Min blogg-granne i norr tipsade om detta häromdagen.
En artikel finns att läsa här.
Spännande. Också intressant att läsa folks kommentarer under artikeln.
Och jag undrar med Johan: "varför hör man aldrig om skrattande, viskande eller sjungande ikoner? Alltid gråt, gråt och gråt."
I och för sig känns det inte så sorgligt med tårar i form av väldoftande olja. Det verkar mer vara en symbol för något vackert, fridfullt och läkande.
Kanske detta sker i form av tårar mest för att det är ett tecken som alla kan förstå - gråt är universellt - och tårar behöver inte vara något negativt.
Fast jag tycker att det är ganska läskigt med de ikoner och statyer som rentav gråter blod.... Det är mer dramatiskt.
Niels Christian Hvidt har skrivit en bok om sådant här - Mirakler - läs den om ni har möjlighet!
P.S. Även söderut händer det saker - läs här om ett "honungsmirakel" - som fick sin naturliga förklaring... :-)Etiketter: honung, ikoner, mirakel, olja, tårar, Umeå |
