Klockan är nu fem i tolv, inte bara globalt, gällande miljön, utan i katolska kyrkan även i fråga om ekumeniken, liturgin och lekfolkets (inte minst kvinnornas) delaktighet.
Även språket är nyligen försett med handbojor.
Nu får inte ens Gud förknippas med något ord som kan ses som feminint i mässliturgi eller hymner, vilket jag tror att jag för länge sedan har skrivit om någonstans i bloggen - och har jag det inte (nånstans skrev jag om det, minns inte var) så kommer jag att göra det snart!
Var ska detta sluta?
Om vi, som inte vill ha en förkrympt och stympad kyrka, inte på bred front - ekumeniskt - gör något snart, för att visa vad Kyrkan är, i hela sin fullhet - så lär det sannolikt sluta illa.
Läs också vad Miriam skriver idag i bloggen: Dream! Share! Act! - om Joan Chittisters briljanta kolumn i the National Catholic Reporter: http://ncrcafe.org/node/1221Etiketter: ekumenik, förbud, Guds kvinnliga sidor, katolska kyrkan, liturgi, psalm |
