Ibland tycks alla vägar leda till något visst.
Just nu leder många vägar som råkar korsa min stig till det ortodoxa och ikonerna - inte bara i bloggosfären (t.ex. Johans blogg där jag väntar på att få läsa om besöket på ortodoxa muséet i Kuopio idag), utan också i vardagliga händelser.
Igår kväll hamnade jag helt oplanerat på en grekisk restaurang. Tog därefter en promenad där en massa andra grekiska ställen dök upp - flera andra restauranger, ett grekiskt kulturhus m.m. Även en italiensk restaurang som jag passerade serverade av någon anledning inte bara italienska rätter - utan också "souvlaki".
Igår morse började jag läsa om en bok som jag inte tog mig igenom första gången. Boken heter just "Början" och är skriven av ortodoxen Tito Colliander. Där jag öppnade den i morse handlade det om, ja, just det, Grekland - och ikoner.
Huvudpersonen i boken träffar en konstnär i ett grekiskt kloster, en ung man som har snöat in på att konst - och allt annat - är lögn. Detta för att avsikten är att avbilda verkligheten - men det kan aldrig lyckas. Det blir alltid bara stillbilder - medan verkligheten är rörlig, föränderlig. T.o.m. orden, språken, ser han som falska, eftersom ord betyder olika saker vid olika tider, och för olika personer.
Därför är bara tystnaden verkligt sann. Den ursprungliga tystnad som fanns före världens skapelse, och som inleder och avslutar varje dag i klostrens böner.
På samma sätt är ikonerna sanna, kommer han till slut fram till. För att de inte avbildar en historisk händelse, utan verkligen är de symboler som de utger sig för att vara. De ger inte sken av att vara autentiska avbildningar - och just därför avbildar de på ett bättre sätt än vanlig konst något av det osynliga.
Ikoner är också tysta.
Men det är en talande tystnad.Etiketter: andligt liv, ikoner, ortodox, sanning, Tito Colliander, tystnad |
Tack för bra inlägg Charlotte! Har också läst, och blivit lite klokare av dina ikontexter.
Ju mer man lär sig, desto fler frågor får man. Så detta är ännu inte helt glasklart för mig. Men "it's growing on me" (för att citera Wallace, i Wallace & Gromit).