I UNT pågick under en tid en intressant debatt om Religion idag.
Här är ett tänkvärt inlägg av Lars Björklund:
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=2-AV_ID=565319,00.html?from=read_more
Och här är ett av Per Duregård:
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=2-AV_ID=565526,00.html?from=read_more
Följande inlägg av Bo Gustavsson skickade jag in ett svar på - men det hade tyvärr redan dragits ett streck för debatten i UNT.... (Men det är viktigt att den fortsätter på olika sätt.)
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=2-AV_ID=565834,00.html?from=read_more
Här är ett utdrag ur mitt svar:
"Till den intressanta diskussionen om Religion i dag skulle det finnas mycket att tillägga. Låt mig här bara komma med en kort replik på dagens artikel (31/12), och visa på några framkomliga vägar vidare.
Att sanningen skulle kunna vara relativ går emot ordets innebörd, det som är sant kan inte vara annat än absolut, sanningen kan inte vara bara lite sann, det vore en självmotsägelse. Däremot kan man närma sig sanningen olika mycket inom olika trosuppfattningar. Att hävda att man ensam innehar precis hela sanningen leder tyvärr i värsta fall till fundamentalism. Sanningen är alltid större, alltid mer än vi förmår definiera.
Religionerna skulle kunna ses som en mångfald av instrument som kunde klinga harmoniskt tillsammans - om bara ”tvärflöjten” och ”bastuban” höll igen lite och inte propsade på soloframträdanden… Där oförenliga motsägelser ännu finns får man stilla be om större klarhet; sanningen, liksom kärleken, är tålmodig och mild. En sådan ödmjuk hållning, där man tillsammans söker efter mer av sanningen, skulle kunna öppna upp perspektiven för - just det - mer av sanningens fullhet. Sanningen kan då ses som ett prisma, där de olika synvinklarna reflekterar olika aspekter av helheten.
Det Bo Gustavsson skrev om mystik som den ”tomma idén” skulle lätt kunna misstolkas. Mystikens språk rör sig medvetet med paradoxer för att uttrycka något av det outsägliga. Tomheten inför Gud är endast skenbart tom - den är snarare sprängfylld fullhet!
Om behovet av en större medvetenhet om det andliga i tillvaron kan jag bara instämma. Även i religiösa sammanhang behövs det mer känslighet inför det - människans möte med Gud får inte pratas sönder! Tystnad, musik, dans, konst och poesi (dessa är för övrigt mystikens budbärare), skulle kunna bidra till att förmedla en allt större insikt om sanningen, på sätt som inkluderar och bjuder in - alla."
Kanske det viktiga samtalet kan fortsätta bl.a. här i bloggen? Alla som vill är välkomna att kommentera och reflektera!
Tidigare inlägg finns att läsa här:
Inget trossystem kan förklara allt
Engagerad religionsdebatt
Den som säger sig veta sanningen förminskar livet
Att hota sina åhörare är inte humant
Mängder av fördomar om oss ateister
Vi är humanister enligt internationellt språkbruk
De privilegierades blindhet
Kidnappad humanism
Något behov av religion finns inte
Religiöst troende odlar myter om de icke-religiösa
Den blågula fundamentalismen
Ny tolkning enar islam och demokrati
Vi dinglar i en skör tråd av beroende
Religionen lever men måste förändras
Tvivel och debatt ska bearbeta arvet
Vi behöver öppen dialog om religionenEtiketter: debatt, religion |
