with the Redeemer” but never on a level of equality with her divine son), “Mediatrix” or distributor of the graces of the redemption, and “Advocate” or principal intercessor to her Jesus Christ."
Tre dogmer i en alltså.
Läs hela den långa artikeln och kardinalernas brev här.
Marias särställning har jag inga problem med. Men om hon ska bli en slags "medfrälsare" eller "receptionist" i Jesu kansli så är jag inte med längre...
Jag envisas med att tro att jag kan ha direkt relation till Jesus. Och att Jesus ensam har återlöst oss.
Det undermedvetna spelar oss spratt. Det kan mycket väl vara som du säger att man förstärker Marias roll för att slippa släppa fram vanliga och nu levande kvinnor.
Ungefär som att en kvinna i bolagsstyrelsen inte behöver betyda att företaget är jämställt - men det lindrar känslan av att utestänga kvinnor...
Fast jag tror även att hon är en medfrälserska. Utan hennes "JA" till ängels Gabriel vet man inte hur det hade gått för mänskligheten. Jag vågar knappt tänka på detta "crucial moment" i historien: Marie bebådelse-frågan från ängeln.
Även jag värdesätter den direkta relationen till Gud...tack vare Jesus.
Z,
Jag är så djärv att tro att om Maria från Nasaret hade sagt nej eller nja så hade Gud säkert hittat någon annan som sa ja.
Fast Gud, som väl vet allt, visste säkert redan innan ängeln frågade att hon skulle säga ja.
Och den katolska läran har i efterhand försäkrat sig om hennes utvaldhet och skillnad från oss andra - genom befrielse från arvssynden i förskott - genom Jesu frälsningsverk. Kunde hon ha sagt något annat än ja under sådana exemplariska förutsättningar?
Själv tycker jag att det räcker långt - och gör Maria större än om hon var särskilt utvald - att tro på evangeliernas ord om en mycket enkel flicka som älskade Gud så mycket att hon sa ja helt enkelt - mer än så kan vi ju inte veta...
Och det är stort nog - större än alla dogmer i världen kan göra henne....
Är det hennes ja de tänker på, de som förespråkar dogmen? Har bara skummat genom atikeln än, ska läsa den mer noga sen. Trodde att det var svärdet genom hennes själ - lidandet under korset - som kvalificerade henne...?
Håller helt med dig Charlotte! Har redan kommenterat hos Tuve så jag orkar inte skriva så mycket här.
Men om dogmen verkligen går igenom så hoppar nog jag av tåget, vi får se. Har lite svårt att tro att den verkligen skulle kunna gå igenom dock. Någon grund måste man väl ändå ha för att slå fast nya dogmer? Man kan väl inte fantisera ihop vad som helst?
Visste inte att Tuve hade tagit upp det förrän du skrev det här - men nu ser jag att det har lagts till en automatisk knufflänk dit i min bloggspalt - smart funktion!
Nu har jag också läst det du skrev där - och jag kunde inte ha sagt det bättre själv...!
Du tar upp det centrala - det är just det jag tycker Kyrkan ska syssla med.
Dessvärre vet jag inte om jag vågar hoppas att nuvarande påve låter bli detta tilltag. Trycker massor av biskopar och kardinaler på kan det nog vara svårt för honom att motstå det.
Glöm inte heller att det finns många ytterst mariafromma äldre damer i all världens kyrkor - som antagligen är i sjunde himlen just nu över detta förslag....
De väger tungt.
Ekumeniken och religionsdialogen står dock inte särskilt högt i kurs hos denne påve har vi redan sett - i den oekumeniska skrivelsen förut och uttalandena om islam.
Det inomkatolska ansandet har högre prioritet. Och liturgireformerna - t.ex. att öka möjligheterna för dem som vill få fira prekonciliära mässor.
Vi har bakåtvindar just nu.
Back before Vatican II.
I ett sånt sammanhang passar en sån här dogm galant.
Det har dessutom varit på gång i ett antal år redan...så det här verkar vara sluttampen av sträckan.
Vet inte om det är "din" Johanna eller någon annan Johanna som kommenterar en bit ner i bloggen - men jag känner igen det där med den iskalla vattenspannen.
Det är så jag upplever läget med kvinnoprästfrågan. Som att ha fått en spann kallt vatten över sig - vars isande droppar aldrig vill sluta falla.
När jag konverterade hade inte det förödande brevet om kvinnan skrivits, där man ville försöka få detta att likna en dogm (det är så nära det går att komma utan att fastslå en dogm - där var det verkligen klokt att man lät bli - det hade blivit ett ramaskri utan like i så fall).
Hade det skrivits tidigare vet jag inte om jag hade blivit katolik.
Så jag förstår verkligen din reaktion...
Men samtidigt tycker jag inte att du/ni ska låta en sån sak hindra er...
Ni vore ett tillskott till det katolska på så många sätt - genom det ni för med er av erfarenheter och tänkande från de sammanhang där ni har varit tidigare.
Och Kyrkan är ju så oändligt mycket mer än några mariadogmer...
Det är sånt här jag menade att ni kommer att stöta på många gånger längs vägen. Även efter att ni eventuellt konverterat...
Då kan ni antingen ge upp eller ta er igenom det.
Och att ta sig förbi stötestenar innebär främst att reflektera grundligt över vad som verkar vara sant. Pröva det från alla vinklar - läs allt ni hittar om det, be Gud om ledning....
Håller det inte för noggrann prövning så gör det inte det - det är inte hela världen.
Kyrkan har haft fel många gånger.
Jag säger inte att just detta är fel - men visst känns det väldigt onödigt att tota ihop ett sånt här förslag...?
Det går ju väldigt bra att låta bli att göra dogmer av allt - och låta folk få tro på det som verkar mest rimligt. Så som vi i katolska kyrkan har gjort under 2008 år i denna fråga...
De redan fastslagna mariadogmerna vilar på lika lös grund som denna - så i det avseendet är det ingen direkt skillnad. Men de har som bekant slagit in en kil gentemot ortodoxerna som anser att det är fel att instifta nya dogmer åt höger och vänster.
Jag är högst benägen att hålla med dem om det.
Här fick vi kanske ett lämpligt ämne att skriva om till bloggarkardinalen? :-)
Nä Charlotte, det var inte "Johans Johanna" - jag är min alldeles egen Johanna! ;)
Vet dock inte. Det där med spann med isvatten var kanske något överdrivet, inte mycket, men kanske något litet. Eller så här: För den enskilde individen tror jag att denna dogm går ha och mista, utan att det kanske får några större konsekvenser för deras attityd till den katolska tron, men för ekumeniken lär det vara som en spann med isvatten. *burr* Akta frostskador!
Jag anade att det var minst två Johannor att hålla reda på nu i bloggosfären...
Det är i och för sig praktiskt - då kan man enkelt svara båda samtidigt... :-)
Fast lite klurigt kan det ju bli om man ibland inte vet vem som är vem...
Både för ekumeniken och för konvertiter så är nog detta dogmförslag en kalldusch - åtminstone till att börja med.
Sen får vi se vad som händer....
Litar på den helige Andes överraskningar när det gäller sånt - det människor rör till ekumeniskt (genom dyngkastning och förhastade beslut) kan Gud ordna upp - ibland tar det i och för sig väldigt lång tid.
Men det brukar till slut komma god frukt från ett träd som tilldelats en del kompost. Så att säga.
Och Kyrkan kanske kan liknas vid ett träd likväl som vid en kropp?
De olika kyrkodelarna är grenarna - men Kristus är stammen.
Jfr. liknelsen om vinstocken.
Det gäller att bli kvar i stammen - sen tror jag inte att det är så viktigt vilken gren man tillhör - det finns ingen "rätt" gren eller "fel" gren.
Som (hedna-)kristna är vi alla inympade. Ingen är mer kristen än den andra.
Fast vad gäller grenval så är det kanske en fördel om man är där man bär riklig frukt - eller om man kan assistera med att vara bra att sitta på så man drar till sig många fåglar som bidrar med kompost... :-)
Charlotte: Jo, det kanske är klurigt. Kanske skulle börja kalla mig "Johanna G" eller ngt i den stilen (eller kanske något helt anonymt?) för att märka ut att jag är jag, men har inte kommit på hur jag ska ändra det än. Googlenamnet liksom bara är...
Jorå, nog tror jag att Gud är större än våra mänskliga påfund hit eller dit, men se bara på verkligheten - de orientaliska kyrkorna har varit frånskilda i 1500 år och än har Gud inte lyckats återge dem full gemenskap med övriga kyrkor. (Eller är jag ute och cyklar?)
Men att vara "bara" Johanna ger ju en viss anonymitet. Visserligen är jag sämst på att vara hemlig av mig, men folk verkar ju generellt vara ganska försiktiga, så då känner jag mig väldigt konstig om jag ska "hänga ut mig själv" fullständigt. Men det finns ju hur många efternamn som helst på G - Gustavson, Granlöv, Göransson, Grut, Gårdesten, ... så det kanske ändå inte är så avslöjande. Eller? Fast å andra sidan - vad skulle det göra om folk förstod vem jag var? Om jag inte kan stå för det jag skriver så borde jag ju inte skriva det till att börja med...
Nå, hur som helst: Eller väldigt, väldigt länge, eftersom en dag även är som tusen år (ca 5,5*10^5 dagar => 550 miljoner år!) för Gud...
Ja, det finns ju hur många efternamn som helst på G. Jag har ingen aning om vem du är - förutom det du har berättat. Men det är ju inte omöjligt att vi har setts nån gång - utan att veta om att det var vi s.a.s.
Ja, man bör ju kunna stå för det man skriver.... Samtidigt är bloggvärlden speciell - det är så enkelt att snabbt skriva ner något som man kanske skulle formulera på ett annat sätt om man tänkt längre över det....
Är det samma bibelställe vi tänker på? Jag kollade inte upp det - utan refererade det bara.
Har alltid läst det som att: för Gud är en dag som tusen år är för oss.
Charlotte, Johanna (G), jag kan skriva "Johanna S" när jag kommenterar, så vet vi vem som är vem... :) Eller så skriver jag under med mitt andra bloggnamn (du Charlotte vet ju vilket det är) - känner mig lite vilsen och kluven just nu och vet inte riktigt vad jag heter i bloggosfären men jag ska försöka hitta någon lösning på problemet... :)
Charlotte, det var jätteintressant att läsa ditt svar till Johan här ovan! Verkligen! Ska bli kul att flytta ner snart och kunna prata lite mer med dig! :)
Ja, om ni gör så, så vet jag vem jag svarar... :-)
För min del kan du lika gärna använda ditt andra namn.
Fundera över hur du vill ha det...
Det var mest att det blev lite förvirrat ett tag igår - visste till slut inte om det var en eller två Johannor jag svarade i några av bloggosfärens olika rum.
Svaret till Johan ovan var samtidigt lika mycket menat till dig - ni går ju den här vägen tillsammans, och jag förmodar att ni delar kluvenheten inför denna fråga.
Ser fram emot att snart mycket konkret få följa er en bit på vägen...!
Vi kommer nog att ha många spännande samtal kan jag tro... :-)
Perfekt, då är vi en Johanna G och en Johanna S och så vet åtminstone vi vem som är vem... :)
Charlotte: Fast det var lite det jag menade med att jag är "sämst på att vara hemlig av mig", för med den info som jag berättat så är det nog enbart mig det stämmer in på.
Bibelstället kommer ursprungligen från Ps 90:4, men citeras oftast från 2 Pet 3:8, där det står: "Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag."
Det finns säkert sidor på nätet där man gör bäst i att vara så anonym som möjligt (ifall det finns otäcka typer där som inte har rent mjöl i påsen så att säga) - men jag tror inte att bloggar direkt kan räknas till farozonen på så vis.
Tack för hänvisningen, hade något vagt minne av att citatet eventuellt var längre...men jag mindes bara den andra delen.
Marias särställning har jag inga problem med. Men om hon ska bli en slags "medfrälsare" eller "receptionist" i Jesu kansli så är jag inte med längre...
Jag envisas med att tro att jag kan ha direkt relation till Jesus. Och att Jesus ensam har återlöst oss.
Det undermedvetna spelar oss spratt. Det kan mycket väl vara som du säger att man förstärker Marias roll för att slippa släppa fram vanliga och nu levande kvinnor.
Ungefär som att en kvinna i bolagsstyrelsen inte behöver betyda att företaget är jämställt - men det lindrar känslan av att utestänga kvinnor...