Runt om i världen pågår för fullt en förnyelse av kyrkan.
Lekfolket tar alltmer över prästernas uppgifter, eller söker sig till kyrkor som liknar den katolska, frånsett den långt gångna hierarkiseringen och koncentrationen på struktur-, och moralfrågor.
Många präster organiserar sig i sin tur i grupperingar som förordar valfrihet i fråga om celibatet.
Håller förresten just på att läsa en bok som behandlar den frågan ur ett psykologiskt perspektiv - den bygger på väldigt klarsynta iakttagelser (utifrån intervjuer med präster) och utgör en skrämmande och tragisk läsning av hur kyrkans bestämmelser kan skada människor på djupet och t.o.m. leda till döden - det hela ställs i blixtbelysning. "Priests in love" heter den och är skriven av Jane Anderson - studien är gjord i Australien - men den är aktuell för katolska kyrkan överlag. Återkommer i ämnet när jag läst mer.
En gemensam nämnare tycks finnas i all pågående förnyelse:
"The tension that exists /.../ is between those who value the “survival of the monarchical model and the clerical aristocracy” over the “emergence of the community of believers.”
Läs mer om situationen i t.ex. USA i denna artikel där citatet ovan är hämtat:http://ncronline.org/NCR_Online/archives2/2006d/100606/100606a.php
Samtala gärna sedan om dessa frågor här i bloggen.
Är detta några av alla tecken i kyrkan idag på att förnyelsen till slut drivs fram underifrån när den tryckts tillbaka alltför länge?Etiketter: celibat, förnyelse, kyrka, präster |
