Det finns en spänning mellan att bevara väckelserörelser och att låta dem dö ut när budskapet väl har tagits emot, när den ursprungliga glöden har slocknat.
Är väckelserörelser menade att vara "tändstickor" eller "separata ljus"?
Är det motiverat att bevara alla frikyrkor som numera mer eller mindre har samma profil? Eller gör de klokt i att gå samman, för att öka de sjunkande medlemstalen - och trovärdigheten hos icke-kristna som förvånat ser på splittringen?
Det finns också två vägar att välja mellan i början av en förnyelse:
Stanna kvar och förnya eller bryta sig ut, bilda eget.
Om en väckelserörelse håller sig kvar inom sitt samfund kanske den inte utvecklar hela sin potential - den hämmas av ett gammalt tänkande och synsätt. Den kan känna ett behov av att bryta sig fri.
Håller den sig kvar kan "väckelsebudskapet" ofta lättare tas emot. Det nya som rörelsen vill lyfta fram - eller det man glömt under århundradenas gång - blir inte ett lika stort hot om rörelsen inte bildar eget samfund.
Eller...är det så? Är det kanske lika hotfullt att vara kvar - som en envist stickande tagg?
Bryter rörelsen sig ur så kan efter en tid dess egenart ibland införlivas i modersamfundet igen - komma den - och på sikt hela Kyrkan till del.
Men ofta finns där en "fiendskap" mellan "väckelsebarn" och "moderkyrka" - det kan vara svårt att ta till sig "barnets" kritik. Det kan vara lättare för andra "kyrkomödrar" att ta till sig ett och annat "adoptivbarn". Eller för "väckelsebarnen" att ta till sig andra "moderkyrkors" lära än den egna - som de i någon mån protesterat emot, gjort uppror emot.
Men så småningom kan de såriga relationerna läkas....
Tror det är lite det vi ser idag mellan frikyrkor och de samfund de en gång utgick från.
Så det är både på gott och ont detta med väckelserörelser och den väg de går.
Definitivt gott med öppenheten, lyhördheten inför vad Gud vill säga Kyrkan idag.
Men ibland kan brytningen bli onödigt häftig.
Hur tänker ni om detta?Etiketter: etablerade samfund, frikyrkor, konflikter, väckelse |
