Meouw.... Suck! Vad jobbigt det är att vara katt iband. När man inte får som man vill. Då drar jag mig undan i min mysiga påse. Ligger och lurar. Och surar. Efter att ha jamat i all oändlighet.
Vanligen handlar det om mat. Vi har lite olika uppfattningar, jag och kattvärdinnan, om hur ofta jag behöver äta. Själv är jag av den bestämda uppfattningen att jag måste ha mat minst var fjärde timme, dygnet runt, för att inte svälta ihjäl. Hon tycker att det borde räcka med tre-fyra gånger om dygnet.
Vi har kompromissat lite under de senaste nätterna. Hon kliver upp vid 3-4-tiden och ger mig nattfrukost (man tackar!). Sen jamar jag bara lite grann när jag egentligen vill ha mer mat några timmar senare på morgonkvisten, kliver bara över henne en gång numera med sylvassa klor (hon är för övrigt helt kattklo-perforerad efter denna veckas kattlekar och tiggarrundor). Sen lägger jag mig ganska så snart och är tyst bredvid henne - tills hon går upp av sig självt. För det var ganska lönlöst att ödsla jamenergi på alla dessa frukostar. Det får räcka med två helt enkelt.
Jag jamar numera även om jag vill gå ut på balkongen och dörren inte är öppen. Då skrapar jag och trycker på den med tassarna också. Vid midnatt jamade jag jättehögt och länge, även imorse när gräsklipparen satte igång. Fattar hon verkligen inte att man vill gå ut och kolla läget - känna nattdofterna, svalkan och gräsklippet, och lyssna på alla spännande ljud? Varför kan jag inte få vara ute på balkongen ensam om nätterna? Hrmpf!
Fick inte gå ut i koppel igår heller. Hon satt och rensade ut tidningar hela kvällen. Bara hälften kvar. Men idag så har hon sagt att jag ska få gå ut en stund....
Tills dess ligger jag nog i min påse....och njuter, behagligt mätt efter senaste maten... Etiketter: bloggare, katt, kattblogg, kattunge, Tistou |
Dina katthistorier är mycket roliga och orginella.
Du skulle kunna göra en bok av dom.
Det kommer att bli en bästseller.
mvh Anja