...hej...
Är helt klart för prästvigning av kvinnor i katolska kyrkan, men......

.....de andra bitarna vill jag inte ändra på. Finns det någon förening för mig?

Tycker att en präst som lever i celibat är stark och någon jag vågar bikta mig hos utan rädsla för att samtalet läcker till hans familj. Denna regel önskar jag behålla.

Det här låter konstigt: men jag tror att tiden är helt klart övermogen för kvinnliga ämbetsvigda.

Jag är sugen på en härlig lång debatt med en konservativ motståndare, är inte rädd för diskussioner, och kan bemöta och lugnt men bestämt kommentera alla argument jag hört hittills.

:)

z, katolik i Lund

 

Hej Z!

Jag håller fullständigt med dig om att tiden nu är närmast övermogen för vigda kvinnor även i katolska kyrkan....

Det är en del spännande på gång på den fronten inom de närmaste åren, åtminstone i fråga om samtal om detta (och det är väl så det måste börja) även i Sverige - mer om det lite senare.

Prästcelibatet som fritt val bör alltid finnas kvar tycker jag - parallellt med att de som är kallade både att bli präster och till äktenskap får gifta sig. Det skulle lösa det hela på ett smidigt sätt. Jfr textläsningen i mässan igår: 1 Mos 2:18-25 om att det "inte är bra för mannen att vara ensam".... (Och det gäller väl kvinnor också?)

Tror också att om en person kan bevara förtroenden/biktsamtal som ogift så kan han/hon det även som gift - det handlar väl mest om personlig mognad och integritet?

Vad tror du om det?

Det finns säkert en förening för dig... Annars får vi väl starta en... :-)

Konservativa katoliker att debattera med finns det också gott om, för den som vill. Kan hänvisa dig till några forum om du hör av dig via mail (har inte länkarna framför mig just nu men kan leta upp dem).

Charlotte

 

Svenska kyrkan har ju en tradition sen flera hundra år med gifta präster. Tystnadsplikten har nog funkat.

Men i dagsläget finns ett problem med att fruarna/männen behöver arbete...

Har själv nekats p g a min man är också präst...

 

Hej kyrksyster,

Ja, tystnadsplikten tycks ha funkat bra i Svenska kyrkan....

Inte säker på att jag förstod det sista - har du nekats jobb för att din man är präst? Eller har du nekats att också bli präst för att han är det? Eller...?

Charlotte

 

Förresten,

Om någon debattsugen "konservativ" hittar hit så går det bra att diskutera kvinnoprästfrågan med Z från Lund och andra intresserade här i bloggen...

Charlotte

 

Tack Charlotte
Anledningen till att jag är så glad i att debattera, och inte arg och uppspelt, är att jag har en stark övertygelse om att jag har rätt: Kvinnor kan, precis som män, representera Kristus.

Min man, som nog inte har min åsikt, ställde frågan om jag i så fall är beredd på en kvinnlig påve (i konsekvensens namn). Det är jag, men inte förrän om tio år eller så, vill inte skapa kaos.

Jag ställde också honom en fråga: De som är emot kvinnliga präster idag, hur tror han de såg på frågan om kvinnor i YRKESLIVET, om man hade frågat dem för 200 år sedan, eller: kvinnors rösträtt. Nej, just det, på t ex Jesu tid, var det annorlunda. Jag tror att tiderna har förändrats, sakta men säkert under 2000 år.

Min fråga till katoliker är egentligen: Har jag överhuvudtaget några gelikar i Sverige?
Alltså: De som BARA vill ändra på denna regel (100 % könskvotering)?

hälsningar

z

 

Z,

Jag vet inte om du har några gelikar bland katoliker i Sverige - katoliker är ju som de flesta andra - oerhört olika som individer. Man kan inte dra alla över en kam. Och kanske detta är särskilt tydligt just i katolska kyrkan med dess oerhörda mångfald.

Den egentliga enheten består inte i tankemässig likriktning utan i något betydligt djupare än så.

Själv ser jag inte ämbetsfrågan som en fråga som egentligen handlar om jämställdhet - utan som en fråga om kallelse från Gud, om att följa Guds vilja.

Ser man hur Jesus bemötte såväl kvinnor som män så var det revolutionärt redan på hans tid.

Men visst - diskriminering rent allmänt kan inte ha sitt ursprung hos Gud utan beror snarare på vissa männniskors vilja att utöva makt och kontroll.

Charlotte