Denna vecka handlar bibelbloggen om (andligt) husbygge.
Jag valde att ta med även vers 28-29 eftersom de också är viktiga i sammanhanget, även om de inte ingår i morgondagens evangelium.
***
Matt 7:21-27(29)
"Inte alla som säger 'Herre, herre' till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.
På den dagen skall många säga till mig: 'Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?'
Då skall jag säga dem som det är: 'Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!'
Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund.
Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund.
Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand.
Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.
När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda."
***
Välkomna att dela de funderingar som dyker upp!
Detta är ett bibelbloggsinlägg. Tidigare bibelbloggar hittar du här - det går bra att kommentera dem i efterskott.
>På den dagen skall många säga till mig: 'Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?'
....översattes det ungefär så här till vår tid:
>På den dagen skall många säga till mig: 'Herre, herre, har vi inte skrivit kanoniska lagböcker i ditt namn och proklamerat nya dogmer i ditt namn och bannlyst många profetiska kvinnor och män i ditt namn?'
Och så läser jag:
>Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund.
....om hur det som vilar på Kristi berggrund alltid kommer att bestå.
Människostormar till trots.
Jag fastnade alldeles särskilt för:
>När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.
Just det - det han gjorde skedde med makt - det var kraftord som utförde något i det inre hos dem som hörde dem - inte som farieseernas bokstavstrogna rabblande.....
Någon som eventuellt har några uppbyggliga tankar om texten?
För mig har detta varit en av dom mest omtumlande texterna i skriften, åtminstone sen jag blev övertygad om att Jesus instruktioner och bergspredikan fortfarande har giltighet för alla kristna (inte bara dom med "särskild" kallelse). "Dessa mina ord" i sammanhanget syftar ju på bergspredikans uppmaningar.
Jesus ord tycks implicera bland annat att den som håller fast vid sin rikedom inte kommer in i Guds rike. Och i Sverige är ju dom flesta rika (globalt sett)... /Jonas Lundström
Du låter som en lutheran :). Det finns givetvis förlåtelse (Mt 6), och vi behöver förstås träning ("lär dom att hålla alla dom bud jag gett er"). Inte heller handlar det om vad vi förmår, utan om Guds möjligheter att förvandla oss.
När detta är sagt tycker jag ändå vi inte kommer undan att Jesus säger att ingen kommer in i Guds rike som inte gör Guds vilja och bygger sitt liv på Jesus instruktioner.
Jo, jag log faktiskt när jag skrev det där - lite kul att som katolik få tillfälle att betona nåd framför gärningar... ;-)
Tar man en nära titt på vad som faktiskt står i Bergspredikan så tycks det alldeles omöjligt.
Jesus skärper det hela så till den grad att det inte går - så länge vi har en mänsklig natur (med förmågan att ibland bli arg t.ex.) - kanske det rentav var meningen? För att vi inte ska klara det och kunna berömma oss av det?
Problemet är att Jesus inte tycks hålla med dig, han tycks mena att vi ska göra som han säger, och därför också att det är möjligt. Jag tror verkligen att det bästa livet är det som tar Jesus instruktioner på allvar, och jag tror inte att Jesus undervisar något som är principiellt möjligt. Han levde själv som han lärde och han har gett oss sin ande och församlingens gemenskap för att vi ska kunna vandra i hans fotspår. /och ja, det var jag som svarade, Jonas
Vi har visst kommit en bit från texten - men ok - låt oss spåna lite över Bergspredikan som helhet...
Jag skulle vilja träffa en människa som lyckas leva fullkomligt enligt Bergspredikan utan att nånsin misslyckas.
Det räcker om du hittar en enda sådan person (förutom Jesus) - så ska jag tro dig.
Någon som verkligen innerligt älskar sina ovänner och ber för dem. (Kan de i så fall sägas ha några ovänner längre - och vilka ska de då be för?) Någon som behandlar alla exakt lika - vän som ovän.
Har du sett hur otroligt skarpa orden är?
Den som säger "din dåre" (i den kristna bloggosfären sägs betydligt elakare saker...) till någon döms enligt texten till Gehenna...
Och så det där om avhuggna händer och utstuckna ögon.
Varför ser vi så få enarmade och enögda kristna?
Beror det på att alla är fullkomliga och exemplariska Jesusefterföljare?
Tror de det är de snarast förblindade - fast båda ögonen är i behåll.
Förstår du nu hur jag menade?
Visst ska vi försöka - av hela vår förmåga - ja, utöver den om möjligt.
Jag tycker inte vi kommit ifrån texten och jag uppskattar samtalet, jag har länge funderat på hur folk får ihop den hållning du representerar med vad Jesus faktiskt säger, så jag är tacksam för upplysning. Du hävdar (om jag tolkar dig rätt) att man kan komma in i Guds rike utan att följa "dessa mina ord". Poängen med Jesus ord verkar vara motsatsen.
Det finns en lång kristen tradition av att förvrida Jesus ord så att dom ska framstå som ett omöjligt ideal som vi därför inte behöver ta på allvar. Men Jesus gav konkreta instruktioner till konkreta människor, och förväntade sig att dom skulle göra som han sa: Matt 7:24, 28:20. Att vi ibland gör fel och därför behöver förlåtelse/bikt, betyder inte att det är omöjligt att vandra på den smala vägen och bygga sitt liv på Jesus ord.
Som jag ser det gör du just en sån förvridning av Jesus ord som gör dom till ouppnåeliga ideal istället för dom konkreta instruktioner dom är:
1) Vi ska inte förolämpa SYSKON (du sa "till någon"). Man kan förstås tolka "syskon" som synonym till "alla", men Jesus använder aldrig begreppet så i evangelierna. Syskon är dom som lyder Gud. Jag tror verkligen Jesus förbjuder oss att förolämpa syskon.
2) "Innerligt" och "exakt lika", är dina tillägg till texten. Kärlek i nytestamentlig mening är inte en känsla, utan ett förhållningssätt/ett sätt att agera. (jfr 5:43 med 7:12) Jag tror verkligen Jesus instruerar oss att älska våra fiender och be för dom som förföljer oss. Så levde martyrerna.
3) Talet om att hugga av handen är uppenbart bildspråk. Om du menar att orden är bokstavliga så läser du texten som en fundamentalist utan känsla för olika genrer, metaforer och hyperboler. Jag tror bättre om dig än så...
4) Jesus kräver inte perfektion och det finns inget sådant som exemplarisk efterföljelse. Att vara en lärling är per definition att befinna sig i en läroprocess. (Mt 5:48 borde översättas "var mogna", alternativt hela/urskiljningslös, och inte "fullkomliga").
Den stora frågan till dig är just vad du gör med Jesus krav på att gudsrikesmedborgare ska göra Guds vilja och höra Jesus ord i bergspredikan och göra efter dom (7:21, 24). Med dessa ord avslutar Jesus bergspredikan, hur kan han då mena att dom är ett ouppnåeligt ideal? /Jonas
Du verkar inte tolka det jag skrev rätt för jag känner inte igen mig i det fack du placerar mig i här.
Så här skrev jag - och så menar jag:
>Visst ska vi försöka - av hela vår förmåga - ja, utöver den om möjligt.
Hur får du det till att vi inte skulle sträva efter det?
Vilka som kommer in i Guds rike avgör förstås ytterst Gud.... Eller hur?
Jag vill inte vara utan Guds nåd i det ögonblick det avgörs för min del. Så mycket vet jag säkert.
1) Syskon - vilka menar du med det? Den klassiska frågan: "Vem är min nästa?"
Kristna som hatar mig - är de inte mina syskon?
Jo - skulle jag säga.
2) Och gör därför mitt bästa för att älska dem även när det är mycket svårt. Men är det tillräckligt?
Nej - skulle jag svara.
För att det vi gör aldrig når upp till Jesu absoluta mått.
Vår kärlek är aldrig tillräckligt stor - om vi så skulle gå i döden för våra kristna "fiender".
3) Visst har jag känsla för olika genrer. Så pass mycket känner du mig...
Men jag har också ett intryck av att många plockar ut det de stöter sig på i texterna. Jag väljer att låta det stå kvar - och fortsätter brottas med det i tankarna.
4) Att vara (fullkomlig) som Fadern - det är inte lite det....
Jag menar, som sagt - att vi ska försöka göra det Jesus säger.
Och jag frågar fortfarande om du kan hitta en enda person i världshistorien eller nu levande som har lyckats med det fullt ut.
I början av samtalet så sa du att det inte går att göra som Jesus säger. Jag håller inte med. Genom Guds nåd (sic!) kan vi lyda Jesus, och detta är det enklaste och bästa sättet att leva. Att vi behöver träning och ofta hamnar snett och därför behöver förlåtelse tar inte bort detta. Även Jesus behövde träning och mognad!!
Du använder någon slags "allt-eller-inget"-resonemang som jag inte förstår. "Om man inte alltid gör allt som Jesus sagt..." Varför är frågan om den perfekta lydnadens vara eller inte vara viktig för dig?
Bergspredikan ger användbara instruktioner för hur vi ska leva våra liv, det handlar över huvud taget inte om hur vi ska bli godkända av en svårblidkad Gud eller visa oss duktiga. Guds bud är till för oss, inte för Gud. /Jonas
Jag vet inte hur du läser det jag skriver - jag känner inte igen dina referat - och hittar det inte heller i kommentarerna ovan.
Jag har hela tiden under samtalets gång hävdat samma sak.
Har svårt att tolka Bergspredikan på annat sätt utifrån det Jesus faktiskt säger där. Saker som borde få även de mest luttrade bibelläsare att hoppa högt om de faktiskt tar in vad som står där.
Det är inga råd för en ljum och lite halvdan efterföljelse precis.
Jag vill fortfarande gärna höra någon säga att den lever helt och fullt enligt Bergspredikan...
Jag tror inte att det finns någon som lyckas med det.
Det börjar kännas som att det här går allt mer i cirklar - då du vill ha det till att jag menar något annat än jag menar. Och jag tror inte att jag kan förklara det tydligare än vad jag redan har gjort.
"Tar man en nära titt på vad som faktiskt står i Bergspredikan så tycks det alldeles omöjligt.
Jesus skärper det hela så till den grad att det inte går "
Man ska inte underskatta att prata i cirklar... All logik är inte rätlinjig. (Känn dig fri att avbryta samtalet dock om det inte känns produktivt.)
Två raka frågor: 1) Är vi skyldiga att följa Jesus instruktioner, tex att inte samla skatter på jorden? 2) Kommer man in i himlarnas rike om man inte gör Guds vilja?
För mig tycks det som om du ser Jesus undervisning som ett ideal som vi ska sträva efter, men som vi aldrig kommer nå fram till. Jag uppfattar det kommande gudsriket som målet/idealet och Jesus instruktioner som VÄGEN till målet. Vi ska inte sträva efter att följa Jesus instruktioner, vi ska sträva efter Guds rike GENOM ATT följa Jesus bud. Om vi tar Jesus instruktioner på allvar så kommer vi att bli människor som passar för det kommande riket. Men vi kommer inte att bli perfekta. /Jonas
Förhoppningsvis går samtalet då mer i spiralform - runt - men ett snäpp vidare. (För övrigt ett fenomen som jag, som tidigare utlovat, snart kommer att återkomma till i ett separat inlägg.)
Har någon annan som läser det här några andra tankar om texten - eller om det vi just nu pratar om - så var inte rädda för att hoppa in!
1) En del tolkar det så - och går ut i öknen eller gör sig av med alla personliga ägodelar och träder in i ett kloster.
Lärjungarna skulle ju bara ha med sig minsta möjliga när de vandrade mellan byarna. Mindre än någon av oss idag förmodligen skulle ta med på en resa. De skulle få allt de behövde...
Bekymmerslösa liljor och fåglar fick stå modell för Gudsbarnslivet. Skulle det inte gälla även idag - i någon mån?
Man ska inte samla skatter på jorden verkar det som - och då menar jag inte att man inte får ha något alls - men att man bör inte fästa sig vid det för mycket.
Se där - en omtolkning - medan en del läser det bokstavligt.
Och jag ser båda tolkningarna som "rätt".
2) Jesus verkar mena (tänker på ett annat citat - just nu kommer jag inte på var) att den som gör Guds vilja kommer in i himlen. Står det något om det nånstans i negativt perspektiv? "Den som inte..."
Nej, jag ser inte på instruktionerna som målet - utan som vägvisare till målet.
Och liksom du så menar jag att de bör tas på allvar.
Samtidigt så finns ju Guds barmhärtighet där - när vi inte lyckas - och - som jag ofta hävdar, så borde Kyrkan vara lika barmhärtig som Gud är....
Jag tror - en nyansskillnad gentemot det du verkar uttrycka - att allt är fullkomligt i himlen - så varför skulle inte också vi vara det då.
Skillnaden mellan våra perspektiv här och nu verkar ligga i att jag mer betonar behovet av nåden för att nå dit - eller?
Ibland tycks det som att vi menar samma sak men använder olika ord för det.
Du får nog ta det en vända till ifall jag missförstår det du vill ha fram.
(Väldigt trött efter en lång dag, så hoppas det skrivna "makes sense" - kommer inte ens på vad det heter på svenska! Läggdags!)
Charlotte. Det du säger nu ligger närmare som jag tänker. Himlen och Guds rike är som jag ser det inte synonymer, vi ska inte till himlen, utan himlarnas rike ska landa på jorden, men det är möjligen en parentes i sammanhanget.
När det gäller att samla skatter så menar jag att det helt enkelt betyder att vi inte ska samla grejer på hög, att vi inte ska vara rika. Det betyder varken att vi inte får ha några tillgångar (det hade ju även Jesus ända till sin död), eller att det viktiga är vår attityd, orden är ett avståndstagande från pryl- och pengasamlande (och därmed en dom över hela den västerländska livsstilen). Man kan inte tjäna Gud och samtidigt bry sig om rikedomen.
Nu kommer vi möjligen från ämnet. Mot slutet har det känts mer som att du säger att vi bör göra som Jesus säger, men du i början mer gled mot att det är omöjligt. Det är i alla fall vad jag hört.
Jag är (som du) upplärd i att bp är ett omöjligt ideal som ska lära oss att vi är syndare och få oss att förtrösta på Guds nåd (Luther). Först senare har jag stött på uppfattningen att Jesus instruktioner är för dom med speciell kallelse (RKK:s hållning)eller att instruktioner är konkreta och bindande för alla lärlingar (anabaptism). Jag har landat i den sista hållningen, något som förändrat mitt liv, men som jag just därför rekommenderar varmt.
Det finns och har funnits människor som lever efter bergspredikan. Dom gör förstås fel ibland, men dom tar Jesus undervisning på allvar och är därför en stad på berget och ett ljus i mörkret. Dom är dock få, som Jesus sa, men detta var den dominerande hållningen i kyrkan dom första 300 åren. Givetvis är denna livsstil enbart möjlig genom Guds nåd och tillsammans med andra lärlingar.
Det är ju några dagar sedan den här bloggposten skrevs, men jag ville i alla fall fundera lite över texten...
(Bergspredikan är för övrigt den text som är mest predikad över inom Frälsningsarmén, som är den del av kyrkan som jag tillhör. Så mycket att många äldre soldater kan återge hela texten, kapitel och vers, ordagrannt. Jag är inte där själv, än.)
Jag håller med Jonas (som också läst Stassen?) om att Bergspredikan är en text som ska levas ut. Jesus sätter inte ett omöjligt ideal för att visa att vi alla är syndare, för att sedan visa att vi behöver nåden. Sådana läsningar finns förvisso, men texten i sitt sammanhang verkar vara en ALPHA i kristet liv. Det stämmer till eftertanke.
För när vi ser vad Jesus säger om vilka som är Hans syskon - och därmed våra - hur många straffångar har jag i min bekantskapskrets? De sjuka, ser jag på dem som syskon eller enbart som människor som behöver min hjälp? De som behöver mat eller kläder, kan de komma till mig och be om det som ett syskon eller är mitt perspektiv ett annat?
Stassen = Glen Stassen. Just i brådrasket kommer jag inte ihåg vilken del av kyrkan han är med i (anabaptist? Nej, det känns inte rätt... Jonas?)
Han har blad annat skrivit en bok om etik som heter "Kingdom Ethics" som är väldigt poppis. Den talar just om etiken utifrån Bergspredikan. Men han har skrivit mer om detta.
Och det där med Bergspredikan och FA - FA har sällan haft en... eh... väldigt tydligt utvecklad dogmatik omkring saker och ting, kanske man kan säga. Teologiska spetsfundigheter har Armén inte varit så intresserad av att diskutera och stora skillnader i förståelse och teologi omkring vissa frågor finns alltjämt. Men Bergspredikans centrala roll i Jesu undervisning har man tagit fasta på. Jag måste ha hört långt över 150 predikningar (jag har varit kristen i 20 år... Idag! Inser jag nu!) över den texten.
Angående det där med textval - ja det är fritt inom FA. En del väljer iofs att följa kyrkoårets texter, medan andra väljer... Well... Bergspredikan, mest ;)
Nej, men lite allvarligt - BP är en central text i FA. Många uppfattar den just som en instruktionsbok i kristen livsstil. "Vårt första soldatreglemente" kallade en tidigare kommendör (alltså ledare för ett land, i dett fall Sverige) den. (Birgitta K Nilsson, för övrigt).
Just den många gånger praktiska undervisningen, de väldigt påtagliga principerna om att leva enkelt (svårt - verkar svårare för dagens Armé än tidigare generationers...), ärligt, i kärlek till sin nästa och de minsta, allt detta är något som Armén ofta identifierat sig med. Många har känslan att BP är skriven liksom "för oss". Och alltså inte i första hand som en utopisk text, utan som en instruktion.
Ingen som vågat kommentera än....?
Ok, då börjar jag....
När jag läste det här:
>På den dagen skall många säga till mig: 'Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?'
....översattes det ungefär så här till vår tid:
>På den dagen skall många säga till mig: 'Herre, herre, har vi inte skrivit kanoniska lagböcker i ditt namn och proklamerat nya dogmer i ditt namn och bannlyst många profetiska kvinnor och män i ditt namn?'
Och så läser jag:
>Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund.
....om hur det som vilar på Kristi berggrund alltid kommer att bestå.
Människostormar till trots.
Jag fastnade alldeles särskilt för:
>När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.
Just det - det han gjorde skedde med makt - det var kraftord som utförde något i det inre hos dem som hörde dem - inte som farieseernas bokstavstrogna rabblande.....
Någon som eventuellt har några uppbyggliga tankar om texten?
Charlotte