Som ni ser så har jag ockuperat den här bloggen nu. Det blir bara kattblogginlägg här så länge jag får bestämma. Den heter ju "A Cat-holic Renewal". Och det är jag som står för katt-förnyelsen....
*Hmmmm.....inte så länge till, kisse lille....*
Det där citerade jag bara - så sa hon just, hon som jag bor hos. Undrar varför?
Hur som helst. Igår blev en riktigt äventyrlig dag. Jag fick följa med ut till naturreservatet igen - och nu var det solsken. Tjoho! Gick t.o.m. med på att sitta snällt i kattväskan den här gången. (Tyvärr tog vi inte med kameran, så det finns inga bilder från den promenaden.)
Så spännande att gå omkring i gräset, äta av det, lyssna på fåglarna och ta in alla främmande dofter. Jag går lite i cirklar, kan inte riktigt bestämma mig vilket håll jag vill gå åt. In i hagen vill jag förstås - till det där lockande fågelkvittret. Men det tycker inte koppelhållaren är någon god idé. Hon säger något om elstängsel och kalvar. Vad det nu är?
Det fick jag snart veta. Vad kalvar är alltså. (Elstängsel vet jag fortfarande inte vad det är.)
Hjälp så läskigt! Stora brunaktiga långhåriga djur - och de tuggar gräs med sina jättelika munnar - och närmar sig lilla mig. Huvva! Jag kurar ihop mig vid vägkanten och stirrar stint på dem. Kom inte närmare!
Oh nej - på vägen kommer ett annat stort monster på fyra hjul! Jag reser ragg - får ståpäls. Hon med kopplet säger nåt om att det bara är en barnvagn och att jag inte ska vara rädd - men vad vet väl hon?
Och vad är det som kommer där? En hund! Cockerspaniel! Större än jag. Rakt mot mig. Neeeeej....! Nu är jag bra skrajsen, vill inte vara här längre. Jag börjar morra. Hunden ska bort! Den står där och blänger på mig - vill komma fram och nosa - men den får inte - människorna håller i den. Tur det! Annars skulle hunden ligga risigt till. Jag fortsätter morra efter att den har gått förbi. Skrämde förmodligen vettet ur den. Vägrar att gå mer nu, det räcker med äventyr för idag. Får sitta i väskan igen. Och jag morrar lite igen på vägen hem - bara för att markera att jag finns i väskan, så alla håller sig på behörigt avstånd. Väl framme känner jag mig lite trött, sover en stund, och blir sedan snart mitt vanliga trevliga kattjag igen.
D.v.s. jag får sprall-energi som bara den - och far omkring överallt.
Jag är Den Store Jägaren.... My name is Cat - Tistou Cat (nästan Aristocat). Så det så. Är blixtsnabb med tassarna, drar fram mina vässade klor på en millisekund, sitter tyst på lur, på helspänn, bakom möbler, och stormar fram i en rasande fart när man minst anar det. Har fångat in kjolar, tår och leksaker (fast i min värld är de luriga möss och flaxande fåglar) med precisions-dunderklorna. Och lite allt möjligt annat. Ingen och inget är säkert i min närhet. När det är som intensivast har jag ett byte att hålla reda på under varje tass - och ett i munnen. Då har man det lite fullt upp.
Det syns på bilden - där jag är lite suddig - eftersom fotografen tyckte att det var så kul med bytena under mina tassar och därför fokuserade på dem. Just då flög inte mina favvoleksaker, pappersfågeln och den glänsande knappen förbi - dem som jag brukar fånga med munnen om klorna är upptagna. Det var för att kamerahållaren inte har fler armar.
Jag är också mästare på kattboll (ibland säger man också lite slarvigt "tassboll"). Vad det är? Snälla nån... Ni tittar ju på fotboll hela bunten nu förmodar jag - och det här är något liknande - fast mycket mer underhållande. Vad ska man med så många spelare till? Det räcker med en katt - och två små bollar - då får ni se en match som heter duga! Jag är superskicklig på att dribbla och på att passa bollarna till mig själv - tassarna far som vispar i luften, och jag missar ytterst sällan en boll.... Tror jag ska börja ta inträde. Jag är ju världsmästare på kattboll - har nyss vunnit kattguld!
Kattmaten här kunde förresten piffas upp en aning - minst sagt. Och jag kunde ju bidra med en slant på det sättet. Fram för mer Skagenröra! (Fick smaka en liten klick både igår och idag - yuaaaaammi!)
Och på natten såg vi film medan vi lekte. En kaninfilm tyvärr - men man får ju lov att vara lite vidsynt som katt. Alla har helt enkelt inte haft turen att födas som katter här i världen. Vi är ett priviligierat släkte. Nåväl - filmen handlade om en stor varulvskanin och massa små vanliga kaniner som höll på att förstöra en grönsakstävling - och så handlade den om en människa som gillade ost och en cool hund - de jagade kaninerna, fast människan blev samtidigt till den där varulvskaninen när månen lyste - lite komplicerat. Det var för att han var uppfinnare och provade en hjärntvättomat där han av misstag bytte tankar med en kanin, han hade också uppfunnit en kaninosug - som sög in kaninerna så de virvlade omkring på ett jättekul sätt. Filmen var lite läskig, men den var mycket rolig också - så den får fyra tassar (av fyra).*
Hmmm... Man borde sätta in en smart katt som jag i hjärntvättomaten och förvandla människotankarna till kattankar tycker jag. Men inte åt andra hållet förstås.
Så där ja - nu är det dags för en kort liten promenad igen - men bara på gården.
Miaaaaaaaau.....!
Läs mina övriga kattgästblogginlägg här.
***
* [Filmen i fråga är: Wallace och Gromit - Varulvskaninens förbannelse - även jag, som hoppas få gästblogga lite på Tistous ockuperade blogg, ger den högt betyg - se den!]Etiketter: bloggare, katt, kattblogg, kattunge, Tistou |
