På balkongfronten händer det redan en del... Eller rättare sagt i försåddslådorna inomhus.
De första solrosfröna började gro för ett par dar sen, och idag har luktärterna också börjat titta upp - efter bara fem dagar, fast det stod att de skulle ta lång tid på sig om fröna inte låg i vatten ett par dar. Det tycks inte stämma.
Tomatlådan visar inga som helst livstecken än trots idogt duschande med vattensprayflaska varje kväll, men där finns nu både frön till vanliga tomater och körsbärstomater, så jag hoppas att de gror så såmåningom.
Igår kväll stoppade jag ner de pyttesmå persiljefröna som legat i vatten ett tag i en egen låda - massor av frön blev det.... Det ska enligt fröpåsen ta 2-3 veckor innan de kommer upp. Konstigt - stora frön gror snabbt - och de minsta behöver mycket mer tid. Man kunde tro att det skulle vara tvärtom.
Snart väntar hopmontering och upphängning av balkonglådan. Där blir det förmodligen en blomblandning som ska sås ute i maj. "Problemet" är bara att en del av blommorna i blandningen kan bli meterhöga, så jag lär få flytta de mest högväxande till egna krukor allt eftersom de visar sig. Alternativt så blir det kanske pelargoner i balkonglådan istället. Vi får se....
Inser så smått att jag har gjort det ganska omöjligt för mig att resa nånstans i sommar. Balkongodling har vissa konsekvenser.... Å andra sidan är det nog trevligt med en blommande och grönskande balkong, och finns det dessutom små kalvar i närheten i år igen - vart ska man då resa - bort från ett paradis i miniatyr (om än högst tillfälligt, medan skolungarna och fotbollspelarna och motorcykelåkarna som hela övriga året vrålar och väsnas utanför fönstret dag och natt, äntligen har sommarlov och förhoppningsvis reser bort...)?
I väntan på odlarbilder får andra vårbilder illustrera blogginläggen om detta. Idag dessa vackra krokusar, fotade förra helgen.
Du ska inte tro det blir so-o-mmar, ifall inte VI sätter fart, och odlar på balkonger och i utetäppor.
Själv har jag för första gången i mitt liv nu tillgång till en balkong, relativt stor, om än bara med eftermiddags/kvällssol (västerläge). Och det tänker jag ta vara på. Minst sagt!
Visst kommer det upp massor av härliga vilda vår- och sommarblommor ute i naturen. men det är ändå speciellt att se hur det växer på riktigt nära håll också - från frö till blomma och i en del fall grönsaker.
Det ska alltså bli spännande att se hur det går för diverse fröer till grönsaker och blomblandningar, vad som växer upp, och vad som blir kvar när fåglarna har tittat in.
Blåmesarna kommer fortfarande och äter talg här flera gånger om dagen, de bor i en holk intill såg jag idag. Hoppas de inte är lika intresserade av växter - eller av jordgubbar och smultron - ett par lusätna plantor har mirakulöst nog övervintrat - hoppas de hämtar sig.
Möjligen blir det lite fler kryddväxter framöver också - men kanske färdigköpta - basilika och liknande.
Tänkte att det kunde få bli en liten bloggföljetong av balkongodlingen - där ni som har gröna fingrar gärna får komma med tips under resans gång.
Idag börjar försådden av de fröer som behöver gro inomhus under april innan de planteras ut. En del ska påbörjas senare.
Utgångsläget är detta:
Hoppas på min balkong under sommaren få se solrosor, luktärter, en blandning av vilda blommor, sallad, tomater, rädisor (av någon anledning blev det två fröpåsar av dem), sockerärter, morötter och persilja.
Inser redan att fröerna lär räcka i två år - för det blev ganska många, och odlingsmöjligheterna är begränsade till en nyinköpt smal blomlåda, 90 cm lång, och till två plastlådor, c:a 30- 40 cm, men ganska djupa, och så till några krukor. Lär få justera detta beroende på hur mycket som kommer upp... Har också köpt 60 liter jord - det lär räcka långt.
Bild: blåsippa fotad i helgen - med så ovanligt som nio blad. Obs - att jag har copyright på den!
Jag vet inte varför, men det har blivit allt mer skrivet om djur och natur här på sistone. Kanske för att våren och försommaren är så oerhört skör och vacker - det nya och späda, spröda livet går liksom rakt in, träffar något på djupet.
Blev påmind om det igår kväll. På ett ganska så brutalt sätt.
Är nybliven statist i ett historiskt krönikespel. Inte särskilt avancerat, mest ska man gå, delvis klättra, och stå och titta åt olika håll, kommentera det som sker i gester, miner och korta utrop.
Stod och pratade med några av de andra statisterna och hörde plötsligt hur det skrek till i en grästuva, gick och tittade efter - och då var där fyra små harpaltar - varav en redan döende - den låg på sidan och skrek och fäktade med tassarna - trodde att den bara pep, var hungrig eller rädd för oss. Men sen kom det blod ur nosen, och den blev stel, så den måste ha blivit trampad på av någon... De andra låg och tryckte som små bollar, blickstilla, sa inte ett knyst. Livrädda antagligen...
En mörk sorglig skugga for över sommargrönskan.
Så fann jag dessa rader i min mailbox idag. En påminnelse om hur Gud finns i allt det vackra... Livet går vidare, överallt där det vackra får finnas...
