Finns det kor som dricker öl?
Nej, tänkte väl det...
Ändå har jag rensat ett naturreservat, bl.a. en kohage, från över 20 burkar idag. Gick in i hagen fast man egentligen bör undvika det, - eftersom tre kalvar stod och åt gräs och nosade mycket nyfiket på burkarna. Stod inte ut med tanken på att de kunde göra sig illa på dem, kanske rentav försöka tugga i sig en hopknycklad burk. Nöden har ingen lag!
Och jag försökte att inte tänka på att det, förutom de söta kalvarna, också finns ett antal stora lurviga kor med mycket långa och vassa horn i hagen. Ibland är de på springa-runt-och-stångas-humör, då är man glad att det finns ett elstängsel emellan. Adrenalinet flödade under burkplockningen, minst sagt.
Utanför hagen fanns ännu fler burkar, och en massa skräp - samlade ihop en hel kasse. Fast det finns papperskorgar i närheten!
Aluminiumburkar och skräp hör helt enkelt inte hemma i ett naturreservat! Vad tänker folk med som kastar sitt avfall där de sitter eller står??? Reptilhjärnan?
Det finns också ett antal skolor i närheten, och barnen vrålar där för full hals, alldeles utanför mitt fönster, precis hela dagarna - de har rast i skift verkar det som... Jag kan då inte minnas att vi var alldeles sjövilda på rasterna när jag var liten. Mår de verkligen bra nu för tiden - barnen?
Eller har det moderna samhället med sina hejdlösa krav, även på de allra minsta, redan knäckt dem - så att det enda de förmår göra är att springa omkring och vråla för full hals så fort de får chansen?
Jag ser den berömda tavlan av Munch - Skriet - framför mig när de vilda skrina ekar och studsar mot husväggen.
Har även lyssnat på en massa föredrag om ekumenik idag. Från katolskt, ortodoxt, anglikanskt och trosrörelsehåll. Intressant. Men mer om det senare.