Vi kom in på denna fråga i samband med bloggsamtal nyligen om arvssynd/ursynd.
Jag mindes då att jag läst en text för många år sedan som uttryckte detta på ett fint sätt - och nu har jag letat efter den som efter en nål i en höstack - och till sist funnit den!
Det är en bön.
Och den kan kanske passa särskilt bra just denna Luciadag - som visar på ljuset i mörkret.
***
"Tack min Gud för min själs helgedom, för detta rum av djup tystnad dit aldrig något orent eller smutsat har kunnat tränga in och aldrig kommer att kunna tränga in, ty Du är dess vaktare.
Tack min Gud för att ingen skada som människor orsakat har kunnat förvanska denna tillslutna lustgård, detta Allraheligaste som Du, medkännande Överstepräst, ensam uppfyller, klädd i Din härlighet.
Tack godhetens Gud för att Du varje gång jag har fallit har visat mig att Du förblir i mig, så oändligt mycket djupare än min synd.
Tack Herre för att ingen av mina dåliga tankar, eller min upproriskhet, har kunnat passera porten som vaktas av Din ängel.
Jag vet att Du väntar mig för ett slutligt, strålande möte i detta kärlekens tabernakel dit hela min varelse skall dra sig tillbaka.
Tack min Gud för att anden som Du har nedlagt i mig är ren."
Menar du att det finns en obefläckad, perfekt ande innerst inne i varje människa? Det låter oerhört suspekt i mina öron. Och väldigt gnostiskt. Var hämtar du stöd för denna uppfattning? Har jag missförstått dig? /Jonas Lundström
Nej, jag menar, liksom katolska kyrkan lär, att det innersta i människan inte är förstört av arvssynd/ursynd.
Jag förklarade detta i ett inlägg i Eva-Marias blogg som inte länge finns kvar där och som jag inte har någon kopia på så jag kan citera det - men kanske hon lyckas få tillbaka det igen...?
Detta är för övrigt en bön - inte en fullständigt uttömmande teologisk utläggning i ämnet (som om en sådan ens vore möjlig)...
Var det detta du ville kopiera in, Charlotte? Om inte kan du radera inlägget och de förra inläggen jag gjort på denna post.
Upptäckte att det bara är jag som kan se kommentarerna när jag klickar på din länk till min blogg i din bloggpost Vad är frälsning?.
Eva-Maria,
Jag skulle hellre uttrycka det som ett levandegörande inifrån och ut, en befrielse av hela människan. Inte bara anden - då blir det just gnosticism…
Att synden ändå hela tiden finns där som ett möjligt val - det är en mänsklig realitet. (Om än ingen tvingar oss att välja den - som människor faller vi ändå - men inte p.g.a. att vi skulle vara genomfördärvade - det är den viktiga skillnaden.)
Tycker också det låter sundare med den ortodoxa synen - att man koncentrerar sig på det goda - som smittar av sig - snarare än på det fördärvade - som också smittar av sig - och skapar en ond cirkel.
Luther var ganska så svartsynt i fråga om människan, och det tror jag har färgat av sig på den kristendom han formade, och på människosynen. Tyvärr.
Evangeliet är just ett glatt budskap - inget som ska lägga ytterligare ett tungt ok på oss. Och ja, jag vet att det ofta är så…
Ibland undrar jag vad man håller på med i kyrkorna - om det bara predikas om synd och omvändelse hela tiden (första omvändelsefasen för en nykristen) så stannar människor där, fastnar i det tänkandet - och går inte in i befrielsen… Det var ju inte precis meningen… Då får Jesu död ironiskt nog ingen effekt - för om Han har dött och synder är förlåtna - ska vi då stanna utanför dörren och beklaga oss över hur syndiga vi är? Ska vi säga att det Gud har skapat innert inne skulle vara ont? Kan Gud skapa och uppehålla något rakt igenom fördärvat? Är ett litet odöpt barn med ogrumlad Gudsblick i behåll - genomdränkt av ärvd synd?
Kanske man istället borde tala om arvsnåden, och om den heliga skapelsen - ännu högst ofullkomlig, men på väg mot målet, i grunden god och vacker?
Vet inte om jag kan förklara det på ett bra sätt.
Kanske så här: korset är menat att efterföljas av uppståndelsen.
Charlotte. Vet inte om jag ids leta rätt på den rätta svaret i någon gammal post... Lär verkligen RKK detta? Var? För mig låter det mer som en ovanligt platonsk tanke, även för att komma från RKK. Människans sanna jag är den rena själen, typ. Jag tycker skrifterna konsekvent beskriver människan som en helhet. Om människan är korrupt så har det påverkat hela hennes varelse. Däremot står jag inte på Luther och Calvins sida i arvssynds frågan. Jag tror verkligen att människor, genom Guds nåd och kraften från Guds ord och ande, KAN följa Jesus (må detta kallas semi-pelagianism eller whatever). Om det finns "arvssynd", så tror jag att den överförs socialt (genom träning). Men det är just detta med att fundamentalt dela upp människan i kropp-själ(eller kropp-själ-ande) och placera godheten i det andliga som jag vänder mig emot. Man får hela "kampen mot kroppen och det jordiska"-tänkandet med på köpet, något som jag tycker har massa dåliga konsekvenser med sig. Förklara gärna mer hur du tänker. /Jonas Lundström http://blog.bahnhof.se/wb938188
Tror inte du ska haka upp dig så på ett enda ord i en bön... Det är dessutom en översättning från franskan, och jag har inte originaltexten.
Om författaren med "anden" kanske syftar på den helige Andes närvaro i människan så blir det hela kanske enklare att förstå? För hur kan Guds närvaro i oss vara korrupt...?
Bönen uttrycker inte katolska kyrkans syn i dess fullhet, liksom inte heller någon annan bön är avsedd att göra - men du hittar säkert mer om ämnet i katekesen om du vill veta exakt.
Z,
Instämmer....vacker tack-bön. Det var därför jag sökte så efter den och skrev av den. Det är nog många som kan ha glädje av den...
Menar du att det finns en obefläckad, perfekt ande innerst inne i varje människa? Det låter oerhört suspekt i mina öron. Och väldigt gnostiskt. Var hämtar du stöd för denna uppfattning? Har jag missförstått dig?
/Jonas Lundström