Idag blir det många blogginlägg - men ville inte undanhålla er detta ur Kyrkans tidning, utgivet lagom till påsk: Läs artikel
Där målar Eskil Franck upp en rad problem i samband med Jesu uppståndelse - och i förlängningen de kristnas/allas uppståndelse. En del rör pastorala problem - själavård.
Men övriga svårigheter verkar uppstå (!) genom en alltför snäv exegetisk syn - där det ena tycks utesluta det andra - fast så inte behöver vara fallet - rent logiskt.
Att man inte gifter sig i himlen utesluter inte att man där kan få återse och känna igen personer man har känt här på jorden (t.ex. familj, släktingar, vänner). Om vi är individer nu - varför skulle vi inte kunna vara det även i en evig dimension - oavsett hur uppståndelsekroppen ser ut?
Att Jesu återkomst dröjer så att många generationer kristna hinner dö dessförinnan, sägs redan i bibeln bero på att det är för vår skull han dröjer. För att alla ska hinna få chansen att lära känna Gud...
Kristendomen vilar på Jesu uppståndelse som grunden för tron - och bekräftas av den helige Andes utgjutande till pingst - och ännu i kyrkan i vår tid.
En dag som denna (långfredag) kan man mycket gärna stanna till vid korset - men sen gäller det att i tro försöka gå vidare... Det går att närma sig korset och uppståndelsen trots tvivel och obesvarade frågor - kanske får man då en del oväntade svar, kanske fylls man rentav av tro?Etiketter: exegetik, påsk, uppståndelse |
