Eftersom det åter snöar kraftigt ute, efter att våren länge varit på väg, och krokusar och blåsippor redan tittat upp, så kan det kanske passa bra med en hyfsad julfilm en mörk kväll... ;-)
Jag har sett Vägen till Betlehem - som är just en söt julhistoria med mycket sockervadd och stereotypa roller, men med några otippade scener också, som gör den betydligt bättre än den kunde ha varit... Betyg: 3,5 (vi är tillbaka på 1-5-skalan nu igen efter påvefilmsuppsvinget).
Helt fel är det inte heller tidsmässigt att se filmen just nu - för Jesus lär ha fötts just i april - den tid då fåren lammar så att herdarna vaktar dem även om nätterna...
Har även sett en dokumentär om Judasevangeliet (av National Geographics), ett av det 30-tal gnostiska evangelier som ogillades av Irenaeus på 180-talet. Även de så kallade gnostikerna var kristna - och de kallade sig just kristna, inte gnostiker. Det är en etikett som klistrades på dem av andra - på samma sätt som etiketter delas ut av kristna i vår tid.
Man får i dokumentären följa Judasevangeliets irrfärder mellan egyptisk underjordisk antikhandel, stöld och bankvalv, till en forskares upphittande av det, och hur det sedan har daterats och analyserats.
Detta evangelium är särskilt intressant genom dess bild av Judas - som mer liknar bilden av honom i Markusevangeliet än i Johannesevangeliet. Man kan se en tydlig förändring mellan de tidigt och sent skrivna evangelierna i fråga om detta. I början är han inte den skurk han senare utmålas som, och där hans namn kom att associeras till judarna, som då fick skulden för Jesu död. Den synen bidrog också starkt till förintelsen under Andra världskriget.
Här framställs Judas istället som ett helgon som är den enda av lärjungarna som verkligen förstår Jesus på djupet och uppfyller dennes önskan att befria själen från kroppen (ett typiskt gnostiskt tema). Han bär fram Jesus som ett offer. Evangeliet slutar med det som framställs som Judas uppdrag från Jesus, och nämner alltså inget om Jesu död och uppståndelse. Det viktiga för de gnostiskt kristna var kunskapen om Gud - inte de syndaförlåtelseläror som uppstod på andra håll.
Dokumentären, liksom en del böcker jag har läst, förmedlar en mycket intressant bild av den tidiga Kyrkan som en heterogen och spretig rörelse där olika grupper trodde vitt skilda saker och prioriterade vissa evangelier framför andra.
Man kan inte låta bli att fundera över hur Kyrkan hade sett ut idag ifall någon annan/några andra av de många förgreningarna hade "segrat"...
Eller om t.ex. Mariaevangeliet, där Maria Magdalena har en framträdande roll som apostel och lärare till de övriga lärjungarna, hade hamnat bland de kanoniska skrifterna.... Inga heresier finns i det, enligt en av de intervjuade bibelforskarna - det enda kontroversiella är just att en kvinna står i centrum.... Och just i den tid då de kanoniska skrifterna valdes ut stod kvinnor ytterst lågt i kurs i Kyrkan som hade påverkats negativt av det omgivande samhället.
Att en del skrifter betecknats som "gnostiska" behöver alltså inte betyda att de är särskilt heretiska. En av forskarna lyfte fram hypotesen att de som nu är de kanoniska evangelierna var de som var enklast, och därför kunde accepteras på ett mer brett plan än dessa skrifter som vände sig till de mer avancerade kristna, på ett mystikt och filosofiskt abstrakt plan. Lite som skillnaden mellan barnmat och gourmetmat alltså....
Men Irenaeus urvalsprincip är svår för oss att förstå idag - han baserade urvalet på att det finns fyra väderstreck och vindriktningar - alltså menade han att Kyrkan ska ha just fyra evangelier.... Inte särskilt historiekritiskt, kan man tycka.
En vanlig uppfattning om gnostiska evangelier är att de är sent skrivna, och tidigt sorterades ut. Faktum är att de kan vara skrivna tidigt, samtidigt som de senare kanoniska evangelierna, men att originalen har gått förlorade, eftersom handskrifter vanligen förstördes när man hade gjort nya kopior. Johannesevengeliet är det kanoniska evangelium som är närmast de gnostiska evangeliernas stil genom sin utvecklade teologi och abstraktionsnivå.
Evangelierna (både de som är kanoniska och de som kallas gnostiska) användes som sagt parallellt av olika grupper under drygt 200 år innan den bibliska kanon formades. Det fanns under denna långa tid inte en lära utan många. Kristendomen såg alltså mycket annorlunda ut i den tidiga Kyrkan än idag.... Så de som vill hävda en enda "ortodox" linje från Kyrkans början till nu får det väldigt svårt.... Liksom de som vill tolka in väldigt mycket i Jesu ord och handlingar i det som blev de kanoniska evangelierna. Det blir lätt till teologiska efterkonstruktioner (för att försöka bevisa ditt eller datt som Kyrkan slagit fast långt senare), men som rimligtvis inte stämmer rent historiskt, och som rimmar särskilt illa med evangeliernas bottenklang.
Kyrkohistoria är intressant.....!
Dokumentären får 4,5 i betyg. Bäst är bonusmaterialet där flera forskare intervjuas, och där de nämner bl.a. intressanta saker om den tidiga Kyrkan.Etiketter: exegetik, film, gnostisk, Judasevangeliet, kanonisk, kyrkan, religion |
