Onekligen intressant - men Matteusevangelet skrevs väl ursprungligen på grekiska? Förvisso talade ju Jesus Arameiska, men det finns väl ingen skriftlig tradition av bönen som faktiskt går tillbaka längre än den grekiska texten?

Vackert är det, hur som helst...

 

Mackan,

Ja,den är vacker.

Har bönen på arameiska som en tavla - fotad i Fader Vår-kyrkan i Heliga landet....

Men den skrevs mycket riktigt ner på grekiska i NT.

Fast så här (om man läser den högt) borde det väl ha låtit när Jesus bad den - på sitt modersmål?

Ganska likt hebreiska för övrigt.

Nytolkningen (ingen översättning alltså) känns också aktuell...

Charlotte

 

I närheten av Damaskus finns ett par byar där arameiska fortfarande talas. I ett av våra besök där besökte vi en kyrka från 300-talet och guiden läste denna Fader Vår för oss. Mycket vackert, som sagt.

 

Monica,

Ett besök i en sådan by låter fint....

Charlotte

 

Väldigt stark nytolkning av denna vackra bön.. det inspirerade mig att försöka översätta nytolkning till svenska där jag nytolkar ännu lite mer..:) Kommentera gärna!

Oh, Du, från vilket allt livs ande härstammar,
som fyller rymden med ljud, ljus och rörelse,
må ditt Ljus uppfylla hela mitt väsen.
Skapa ditt Enighetens Rike, genom våra brinnande hjärtan och villiga händer.
Låt din vilja bli Sanning, i universum och på jorden.
Giv oss den visdom vi dagligen behöver.
Lös de knutar som inuti binder oss,
liksom vi ska lösa allt som andra står i skuld till oss.

Låt oss icke gå förlorade i ytligheten,
utan befria oss från allt som hindrar oss att uppnå vårt verkliga syfte.

Ty från Dig kommer den aldrig vilande Viljan,
den levande styrkan att göra det som är gott,
sången som förskönar allt och förnyar sig själv,
från Evighet till Evighet

Detta bekräftar jag med hela mitt väsen.

 

Simon,

Du hann före mig... ;-)

Bearbetar man den lite språkligt (skulle vilja putsa din översättning på ett par ställen - kan komma med ett förslag om du vill) så skulle den platsa i nästa version av Oremus...!

(Oremus är en katolsk bönbok - för er som är från andra håll.)

Bönen är djup och vacker, innehållsrik, språkligt härligt flödande....

Charlotte

 

Charlotte:

Gör gärna det.. jag gjorde det mest slarvigt och snabbt! :)

 

Sent omsider fick jag tid och inspiration.

Det blev en grundlig bearbetning:

O, Du, från vilken livsanden utgår, som fyller alla världar med ljud, ljus och rörelse, må Ditt ljus erfaras av hela min varelse.

Skapa Ditt enhetsrike nu - genom våra brinnande hjärtan och villiga händer.

Låt Din vilja infrias - i universum så som på jorden.

Ge oss den visdom vi dagligen behöver.

Lös de inre knutar som binder oss, liksom vi löser andras skuld till oss.

Låt oss inte förlora oss i ytliga saker, utan befria oss från det som hindrar oss att uppnå vårt verkliga syfte.

Från Dig kommer den all-verkande viljan, den energiska styrkan att agera, sången som förskönar allt och förnyar sig själv från tid till tid.

Detta bekräftar jag med hela mitt väsen.

 

Trevligt med en personlig vinkel på den!

För mig själv är det bönens rituella, rabblande karaktär som tilltalar. Jag godkänner därför bara den ursprungliga, ålderdomliga versionen.

Kollektiv rosenkrans kan vara en riktig höjdare i sin behagliga monotoni. Läsningen bör vara entonig och hålla snabbt tempo.

Rosenkransen är ju också den katolska favoritfetischen. De har tyvärr en förmåga att försvinna.

 

Kraxpelax,

Du menar den arameiska originalversionen...? :-)

Den gillar jag!

Här är vi annars raka motsatser...

Jag tål inte tomt rabblande.

Böner är tänkta att levereras med hjärta och själ...

Undviker alltså kollektiv rosenkrans.

Ber den i förekommande fall ytterst långsamt - en pärla eller ett par - med betoning på, och eftertanke vid, varje ord.

Utan att splittra tankarna på att hålla reda på mysterierna.

För andra funkar sånt bra - och det är ju fint...

Don efter person.

Charlotte

 

Det är det meditativa i rabblet jag diggar. Jag känner mig så härligt mystisk då. Bön av hjärtat med ord har jag alldeles lagt av med. Försökte i början, men det blev bara gränslöst pinsamt.

Lär av Tistous apofatiska jamande!

:o)

 

Apofatisk bön har jag inget emot - men ska det vara ord vill jag inte rabbla.

Just nu snarkar Tistou apofatiskt...

<
:-)
<

 

Jag tog mig friheten att göra en egen tolkning av bönen på svenska, hoppas den är till någon glädje.


O du, som allt liv kommer från,
som fyller världen med ljud, ljus och rörelse.

Må din gnista brinna i mitt innersta väsen.

Låt ditt rike bli till nu – genom våra hjärtans eld och händers vilja.

Låt din vilja ske – i hela universum, som på jorden.

Ge oss förstånd för våra dagliga bestyr
och frigör de knutar som binder oss,
liksom vi friar andras skuld.

Låt oss inte förlora oss i ytliga ting
utan befria oss från det som hindrar vårt verkliga mål.

Från dig kommer den allsmäktiga viljan, styrkan att agera,
sången som förskönar allt och som förnyar sig själv från tid till tid.

Detta bekräftar mitt fulla jag.