Så var det snart färdigbloggat för den här gången. D.v.s. för minst fem dagar framåt. Sen kan det hända att jag ska på semester igen.... Far som en liten jojo fram och tillbaka. Jojo-katten.
Det kan hända att det blir något enstaka bildinlägg däremellan - eftersom det har tagits en del tjusiga paparazzi-foton på mig på sistone. Och en del andra bilder också - t.ex. de som just publicerades här i det tidigare inlägget...
Det har annars varit en riktigt dåsig vecka det här. Kokhett, som ni har sett. Borde ha fått duscha varje dag, tycker jag. Bara vatten inte vore så vått! Har ransonerat mitt bloggande denna gång och mest legat och slappat ute på balkongen medan hon jag bor hos (numera även kallad lillmatte) har suttit vid den här internationella burken och knattrat. Jag valde den bästa delen!
Hon litar äntligen på att jag inte hoppar ut - så jag får vara ensam på balkongen nu - men bara medan hon är hemma förstås. Brukar sitta där ända tills hon stänger dörren för natten, kommer mest bara in och äter emellanåt. Det blir kanske ett par natt-katt-bilder så småningom.... Om de inte blev för suddiga.
I övrigt så har jag varit extra busig efter matpassen och strax innan dem, och gett mig på fler tår och sockor än vanligt. Ett par mattor fick sig också några rejäla doser. Det fick bli en stor grön pöl på den största mattan trots allt en natt. Och när den sen låg ute på balkongen på tork efter partiell tvätt så blev det en perfekt koja för mig - jag låg också på den sen och vilade. Jättemysigt! Tror jag ska göra om det - för det behövs fler kattmyshörnor här. Den var också väldigt bra att sätta klorna i och riva hårt i när den hade flyttats in igen. Liksom den lilla handknutna mattan, som nu är gömd nånstans. Roligare än mitt rivfår - en pall som ser ut som ett får utan huvud.
Riktiga får har jag nu faktiskt fått träffa också, som bääääade åt mig (iddes inte svara - men hon jag bor hos och en kompis till henne stod och bräkte tillbaka - riktigt pinsamt - men som tur var satt jag i min transportlåda, så inga förbipasserande såg mig tillsammans med dem, puh!). Och så har jag tittat på kalvarna igen på avstånd, och sett nya stora djur som kallas hästar. De var spännande.....! Gigantiska ju!
Vi var nämligen på katt-picknick för några dar sen. Min låda monterades på något som kallas "pakethållare" på en rullande människotvåhjuling, där den passade perfekt - och där satt jag trygg och med perfekt utsikt. Och jag slapp därmed gå så långt. Men jag ville gå omkring lite grann periodvis ändå. Och jag försökte hoppa upp i ett träd igen - det misslyckades dessvärre fatalt, så jag satt under det ett par förvånade sekunder med barken regnande ner i pälsen... Fast jag låtsades som ingenting. "-Nehej, jag skulle inte alls upp i det där trädet - vad får er att tro det?" - signalerade jag med hela mitt yviga och livliga kattkroppsspråk.
Jag blev matad med mina matkulor på picknicken också - en och en fick jag - för jag ville inte äta i skål utomhus. Det kändes inte riktigt passande. Det hade varit myror i skålen och ett par getingar var väldigt närgånget intresserade av den (men de gav sig på människomaten och jagade människorna istället). Man ska äta med tassarna - eller ur händer - då smakar maten bäst. Det var väldigt mumsigt att äta bit för bit. Sluka dem rättare sagt. Och så är det angenämt med den extra uppmärksamheten. Annars är det lite tröttsamt att vara på utflykt...
Har också varit på mitt ihärdigaste bushumör på kvällarna - farit som en skottspole mellan hallen och rummet och köket och balkongen. Och jagat bollmöss och rep och annat skoj.
Och den natt jag inte fick alla mina sedvanliga frukostar (hon gjorde ett tafatt försök att vänja mig av med den goda vanan, hrmpf!) så tvingade jag till mig tre middagar istället. Man behöver ju kompensation så man inte svälter ihjäl, som ni nog förstår.
Annars har jag legat ganska lågt. Under balkongbordet, närmare bestämt. Och inte gosat i onödan dagarna efter dagen efter duschdagen. Det får väl vara någon måtta! Använder det bara till husbehov - för att fylla på den ekande kattkistan.
Förresten så har jag visat extra mycket vilken fin kisse jag är nu när det kommer folk på besök. Då frambringar jag bara mina allra bästa sidor, försöker ställa mig in hos gästerna, buffar, slickar och låtsasbiter dem lite lätt. Och tigger INTE vid bordet - eller ens vid spisen. Går oberört förbi som om jag inte kände laxlukten. Hon jag bor hos gapade - kände inte alls igen mig. Jag har många sidor....som jag använder finurligt, he he.
Det resulterade i att jag fick en liten laxbit. Visste väl det...! Man behöver inte anstränga sig.
Det är helt andra bullar när hon är ensam med mig - då brukar jag jama högt och ljudligt och länge för säkerhets skull. Så hon inte glömmer att jag också ska ha mat samtidigt som hon. Jag kan ropa riktigt skarpt. Och så hänger jag som klistrad intill henne vid spisen och tallriken - så jag får en godbit också. Det är särskilt angeläget. Imorse, vid tiden för första frukost, började jag med en ny specialitet som jag just uppfunnit: att slicka på hennes vader och sen bita i dem. Det var effektivt! Så jag fortsatte med det sen. Jättekul! Kan köra med henne hur mycket jag vill... Det går inte där hemma. Så där måste jag vara betydligt snällare och mindre busig. Men man har väl skådespelartalang!
Nä, nu måste jag sussa. Fjärrbloggar detta inlägg efter att ha åkt hem tidigare idag.
Tjena möss och kattelikung!
P.S. Visste ni förresten att katolska kyrkan har lånat en massa ord från oss katter? Det märks bäst på engelska:
cat-holic
cat-hedral
ex cat-hedra
excommuni-cat-e
Kommer ni på fler exempel?Etiketter: bloggare, katt, kattblogg, kattunge, Tistou |
Och så har vi bibeln också. Man ska samla katter i himlen, säger Jesus.