Denna vecka är texten minst sagt intressant ur ett ekumeniskt perspektiv...
Hoppas att många från olika kristna traditioner vill fundera över den.
Vill först bara påminna om att bibelbloggen är av lite annan karaktär än övriga bloggen - en blogg i bloggen så att säga, som är tänkt som en oas vid sidan av övriga samtal, och vars enda syfte är uppbyggelse, andlig växt - genom att vi mediterar över och delar tankar om olika saker vi ser i texten.
***
1 Kor 10:16-17
"Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp?
Eftersom brödet är ett enda är vi - fast många - en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd."
***
Jag ställer inga frågor till hjälp denna gång utan lämnar tankefältet fritt.....
Välkomna, alla, att låta texten sjunka in, och sedan kommentera!
Jag funderar allra först på det som sägs om brödet.
Om Kristus är brödet och vi alla får vår del av det är vi förenade -trots splittringen på ytan...
Om vinet sägs inte motsvarande vad gäller gemenskapen i kroppen/Kyrkan.
Välsignelsens bägare - ett vackert uttryck.
Som vi människor har fått förtroendet att välsigna - men som redan är "urvälsignad" av Kristus själv.
Som välsignar oss...
Charlotte
P.S. Glömde berätta att bilden föreställer ett motiv från en mosaik på ett golv i Tabgha, glömde att berätta det. Det är urkristen nattvardssymbolik som återfinns även i katakomberna (bröd och fiskar).
Jag har ju en heretisk nattvardssyn, men ändå. Kanske provocerar jag fram några andra röster? Tycker den här texten är en av dom som tydligast ger för handen att det inte är brödet som är Messias kropp, utan församlingen, den samlade gemenskapen. Genom att äta tillsammans (en riktig måltid), så får vi gemenskap med Messias kropp, församlingen.
I urkyrkan fram till någonstans mellan 120 och 180 så var eucharisti och agape två delar/aspekter av en och samma måltid. Dom tidiga efterföljarna träffades och åt tillsammans i Jesus namn. Bortträngandet av agapen till (eller utanför) periferin var ett av den tidiga Jesus-rörelsens allvarligaste felsteg och idag borde vi på nytt sammanföra dessa praktiker. /Jonas Lundström http://blog.bahnhof.se/wb938188
Det är som synes ganska öronbedövande tyst än så länge...
Känns lite märkligt, eftersom det finns så många kristna i bloggosfären.
Förmodar att det tar lite tid innan fler hittar hit - till bibelbloggen i bloggen - det är ju en ganska nystartad avdelning.
Funderar på att flytta bibelbloggen till fredagar ifall det kan vara bättre att ha lite mer tid att fundera inför söndagen. Då kanske även de som sitter och kämpar med predikan på lördagar hinner delta.
Vad gäller det du skrev så kan jag inte se några hinder för att tolka det som både och - att både brödet/vinet och gemenskapen är Kristi kropp och blod.
Kyrkkaffet utgör också ett slags agape-fortsättning på mässan i vår tid. Ibland i form av en lunch.
Det ligger mycket i det (med kyrkkaffe osv). Länge tänkte jag så också. Ett problem är att dom allra flesta inte kommer att uppfatta det så, man har lärt sig en vattentät uppdelning mellan andliga och sociala aktiviteter (kropp och själ), och lyckas därför aldrig riktigt sammanföra det hela. Detta påverkar hela sättet att leva också.
Vi är en kropp för att vi får del av samma bröd, som ger oss gemenskap med Kristi kropp.
Jag tänker vidare på Paulus vresiga (retoriska) fråga till korinthierna: "Har Kristi kropp blivit delad?" (1 Kor 1:13).
Det är så tragiskt med alla splittringar som har stympat Kroppen. Eller kan man säga att trädet har ansats???
Jag förstår inte längre hur någon teologisk, politisk, organisatorisk eller social fråga kan vara så viktig att man avsäger sig gemenskapen med Kroppen. Det är bättre då att finna sig i en oförrätt och ta en förlust, för att ytterligare citera Paulus (1 Kor 6:7).
Ser för egen del splittringen som temporär. Tror inte att det handlar om "ansande".
Alla behövs för att det ska bli en helhet av det en dag.
Nej, en enstaka fråga bör inte få vara så viktig - men om sättet dylika frågor hanteras på inte är bra utan "stock-auktoritärt" - så kan jag förstå att en del till slut får nog och går nånstans där de slipper okristligheten.
Men kan man egentligen lämna Kyrkan - som sådan?
Jag tvivlar på det - eftersom man fortfarande har del i Kristus.
Jag går medvetet förbi diskussionen om nattvardssyn och tänker i stället på den centrala roll Jesu blod har i Kristi Kropp. Tänker på min egen "tradition" som producerat otaliga sånger om blodet. Frälsningsarmen som byggt hela sin rörelse kring den centrala sanningen om Jesu blod.
Sist men inte minst ett personligt vittnesbörd:
När jag var verksam som pastor i Banning, Kalifornien arbetade vi aktivt med missbrukare. (ca 60% av församlingen var f.d. missbrukare).
Vi turades om att ta in sargade människor i våra hem. Under ett års tid bodde ett f.d. hemlöst par i vår villa utanför L.A. Mannen hade stora problem med röster både innan och efter han blev frälst. Röster som givetvis manade honom att skada sig själv och andra.
En kväll satt vi på min soffa och pratade om detta problem och han undrade vad han skulle ta sig till. Innan han kom till tro hade han vid något tillfälle krossat tomma vinflaskor över sitt eget huvud för att bli av med dem(!).
Jag kom att tänka på kraften i att åberopa Jesu blod och bad honom göra det varje gång han hörde röster.
Detta blev till sist hans väg till frihet. När rösterna dök upp bad han något i stil med "Jesu blod har gjort mig fri".
Idag har denne man gått igenom en lång process för att bli av med sin förtidspension och börjat jobba igen.
Om jag funderar ett tag till, då lär den spontana tanke jag fick inte bli ivägskickad.
Det slog mig att ordet många i: "Eftersom brödet är ett enda är vi - fast många - en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd." mycket väl kan tolkas som skilda kyrkor och fromhetsriktningar. Vi får ju alla vår del av det enda brödet.
Charlotte. Vår praktik påverkar vårt tänkande. Så länge eucharistin i församlingens struktur är skiljd från agapen och i helighet överordnad, så kommer människor att tänka så. Jag misstänker att du också gör det. Eller om du måste välja, skulle du inte välja eucharistin före kyrkkaffet? Kan du tänka dig en kyrka utan kyrkkaffe? En kyrka utan eucharisti?-----Johan mfl. Angående "kroppen" så menar jag att Messias kropp i Korinthierbrevet syftar på den konkreta lilla gruppen av troende i Korinth ("ni är Messias kropp", 1 Kor 12). Det är dom som är Messias kropp, och det är splittringarna inom denna kropp som Paulus vänder sig emot. Att ta avstånd från påven är inte att splittra kroppen. Även ortodox tradition betonar väl att den lokala församlingen är Kristus kropp. /Jonas
Som så ofta när jag läser det du skriver vill jag säga:
Varför antingen eller?
Varför inte både och?
Att överbetona det ena framför det andra tror jag leder fel - det är när man ser det goda i båda som man finner en balans, en jämvikt mellan allt i Kyrkan.
Charlotte
(Som upplever att kyrkkaffet ofta leder till meningsfulla och djupa samtal - men som inte skulle välja bort eukaristin för det.)
På samma sätt som eukaristins gemenskap är en förutsättning för, och fördjupning av den övriga gemenskapen i församlingen, så tror jag att det är med lokalförsamlingen respektive Kyrkan som helhet.
Man kan inte skilja dem åt.
Det vore som att sätta lillfingret mot hela den övriga kroppen och låta det säga: "jag är mig själv nog och behöver inte helheten".
Problemet med "både och" i det här fallet (med eucharistin osv), är att det förutsätter en språklig uppdelning av människans och våra aktiviteter i kropp - själ, socialt - andligt osv som jag tycker är platonsk och inte biblisk. Och även om man skulle sympatisera med din tanke så är det inte så kyrkan lär eller fungerar, där är eucharistin tydligt överordnad. Eller? /Jonas
För övrigt är jag ju för "både och" i det här fallet. Jag tycker man ska ha eucharisti (tack-sägande) och agape (gemenskapsmåltid) som två aspekter av en och samma praktik. Det är att ju att skilja dom åt som jag tycker är dåligt... Så jag kan inte se varför jag i det här fallet är den som förespråkar "antingen eller". /Jonas
Hmm... Vi kanske ska släppa det? Vet inte om vi når fram, jag känner inget behov av att driva det hela. Känn dig fri att lämna det.
Jag menar att det varken i kyrkans lära, i praxis eller i dom flestas medvetande är en enhet, utan olika saker som i bästa fall i vissa församlingar och i vissas medvetande har kopplingar till varandra. Jag förstår att det kanske hänger ihop för dig, men jag tycker inte det räcker. Dessa aspekter (eucharisti, agape) bör vara så inflätade i varandra att dom inte går att skilja åt. När man lyfte ut brödet och vinet från gemenskapsmåltiden så uppstod en symboliserad och ritualiserad måltid som är något annat än det Jesus och den tidiga församlingen praktiserade. Eucharistin bör firas när man sitter tillsammans runt ett vanligt bord och käkar riktig mat. /Jonas
Charlotte jag har en känsla att du syftar på att eukaristin ska vara ett medel för ekumeniken. Detta är ju verkligen inte den katolska uppfattningen, vilken jag delvis delar. Jag tycker dock att det borde vara lättare att få dispens, om man delar synen på transsubstantionen och mässoffret och den katolska läran i övrigt. Vad jag förstår är det betydligt svårare i Sverige än utomlands, även om nu Enhetens vänner (där jag gick med rätt nyligen, rekommenderar dem) hade interkommunion vid ett tillfälle i höstas.
Jag menar att vi (alla kristna) redan delar det väsentligaste i tron - och vad hindrar då att uttrycka den enheten i en måltid som aldrig var menad att användas som ett medel för att separera...?
Har vi verkligen den rätten att åtskilja det som Gud vill ska vara enat? Att använda eukaristin som medel för att utesluta vissa....?
Så - nej, inte ett medel till ekumenik - men ett uttryck för den enhet som redan finns där.
Och i ödmjuk insikt om att det ytterst är Herrens bord, som han bjuder in till - inte vårt.
En hårfin skillnad, kan det tyckas - men viktig.
Håller med dig om att det bör ges fler tillfällen till interkommunion.
Har inte fått uppfattningen att det skulle vara lättare i andra länder än i Sverige.
I Tyskland exkommunicerades för några år sen en katolsk präst som gav kommunionen till protestanter - om jag minns rätt. Någon annan kanske kommer ihåg detaljerna? Hade det varit lätt att få tillåtelse där så hade de väl fått det?
Enhetens vänner låter intressant - även om jag vet ganska lite om det än - kanske ska gå med?
Jag funderar allra först på det som sägs om brödet.
Om Kristus är brödet och vi alla får vår del av det är vi förenade -trots splittringen på ytan...
Om vinet sägs inte motsvarande vad gäller gemenskapen i kroppen/Kyrkan.
Välsignelsens bägare - ett vackert uttryck.
Som vi människor har fått förtroendet att välsigna - men som redan är "urvälsignad" av Kristus själv.
Som välsignar oss...
Charlotte
P.S. Glömde berätta att bilden föreställer ett motiv från en mosaik på ett golv i Tabgha, glömde att berätta det. Det är urkristen nattvardssymbolik som återfinns även i katakomberna (bröd och fiskar).