En dikt kom till mig - under och efter en regnig promenad alldeles nyss.
(Bilderna är från en soligare januaridag.)
Fastehästarna betar lera
och enstaka strån
på det allra geggigaste stället
i hagen,
tittar nyfiket upp
på församlingen.
Korna har fått chagalliska vingar
och lyft,
betar kanske på grönare ängar,
ladugårdstaket svindlande likt en vallmoäng
svävar i vintergrönskan.
Hundarna bjäbbar fram
sin greyhoundiska koralkör
medan de springer i kapp
inhägnade.
Hästarna är präster
i den gröna vinterkyrkan,
iklädda lerig mässkrud,
allvarsamt blickande
mot evigheten
inom varje vandrare.
Asperges duggar ner...
Här är alla färger liturgiska;
blåsippsblått, moln- och snövitt
solnedsgångpurpur
och lönnlövsbrandgult.
Kyrkväggar finns inte,
inga andra murar heller,
alla får delta
i måltiden:
vinbärsdagg
i liljekalkar
och hundkex.
Etiketter: dikt, kyrka, poesi |
