Övergången är hårfin mellan helig eld och pingsteld....
"Ande, salighetens ljus, gläd vårt hjärta med ditt rus, bli dess tysta jubelskri..." (ur Pingstsekvensen)
Har just (efter katolsk mässa samt pingstmöte på Frälsningsarmén) läst en artikel av den katolske biskopen Anders Arborelius, och pingstvännen Sten-Gunnar Hedin.
Den innehåller ovanligt många oväntade guldkorn - nedan är bara några av de bästa (mina fetmarkeringar). Synd bara att endast de redan frälsta ska få del av dem. För visst vet väl alla som läser Dagen varför vi firar pingst? Och man kan undra vilka enheten gäller. Precis alla?
Samtidigt som många av formuleringarna är mitt i prick så undrar jag också lite hur de tänker sig att detta ska omsättas i praktiken. För det är ju mycket av just det som de pekar på som inte är bra och som lyser igenom allt tydligare i kyrkorna - och just det som går emot Anden och enheten är vad som uppfattas av folk både inifrån och utanför.
Man ropar sig förgäves hes om man predikar "ursprunglig" kristen moral till ett samhälle som ställer sig oförstående till det, ja, som rentav tänker precis tvärtom om vad som är moraliskt rätt. Vem har egentligen rätt där? Får man som enskild kristen eller som kyrka tolka Bibeln hur som helst och använda den som ett tillhygge? Skönt att då läsa att det inte handlar om moral i en kyrka ledd av Anden, utan att en kyrka som betonar det har förlorat pingsten....
Om enheten kan leda till en sann enhet där man inte fördömer "de andra" och skapar nya grupperingar av utanförskap så är jag absolut med på tåget. Artikeln verkar utlova just ett sådant tåg. Men innan jag hoppar på vill jag se åt vilket håll loket drar - för ditåt kommer också resten av tåget att gå. Oundvikligen.
Kommenterar en del mellan herrarnas rader:
"Pingsten är förutsättningen för en tro som gör en skillnad. Utan den helige Ande blir Jesus en gåtfull gestalt, Bibeln en obegriplig bok och den kristna kyrkan en ängslig institution som vaktar sina gränser och värnar sina intressen. Utan Anden blir religionen en splittrande faktor i stället för en försonande kraft i samhället."
Just det. En kyrka som noga vaktar sina mänskliga gränser och utesluter oliktänkande. Vad har det med Guds kyrka att göra?
"Pingstvänner har av hävd förknippats med tungotal. Men denna andliga gåva är numera vida spridd även bland katoliker och andra kristna genom den karismatiska förnyelse som sköljt över världens kyrkor under de senaste femtio åren."
Absolut - tungotalet - men också de andra gåvorna. Men mer utrymme behöver ges för att de ska få komma till användning - också inom Kyrkan...
"Gud stiger ner, i sin barmhärtighet, och förbistrar språken, för att om möjligt rädda oss från vårt övermod: tron att vår grupp, vår kyrka, vårt parti, har äganderätt till sanningen."
Precis! Ingen av oss kan säga oss ha hela sanningen - inte som individer, och inte heller som kyrkodelar. Hela sanningen finns hos Gud - och vi har del av den i exakt så hög grad som vi närmar oss Gud och låter oss formas och genomströmmas av Anden.
"All söndring sätter sig i vårt språk. Vi förstår inte varandra, vill inte förstå varandra. Oförsonlighet och språkförbistring är två sidor av samma mynt. Det första tecknet på det helande som skett i Kristus visar sig i talet. När Anden utgjuts börjar människor förstå varandra på ett nytt sätt. De som misstänkliggjort varandra för nu dialog med en ny ton i rösten, i en anda av respekt och lyhördhet."
Mer, mer, mer av det!
Var finns t.ex. denna respektfulla och lyhörda inomkyrkliga dialog med de katolska kvinnor som har prästvigts?
"Även här speglar pingstdagen evangeliets radikalitet. Allt skapat omfattades av det som hänt. Evangeliet är den sanna universalismen. Förebådad av Jesus själv som oroade de religiöst korrekta genom sitt sätt att överskrida gränser. Han umgicks med prostituerade, inbjöd förrädare i sin inre krets, delade måltid med de föraktade. Allt var ett tecken: Gud tänjer sig till det yttersta, låter sig inte hejdas av våra etiketter: innanför eller utanför, radikal eller liberal, katolik eller pingstvän."
Radikal, var det ja.... Läser de månne min blogg....? ;-)
"Tider av andlig förnyelse har alltid varit perioder i kyrkans historia när människor som tidigare uteslutit varandra börjat omfamna varandra."
Precis.... Alltså väntar jag med spänning på hur påven och biskop Raymond Burke omfamnar de exkommunicerade kvinnorna och den polske prästen. Och på hur även homosexuella och omgifta får ta emot kommunionen i katolska kyrkan utan att stängas ute av moraliska krav. Ja, på hur alla får dela samma kommunion..... Gränslöst. Inbjudna till Guds eget bord av Gud själv. Vilken människa har rätt att inhägna Guds bord?
"Barmhärtighet vill jag se och inte offer...."
Och denna barmhärtighet blir tyvärr mest tydlig utanför de formella sammanhangen. Syns mer på kyrkkaffet än i mässan. Uppstår i genuina möten människor emellan. Där Anden får verka.
"På pingstdagen framträder i världen en kyrka som är profetisk, inte moralisk. Orden går nu i uppfyllelse: "Era söner och döttrar skall profetera." När pingsten går förlorad riskerar kristen tro att reduceras till en fråga om rätt och fel. Vi får en kyrka som gör samhällets moraliska upprustning till huvuduppgift. Pingstdagen frigör det specifikt kristna. Det består inte i en ny etik, utan i en ny mystik, i en personlig erfarenhet av det mysterium Jesus talade om när han sa: "Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten." Ett andligt liv som inte får radikala följder - etiskt, politiskt, socialt - måste kraftigt ifrågasättas. Men de följderna är inte resultatet av att människan skapat sig ett nytt etiskt utkast. De har sin upprinnelse i en djupt personlig erfarenhet av pingstens Ande. När den helige Andes ljus strömmar in i en människa börjar hon se på världen med nya ögon, så som Gud ser den, med oändlig ömhet. En kyrka efter pingstdagen är djupt rotad i kärleken till Gud. Hon är inte likgiltig för rätt och sanning, men finner en annan väg än att vara ensidigt engagerad för eller emot en viss sak."
Amen!
Profetisk - inte moralisk - var det ja. Och en ny mystik - inte etik. Just det.
Och det andliga får normalt sett följder på livets alla områden.... Får det inte det är något fel.
"En enhet som gäckar tidens politiska och religiösa konstellationer vore ett mirakel värdigt den helige Ande."
Mitt i prick! Låt oss fortsätta be om det.....!
Läs hela artikeln här.
På Frälsningsarmén fastnade särskilt en sak som sas:
"Den som har fått del av elden tål inte rök."
Det kan tyckas vara en motsägelse. För "ingen rök utan eld", brukar man ju säga... Men andlig eld utan rök är absolut att föredra.....!
Ute faller nu ett kraftigt vårregn.... Ytterligare en symbol för Anden....Etiketter: den helige Ande, katolska kyrkan, pingst, pingstkyrkan |
