A Catholic Renewal

~ En radikal blogg ~

"Se, jag gör allting nytt..." (Upp 21:5)

lördag, maj 24, 2008
Vad är egentligen mest etiskt?
Funderar lite över detta med anledning av Uppdrag gransknings uppmärksammade program om hur kistlocken ibland krossas innan de fyller på jord i gravarna. Såg själv inte programmet, men en snutt ur en uppföljare till det.

Undrar lite över inställningen till döden rent generellt samt hur man hanterar kroppar.

Vad är det egentligen för moralisk skillnad mellan att klämma ihop kropparna lite eller att elda upp dem så bara aska återstår, eller frystorka dem så de faller sönder i ett pulver (senaste metoden som snart förväntas bli godkänd)? Tycker samtliga metoder verkar minst lika brutala.

Är det som folk reagerar mest på det faktum att man inte har sagt något om krossandet av kistorna? För på vilket sätt är detta värre eller mer oetiskt än övriga metoder?

Tids nog tar sig maskarna in hur som helst även om locket inte krossas - och det är ju inte heller en trevlig tanke....

Vad ska man egentligen välja bland idel dåliga alternativ?

Och spelar det till syvende och sist någon roll? Den döda kroppen är ju inte längre den människa som levde, utan bara de jordiska resterna.

Handlar det ytterst om tro? Om man tror att graven är den sista viloplatsen och att inget liv återstår efter det - då spelar det förstås viss roll att den lämnas så orörd som möjligt, så länge som möjligt. Då kanske man väljer den metoden (jordbegravning) hellre än de övriga alternativen som förstör kroppen redan från början?

Vad gör man förresten av kistorna vid kremering? Eldas även de upp så att kista och stoft blandas ihop? Eller återanvänds de...? Hemska tanke... Kanske ännu ett ämne för Uppdrag granskning?

Hur vill ni att kroppen tas om hand efter döden? Motivera gärna...

Finns det kanske fler alternativ som borde införas - som är mer respektfulla, "mildare" i hanteringen?

Nån som vågar fundera över frågorna kring detta tunga ämne?

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 10:12  
5 Kommentar/-er:
  • 24 maj, 2008 11:20 sa Anonymous Anonym

    Vi är inte rationella. Därför går det inte att jämföra skilda begravningsmetoder, trots att slutresultatet ändå i stort är densamma.

    De som väljer jordbegravning, väljer samtidigt aktivt bort andra metoder. (Det är i vart fall min uppfattning) På samma sätt som jag väljer kremering och att askan placeras i en minneslund. Jag väljer aktivt och medvetet bort alla andra alternativ.

    Jag blev mycket upprörd när jag såg programmet och undrade, med vilken rätt kyrkogårdsarbetare ansåg sig kunna ta sig rätten att vara "rationella?"

     
  • 24 maj, 2008 11:32 sa Blogger Charlotte Thérèse

    Leo,

    Tack för svar...

    Menar du att den som väljer jordbegravning har särskilda förväntningar i och med det?

    Stämmer det (som någon kyrkogårdsarbetare sa) att kistlocken brukar gå sönder ändå av jordtyngden (om man inte går ner i graven och packar jorden tätt runt kistan först, vilket inte är praxis), så har väl kistorna gått sönder i alla tider - utan att vi har vetat om det?

    På ett plan förstår jag folks upprördhet - men på ett annat plan verkar den lite som en storm i ett vattenglas.... Om du förstår hur jag menar...?

    Håller helt med dig om att kyrkogårdsarbetare inte ska ta ett sånt beslut!

    Men nånstans efterlyser jag en metod som känns rätt - vilket jag inte tycker att något av de nuvarande alternativen gör.

    Tycker varken om brännande eld eller extrem kyla eller trånga mörka utrymmen....

    Som att välja mellan tre lika otäcka saker.

    Charlotte

     
  • 24 maj, 2008 15:37 sa Anonymous Anonym

    Jag har också funderat en del på sånt här, delvis för att det hände uppe i Umeå-trakten och har varit mycket diskussioner kring det på lokaltidningens websida där, och delvis för att jag själv jobbat på en kyrkogård i några somrar (men inte haft något att göra med gravarna direkt).

    Jag vet inte riktigt själv vad jag tycker, men det är intressant att se vilka reaktioner detta väcker.

    Angående din fråga om kremering, så är det så att kistorna också eldas upp. Vi var med på en kremering när jag gick i gymnasiet (i samband med en religionskurs). Det var speciellt...

     
  • 24 maj, 2008 16:50 sa Blogger Charlotte Thérèse

    Johanna,

    Nej, det är ingen enkel fråga precis...

    Kanske sättet att behandla de döda på i ett samhälle, på sätt och vis speglar hur man behandlar de levande....?

    Jfr. vanvården på äldreboenden - nyligen glömde de bort en man i Uppsala i sex dygn - han lämnades helt utan mat eller hjälp. Anledningen: de trodde att han var död (hade blandat ihop honom med en annan - hur det nu ens är möjligt i personnumrens datoriserade tid!). Och vad händer sen? Det privata företaget -Attendo Care - som misskött sig grovt flera gånger, får med politiskt stöd fortsätta bedriva (van)vård på flera äldreboenden i kommunen.

    Det är så man storknar...

    Vet snart inte vad som är värst i vårt land - att vara död (det är ju ytterst värst för de anhöriga) eller levande och gammal.

    Tack för svar om kremering - då vet vi det åtminstone.

    Charlotte

     
  • 25 maj, 2008 16:25 sa Blogger Charlotte Thérèse

    Fick just denna länk av någon som inte vet om att jag har skrivit om begravningar i bloggen igår...

    Märkligt sammanträffande. Brukar inte precis få länkar om sånt.

    Här finns en vacker och säker tillflykt för alla som inte vill riskera att få sina kistlock sönderkrossade:

    http://www.honeycreekwoodlands.com/

    Lite långt bort från Sverige bara... Men det här vore kanske en idé för ett kloster även här...?

    Charlotte

     
Post a comment here: Skicka en kommentar
To the main page of this blog: Till bloggens första sida
 
 
     
OBS!!! BLOGGEN HAR FLYTTAT! / THE BLOG HAS MOVED!
Senaste kommentarer
My English blog posts
Aktuellt
Min lilla hörna
Om bloggen
Tidigare inlägg
Arkiv
Webbsidelänkar
En salig bloggblandning
Etiketter - ett urval
Ekumenisk dialog
Citerat

    "Since we live by the Spirit, let us keep in step with the Spirit." (okänd källa)

    "Where there is no love, put love and gather love."  Johannes av Korset

    "The soul of one who loves God, always swims in joy, always keeps holiday, and is always in the mood for singing." Johannes av Korset

    "To write is to pray."  Thomas Merton

    "In vino veritas!" (Det kan tolkas bokstavligen så - på ett djupt sätt - i eukaristin.)

    "Injustice anywhere is a threat to justice everywhere. I will not stand idly by when I see an unjust war taking place." Martin Luther King, Jr.

Smått och gott

Copyright: Charlotte Thérèse, 2007

Bloggtoppen.se BlogRankers.com Christianity Blogs - Blog Catalog Blog Directory Blogglista.se Bloggar Religion bloggar Blog Flux Directory Blogarama - The Blog Directory Add to Technorati Favorites
eXTReMe Tracker