Idag firas "den stora" Teresa - som brukar kallas så för att skilja henne från "lilla" Thérèse, den franska 1800-talstjejen som firas den 1 oktober, och som har fått sitt namn just från Teresa av Àvila.

Moder Teresa (i Calcutta) har för övrigt i sin tur antagit lilla Thérèse's namn, och Edith Stein (den judiska filosofen), valde Teresa som sitt klosternamn efter "stora" Teresa, som var den som ledde henne till Kyrkan och även Karmel - så detta tycks vara ett populärt namn bland färgstarka katolska kvinnor...

Både Thérèse och Teresa var karmelitnunnor, och båda har genom sina skrifter och liv gett viktiga bidrag till Kyrkans förnyelse. För Thérèses del kom den förnyelse hon förberedde vägen för inte förrän under Andra Vatikankonciliet - lite mer än 60 år efter hennes död.

Teresa, som levde på 1500-talet, var en reformator av sin orden, tillsammans med Johannes av Korset. De startade det som blev den gren av orden som kom att kallas för "oskodda" karmeliter - en strängare variant av det på den tiden ganska så förslappade ordenslivet.

De förföljdes p.g.a. detta av sin orden och även av inkvisitionen - ingen förnyar Kyrkan ostraffat...! Men Teresa fick, till skillnad från lilla Thérèse, se förnyelsen växa fram redan under sin livstid.

Mest betydelsefull idag är Teresa för det hon har skrivit om det inre andliga livet. "Den inre borgen" är den mest spridda av böckerna. Wilfrid Stinissen har skrivit en introduktion till den - "Inre vandring".

Mer finns att läsa om och av Teresa i de böcker som finns översatta och utgivna på svenska av karmeliterna. Det finns också en del bra artiklar med hänvisningar vidare på nätet - bl.a. denna.

Hennes mest kända dikt (Nada te turbe - Gud ensam räcker), kan få tala rätt in också i vår tid, här i engelsk översättning: