Åtminstone i Minneapolis, där den nuvarande ärkebiskopen, Harry Flynn, sätter stopp för lekfolkspredikan.
Intressant nog menar Flynn tvärtemot dem som förespråkar lekfolkspredikanter att det är förbjudet enligt kanonisk lag. Båda kan inte ha rätt....
Tycker att det verkar vara en väldigt fördomsfull och nedlåtande syn han företräder. Som om enbart präster och diakoner vore lämpliga predikanter - och som om ens alla präster och diakoner var det - alltid. Och som om alla övriga skulle vara olämpliga och sakna de kvalifikationer som behövs. Och vilken onödig släng på slutet: om de nu "måste" tala - så får de göra det vid gudstjänstens slut (underförstått: när allt det viktiga som prästen gör är avklarat).
Presbyter i NT, som han hänvisar till är heller inte detsamma som nutida präster, utan det var de äldste i församlingen - det handlar alltså inte om någon magisk vigning som plötsligt ger den vigda ordets gåva....
Saknas nån aspekt som präster får i utbildningen, vilket han använder som huvudargument emot - så går det ju faktiskt att ge en kurs i homiletik för lekfolk.... Bara man vill så går såna praktiska saker utmärkt att lösa.
Tror predikan kunde vinna på fler perspektiv på evangeliet. Och att liturgin kunde vinna på att vara mindre prästfixerad.
Det betyder förstås inte att päster ska sluta predika. Men de kanske inte ska ha ensamrätt på det?
Vad anser ni?
***
"Archbishop of Minneapolis and St. Paul Harry Flynn has ordered an end to lay preaching at parishes in the archdiocese, saying the practice was more widespread than he had realized.
The Catholic Spirit reports that over the past 25 years as many as 29 parishes in the Archdiocese of Minneapolis and St. Paul have used lay preachers at Mass.
In a letter to pastors in January, Archbishop Flynn ordered them to end the practice. He cited the 2004 Vatican instruction "Redemptionis Sacramentum," which called lay preaching a liturgical abuse. In lay preaching, a non-ordained person reflects on the Gospel reading at the place in Mass reserved for a homily delivered by a priest or a deacon.
Archbishop Flynn said only an ordained man should preach after the Gospel at Mass. He had set his retirement date, May 2, as a deadline for parishes to develop a "pastoral plan" to end lay preaching at Mass.
Patricia Hughes Baumer, who co-founded the lay preaching training organization Partners in Preaching with her husband Fred in 1997, said many lay preachers have expressed "grief and anger" over the archbishop's directive to stop the practice.
Proponents of lay preaching, The Catholic Spirit says, claim that the practice is allowed by canon law and argue both the congregation and the pastors benefit from hearing Gospel reflections from diverse voices."
Kanoniska lagen är glasklar. I mässan får bara en biskop, präst eller diakon predika (can. 767,1) I andra sammanhang kan lekfolk predika med vederbörligt tillstånd.
>Proponents of lay preaching, The Catholic Spirit says, claim that the practice is allowed by canon law and argue both the congregation and the pastors benefit from hearing Gospel reflections from diverse voices."
Och även ärkebiskopen i fråga tillåter ju lekfolket att tala under mässan (om de "måste") - bara inte förrän efter kommunionen.
Som om en magisk gräns passeras där - som tillåter Guds folk att ta bort munkavlen....
Som du vet så menar jag att det här tänkandet är helt uppåt vägarna. Alltså hela grejen att skilja mellan "lekmän" och "ämbeten". I NT så hittar vi lärjungar, efterföljare till Jesus helt enkelt, med olika gåvor och förutsättningar.
Paulus skriver till församlingen Korint att "När ni samlas har var och en något att bidra med" (1 Kor 14:26). Tanken att bara en speciell person kan predika hittar man inte i bibeln det kommer snarare från ett religiöst/hedniskt tänkande där enbart vissa "heliga" personer kunde utföra vissa speciella "heliga" handlingar.
Sen är det naturligt att inte alla kan eller ens bör ställa sig upp och predika men det är något helt annat än att ingen utom "den religiösa experten" får.
Can. 767 — § 1. Inter praedicationis formas eminet homilia, quae est pars ipsius liturgiae et sacerdoti aut diacono reservatur
"Bland formerna för predikan intar homilian en särställning. Denna är en del av själva liturgin och förbehållen en präst eller diakon."
Alltså: homilian - det liturgiska moment som åtminstone på söndagar och högtider följer direkt efter Evangeliet - kan inte överlåtas åt lekfolket.
Däremot kan man alltså låta betrodda och renläriga medlemmar av lekfolket framföra vittnesbörd på annan plats i mässan, där de inte kan förväxlas med homilian.
Att det sedan finns förespråkare för "lay preaching" som hävdar motsatsen förvånar mig inte det minsta. Önsketänkandets makt är stor.
Men t.o.m. ärkebiskopen som skrivit ett brev emot det godtar det ju - bara det inte är förrän efter en viss plats i liturgin.
Och tydligen är det allmänt förekommande att lekfolket predikar (så utbrett att han ansåg sig behöva skriva brevet) - inte så konstigt kanske att lekfolket tar initiativ - i en Kyrka med skriande prästbrist.
Brevet påminner faktiskt om brevet från en biskop under 400-talet eller så, som tyckte att att sakernas tillstånd hade gått för långt när också kvinnor tjänade vid altaret...
Idag är vi där igen....
Kyrkan behöver hinna ikapp sin kallelse om den inte ska tappa mark helt.
"Men t.o.m. ärkebiskopen som skrivit ett brev emot det godtar det ju - bara det inte är förrän efter en viss plats i liturgin."
Jag skrev ju precis det: om ett sådant vittnesbörd inte tar homilians plats, kan det få förekomma (om det finns starka skäl för det).
"inte så konstigt kanske att lekfolket tar initiativ - i en Kyrka med skriande prästbrist."
Det har inget med prästbrist att göra, för hela diskussionen förutsätter att dessa "lay preachers" har framfört sin förkunnelse inom ramen för mässan. Och såvida de inte också uppträder som "lay presiders" och försöker sig på att celebrera mässan, finns det alltså en präst närvarande.
Nej, roten till det här är att man har avlägsnat sig från den katolska synen på ämbetet. Om man tycker att det är "uppåt väggarna" att göra skillnad mellan präster och lekfolk så är det självklart att man inte gillar det som kanoniska lagen säger i frågan. Fast då har man ju ingen katolsk ämbetssyn heller!
Jag kan inte se att Jesus gör skillnad mellan människor.
Jo - på så sätt att han upphöjer och helar de utstötta på ett sätt kyrkan inte gör idag.
Men verkligen inte så att han skapar en klasskyrka med avskilda och mycket specifika ämbeten och stela former och regler för hur allt ska genomföras, in i minsta nanodetalj.
Och jag undrar varför kyrkan ska göra raka motsatsen till vad Jesus gjorde. Hur kan det vara Guds vilja?
Så på så sätt delar jag mycket riktigt inte den nuvarande katolska ämbetssynen - dock delar jag den allra tidigaste kyrkans syn så som den framgår av skrifterna. Och det måste ju kallas för en urkatolsk ämbetssyn - som man inte borde ha frångått så fullständigt.
Hårddrar man det riktigt dog predikan alltså ut med de tolv... :-)
Självfallet måste det följa andra efteråt om kyrkan skulle spridas och överleva genom seklerna.
Och det gjorde det också - redan innan det ännu fanns ämbeten - och det var både kvinnor och män...
Men det här är ju ingen stor grej egentligen.
Kontentan blir densamma: även lekfolket får predika i mässan - bara det inte är direkt efter evangeliet. Vilket förvisso förekommer i undantagsfall ibland även i vårt land - just i katolska kyrkan.
Jag håller helt med om att det inte är någon stor grej.
Däremot är själva ämbetssynen en stor grej. Och för att nu vara väldigt tydlig:
Föreställningen om den icke-hierarkiska urförsamlingen, där alla hade samma status, är en myt. Jesus började med att välja ut "de tolv", helt egenmäktigt och odemokratiskt, och ge dem en speciell ställning som skilde dem från andra lärjungar. Och så har det rullat på i ett par tusen år nu.
Enligt katolska kyrkans tolkning av synoptikerna - ja....
Men ser man lite större perspektiv, och till det sammelsurium av idéer och föreställningar och praxis som fanns i den tidiga kyrkan - innan det mesta rensades ut av dem som tog sig makten - så är bilden en helt annan...
Det räcker också långt att läsa evangelierna utan katolska glasögon.
Då är de tolv inte så speciella jämfört med övriga lärjungar - och de innehar inte ett fixt och färdigt ämbete som kan ärvas genom vigning.
Då är tjänsterna och gåvorna många - och fördelade av Anden - som den vill.
1 Jesus kallar lärjungar, deribland sju namngifna som sednare återfinnas bland de tolf.
2 Jesus ber en natt och väljer ut sjuttio bland alla de öfriga (orthodoxa kyrkan talar om sjuttio apostlar, deribland, bl a St Jakob den Rättfärdige, som kallades HERrens broder)
3 Jesus ber en natt till och väljer ut de tolf.
4 Jesus håller sin sista måltid med de tolf.
5 Jesus andas den Helige Ande på dem, eller dem som äro qvar sedan Judas gått iväg (mins ej hvilket)
6 Jesus uppenbarar sig för många olika lärjungar, men oftare för de elfva.
7 Missionsbefallning med åtfölgande löften ges de elfva.
8 Matthias utväljes för att ersätta förrädaren och uppfylla tolftalet.
9 Den Helige Ande ger de tolf magt att låta sin påskpredikan på pingstdagen höras på olika språk, och af dem är det St Petrus som tystnar sist, och hvars ord som återges (i sammandrag?)
10 De tolf styra sammans Jerusalems församling.
11 De utse sju diakoner för att sjelfva egna sig åt ordets tjenst.
12 St Paulus är apostel i o m att han sett den uppståndne, men innan han går ut för att omvända mottar han handpåläggning, tillsammans med St Barnabas.
Hur "glasklart" du än tycker att det du skriver är så är det bara en tolkning - där andra tolkar en del av det annorlunda.
Du har också bara valt ut vissa bitar som du lyfter fram. Ser man till hela kontexten är det allt annat än glasklart....
Intressant det du skriver om Paulus - som "mött" Jesus - dock bara genom en uppenbarelse.
På samma sätt kan ju då - i princip - alla som mött Jesus i en uppenbarelse och blivit sända av honom i så fall kalla sig apostlar.... Män så väl som kvinnor.
Jag ser stor skillnad på rakt-af-tolkning och omtolkning
Problematisering af rakt-af-tolkning ser jag som en typ af omtolkning - i hvart fall vag sådan.
Apostel betyder utskickad, och vissa ögnonblick ha vissa qvinnor varit det - t ex myrrhophorerna till apostlarne eller en pojke och två flickor till kyrkoherden i Fatima, stiftet Leiria i Portugal (den sista uppenbarelsen var aftonen till en orthodox Maria-fest som firad enl. juliansk kalender) - men deremot ha de icke vafrit det permanent i ordets tjenst. Flickan från La Salette, Bernadette och syster Lucia blefvo allesammans efetr sina meddelanden inskickade.
Att Sta Géneviève af Paris utan tvifvel utöfvade ngt liknande en diakonissetjenst är en annan sak - att smörja besatta med vigd olja - vigd af en biskop som är man - är intet att predika.
De tre Heliga Mariorna hvilka enl. fransk tradition omfatta Sta Maria Magdalena/=från Betania missionerade förvisso, om jag mins rätt i sällskap af en man.
Enligt katolska kyrkans tolkning av synoptikerna - ja....
Nej. Enligt sekulär, historisk-kritisk exeges. I forskningen om den historiske Jesus råder utbredd enighet om att Jesus samlade De tolv kring sig som en motsvarighet till det gamla Israels tolv patriarker. De skulle en gång sitta på troner och regera över Israels stammar. Enligt synoptikerna sändes de ut för att, liksom Jesus, förkunna och bota sjukdomar. Ser man inte den grundläggande skillnaden mellan De tolv och övriga anhängare/lärjungar är det nog dags att ta av sig de allt för mörka glasögonen!
de innehar inte ett fixt och färdigt ämbete som kan ärvas genom vigning.
Det har jag då heller inte påstått. Frågan gällde nu om Jesus, som du uttryckte det, "gör skillnad på människor" och mitt svar är: javisst är det så!
Ok - vi går vidare - utan glasögon av någon som helst kulör på.
Om de tolv vore så speciella att man skulle instifta ett prästerligt ämbete som skulle förmedlas genom handpåläggning (vilket Jesus så vitt vi vet inte sa ett skvatt om - han verkar tvärtom inte ha något till övers för t.ex. det judiska prästerskapet) - så gör han skillnad i det hänseendet.
Det är den katolska tolkningen.
Men om de tolv bara är symboler för Israels tolv stammar - vilket exegetiken poängterar, och vilket vi tycks vara överens om - så försvann den "utvaldheten" i och med deras död.
Och symboliken förvanskades då när fler än tolv efterträdare senare utsågs. OM det nu finns några efterträdare till apostlarna (i strikt mening endast de tolv) i vår tid.
Apostlar i bred bemärkelse finns det förstås. Som kanske inte är vigda men som har den gåvan på ett karismatiskt sätt (en av Andens tjänstegåvor).
Men jag poängterar: de är inte mer speciella än andra. Och förmodligen inte mer älskade av Gud än andra.
Tittar man närmare på detta med utvaldhet och vilka Jesus tycks prioritera så är det inte alls de tolv - utom "älsklingslärjungen" - utan de fattiga, sjuka och mest fallna och vilsna.
Gör Jesus skillnad på människor så verkar det i så fall vara åt det hållet.
DE "sjuka som behöver läkare" är utvalda. De som sörjer, blir förföljda etc (à la saligprisningarna) är utvalda.
Det är dem han i så fall upphöjer.
Vem står högst i rang? Jesus ställer ett litet barn framför apostlarna - den som är minst är störst i himmelriket.
Det är tvärtom-regeln som gäller - motsatt samhällsordningen.
Och de absoluta hedersplatserna bredvid honom i himlen var redan på den tiden reserverade - vi vet inte för vilka - men vore det två av apostlarna så skulle det ju ha framgått (när modern till två av dem försöker gynna sönerna).
Men han är hemlighetsfull i sitt svar. Vi vet än idag inte vilka det är.
Jesus "utvalde" förutom de tolv också t.ex. Maria Magdalena, Marta, Maria och Lasaros och flera andra.
Vilka ämbeten ska vi månne instifta för att representera dem?
"Jesu vänner"? "Jesu sällskap"?
Jesuiterna finns förvisso redan... ;-)
Vilka är de mest utvalda?
Gör Jesus verkligen skillnad på folk i den mening du förutsätter?
Tycker inte det... Snarare åt andra hållet, som sagt.
Och då har du förvisso rätt i att han faktiskt gör skillnad på folk - men inte på världens vis.
Tror poängen har gått fram genom dessa exempel....(?)
***
Finns det bara dataprogram för runskrift så låter det där som ett ypperligt förslag till dig Hans... ;-)
Kanoniska lagen är glasklar. I mässan får bara en biskop, präst eller diakon predika (can. 767,1) I andra sammanhang kan lekfolk predika med vederbörligt tillstånd.