Jan Thurin gjorde mig nyss uppmärksam på ett häpnadsväckande citat i encyklikan Pacem in Terris, skriven av påven Johannes XXIII.
***
The Right to Choose Freely One's State in Life
15. Human beings have also the right to choose for themselves the kind of life which appeals to them: whether it is to found a family—in the founding of which both the man and the woman enjoy equal rights and duties—or to embrace the priesthood or the religious life.
***
Här står faktiskt rakt på sak att alla människor har denna valfrihet - inklusive att "omfamna prästämbetet"!
Det enda som skulle kunna exkludera kvinnor är ifall vi inte är människor! (Jfr. vad jag förut skrev om den föråldrade syn på kvinnor som kyrkan länge höll fast vid - bl.a. just föreställningen att kvinnor inte är fullvärdiga människor.)
Det där var faktiskt ettv riktigt komiskt citat. Jag skrattade lite: vilken syn på kvinnor. Men det där med "equal rights and duties" inom äktenskapet lät också intressant. Ska vi i kyrkan äntligen erkänna jämställdhet inom familjer? Kul i så fall.
För en gångs skull får man som kvinna känna sig som fullvärdig människa även i encyklikeskrift!
Hedervärt! Johannes XXIII är min nya idol!
Ja - det som står om familjer är också suveränt.
Problemet är ju bara att denna encyklika skrevs 1963, och sedan dess har mycket vatten flutit i Tibern s.a.s.
Riktigt sorgliga/alternativt skrattretande (ibland vet man verkligen inte om man ska skratta eller gråta) påvliga skrifter om kvinnor har kommit ut.
Och ja, visst förstår jag att det citerade nog är ett "misstag" - d.v.s. man menade förstås det som redan gällde - att kvinnor kunde söka sig till familje - eller ordenslivet, medan män hade hela valfriheten.
Men, vill jag också tänka - kanske detta var en lyckad kupp som slank igenom. Han kanske verkligen menade att även kvinnor borde få ha hela valfriheten?
Detta skrevs trots allt under Andra Vatikankonciliets första skälvande tid, då ALLT som tidigare varit helt otänkbart plötsligt kunde tänkas vara möjligt...
Tänk om vi snart kunde få en ny sådan tid - vilken frisk fläkt det vore för vår Kyrka...
Jag röstar för katolskt korsdrag!
För det känns just nu mest som att garderobsdörren håller på att stängas helt. Då blir det snart unket.
Nunnelivet kom nog först till då man förstod enkel matematik, tyvärr: nämligen att det blir en massa kvinnor över då männen trädde in i kloster eller blev biskopar och kyrkoherdar.
Samtidigt var det så många kvinnor som ville leva i celibat i ordnar att man säkert förstod att "de inte bara blev över" utan verkligen ville detta.
Det är därför jag inte förstår detta med att kvinnor är ämnade att ta hand om hemmet istället för att bli präster: Nunnor har ju ALLTID levat i celibat. Utan egna familjer.
Åtminstone NÅGRA av alla dessa miljontals nunnor kunde väl få bli präster (efter prästseminarieutbildning såklart), de lämnar ju ingen make för det.
Såg just programmet Existens på TV. Det handlade om barn som växte upp i sekter och om en statlig utredning som skulle försöka ta reda på om barnen i fråga skadades eller inte.
Om jag förstått det rätt är mystiska-Z född i en sekt men Charlotte senare anknuten. Utredningen kom bl.a. fram till att den genomsnittlige personen som går med i en sekt lämnar den utan men efter två år. Jag kallar RKK sekt för den tycks enligt det förra Existens programmet vara en sådan.
Med i programmet fanns också en kvinna som var född i Jehovas vittnen men som gått ur som 16 åring och förlorat hela sin familj och vänkrets. Ett stort slag. Anna Barsk, programledaren intervjuade personer som menade att det inte finns personer i samhället som kan hjälpa utsatta personer.
Charlottes blog är ibland frustrerande att läsa för att som Ms Barsk har funnit så är psykologiska saxar som de beskrivna väldigt besvärliga. Jag förstår att goda råd till konfliktlösning inte är populära.
Glöm inte att där finns en lösning...och folk som förstår...
Jag har inte sett det senaste Existens, så jag kan inte uttala mig om det än. Ska försöka se reprisen imorgon.
Menar du förra Existens (vad gäller det du skrev om katolska kyrkan - som inte bara är romersk utan världsvid, orientalisk, unierad etc...)?
Det är ingen "sekt", utan den största kyrkan i världen helt enkelt - vilket säkert beror på just en del drag som kan liknas vid sekteristiska tendenser (centralstyrningen inte minst, och försöken till "mindcontrol" genom att alla helst ska bekänna sig till samma lära) - men sådana tendenser gör inte själva kyrkan till en sekt - långt ifrån!
Detta inte minst för att det inte skulle "lyckas" att göra kyrkan till sekt. Mycket ryms inom katolska kyrkan - taket är betydligt högre än det först kanske verkar vara.
Ingen kan tvingas att tänka på ett visst sätt - och ingen som går med tvingas heller att bryta kontakten med sin familj - tvärtom är det en mycket familjecentrerad kyrka - familjen ses som själva kärnan. Avhoppare förföljs och hotas inte heller. Däremot tystas ju en del officiella kritiker gärna ner om möjligt - vilket förstås inte är försvarbart - men ändå inte jämförbart.
Så nej, katolska kyrkan är inte en sekt - däremot en mycket stor "organisation" (hittar inget bättre ord) - som inte förändras så lätt...det går mycket långsamt framåt. Men det är ju en annan sak.
Jag har en liten specialdefinition på en sekt: Den ställer höööööga krav på sina medlemmar, konsumerar en stoooor del av deras tid (ibland 3 timmar per dag, ingen ursäkt om folk har småbarn hemma), ber alltid om och betonar tionde-betalningen
Dessa rörelser växer sig aldrig större än max 2 % av befolkningen, just pga kraven. Ex. Mormonerna, Jehovas vittnen
Även inom katolska kyrkan och andra stora samfund tycker ajg mig se vissa rörelser som konsumerar en stor del av dagen (Med möten och mission & långa bibelstudier) för familjerna.
Men jag vill inte hindra dem som gillar det. Bara man inte tvingar hela familjen till något väldigt tidskrävande. Varje individ borde få ta ställning själv t ex inför att gå med i Neukatekumenatet.
Det där var faktiskt ettv riktigt komiskt citat. Jag skrattade lite: vilken syn på kvinnor.
Men det där med "equal rights and duties" inom äktenskapet lät också intressant. Ska vi i kyrkan äntligen erkänna jämställdhet inom familjer? Kul i så fall.