Tog en promenad efter mässan idag, där en skånsk gästpredikant var på besök och höll en mycket bra predikan - om att vi är präster, profeter och kungar (drottningar).
Det blir alltför sällan av att gå ut och promenera tyvärr. Men det är det bästa med att bo där jag bor nu - närheten till naturen. Alldeles utanför husknuten.
Idag låg ett guldskimmer över allt. Alldeles fantastiskt. Som om någon strött guldpulver över världen. Eftermiddagssolen bländade... Den väckte skimret i frostgräset och i hästarnas päls. Särskilt vacker var en champagnefärgad häst, med halvlång stubbad punkfrisyr, vit mule och guldbruna mycket snälla ögon.
Naturligtvis var kameran hemma. Annars hade det nog blivit mitt livs bästa foto.
En man lekte med en radiostyrd helikopter i närheten, och en vit pudel dansade fram på två ben, medan ett barn förgäves försökte få hästarna att äta ett par grenar. (Gräset alldeles utanför hagen var mycket mer lockande...förstås.)
I en rabatt stack redan några spretiga gröna blad upp - snödroppar eller rentav krokus...?
Jag skyndade mig tillbaka för att hämta kameran - men när jag kom dit igen var det inte länge detsamma. Hästarna stod inte längre vid staketet, och solen hade hunnit långt ner så det var ganska dunkelt.
Det handlar, som alltid, om att fånga ögonblicket. Nuet. Livet.Etiketter: foto, guld, hage, hästar, januari |
