Idag tog så boken slut - den som heter Början - och som är skriven av Tito Colliander. Jag kommer att sakna den...
Prästen kan inte fira liturgin utan medhjälpare... Så konstnären väljer att stanna och assistera honom istället för att fara iväg med ett plan. Han har funnit sanningen i det tidlösa - och deltar, i det till synes nästan tomma klosterkapellet, i änglarnas osynliga bön.
Huvudpersonen fann också till sist vad han sökte - genom att han vågade följa ett impulsivt beslut, snarare än göra det inplanerade. Då kunde Gud komma honom till mötes.
Ska inte avslöja mer i detalj hur den slutar - och egentligen slutar den nog inte.
Huvudpersonen säger det själv: finalen kommer inte. Det är omöjligt med ett slut ur ett evighetsperspektiv. Evigheten - "den enda sanningen som är?"
Man kan fundera vidare över den "aionas ton aionon" - i evigheters evighet.
Läs den om ni har möjlighet!Etiketter: andligt liv, Början, Colliander, evigheten |
