Min bloggranne Johan skriver idag om profeter som moralister:
"Men kära Gud, säger jag, varför envisas du med att sända så irriterande och moralistiska profeter?"
Det fick mig att börja fundera....
Inte är väl alla profeter moralister?
Men profeter ser djupare och har större perspektiv än de flesta andra - och de går mot strömmen - såväl i världen som i sin respektive kyrka. Annars vore de inga profeter.
Profeter stryker alltså mothårs - säger det “obehagliga” budskap från Gud som framför allt de som har makten - i kyrkan och världen - inte vill höra, och som profeten egentligen inte vill behöva säga. För att det vore allra enklast och bekvämast att låta bli. För att denne då skulle slippa bli förföljd…
Men försöker profeten tiga blir det som en brand inombords… Så var det för Jesaja m.fl.
Betyder inte detta också att det behövs olika slags profeter för olika kyrkor - för att det som inte är bra just där ska bli tydligt och sedan kunna ändras? För problemen är ju inte desamma överallt.
Men profeter behöver inte nödvändigtvis alltid tillhöra det samfund som de vänder sig till.
Ibland är utsikten bättre på håll än i hemmablindhetens kvarter.
Å andra sidan brukar profeter ges en särskild insikt och gåva just för den kyrka som de själva tillhör.
Profeter behövs inte minst inom kyrkorna - för att vi en dag ska uppnå den fulla enheten. Först då kommer Kyrkan att vara sant profetisk i världens ögon.... Först då kan vi räkna med en tillströmning i stora mått. Innan dess har vi bara brottstycken av sanningens fullhet att erbjuda dem som söker.
Man måste först städa i det egna glashuset innan man erbjuder fönsterputs åt andra.
Hmmm.....funderar vidare...Etiketter: ekumenik, profeter |
