Har just läst kommentarerna till mitt senaste inlägg. Jag nedlåter mig dock inte till att svara där - brer ut mig i ett nytt eget inlägg istället.
Tycker inte att bilden av mig var riktigt rättvisande. Visst är jag proppfull av överskottsenergi ibland, men än sen....? Det ska ju katter va'. Övers-katts-energi heter det egentligen. Och det bunkras upp rejält eftersom vi sover 18 timmar om dygnet - minst.
Så bara för att jag är överallt på samma gång och gör precis som jag vill så betyder det ju inte att det är något fel med det. Just nu ligger jag här och spinner och har det mysigt i famnen medan jag bloggar. Om en stund tänker jag attackera armen jag vilar huvudet mot, bita och riva i den - men det vet hon inte om - hon som klappar mig medan jag skriver.
Och jag är förresten också alldeles unik. Jag jamar inte likadant två gånger i sträck utan varierar mig hela tiden. Och numera jamar jag ganska mycket, för jag gillar verkligen att hålla låda. Hon jag bor hos just nu brukar härma mig och till slut skratta åt alla ljud jag lyckas få fram. Lite irriterande faktiskt. Men man får försöka ha tålamod med människorna. De vet ju inte bättre.
T.ex. i morse så läste hon annonser i tidningen till frukosten. Kattannonser! Fast jag är här! Särskilt noga tittade hon på en annons om akut kattvakt till två mysiga lugna hankatter, för två veckor. Hrmpf! Är det här nåt katthotell eller? Jag var minsann här först! Hon satt i flera timmar och funderade på hur det skulle kunna funka - ifall jag skulle klara av det, kanske t.o.m. bli lugnare med två äldre herrar i huset etc. Så när hon tog telefonen för att ringa och höra ifall de hittat någon, och ifall de katterna skulle kunna funka tillsammans med en halvvild kattunge --- så attackerade jag sladden - tog ett stadigt grepp om den med båda tassarna och bet också i den för säkerhets skull. Hon ringde ändå - men fick inget svar - förmodligen var de på väg med gammelkatterna nånstans redan. Pust! Det var nära kattögat....
Sen så såg jag att hon tittade på de där Maine Coon-kattungarna - som hon tyckte var alldeles oemotståndliga. Men annonsen var borta på webben, så de var nog redan sålda. Och hon behöver ju som sagt inga fler katter här. Jag är katt på täppan! Tistou rules. Hon har dessutom sagt att hon inte ska ha någon egen katt. Vilket är bra - för då är ju lägenheten ständigt beredd att ta emot mig här när det behövs. Hoppas hon inte ångrar sig...
Det regnar ute nu (cats and dogs!), så kanske jag inte kommer ut idag - annat än på balkongen...? Annars hade vi tänkt ta oss ut en stund. Fast kanske lite senare?
På bilderna ser ni hur jag satt ute på balkongen igår och njöt av den friska luften. Och hur jag kollade in rädisplantorna noga (man ser tatueringen i ena örat på den bilden). Och missa för allt i världen inte den bedårande närbilden med jordgubbsplantor i bakgrunden. Är jag inte söt så säg....?
Nu börjar det bli dags för en liten kattlur igen..... Och tassarna är faktiskt lite ömma nu av så mycket skrivande. Är ju inte riktigt van vid det än. Men tids nog så...
Läs mina övriga kattgästblogginlägg här.Etiketter: bloggare, katt, kattblogg, kattunge, Tistou |
Men Tistou,
din "kattvakt" verkar i alla fall vara en toppenfotograf, speciellt den översta bilden..oj, oj
Förstår att du är skeptisk till din omgivning, men visst är det väl en katts jobb, att allmänt vara skeptisk?