Ännu ett tema som hör hemma i den "djup-kyrkliga" fåran...
Häromdagen kom jag in på det i en kommentar (jag syftade förstås inte på att du skulle höra till de katoliker som ser det så som jag beskrev i mitt svar till dig Z, kom senare att tänka på att det kanske kunde uppfattas så...).
Citerar det igen eftersom jag nu vill fördjupa ämnet här:
"Problemet är att folk ser upp till helgon men inte själva förstår att de är kallade till ett sådant genuint kristet liv. Och att det inte är särskilt svårt eller heroiskt. Inte ouppnåeligt.
Det gäller bara att börja idag - och inte vänta tills imorgon för att det verkar så stort.
Vad jag önskar att katoliker skulle sluta att se så mycket på helgonen och börja följa Kristus själva!!!
Ingen kan leva ett "ställföreträdande" kristenliv istället för oss - vi har själva ett ansvar...!
Det här kanske låter paradoxalt, eftersom jag också skriver om helgon ibland - men då alltid för att hänvisa till något bra som de har sagt eller gjort, som vi kan inspireras av.
Det gäller att följa Vägen - inte stå vid sidan av och tänka beundrande på andra som tidigare gått där!"
Vidare funderingar:
Helighet är något vi alla är kallade till.... Det tillhör det vanliga kristna livet. Det är inte något som är till bara för en liten andlig elit. Det behövs inga andra förutsättningar än de som redan är givna till oss var och en.
Tycker ofta att det är fel saker som lyfts fram om helgon. Det (till synes) perfekta (som inte är detsamma som fullkomligt). Som om helgon var övermänniskor eller änglar, födda till världen med extraordinära förutsättningar (fromma familjer, en skyddad miljö), med enda uppgift: att bli heliga förebilder - som nästan inga andra kan hoppas nå upp till.
Men ingen blir helig på samma sätt som någon annan.
Just för att var och en är unik - inte menad att härma någon annan. Om någon försöker följa en annans väg så får vi ett helgon mindre i världen. Eftersom helgon är original - aldrig kopior.
Tycker också att "fel" personer (förstå mig nu rätt) ofta lyfts fram och proklameras som heliga, utvalda, särskilda. Jag skulle vilja se fler "vanliga" helgon. Vardagshelgon. Som levt sina liv mitt ute i den grå och regntunga verkligheten - och vågat gå också utanför de kristna ghettona. Det börjar räcka snart med helgonfloden av fromma präster och nunnor, och av exemplariska familjemödrar med 14 barn (minst). Fokuserandet på dessa gör att många tror att de inte kan bli helgon själva, att det är något som en elit sysslar med.
Jag skulle därför vilja se fler: inte alltid-lyckliga-familjen-helgon, ensamstående mamma-helgon (med "bara" ett eller två helgon-barn), och ensamstående pappa-helgon också förstås... :-) Ogifta moderna stads-helgon som inte lever undanskymda i kloster. 9-5-arbets-helgon. Pensionärs-helgon med rollatorn i högsta hugg, och mycket skarp inre syn. Politiker-helgon som vågar stå upp för sanningen även om det råkar gå tvärs emot partilinjen. Och inte minst fler heliga dårar som visar på "kejsarens" till synes välfyllda men tomt ekande garderob i kyrklig miljö... Och inte bara katolska helgon! Inte bara kristna helgon...
Ja, ni fattar poängen.... Jag vill att någon skriver en bok om vanliga helgon, sådana som aldrig kommer att upphöjas av Kyrkan. Hmmm...har ni minnen om sådana personer i er närhet, så skriv ner dem och skicka dem till mig vetja, så kanske det kan bli en ovanligt vanlig helgonbok av det till sist...!
Igår frukost-läste jag dessa rader av Magnus Malm:
"Icke däri består helgelsen att din synd mer och mer bleknar bort, utan däri att han som står mellan dig och din synd blir allt härligare. Kontrasterna ökar: synden alltmer vämjelig, Jesus allt ljuvligare."
I mitt kök klarnar många sanningar.... Imorse läste jag ur en bok med anknytning till ämnet, av Thomas Merton - återkommer till det senare så att detta inte blir för långt.
Viktigast av allt jag skrivit om detta:
Glöm inte, alla mina heliga syskon i Kristus, att förhärliga Gud och varandra genom era liv....!
Idag!
Ni har som sagt redan fått allt ni behöver - närmare bestämt i dopet.
Det krävs inga stordåd.
Det är "bara" att låta Gud vara Gud - i er - så ordnar sig det mesta övriga av sig självt....
Ja, precis, Charlotte, vi är inte för inte i det goda sällskap som i Skriften kallas "de heliga". Du & jag behöver inte stå efter att först bli saligförklarade för att sen bli helgon.
Med apostelns ord räcket det rätt långt med att få vara dels en lärjunge on Journey, dels en helig med de andra heliga ni De heligas gemenskap.
Heligheten gör oss heliga. Helighetens Fader benådar oss att via helgelsens kors och blod få förenas med Honom i Den helige Ande. Woww... kan vara nåt större...
Bra skrivet Charlotte! Helgon är inte till för att beundras.
"Som om helgon var övermänniskor eller änglar, födda till världen med extraordinära förutsättningar".
Precis - om de helgonförklarade har medfödda förutsättningar att klara jordelivet bättre än oss som inte är helgonförklarade, så minskar deras glans i mina ögon. Därför har jag lite problem med läran att Maria skulle ha haft genetiska extraförutsättningar för att kunna föda och uppfostra Messias.
Det är nog ingen risk att jag nånsin hamnar i närheten av en saligförklaring.... :-)
Vill man komma i åtanke för det bör man le fromt och tiga om alla sina "obekväma" tankar.
Så det behöver jag inte bekymra mig om ett endaste dugg. För jag eftersträvar inte detta. Mänskliga utnämningar är bara luft.
Gud är ytterst den enda som kan helgonförklara. Och jag tror att vi kommer att bli förvånade när vi får veta vilka av de "sista" och "minsta" på jorden som placeras främst i himlen...!
Jag ser fram emot att då få möta alla de biljoner helgon som aldrig utnämndes på jorden.
Gud själv är vår enda helighet.
Fokuserar vi på Gud så hinner vi inte se på oss själva.
Ja, precis, Charlotte, vi är inte för inte i det goda sällskap som i Skriften kallas "de heliga". Du & jag behöver inte stå efter att först bli saligförklarade för att sen bli helgon.
Med apostelns ord räcket det rätt långt med att få vara dels en lärjunge on Journey, dels en helig med de andra heliga ni De heligas gemenskap.
Heligheten gör oss heliga. Helighetens Fader benådar oss att via helgelsens kors och blod få förenas med Honom i Den helige Ande. Woww... kan vara nåt större...