Tänk om man även i andra frågor kunde komma fram till liknande ekumeniska slutsatser som i denna fråga: http://www.dagen.com/dagen/Article.aspx?ID=124455
Kunde inte lokal (bl.a. luthersk) praxis - i fråga om kvinnor och ämbete få sprida sig till alla kyrkor - även den katolska och ortodoxa...?
Varför ser man så ofta ekumeniska möjligheter som problem istället - och i värsta fall som något "oekumeniskt" gentemot andra kyrkor?
Hur väljer man sina närmaste ekumeniska syskon? Ska man söka sig bara till de redan likasinnade (läromässigt, liturgiskt, etc)? Eller kan man se olikheternas tuggmotstånd som en utmaning? En kallelse från Gud?Etiketter: ekumenik, rättfärdiggörelse |
Mm, det härliga ekumenikargumentet igen... Vad som är riktigt absurdt är ju att många kyrkor inte har några som helst problem med att t.ex. Svenska kyrkan har prästvigda kvinnor, eftersom de ser det som en ordningsfråga, och det råkar vara vår ordning. Men en del personer och organisationer i Svk väljer att ignorera det, och använder ekumenikargumentet stup i kvarten.
Fast hade vi alltid gjort det hade det ju inte Svenska kyrkan funnits.