Även i SvD har en debatt just avslutats som anknyter till den som varit i UNT. Ämnet är visst hett!
I senaste Kyrkans tidning finns ett par intressanta artiklar - en om Jesper Svartviks exegetiska forskning som har lett till en bok som verkar spännande - om bibeltolkning och vad den kan leda till. Ett strikt fasthållande vid "klassisk kristen tro" innebär t.ex. enligt honom att man skulle få lov att eftersträva återinförande av slaveriet.... Män skulle heller inte få ha långt hår - då Paulus ansåg det vara mot naturen. Samma sak gäller tillämpningen av bibeltexten på frågor som är aktuella idag - t.ex. kvinnliga präster och diskriminering av homosexuella. Vad är tidsbundet och vad är evigt?
I förra numret av Kyrkans tidning avslutades debatten om liberalt/konservativt - trots att stora missförstånd ännu verkar finnas mellan grupperingarna. Liberaler dras hastigt och lustigt över en kam - så också konservativa. Skiljelinjen dem emellan skulle vara trosbekännelsen - som alla liberaler antas förneka eller ifrågasätta. Men generaliseringar är mycket farliga!!! De överensstämmer väldigt sällan med verkligheten. Jag efterlyser minst sagt fler nyanser i den här debatten! Då skulle kanske förståelsen kunna öka också mellan dessa grupperingar.
Senaste Kyrkans tidning innehöll också ett uppslag om ekumeniska möten över gränserna - denna gång drogs gränslinjerna upp mellan fornkyrkligt inspirerade/mystiker och karismatisk/evangelikala. Men denna gång nämndes åtminstone att gränserna är flytande, och att folk obehindrat rör sig mellan dem. Även här skulle trosbekännelsen vara det gemensamma, eller Kristus, och den Helige Ande, som minsta gemensamma nämnare - och en ovilja att skapa dokument eller särskilda sammanslutningar. Hmmm...intressant!
Tänk om det är så att gränserna mellan olika kristna grupperingar i praktiken redan har upphört att ha någon egentlig betydelse, och att det vi ser är just den helige Andes verk, ett långsamt och tålmodigt - och oväntat - närmande mellan kristna från alla håll, kring det som är verkligt väsentligt i tron, själva kärnan? Man frestas att säga: Halleluja! Äntligen börjar många ana vad Gud så ivrigt tycks vilja.....! Enhet...
Eller som Sten-Gunnar Hedin citerar ett välbekant (men inte alltid praktiserat) uttryck: "enhet i det omistliga, frihet i det perifera, kärlek i allt".
Måtte detta synsätt kunna leda till allt större respekt mellan oliktänkande - inte minst de som delar på saligheten och utrymmet i samma kyrkobyggnader. Tänk om det finns plats för mycket mer variation inom samfunden?! Tänk om så gott som samtliga de frågor vi tycker är så svåra för kyrkan idag hör till det perifera - som bör förses med stor frihet...?
Apropå enhet så har bl.a. Kardinal Walter Kasper nyligen utsetts till hedersdoktor (i teologi) för sina insatser för ekumeniken och i viss mån religionsdialogen - läs mer:
http://www.catholic.se/news/news.asp?newsId=%7B89CF3A00-AE30-43E7-B61F-78B0761D0FF8%7DEtiketter: debatt, religion |
