Ja, det är en bra sammanfattning av de flesta av tveksamheterna kring uttalandet....!
Men sedan dess (under de senaste tio åren) har ju de mest räddhågade försökt få det till att det var ofelbart - samt spunnit vidare på ihåliga argument emot vigning av kvinnor - så det är viktigt att detta belyses så tydligt som möjligt.
Tänk om Signum skulle våga sig på en artikel om de argument som används i dagsläget...
Det skulle räcka långt att visa på ihåligheten i argumenten rent teologiskt - de behöver inte argumentera vare sig för eller emot vigning av kvinnor.
Du har tidigare ofta länkat till womenpriests.org, vilket nog har skrämt bort en hel del läsare från att titta efter. Ärligt talat så har jag själv bara skummat igenom vissa artiklar i womenpriests.
Jag anser nämligen inte att de "vigda" kvinnorna är präster.
Artikeln som detta inlägg handlar om: "Vi publicerar här ett yttrande, daterat den 6 juni 1997, från The Catholic Theological Society of America, (CTSA)...."
ger ännu en aspekt. bra. Jag ska läsa det noggrannare ikväll, för att sätta mig in i argumentationen.
Jag säger inte att womenprisets.org har fel i sak, men i varje fall i metod, ifall de erkänner de "vigda" kvinnorna.
Dock, t o m kvinnoprästmotståndare jag talat med, har sagt att vigningarna på ett sätt varit giltiga. Det var det som var det allvarliga!
Jag anser att man behöver bli vigd av biskop, i apostolisk succession, EFTER prästseminare-utbildning. Handpåläggningen PLUS läran :)
Dessutom efter godkännande av påven.
Jag vet att det låter krångligt och besvärligt, men jag vill att det ska gå rätt till, det är därför jag skriver direkt till Heliga Stolen.
Ja, artikeln är bra - hoppas den kan leda till ett vettigt samtal i frågan - för omväxlings skull... ;-)
Sen har du nog blandat ihop saker lite.
www.womenpriests.org
Den sidan går inte till de vigda kvinnorna - och har ingenting med dem att göra.
Det är en på allt sätt teologiskt seriös och genuint katolsk sida som går in på frågan från alla tänkbara håll - många framstående teologer har bidragit med artiklar i ämnet.
Ett missförstånd alltså, som jag tror att du delar med många, att döma av de reaktioner som brukar följa i vissa bloggar när jag nämner sidan.
Men vägrar de att läsa artiklarna och det övriga innehållet där p.g.a. sina fördomar - så kommer de ju inte upptäcka att det är en mycket intressant sida med massor av skiftande material. Det finns för mycket att läsa för att man ska kunna läsa allt - men man kan ju fördjupa sig i någon aspekt av det hela som man är särskilt intresserad av. Eller ta det i omgångar - från ytan på bred nivå (t.ex. via en inledande stegvis genomgång som finns på första sidan) och vidare mot djupet. Man kan börja på den enklaste versionen och sen gå över till "scholar"-versionen. Där finns också forum som man kan följa debatten i - och delta om man vill.
Sprid gärna informationen vidare när det kommer upp igen framöver: att den sidan inte har något som helst med de vigda kvinnorna att göra - och stödjer dem alltså inte. Mycket medvetet så dessutom - eftersom John Wijngaards och de andra som har byggt upp sidan (och som inte är positiva till vigningarna) inte vill att vigningarna ska påverka samtalet om sakfrågan.
Jag gör som du vet lite både ock.
Vill eftersträva ett samtal om sakfrågan, eftersom det är den som är viktig - därför brukar jag inte uppmuntra till samtal om vigningarna - även om jag länkar till artiklar om dem.
Tycker att det skulle ha varit mer fruktbart om de hade fortsatt samtalen istället för att vigas olagligt - men samtidigt förstår jag dem - de har väntat hela sina liv, många av dem - och står inte ut längre. De vill tjäna dem som finns i marginalerna - och gör det. Så de fyller alltså en uppgift som den officiella Kyrkan inte gör - och inkräktar inte på det befintliga "prästreviret" på något sätt.
Kanske kan det de gör en dag leda till goda förändringar för Kyrkan som helhet. Det är det jag är nyfiken på - och fortsätter alltså att följa utvecklingen av rörelsen.
För att även svara på det du skriver om kvinnorna:
Vigningarna är mycket riktigt giltiga juridiskt sett (alla papper finns, allt har skett enligt traditionen) - men de är inte tillåtna enbart eftersom det är kvinnor som vigts, därför är det olagliga vigningar (som automatiskt blir lagliga den dag det erkänns officiellt).
De är vigda av biskopar i god ställning (men som också tröttnat på status quo) och en av dem är inte exkommunicerad eftersom de har hållit hans identitet hemlig.
De har gedigna teologiska utbildningar (mer än de flesta manliga prästkandidater) - många av kvinnorna har doktorerat i teologi! De har även en egen utbildning som alla kandidater måste genomgå under ett år innan vigningen (men det förutsätter alltså att de redan har en teologisk utbildning innan). De har också obligatoriska lämplighetstest med bedömning bl.a. av psykologer.
Kvinnorna har också ofta stor pastoral erfarenhet - vilket manliga prästkandidater som kommer direkt från den skyddade seminariemiljön saknar. Många av kvinnorna har arbetat i församlingar hela sitt liv - som kateketer, församlingssystrar eller "kaplaner" (vet inte hur jag ska översätta "chaplain" här) - som gjort i princip allt en präst gör - utom att fira mässan/höra bikt.
Alla kvinnor måste ha ett annat arbete vid sidan av prästtjänsten, eftersom de inte blir anställda av Kyrkan. Dubbelarbetande alltså. Ofta har de familj dessutom.
På allt sätt gör de detta inte för sin egen skull utan för Kyrkans - och vad får de till tack...?
Nånstans där vill jag faktiskt träda till deras försvar och säga: se på allt gott de gör - och bedöm frukterna - inte tillvägagångsättet (som har den enda fördelen att kvinnor vigs nu och inte om hundra år). På samma handgripliga sätt bröts ju apartheidregimen i Sydafrika. Hade man väntat på att de som hade makten skulle ändra den hade den varit kvar än idag...
Obs - att jag inte försvarar det de gör - men jag förstår det, och undrar om det kanske kan komma något gott ur det - i så fall var det retroaktivt sett bra - fast vi bara inte kan se det förrän "födslovåndorna" är över. Och det är de av allt att döma inte än på ett tag.
De två första punkterna du efterlyser - vigning efter teologiska (och dessutom pastorala) studier (och erfarenheter) av en apostoliskt vigd biskop - är alltså uppfyllda.
De är minst sagt kompetenta. Och de är giltigt vigda.
Men vi lär få vänta under en eller ett par påvars tid om erkännandet som gör det lagligt ska kunna komma därifrån.
Förmodligen blir undervattensströmmen en dag så stark från gräsrotsnivå och djupt in i präst- och biskopsleden att man till slut måste erkänna att man gjort en gigantisk höna av en fjäder, och ändra på ordningsregeln - alternativt minimeras till ett intet som trovärdig Kyrka.
Förre påvens uttalande gör det förstås svårt att ändra på regeln i ett nafs - även om t.ex. näste påve skulle vilja det.
Jag tror ordningsföljden blir:
1) Valfritt celibat öppnar för gifta präster.
2) Kvinnor vigs till diakoner.
3) Kvinnor och män, gifta och ogifta utses till alla Kyrkans tjänster.
Charlotte 1) Jag kan konstatera att det råder delade meningar om det (också).
2) Nähä...
Deras kommentar angående det ordinarie universella läroämbetet anser jag är högst relevant, om inte pudelns kärna: "CTSA:s rapport frågar hur det tydligt kan påvisas att en lära hör samman med det ordinarie och universella ofelbara läroämbetet.
Man skulle lika väl kunna fråga vad som skulle kunna räcka som bevis för att 'hela det katolska biskopskollektivet förkunnar samma lära och kräver att de troende skall ge det sitt slutgiltiga samtycke', om den långvariga och obrutna läran om att prästvigningen är männen förbehållen inte utgör ett exempel på det ordinarie universella läroämbetet."
1) Om det råder det helt säkert delade meningar... Annars skulle ju inte de ihåliga argumenten upprepas om och om igen. Men tids nog kommer det nog att bli tydligt för alla seriösa debattörer att de brister såväl logiskt som teologiskt.
2) Så länge det inte råder samvets- och yttrandefrihet för världens biskopar om denna fråga - så länge kan vi inte få reda på vad de egentligen anser. (Utom i dolda kammare - med löfte om tystnadsplikt.)
De som är för kvinnliga präster får ju inte säga det offentligt utan att bli av med sitt ämbete.
Allra först måste alltså förre påvens absurda regel avskaffas - den om att präster måste skriva på ett papper om att de är emot kvinnliga präster för att få biskopsvigas.
I och för sig kan man ju hoppas att de framöver i allt mindre grad säljer sina själar på så sätt - utan istället avstår från vigningen som en markering för sin övertygelse.
För det är ingen hemlighet att det inte råder konsensus om denna fråga bland världens biskopar (även om det inte går att hänvisa till någon enskild så länge regeln kvarstår, även om de flesta av dem förmodligen vigdes innan regeln infördes).
Men det säger ju något om hur man på allt sätt försöker upprätthålla den katolska diktaturen...
Det handlar inte längre om tro - utan om underkastelse under en auktoritet som har bestämt sig för att ha rätt och se till att alla som "anställs" underordnar sig det - hur fel det än är. Både sanningsmässigt, och i fråga om metod; det oförlåtliga inkräktandet på det av Gud givna samvetet.
Till vad glädje är väl en Kyrka som föredrar leende marionetter framför hela människor som inte tar död på sin personlighet och sin tro för att försöka passa in i systemet?
Nej, inte hela katekesen, bara ett fåtal specifika frågor - som denna.
Jag har sett hela innehållet för länge sen - men jag minns inget annat just nu eftersom det var denna punkt som upprörde mig mest och därför riktigt etsade sig fast i sin absurditet - ställde hela resonemanget om tro och samvetsfrihet på sin spets.
Tror inte jag har det mailet kvar - för det försvann en massa mail för alltid i och med att min ordinarie dator la av förra året.
Men nån annan kanske kan hitta pappret?
Möjligen är det inte ett officiellt dokument - och i så fall är det nog svårt - men hoppas att någon har tillgång till det.
Under det pågående sökandet hittade jag en mycket intressant artikel om en helomvänd biskop - så här skulle det kunna låta också i katolska kyrkan om biskoparna bara fick öppna munnen fritt:
Jag hittar inte dokumentet på nätet - men har skickat ut en efterlysning till såna som kan veta var det finns eller som kan ha en kopia - förhoppningsvis får jag napp....
Kanske någon annan hittar det under tiden? Posta i så fall en länk här!
Tack för länken till Signum-artikeln. Kunde inte sagt det bättre själv. :-)
Petronella