Colliander skriver "idag":
"All poesi och konst, balett och opera och pianokonserter och allt måleri och all politik, och hela vår kultur, och allt klingeliklang, alltihop är bara ett uttryck för människans längtan tillbaka till paradiset. En trånad, en anhopning av nöd, ett enda ljudligt stammande på hjälp -."
Även äktenskapet skildras som ett omöjligt krav: "Man ropar till varandra: för mig till paradiset! Och blir besviken."
Det är konstnären som filosoferar om detta. Han kommer även in på Kristi Förklarings fest - som också i boken nyligen har firats.
"Alldeles tydligt talas det i gudstjänsttexterna om att Kristi Förklaring genomlyser människan som sådan. Och inte bara henne, men allting, hela skapelsen. Det heter i en av verserna: Idag genomlyses hela den mänskliga naturen, som ropar: Kristus förklaras, frälsande allt."
"Allting, således... Varje fluga är frälst - befriad, genomlyst tillsammans med människan - om hon vill och kan se det nämligen. /.../ Paradiset finns redan här. Idag -."
Detta känner jag så oerhört väl igen. Just så är det... Har försökt visa detta i sånger, målningar, dikter och foton. Visa på paradiset mitt ibland oss... Inte som ett febrilt rop efter detta - mer som ett utrop: det finns ju HÄR och NU!
Han kommer sedan in på något som jag försökt uttrycka i andra sammanhang - den ursprungliga ordlösheten, tystnaden:
"Livet är ordlöst, så länge det inte ges ord av en människoröst."
För min del får det gärna fortsätta vara så tyst som möjligt - om mycket. Det ordlösa får gärna förbli ordlöst - då alternativet alltför ofta tycks vara att sanningen till slut förvanskas av alla ord och definitioner.
Så är vi alltså tillbaka vid tystnaden, där denna färd genom boken började. För några dagar sedan utspleades i boken en utmärkande episod:
Klostret får besök av festande ungdomar (från Norden!), som stör med sin dans och musik en natt. Den helgonlike Broder Mark anländer.
"I am sorry, sade han alldeles lugnt, som om saken gällt något helt annat än att ett berusat gäng stört ställets ro. /.../ I am sorry, men här brukar vi vara tysta inte bara på natten men också på dagen: the silence is a very beautiful thing. Vi lyss här på tystnaden och hoppas att den inte blir störd."
Under tiden ler han vänligt, och hänvisar dem sedan till en annan plats där de kan festa utan att störa någon. Men de har uppenbarligen tagit sådant intryck av Broder Mark att några av dem istället faller ner på knä, bugar sig, ber om välsignelse. Någonstans där tycker jag att storyn känns orealistisk.
Men dessförinnan - det som sägs om tystnaden - och inte minst om den förklarade verkligheten.
Vackert!Etiketter: andligt liv, Kristi Förklaring, paradiset, tystnaden |
