Idag frukostläser jag om Mackans teorier om huruvida det finns humor i himlen eller ej. Det är nog inte svårt för trogna bloggläsare att gissa svaret...
Självfallet - om det finns en himmel - så kan inte gravallvaret plötsligt infinna sig bortom graven....
Himmelsk glädje är enda alternativet. Något att se fram emot - och få en försmak av redan nu.
Den välformulerade rad jag fastnar för idag är:
"Humorn kan ses som ett profetiskt tecken på Guds rike."
Så sant...
Den kan också liknas vid ett sakrament.
Jag får även läsa om den magiska halvsekund som föregår ett gapskratt i stand-upsalongen. (Den finns även vid skämt som framförs under sit-downkyrkkaffet, kan jag intyga.) Ett härligt ögonblick - om än "underbart är kort".
Men jag tänker mig också att det kan vara läskigt att prova ett skämt för första gången inför en stor publik. Den där halvsekunden måste också innehålla ett visst mått av bävan: kommer de alls att skratta - varför dröjer det i så fall så många mikrodelar av den här sekunden innan de sätter igång?
Mest av allt blev frukostläsningen idag till något slags ljusglimt på den makalöst snåriga del av vägen som jag försöker ta mig förbi just nu, igenmurad av stora stenbumlingar som inte går att klättra över - de måste klyvas med en slö nagelfil.
Gud kan hur som helst det där med tajming perfekt...
Etiketter: frukostläsning, himlen, humor |
