Ibland blir jag lite trött på mystifierandet av ordenslivet. Som om nunnor aldrig hade kul, spelade volleyboll eller åt glass....
Men en del av bilderna jag fick en länk till är fina, speciellt den sista - på andra sidan...
Så OK då. Jag gör lite reklam för dem. Särskilt som det finns en del bra info om klosterliv mellan bilderna.
Värre är det med den italienske prästen och teologen som har utlyst en skönhetstävling för nunnor - "Miss Sister" - på några nunnors förslag dessutom! För att visa att inte alla nunnor är gamla och/eller fula.
Vad blir det förväntade resultatet...?
En nunneboom av unga snygga tjejer som ser fram emot den åtråvärda titeln i liknande tävlingar framöver...?
Portande från klostren av fula aspiranter?
Nunneättestupa så snart rynkorna tar vid?
Är det bara jag som tycker att det här förslaget är alldeles uppåt väggarna...?
Lite mindre lustigt är att katten Tistou spelar kattboll och far som en virvelvind genom lägenheten - just när det gärna kunde få vara lite lugnt en stund...
Alla pedofiler är inte män - även om kvinnliga sådana är mycket ovanliga - och nunnor extremt ovanliga.
Fick länk till följande tragiska historia.
***
"It had been 20 years since Kobs had last visited the church, and that attempt hadn’t gone well. He felt guilty then, accused somehow, as though even the holy statues inside St. Patrick’s could see inside his soul. This time, the troubled 56-year-old settled cautiously into a back pew, trying to look inconspicuous and studying every detail. He was struck by how clean the church looked and how the parishioners smiled as they strummed mandolins. Perhaps he could now be accepted. Perhaps he could now accept himself.
“I really wanted to reclaim St. Patrick’s church as my church,” Kobs says, struggling to explain how the incidents of more than 40 years ago still live with him. “I had so many good things there – first Communion, first confession, confirmation. It’s still very sacred for me. I had to go there and take control of it. I’ve had so many nightmares of nuns attacking me.”
His abuser, Sister Giannini, had finally been criminally charged and would be found guilty in February. Kobs and the other victim who pressed charges, James Koszewski, had talked freely to reporters, hoping for understanding. But in a media culture that often seems fascinated by the female rapist, the sad-looking, 79-year-old nun, with her blue turtlenecks and dour stare, attracted coverage across the country. Giannini’s is one of the very few sexual abuse cases involving a nun that’s been prosecuted in the U.S."
Jag menar inte en ytlig snabbt övergående trend, utan ett intressant fenomen som verkar sprida sig allt mer.
Vad gäller kloster så har förnyelsen gått via nya unga kommuniteter (som jag skrivit om vid andra tillfällen) till att nu börja nå traditionella ordnar. En dominikansk kommunitet i USA hade bara fyra äldre medlemmar kvar - nu är de över sjuttio - och medelåldern är låg, omkring 24 år.
Det är JP2-generationen (d.v.s. förre påvens unga fans) som nu går i kloster i allt högre utsträckning. De är ofta välutbildade och de utmärks av traditionalism i fråga om tron och har ordensdräkten som yttre kännetecken. Detta gäller nunnorna. De unga männen väljer istället kassocken och söker sig till stilla tillbedjan på prästseminarierna.
En fotsid "trend" med slöja alternativt prästkrage är hett just nu alltså - i dubbel bemärkelse, eftersom sommaren nalkas....
Det här tycks vara en reaktion mot tidigare tendenser - där ett klosterliv till slut inte skiljer sig så mycket från ett vanligt katolskt liv i världen.
Samtidigt som dessa klosterrörelser växer (vilket är glädjande - eftersom de är ett tydligt vittnesbörd i världen) - så växer som bekant också andra rörelser som tycks gå i en annan riktning (rörelser som verkar för kvinnliga präster, gifta präster och andra förnyelserörelser). Men är riktningarna egentligen så olika?
Båda tar vad de upplever vara Guds kallelse på största allvar - och det får konsekvenser för livet - det stannar inte vid ord utan leder till konkret handling, och blir till välsignelse för människor i omgivningen.
Största skillnaden är att den ena riktningen är exklusiv - och den andra är inklusiv.
Måste olikheterna i övrigt vara negativa?
Själv tror jag inte att det behöver vara så. Om båda riktningarna bara kan nå fram till att se det goda hos varann - eller åtminstone acceptera varann som ett genuint uttryck för Guds verkan i världen idag.
Det finns inte bara ett sätt att vara katolik på.
Men för Kyrkans ledning tycks vägen till insikt om detta vara lång... Liksom för artikelförfattaren nedan som ger ganska många onödiga slängar åt såväl präster ("rebels, nerds or unfaithful") som nunnor, som enligt honom inte håller måttet.
Han har heller inte rätt i sin föreställning att förnyelserörelser bara drar till sig äldre besvikna medlemmar. De växer också genom att allt fler unga ansluter sig. Två parallella fenomen, alltså.
Här är några utdrag ur artikeln om den pågående klosterförnyelsen. Som synes är man i "högriskzonen" som katolsk bloggare... Se upp! ;-)
***
"It is most interesting to note that these enthusiastic, vigorous, educated young women want a structured life centring around the Eucharist and community prayer. They value the daily Mass. They respect the priesthood (even knowing that some priests are rebels, nerds or unfaithful). They are loyal to the teaching of the Church which is called the Magisterium. They are sincere about the evangelical counsels. They profess their primary commitment to Jesus through vows of poverty, chastity and obedience. And they mean it!
They truly believe that they are making a radical statement cutting through the murky disorientation which confuses our ‘today’ society. Their counter-culture announcement is embodied by the wearing of the veil. One young nun, quoted in the Time article, says ‘It’s a trend with younger women wanting to wear the veil now.’ And, besides, they laugh a lot, exude an unmistakable joyful spirit, roller blade and ride bikes through traffic and parks! It is also noteworthy that these new communities usually wear full habits, ankle length.
It has been my unbelievable good fortune to have been the confessor for a convent of the Sisters of Life for five years. I have met the new nun close up. She is a talented, normal, vibrant young woman who makes a choice, even if culturally radical, to give her life to Jesus Christ. She is not the mythical broken-hearted damsel or the one who can’t do anything else. She is a doctor, former Air Force nurse (Captain), psychologist, computer programmer, geologic engineer, teacher, former marine, ex- professional opera singer, political scientist, blogger."
Läs hela artikeln här. (Där finns också en videosnutt om den dominikanska kommuniteten.)
Kommentera också gärna, apropå detta, veckans bibelblogg som handlar just om kallelse.
Fick denna nyhet idag om biskopar i England och Wales som protesterar mot nya lagar som är tänkta att förhindra diskriminering.
"Leaders of the Roman Catholic Church have accused the Government of using new equality laws to force them to ordain transsexuals as priests or allow them to become nuns.
The bishops of England and Wales said that proposals to ban “indirect discrimination” against people who have had gender reassignment operations would take away their right to check baptismal and confirmation certificates which would show if candidates for the priesthood, religious life or marriage had a hidden past. "
Läs hela artikeln här.
Man kan undra när lagar också införs mot diskriminering p.g.a. (kvinnligt) kön - som berör minst 50% av katolikerna, förmodligen fler.
