Så har det snart blivit dags för byte av köksluckor här... (Se de gamla luckorna och ny provlucka på bilden intill.)

Det här är den tristaste av alla renoveringar sedan jag flyttade in. Förmodligen var det ett dumt beslut.

För jag gillar skarpt de luckor som redan finns. Kritvita, snirkligt vackra - lyser verkligen upp hela köket, reflekterar dagsljuset, så att det blir ljust fast solen inte tittar in i lägenheten förrän sent på eftermiddagen (om alls nu på vintern när den försvinner bakom trädtopparna innan den hinner kika in mer än på balkongen).

De nya luckorna är slätstrukna, ger en fyrkantig känsla eftersom hörnen inte har en "inåtrundning" som på de gamla, de är benvita - närmast gulvita, reflekterar därför inte ljuset på samma bländande sätt, och handtagen är små (de är ännu inte ditmonterade på provluckan på bilden).

Bilden visar inte luckorna i fullt dagsljus - då blir skillnaden mycket större än här.

Anledningen till att allt ska bytas är att flera av luckorna var skadade när jag flyttade in (små bitar är borta, så det tycks ha gått vilt till - har försökt laga dem provisoriskt, men det blev inte så bra, och en lucka har en annan färg än de andra - förmodligen är den bytt någon gång), de har varit skadade så länge att dessa luckor inte längre ingår i sortimentet. Och att slipa och lacka om de skadade luckorna skulle ha kostat lika mycket som att byta rubbet - så bostadsföretaget väljer alltid att byta i sådana fall - vilket höjer lägenhetsstandarden (= de kan ta in ännu högre hyra - vilket alltså blir ytterligare en konsekvens av detta...).

Kunde ha behållit de gamla luckorna förstås, trots skadorna, men detta blev till ett hastigt beslut under tidspress - så blev det som det blev....

Sensmoral: man kan fråga sig om något nytt automatiskt höjer livskvaliteten...? Är det nya alltid "bäst"?

Ser man till det lilla perspektivet, som här, så blir svaret för min del ett tveklöst: nej.

Men det går också att applicera på större perspektiv - t.ex. Kyrkan.

Även där resonerar jag som så att det är kvaliteten som räknas - det genuina och autentiskt kristna - det genomtänkta och lite "snirkliga" - men inte stelnade, utan levande, där det charmiga och individuella välkomnas - och det lysande vita Taborljuset som reflekteras i allt som inte förmörkats eller hamnat i skuggan.

WWJD i ett tredimensionellt djupperspektiv räcker också ganska långt...

Det bästa - vad gäller såväl köksluckor som kyrkoförnyelse - tycker jag alltså är att bevara det som är bra av det traditionella - men fräscha upp det där det behövs, slipa och måla om, och inte minst påminna om det goda, för att inte säga omistliga, som glömts bort under århundradenas lopp.

Ett synsätt som inte kastar ut såväl barn som badvatten - eller vägrar släppa in vare sig barn eller badvatten... (Två diken som många hamnar i.)

Och detta synsätt är visst vad jag hela tiden cirklar kring i denna blogg... Oavsett ämne.

Det radikala perspektivet alltså. Här berörs som synes åter det påbörjade "emerging"-samtalet...

***

Uppdatering efter luckbytet:

Allt är benvitt nu istället för kritvitt - det lär ta ett tag att vänja sig... Tjusigt på sitt sätt, men inte som förut... Hade först tänkt behålla ett par gamla luckor och måla något kul på dem - men det kanske mest bara hade varit plågsamt.

"Före" och "efter" kan nu beskådas här....

Bilderna blev lite suddiga eftersom de togs utan blixt.

Man skulle nästan kunna använda dem som två "finn fem fel"-bilder.... Jag hittar flera saker... :-)