Jag får en del mail nu efter att någon tipsade om det så kallade statyupproret som startades för en kort tid sen i syfte att få till fler statyer av kvinnliga förebilder. Eftersom de flesta statyerna på offentliga platser föreställer män...
Ok - jag förstår tanken - och kan tycka att den är sympatisk.
Men jag tänker vidare så här:
Som katolik har jag inte precis lidit brist på kvinnliga förebilder i statyform... ;-)
Helgonstatyerna i kyrkorna, inte minst i katolska länder, är minst sagt överflödande... Undrar om inte rentav en majoritet av dem är bilder av kvinnor...?
Och på ortodoxt håll finns det gott om kvinnliga helgon i ikonform...
Men jag tänker trots allt att det vi främst behöver inte är fler statyer - vare sig av kvinnor eller män - utan fler levande föredömen. Personer som står upp också i värsta busvädret, och mot hela världen om så behövs, för det som är gott, sant och rätt. Som inte tiger inför orättvisor och maktmissbruk.... Som ställer sig i solidaritet med dem som är utsatta eller utstötta i samhället - och kyrkan.
Många, många sådana personer ber jag Gud att kalla, inspirera och leda...
***
Uppdatering:
Läser just att fler har funderat över kristna statyförebilder (jag undrade minst sagt var de var i den lista som föreslogs av initiativtagarna).Etiketter: kvinnliga förebilder, statyupproret |
