Nu har jag sett den andra påvefilmen: Karol - A Man Who Became Pope.
En drygt tre timmar lång historia, vilket var väl långt - drygt två timmar hade varit mer lagom. Största delen av filmen fokuserar på hans tid som revolutionär pjäsförfattare, arbetare och ung präst. Den tid han enligt min subjektiva mening kom allra bäst till sin rätt.... Har även läst en bok om honom för många år sedan som särskilt går in på denna period.
Filmen ger framför allt en värdefull inblick i den polska katolska historien, som jag, trots att vi har många polacker i församlingen, aldrig har fått höra så mycket om. Den visar frihetskampen - rörande politiken - som fann sin styrka i tron. Polen råkade ju ut för både nazister och kommunister....
Jag har också ett mycket gott intryck av den unge Karol - som inte alls hade kvar samma glöd som påve. Han uttalade ganska radikala saker, särskilt som ung präst och biskop. Det är frapperande hur han hade så tydlig inblick i vad som är fel i samhället - men inte tycks se att precis samma problematik finns inom Kyrkan - även där förföljs folk för sin tro, även där behövs förnyelse och förlåtelse... (Ett par scener som visade en nazists och en ateistisk spions omvändelse var för övrigt bland de som berörde starkast.)
Jag pausade även denna film några gånger för att anteckna särskilt träffsäkra repliker. Vet inte heller här om det är exakta uttalanden eller parafraser av vad påven har sagt - men intressant är det - läs bara följande...
1962 vid konciliet:
"Människan är unik. Vår värld är materiell, men vi har djupa andliga behov. Vi är gåtor för oss själva och andra. Kyrkan blir alltmer ineffektiv. Kyrkan kan inte visa sig i sin förlegade form längre. Vi kan inte stå över världen och kräva lydnad längre. Kyrkan måste verka i världen. Människan söker sanningen. Vi måste lösa livets svåra problem. Vi måste ta itu med den förtvivlan som präglar vår tid. Därför måste allmänheten stå i centrum för kyrkans liv. Jag vill rensa ut alla former av kyrklig överhöghet (clerical mentality)."
Till arbetarna i Nowa Huta - den icke-religiösa staden:
"Håll tankens frihet vid liv. Kristus gav oss den för att göra oss fria."
Under konciliet (?):
"Ingen ska tvingas att bekänna tro mot sin vilja. Människans andliga frihet, samvetets och religionens frihet, är ett värdigt mål. Det gäller både nu och i alla tider. Det är inte nog att säga: "Jag är fri." Vi måste säga: "Jag tar ansvar." Jag vill tala om kyrkans dialog med ateismen. Vi borde inte börja med våra Gudsbevis utan med reflekterande kring människans totala ensamhet."
"Vi borde be om förlåtelse för kyrkans alla misstag."
"Miljontals människor har mördats på grund av sin ras eller sina idéer. Vi borde be om förlåtelse för kyrkans medverkan eller tystnad."
Filmen får 7 i betyg - på skalan som fick lov att höjas till 10 efter gårdagens påvefilm. Ett trovärdigt porträtt, bra skådespelare, välfilmat, och enligt uppgift på omslaget: musik av den sexfaldigt Oscarsnominerade Ennio Morricone.Etiketter: film, Johannes Paulus II, påven, religion |
