Varför upplevs mångfald i tänkandet ofta som ett hot inom och mellan kyrkorna, som splittring?
Om meningen vore att kyrkan skulle vara ett oföränderligt museum är den åsikten förklarlig.
Men en levande kyrka - hur skulle den kunna vara totalt likriktad i fråga om allt, för alltid och överallt?
Tänk om det som ser ut som splittring kanske faktiskt är Andens ledning vidare - till förnyelse?
För nya enhetsband uppkommer ständigt - mellan och inom kyrkorna.
Kan någon annan än den helige Ande åstadkomma det?
Om målet inte är konsensus utan enhet på djupet har vi redan mycket av den enhet vi söker....Etiketter: enhet, kyrka, mångfald |
Gert,
Kan lösningen vara att alla tar ett litet steg utanför sina inrutade områden och ser att samtliga hör till "de kristnas gäng"....?
För så stor är skillnaden ändå inte att den legitimerar murbyggande som skydd mot "de andra".
Inte heller inom kyrkorna.
Jag vet inte om moral och livsstil har så mycket med skillnaderna att göra. Där är ju synen snarast väldigt likartad mellan kyrkorna.
Kanske det även håller på att bli ett allt större glapp mellan lära och liv? Oavsett kyrkotillhörighet?
Och mellan kyrka och samhälle?
Det vore också intressant att höra vad ni andra som tittar in här har att säga om allt detta.
Charlotte