Ibland kan man förundras över hur mycket teologi som skapas utifrån vad Gud INTE har sagt....
Det Gud inte har uttalat sig om med en enda stavelse tolkas i en del kyrkliga traditioner som förbud.
Kvinnliga präster t.ex. Eftersom inget är sagt om dem så får de inte finnas. Och eftersom de "aldrig" funnits så kan de heller inte införas (man bortser förvisso då från historiska bevis).
Varför ser man inte istället på hur Gud själv - i Jesus - agerade medan han gick på samma jord som vi? Hans sätt att bemöta kvinnor var revolutionärt för hans tid. Han kallade även dem till tjänst. Varför har kyrkan splittrat upp det - och varför sägs det sedan, ironiskt nog, att det skulle splittra kyrkan om kvinnor tilläts tjäna likvärdigt (igen)?
Under den första tiden fanns inga andra benämningar bland Jesu efterföljare än "lärjungar", rätt och slätt. Tänk om det hade fått förbli så?
Då hade kanske kyrkan sluppit alla ordklyverier om ämbetsfrågor och kunnat ägna sig åt andra saker istället. Då hade var och en kunnat få använda sina "kungliga, prästerliga och profetiska" gåvor till tjänst - och utföra det kyrkan är menad att göra. Sånt som Gud faktiskt HAR uttalat sig om....
***
Here I ask why the Church at times create theology out of what God DIDN'T say. For example - there is nothing said about women priests. Why is it then interpreted as if it's forbidden? And like it never existed, and thus can't be allowed (although there are historical evidence for it). Jesus himself called both women and men to serve...equally. Why has the Church split it up - and why is it then, ironically enough, said that it would split the Church if women are allowed to do this equally (again)?
Could the later development perhaps have been avoided if there were no special titles, like in the beginning - but if we all just were called "disciples"? Then everyone could have used his or her "royal, priestly and prophetical" gifts for the good of the Church. To do what God actually DID say....
Har ni sett några ekumeniska ljusglimtar där ni befinner er?
Tecken på att kristna från olika håll närmar sig varann?
Själv har jag sett en hel del sånt - ekumeniken tycks ha fått en skjuts framåt särskilt under det senaste decenniet - om man tittar tillbaka på hur det var tidigare blir man glad över hur mycket som har förändrats...
Nu är jag alltså mest av allt nyfiken på vad ni har att berätta.
Tryck på svar-länken under inlägget för att kommentera!
***
For those of you who don't know Swedish: I asked above if you've seen some positive ecumenical signs where you are.
Are Christians perhaps on their way towards each other in a previously not seen way?
Feel free to add your thoughts about it here through the link right below the post!
Många som står utanför kyrkan och tittar in tycks tro att det måste vara den mest idealiska platsen på jorden. Kanske borde det vara det? I princip. Eftersom kyrkan är helig.
Men ofta är det så mycket som hindrar värmen från att strömma in - och sedan tillbaka ut över världen. Stängda fönster och dörrar, introspektion, bakåtblickande, ständigt stora bråk om - egentligen ingenting.... Kyrkan består av ofullkomliga människor.
Undrar ibland vad Gud tycker om det vi sysslar med...?
Helt klart är att det i alla fall ibland kan vara kallare att vistas där inne än utomhus i snöstorm och minusgrader.
Här är ännu en av mina dikter - den skrevs om just kyrklig inomhuskyla...
Utanför huset är det högsommar, men inuti strömmar dimman råkall från väggarna, frosten vilar över golv och möbler, tavlorna har långa, vassa istappar, och tvärs igenom vardagsrummet har det byggts en mur.
(P.S. Det finns glödhögar här och var som ger värme.)
Nya - eller snarare nygamla - "renhetslagar" träder i kraft.
Som följd av en föreskrift från påven Benedict XVI, får kommunionutdelare inte längre assistera vid rengöringen av nattvardskärlen vid mässor i USA.
I ett brev den 23 oktober bad biskop William S. Skylstad, ledare för USA's biskopskonferens, sina medbiskopar att informera alla präster om förändringen. Den har drivits fram genom ett brev från kardinal Francis Arinze, prefekt för Vatikanens kongregation för "Divine Worship and the Sacraments".
USA-biskoparna hade bett Vatikanen att förlänga ett kyrkligt tillstånd som varit i bruk sedan 2002, och som tillåtit kommunionutdelare att hjälpa till med att rengöra kalkar och paténer efter mässan, när det inte funnits tillräckligt många präster eller diakoner närvarande för att ta hand om det.
Biskop Skylstad, i Spokanes stift i Washington, sa att Kardinal Arinze frågade påven om saken under en audiens den 9 juni, "och fick ett negativt svar".
I kyrkans tidning idag finns en intressant artikel om Polens katoliker och en reform/protest som kan vara på gång.
Tadeusz Bartos, dominikan och rektor för deras filosofi/teologi-center i Warsawa - är ett av de namn som nämns.
Han citeras:
"Behovet av reform i den polska kyrkan är just nu akut. Man behöver demokratisera, decentralisera och öppna upp kyrkan för insyn och dialog. En stark kyrka är en öppen och dialogbaserad kyrka. Det gamla auktoritetstänkandet fungerar inte i demokratiska samhällen. Samma sak med ritualiseringen, istället bör man uppmuntra individuell reflektion av läran."
Särskilt de unga längtar efter förändring - mer demokrati, delaktighet, insyn, yttrandefrihet.
Varför är det så farligt?
För att hierarkin skulle förlora makten och järngreppet över människors liv...?
Det gör de i vilket fall som helst.
Resultatet av motståndet mot reform blir att de unga och intellektuella lämnar kyrkan. En dag kommer Polen att ha det lika glest i kyrkbänkarna som i övriga Europa.
Jag hittar tyvärr ingen länk på nätet än till artikeln, möjligen läggs den inte in - den finns i "till växt" i nr. 43, s. 24 i pappersutgåvan.
Runt om i världen pågår för fullt en förnyelse av kyrkan.
Lekfolket tar alltmer över prästernas uppgifter, eller söker sig till kyrkor som liknar den katolska, frånsett den långt gångna hierarkiseringen och koncentrationen på struktur-, och moralfrågor.
Många präster organiserar sig i sin tur i grupperingar som förordar valfrihet i fråga om celibatet.
Håller förresten just på att läsa en bok som behandlar den frågan ur ett psykologiskt perspektiv - den bygger på väldigt klarsynta iakttagelser (utifrån intervjuer med präster) och utgör en skrämmande och tragisk läsning av hur kyrkans bestämmelser kan skada människor på djupet och t.o.m. leda till döden - det hela ställs i blixtbelysning. "Priests in love" heter den och är skriven av Jane Anderson - studien är gjord i Australien - men den är aktuell för katolska kyrkan överlag. Återkommer i ämnet när jag läst mer.
En gemensam nämnare tycks finnas i all pågående förnyelse:
"The tension that exists /.../ is between those who value the “survival of the monarchical model and the clerical aristocracy” over the “emergence of the community of believers.”
Professorerna Andrew M. Greeley och Michael Hout gjorde en undersökning av önskan om reform bland katoliker i olika länder (1996). Siffrorna är mycket intressanta och talande.
Mellan 80-90% av katolikerna ville att påven skulle bry sig mer om vanligt folks liv, snarare än inrikta sig på religiösa saker.
En majoritet ville få välja biskop, samt att den lokale biskopen skulle få mer inflytande över beslut (istället för att påven skulle fatta dem) - 75% t.ex. i Tyskland.
Omkring 80% i Spanien, Irland och Tyskland ville att lekfolket skulle få göra sig hörda mer som rådgivare till påven.
Omkring 80% i samma länder var positiva till gifta präster.
Kvinnliga präster önskades av omkring 70% i Spanien och Tyskland - numera även i USA.
Övriga länder som undersöktes var Italien, Polen och Filippinerna. Av dessa var Italien mest positiv till förändring och Filippinerna minst - men även där nådde siffrorna upp högt i en del frågor.
"Catholics under 40 and those with an academic education more strongly support reform than older and less-educated Catholics."
"As we understand Catholic theology – and we are subject to correction by those more learned in these matters – the Spirit of God is present in the people as well as in the leadership. The leadership would be imprudent, not to say arrogant, to dismiss the possibility that the Spirit might be speaking to them through the wishes and insights of the ordinary people."
