Varför upplevs mångfald i tänkandet ofta som ett hot inom och mellan kyrkorna, som splittring?
Om meningen vore att kyrkan skulle vara ett oföränderligt museum är den åsikten förklarlig.
Men en levande kyrka - hur skulle den kunna vara totalt likriktad i fråga om allt, för alltid och överallt?
Tänk om det som ser ut som splittring kanske faktiskt är Andens ledning vidare - till förnyelse?
För nya enhetsband uppkommer ständigt - mellan och inom kyrkorna.
Kan någon annan än den helige Ande åstadkomma det?
Om målet inte är konsensus utan enhet på djupet har vi redan mycket av den enhet vi söker....Etiketter: enhet, kyrka, mångfald |
