Catholic Renewal

Absolut sista blogginlägget (här)!

2008-09-11T13:24:00.007+02:00

Ni som inte har sett det än - bloggen har flyttat till:

http://katolskakyrkan.blogspot.com/

My blog has moved to the address above!

Nyinflyttad i ny blogg....

2008-08-29T12:48:00.005+02:00

Det blev en riktigt radikal bloggförnyelse trots allt - som en del av er redan har märkt... ;-)

Numera bloggar jag här!

Ni får adressen utskriven också ifall det underlättar länkandet:

http://katolskakyrkan.blogspot.com/

Den här bloggen (som nyss hade stillsamt 700-inläggsjubileum) kommer att finnas kvar - så det går bra att kommentera tidigare inlägg här - men alla nya inlägg hamnar i nya bloggen.

Välkomna dit - ALLA!

***

Dear English readers!

I have a new blog now!

This blog will be kept as well (it just celebrated a silent 700-posting jubilée), so it's still possible to comment the present postings here. But all new postings will be found here.

So add this link to your bookmarks:

http://katolskakyrkan.blogspot.com/

Welcome to read and comment there!

Designdilemma

2008-08-28T17:24:00.003+02:00

Turen har alltså kommit till en eventuell bloggförnyelse nu.

Sitter och mixtrar med en testblogg, provar olika mallar, och ändrar på dem så mycket som det bara går.

Men hittills har jag inte fått till något som jag tycker är lika fint som den nuvarande bloggen.

Så här ser det ut i testbloggen just nu.

Ska jag ändra i stil med den så kräver det övergång till nya blogger.....

Kommentera gärna!

***

Uppdatering:

Efter att ha grejat hur mycket som helst med den nya mallen - och med viss fasa inför att behöva göra om allt (det börjar likna nåt' nu) - så funderar jag på att gå över till testbloggen. Men låta den här bloggen finnas kvar.

Ni får hålla lite utkik i båda bloggarna ett tag framöver tror jag... Det går förmodligen att lägga till RSS-flöde även till den nya på något sätt, ni som brukar läsa bloggar så. Fråga mig bara inte hur... :-)

Tistou - har fått en hemsida

2008-08-28T12:57:00.005+02:00

Miau på er!

Ja, så där ja... Då har man startat eget!

Eller rättare sagt fått en del av kattvärdinnans hemsida - som är uppdaterad och klar nu.

Min alldeles egna sida hittar ni här.

Där finns det hela tre fotoalbum i ett (länk vidare till nästa album finns under albumen). Där finns det massor av bilder av mig som inte fick plats i bloggen... Hmmm... De hade nog fått plats om det inte hade stått så mycket annat här, så att jag hade kunnat ta över bloggandet i en ännu högre grad. Kanske det blir ett fjärde album nån gång - för det finns fler bilder... :-)

Just nu är jag i fjällen på vilda äventyr med matte och husse och storekattsyrran.... Och sen ska vi flytta till en annan stad... Tillfälligt för några månader först, sen får vi se... Men det går ju bra att kattblogga även på distans...

Nuns have fun in the sun - och skönhetstävling

2008-08-27T11:38:00.007+02:00

Ibland blir jag lite trött på mystifierandet av ordenslivet. Som om nunnor aldrig hade kul, spelade volleyboll eller åt glass....

Men en del av bilderna jag fick en länk till är fina, speciellt den sista - på andra sidan...

Så OK då. Jag gör lite reklam för dem. Särskilt som det finns en del bra info om klosterliv mellan bilderna.

Värre är det med den italienske prästen och teologen som har utlyst en skönhetstävling för nunnor - "Miss Sister" - på några nunnors förslag dessutom! För att visa att inte alla nunnor är gamla och/eller fula.

Vad blir det förväntade resultatet...?

En nunneboom av unga snygga tjejer som ser fram emot den åtråvärda titeln i liknande tävlingar framöver...?

Portande från klostren av fula aspiranter?

Nunneättestupa så snart rynkorna tar vid?

Är det bara jag som tycker att det här förslaget är alldeles uppåt väggarna...?

Missvisande - rent ut sagt.

Balkongodling - skördetid

2008-08-26T14:25:00.008+02:00

Så har sommaren snart flugit förbi helt och hållet... Och balkongodlingen sjunger på sista versen för i år.

Det har grönskat rejält - men skörden har inte blivit så stor. En del otäck ohyra (både flygande och krypande) har tagit sig in - gett sig på solrosor, sommarblommor och persilja - och framför allt rädisor. Tuggat bort stora delar av bladen. Nu har de börjat äta på melonplantorna - men kylan gör att det inte lär hända mer med dem hur som helst.... Synd - det hade varit intressant.

Rädisor blev det inga alls - en stor besvikelse eftersom det var så många plantor. Men felet var att jag inte plockade bort blomstängarna som stal all energi från själva rädisorna under jorden. Eventuellt hade de inte tillräckligt jorddjup heller. Köpte två fröpåsar eftersom jag gillar rädisor, och jag har en eller en och en halv påse med frön kvar till nästa år. Hoppas det går bättre då. Har förmodligen dessutom frön på gång från de utblommade exemplaren. Kanske ska spara dem.

Har börjat ta vara på frön från sommarblommelådan nu - lite frön till solrosor, klint och gossen i det gröna är räddade till nästa år. Resten blommar än... Väntar på att luktärternas frökapslar ska vissna - de var fantastiska, spred en ljuvlig rökelsedoft och hade vackra blommor i olika färger, så jag ska spara frön från dem med....

De enorma tomatplantorna har ett tjugotal små gröna tomater - bara en körsbärstomat har hittills mognat - en till är på väg. Den var ganska sträv och grov i skalet - inte slät och tunn som dem man köper på ask. Härdad av svenskt väder? Inte så god heller. Men mogen lagom tills att reträtten var slut. En kvist med många små tomater på gick tyvärr av idag när jag tog bort lite gula blad. Annars är bladen på flera plantor nästan lila - lite otippat. Undrar om det är något fel på dem eller om de ska vara så - nån som vet? De blommar fortfarande - dessutom!

Det lär bli stekta gröna tomater i slutet av september om temperaturer under 10 grader håller sig borta till dess.

Sallad har jag skördat i en dryg månad nu - kunnat äta omkring fyra blad om dagen utan att det syntes att något försvunnit från zinklådan den växer i. Men nu börjar plantorna dö - antingen p.g.a. elaka småkryp (läste om en sort som gett sig på flitiga lisor på kyrkogårdar i landet - och salladen reagerar precis som de - på nolltid blir de sladdriga och dör) - eller naturligt åldrande...

Morötterna är pyttesmå än, men jag har börjat gallra nu så att de sista hinner växa till sig lite mer. Hinner de inte det så gör det inget - de är som allra bäst när de är små och krispiga. Mums!

Sockerärtor blev det en ytterst liten skörd av - räckte till två pyttesmå ärthögar på tallriken två kvällar under reträtten.

Persilja har det skördats i mängd innan ohyran kom till en av plantlådorna och en annan blev övervattnad - en tredje låda klarade sig fint. Trevligt - absolut återkommande balkonginslag även nästa år! Kanske går att ha inne under vintern? Det är en tvåårig sort - men frågan är om man ska lämna den ute under vintern eller plocka in den? Nån som vet?

Smultron blev det inte ett enda - men jag försöker få lite nya skott att gro nu och sedan övervintra. Kanske de lyckas bättre?

Jordgubbar fick jag kanske 7-8 stycken - men de var desto godare - helt annat än dem man köper, som har fraktats en bra bit, även om de är svenska. Det får gärna komma fler nästa år.... :-)

Webbförnyelse

2008-08-25T13:21:00.003+02:00

Om ni undrar varför det är ovanligt tyst i bloggen för tillfället så beror det på att jag använder all befintlig data-tid till att uppdatera min hemsida som jag inte har kunnat göra något på sen i december förra året... Ta gärna en titt redan nu, även om det inte är klart än...

En viss bloggarkatt har nu fått en alldeles egen sida, där han har ett fotoalbum. Det kommer fler bilder i albumet snart, som aldrig tidigare har publicerats...

Möjligen kommer förnyelsevinden att fara fram över bloggen när webbsidan är klar.... Funderar på ny accentfärg.... Grönt? Mörkturkost? Purpur? Lutar mest åt det sistnämnda.

Funderar även på mer radikala lösningar - som att byta mall - och kanske uppgradera till nya blogger. Men då försvinner bildspelen.... Och all design jag pysslat med manuellt under åren. Å andra sidan så kanske man kan se alla etiketter då - och inte bara de senaste. Samt lägga till fler funktioner.

Det finns nästan alltid både för- och nackdelar med förnyelse... ;-)

Personlighetstest

2008-08-23T09:08:00.011+02:00

Sånt är kul, även om de bara fångar in lite grann eftersom det ibland - eller ofta - innebär att man måste välja mellan två likvärdiga svar där båda är lika träffande... Gjorde just ett sådant som jag hittade hos Karin, och fick följande resultat...

Personlighetstyp:

"Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker."

Då är frågan alltså.... Präst, politiker eller hemmafru? Konstnär sägs det ju inget om - men det tycks passa in bland det övriga.....

Gör testet själva om ni vill - och dela med er av resultatet om ni vill det....

An image of the Church

2008-08-23T09:08:00.006+02:00

As I woke up this morning, I saw an (inner) image. It was a bird, and it was an image of the Church.

First, I saw only the body and the wings - each wing representing two rather opposite directions - one very conservative and one very liberal wing.

And the body represents those in between - some closer to one direction, and some to the other, and some in the middle.

Some were also in the tip of the bill and in the claws - the radical ones - staying in touch with the ground when necessary (when not flying), as well as pointing in new directions.

The head represents Christ.

The "problem" with this bird - and that's why I saw only the body and its wings at first, not the head or feet - is that the wings are going in opposite ways, making the bird unable to fly.

This is because they aren't syncronized with the will of the head.

The bird can't even walk forward on its feet since it can't keep the balance.

Each wing is mainly focused on itself, its own feathers, and is even hostile against the other wing, trying to get rid of it - as if the bird would be able to fly with only one wing...

The solution: to "put on the mind of Christ" - to listen and adjust to God's will.

(I wish to add to the previously written thoughts that you'll find through the link, that "authority" and "mindsets" can be liberal as much as conservative - what is needed is deep discernment of the will of God - and it's not found in the will of this world, or in every human wish, not even in everything that comes from Church pulpits.)

***

Feel free to comment this and to spread it to all kinds of Christians - images like this are given to be discerned by the whole Church body.

Bibelblogg - två texter

2008-08-22T12:44:00.003+02:00

Ibland är det väldigt svårt att välja text. Denna vecka var det så mer än hittills. Så det fick till sist bli både episteln och evangeliet eftersom de kompletterar (och problematiserar - åtminstone ur katolsk syn) varann på ett intressant sätt när de är ställda tillsammans.

Den som vill kommentera bara den ena texten är naturligtvis välkommen att göra det.... Men titta gärna på de två tillsammans....

***

Rom 11:33-36

Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare? Vem har skänkt honom något som han måste återgälda? Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen.

***

Matt 16:13-20

När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" De svarade: "Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet." - Och ni", frågade han, "vem säger ni att jag är?" Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens son." Då sade Jesus till honom: "Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen." Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

Femtio års konflikter - i onödan?

2008-08-22T12:22:00.005+02:00

Jag bad Kjell Ove Nilsson (domprost emeritus i Göteborg) om att få lägga in följande aktuella debattartikel i min blogg (den är även publicerad i veckans nummer av Kyrkans tidning).

Den fångar in alla de vanligaste argumenten mot vigning av kvinnor - och bemöter dem på ett bra sätt, tycker jag.

Passa gärna på att kommentera och ställa eventuella frågor till artikelförfattaren....!

***

"I år firar vi femtioårsjubileet av kvinnans rätt till prästämbetet. Jag var nyprästvigd på våren 1958 och hade den sommaren brottats med problemen i bl.a. en stor enkät till alla präster. Jag kom efter viss möda fram till att det trots allt måste vara rätt att viga kvinnor. Det satt åt en del. Det fanns många påtryckningar och en mängd goda argument från Bibel och tradition, och ändå fick det bli ett ”JA”! Det ställningstagandet har bara förstärkts genom åren, inte genom lättsinnig anpassning utan tack vara ökad teologisk klarsyn – det var ju också ett huvudskäl till att jag blev domprost i Göteborg 1986.

Det har radats med ”goda” skäl till en annan åsikt. Men problemet med kvinnans tillträde till prästämbetet i Svenska kyrkan är t ex inte att en större del av kristenheten ännu inte medgivit det. Anglikanska kyrkan håller på att göra så i land efter land, och inom den romersk-katolska kyrkan pågår heta debatter, trots påvens nej - ännu.

Det är inte heller bibelsynen, eftersom Bibeln faktiskt inte säger något om det. Orden om att kvinnan skall tiga i församlingen (1 Kor 14:34) hör egentligen inte dit, vilket motståndarna indirekt medger: Felet med kvinnliga präster är ju inte att de tiger, ty tala får de, men de får inte, ”kan” inte, har inte makt att ”konsekrera” nattvarden, bl.a. därför att de inte antas kunna ”representera” Kristus. En kvinnlig präst kan inte, har inte förmåga, att läsa instiftelseorden så att de får sakramental verkan! En kvinnlig prästs nattvard är därför inte en riktig nattvard, säger de. Men om detta säger Bibeln ingenting!

Problemet med kvinnliga präster är inte heller en jämställdhetsfråga eller en könsfråga, det är inte ett socialt eller psykologiskt problem, men väl teologiskt. Socialt och psykologiskt var jämlikhet en omöjlighet på Jesu tid - inte teologiskt (jfr Gal 3:28).

Ojämlikheten var ännu en självklarhet: Kvinnan var i princip omyndigförklarad, under en man, nämligen sin far, sin bror, sin make. Hon kunde inte uppträda självständigt eller offentligt och ansågs inte vittnesgill. Så är det ju ännu på olika håll i religionens värld.

Hur skulle kvinnor då kunna vittna om Kristus, eller än mindre vandra med honom och hans manliga lärjungar ute på vägar och stigar - utan att helt enkelt anses för prostituerade?

Ibland vill man rationellt hävda, att om Jesus så velat hade han naturligtvis kunnat avskilja också kvinnor till apostlar. Se bara hur han ofta upphöjde kvinnans människovärde! Ett sådant resonemang är vilseledande och djupast sett en förnekelse av inkarnationen: Jesus var faktiskt människa just där, med den samhällssyn och kvinnosyn som där rådde. Inte ens Jesus kunde sätta sig över detta. Han var sann människa och han var själv tidsbunden!

Gör man allvar av människoblivandet kan man alltså bli förlöst både i fråga om bibelsyn och kyrkosyn - och kvinnosyn!

Här gäller det egentligen frågan om tidsbundenhet. Är inte också Nya testamentet bundet vid sin tid, inte minst i denna fråga? Och Jesus själv? Han var naturligtvis tidsbunden, han som kommit ”i köttet”, men hans frälsningsgärning är det inte, evangeliet är det inte. Och det är tragiskt, att det urkyrkan var tvungen att göra en gång p.g.a. omgivningens tryck, nämligen att inte tillåta kvinnor som präster och församlingsledare, det återspeglar en samhällssyn och en människosyn som nu delvis bara finns kvar i kyrkan, men inte längre i omgivningen! Det blir ju helt förryckt!

Evangeliet frigör, det binder inte. Det har sitt innehåll, givet och detsamma, alltid. Men detta har inte något att göra med könet på den som förkunnar det, eller som vid altaret utdelar Kristi kropp och blod.

Prästen representerar verkligen Kristus, och det har naturligtvis inte med prästens manlighet eller kvinnlighet att göra. Kristus var man, men han var också jude, omskuren, förmodligen mörkhårig! Representationen är teologiskt menad, sakramentalt, inkarnatoriskt. Den kvinnliga prästen, liksom den manliga, är kallad att i sin tjänst re-presentera Kristus, vad han gjort och ger, åter göra närvarande hans frälsningsgåva, aktualisera och realisera frälsningsverket, så att det blir gripbart, konkret tillgängligt för människors tro.Så när prästen predikar, döper, delar ut bröd och vin, är det Gud som gör det. Genom både kvinnor och män!

Allt detta talar för kvinnliga präster, inte emot! Det är värt att fira! Och det borde vara en självklarhet efter alla dessa år!"

Statyupproret - och vägen vidare

2008-08-21T14:54:00.001+02:00

Jag får en del mail nu efter att någon tipsade om det så kallade statyupproret som startades för en kort tid sen i syfte att få till fler statyer av kvinnliga förebilder. Eftersom de flesta statyerna på offentliga platser föreställer män...

Ok - jag förstår tanken - och kan tycka att den är sympatisk.

Men jag tänker vidare så här:

Som katolik har jag inte precis lidit brist på kvinnliga förebilder i statyform... ;-)

Helgonstatyerna i kyrkorna, inte minst i katolska länder, är minst sagt överflödande... Undrar om inte rentav en majoritet av dem är bilder av kvinnor...?

Och på ortodoxt håll finns det gott om kvinnliga helgon i ikonform...

Men jag tänker trots allt att det vi främst behöver inte är fler statyer - vare sig av kvinnor eller män - utan fler levande föredömen. Personer som står upp också i värsta busvädret, och mot hela världen om så behövs, för det som är gott, sant och rätt. Som inte tiger inför orättvisor och maktmissbruk.... Som ställer sig i solidaritet med dem som är utsatta eller utstötta i samhället - och kyrkan.

Många, många sådana personer ber jag Gud att kalla, inspirera och leda...

***

Uppdatering:

Läser just att fler har funderat över kristna statyförebilder (jag undrade minst sagt var de var i den lista som föreslogs av initiativtagarna).

Musikaliska kärleksminnen

2008-08-21T13:20:00.016+02:00

Tror att Tistou (kisse-)missuppfattade den utmaning han tog sig an en smula för ett litet tag sen. Miss-tänker att hans mus-icerande mest kommer att kretsa kring kärleken till mat... (Men säg inte det här till honom...)

Eftersom Z kom med ytterligare en utmaning i samma genre så hugger jag tag i den innan katten hinner nosa sig fram till den.

Känner mig ganska nördigt kristen när jag tänker på favvosånger som betytt något på sistone. För jag minns faktiskt inte så mycket vad jag tyckte bäst om för sånger innan jag insyltades i kyrkliga sammanhang.

Men jag minns att gymnasietiden, som nog var min musikaliskt mest intensiva tid (musik av alla de slag rullade i den vackert blåklintsblå freestylens kassettfack både dag och natt), präglades av diverse udda musik som goda vänner försåg mig med: Ofra Haza (stavas möjligen inte så), en hel del experimentell musik (särskilt två vänner hade rejäla samlingar som uppdaterades regelbundet med det allra senaste på fronten), samt Morrissey, U2 och Ulf Lundell - den sistnämnde lyssnade jag till en början på endast för att min dittills största (ack så olyckliga!) kärlek ofta gick omkring med hans musik i hörlurarna och brukade låna mig dem - han spelade också in ett par kassetter till mig... Gissa om jag var i sjunde himlen...? Mest för att det var han som hade spelat in dem - för att vi lyssnade på samma sånger... ;-)

Sen vände både musiksstilen och kärleken ganska så tvärt. Jag slutade i princip lyssna på det jag lyssnat på. Inte för att jag plötsligt tyckte att det var dåligt - men för att det inte gav något på djupet, det djup jag lite otippat hade slungats in i långt mer än innan.

Hade i smyg suttit och sjungit ur psalmboken lite då och då efter den till en början något motvilliga konfirmationsläsningen (det lossnade snart och vändes till raka motsatsen), varefter jag var den enda av konfirmanderna som fortsatte att gå i kyrkan. Psalmerna gick rätt in och förvandlade och rörde vid något inuti. Jag skrev en lista på en lapp som jag la i psalmboken allt eftersom nya favoriter etsade sig fast. Det blev en allt längre lista.... Numera kan jag i princip psalmboken utantill - i alla fall den från SvK 1986 - sen dess har ju en del nytt tillkommit genom särtryck - även Cecilias oftast förekommande utbud i församlingen sögs in på nolltid sedan jag blivit katolik. Så psalmerna har en särskild plats - en särskild kärlek - i mitt liv, även om jag nu ofta mest lyssnar, mediterar över orden.

En annan stor kärlek blev mötet med Thérèse av Lisieux' poesi som sjungits in på franska av Pierre Éliane, en karmelit. De kassetterna är helt utnötta. Hon är ett av mina favvohelgon för övrigt. Särskilda minnen till de sångerna är när jag, efter att ha haft dem som favoriter ett tag, en dag lite slumpvis stegade in i en kyrka i Paris under JMJ (världsungdomsdagen 1996) och möttes av dem ur en högtalare, samt plötsligt befann mig inför Thérèse's reliker (som reser runt världen i ett skrin)... Ett annat tillfälle var när jag besökte en kommunitet, Les Béatitudes (som för övrigt har alldeles himmelsk musik - liksom Fraternités Monastiques de Jérusalem). Tror det var det första huset jag besökte i Schweiz - och vi åkte nånstans en kväll - till någon annan kommunitet - där utanför huset fanns en temporär scen, och där strömmade musik från en gitarr. Pierre Éliane själv satt där och spelade - så jag fick ganska oväntat träffa honom IRL efteråt... Lite overkligt att som svensk i Schweiz plötsligt springa ihop med en karmelitbroder från Frankrike, vars röst man haft i öronen under lång tid... Ett glatt minne... ;-)

Sen har det bara fyllts på - massor av ortodox liturgi - som för en rätt in i Guds närhet (favoriter bl.a. en kassett från Valamo, samt en munkkör från Zagorsk som besökte min stad), och så en flod av frikyrkliga lovsånger - mest från Vineyard. Och så Michael W. Smith, Don Moen och lite Kathryn Scott.

Men faktum är att jag numera tycker allra bäst om en i vår tid mycket sällsynt musiksort.

Tystnadens ojämförligt vackra musik....

Som väcker kärleken till Gud.

Jag är nyfiken på vad alla ni i min bloggmarginal har att säga om detta ämne, så känn er fria att anta utmaningen! Rent formellt skickas den nu vidare till Johan, My, och Karin....

Tistou - hemma igen

2008-08-21T10:59:00.018+02:00

Mi-mi-mi-mi-mi-miaaaauuu....

(Övar skalor ifall ni undrar...för min nya sång är snart klar.)

När ni läser det här är jag alltså hemma igen hos matte och husse och Jullan (sur-store-kattsyrran här hemma - som faktiskt har blivit allt snällare mot mig nu efter att jag har varit på semester lite då och då). Men jag vet ju hur man tar sig in i bloggen - så den går inte säker heller framöver.... Det kan nog bli en och annan idolbild av mig - och kanske "Veckans Tistelitou" eller nåt, där jag kommenterar händelser av kattvärldsklass... (Har fått bloggad tass.)

Tycker förresten att det borde ordnas en separatutställning med foton av mig (rejäla förstoringar) vid tillfälle... T.ex. de bilder som finns i det här blogginlägget.

Kan ni apropå det förresten gissa vad hon har ställt till med, kattvärdinnan....? Under katträtten tog hon fram en gammal målning som hon skulle måla över (med ett nytt och mycket tjusigare motiv - mig förstås) - det var nån annan som hade gjort tavlan första gången. Det var massor av färg på den - och hon började skrapa loss de största sjoken för att få duken mer slät - hon använde både hammare och mejsel för att få bort dem - fyrtio års lagring gör att de sitter fast... Jag tittade ytterst nyfiket på när flagor flög omkring i köket (tidigare när hon var ensam använde hon sandpapper också - inte så smart om man inte vill ha damm-katt-lunga...) - det krafsade också intressant på duken - så jag satte mig bakom den och höll utkik efter eventuella dukmöss som kunde tänkas komma utsmygande ur den.

När hon var klar med allt idogt skrapande och katträtten var slut, så att hon fick ge sig ut på interkattnätet igen, så googlade hon på konstnärens namn - och fann till sin förvåning att det var en etablerad sådan, fortfarande verksam. Det var ett av ungdomsverken hon hade skrapat sönder. Nu hoppas hon att hon inte har skrapat bort en tavla värd en kattiljon eller så.... Men det blir säkert en härlig känsla när hon väl tar tag i en pensel - som att måla över en Mona Lisa eller Picasso.... Tänk att en bild av mig får ersätta ett urgammalt abstrakt motiv... Tavlan kommer att bli värd triljoners kattiljoner tack vare det...var så säkra....

I övrigt har jag övat min tassfärdighet genom att fånga en stor insekt en kväll. Den svischade förbi kattvärdinnan när hon satt i fåtöljen - och tidigare också vid skrivbordet. När den kom i min höjd kastade jag mig över den och åt upp den - allt inom loppet av en millisekund. Ett långt ben hängde kvar i pälsen under munnen ett tag. Jag var mycket nöjd.

Man måste ju dryga ut kattmaten med lite godbitar.

Har försökt fånga getingar med samma metod - men hittills inte lyckats. Stora och feta flyger de omkring här - tar sig in via köksfönstret och tar över hela köket tills de är utjagade.

Igår lagade kattvärdinnan till ett slags kryddade miniköttbullar (nytt i halvfabrikatssortimentet - bara att värma upp) - och medan de värmdes blev jag alldeles tokig av doften - lämnade min kattmat därhän och sprang omkring och jamade som aldrig förr. Jag gav mig inte förrän jag hade fått smaka. Himmelskt gott! Chilismak ska det va' på dem för att få mig att riktigt gå i spinn - hör ni det husse och matte...!?

Igår kväll blev jag annars både rädd och rejält sur när mitt matfat plötsligt var borta - anade ju inte att jag redan skulle åka hem igen och att det var därför hon hade städat undan och diskat. Hon brukar aldrig annars göra det medan jag är kvar. Jag följde förfärat efter när hon gick ut med det tomma fatet på balkongen - nosade på det, och sprang in i köket för att kolla om där fanns något ersättningsfat. Det fanns det inte! Då slängde jag mig platt på golvet under köksbordet och låg och surade. Och när hon lyfte upp mig och försökte förklara och trösta så bet jag till. Trodde ju att jag aldrig mer skulle få mat! Fatta chocken!!!

Vet faktiskt inte ens hur jag ska klara mig hemma utan alla extra måltider... Hemmavid är det nämligen lite andra traditioner som gäller. Jag får inte sitta på en egen stol vid bordet heller....vilket jag fick på kattferiehemmet nu senaste gången. Man har bra utsikt över efterrätten då också - på andra sidan bordet. Inom tasslängds avstånd. Bara att svansa sig upp när man tröttnat på kattmatskulorna. (Foton kommer senare i ett separat inlägg.)

Jag hade under chiliköttbullsdan klämt i mig tre frukostar - kl. 05, 07 och 09 (samt lunch och mellanmål och kvällsmat). För att få frukostarna måste jag anstränga mig lite extra, det räcker inte att bara ha en hejdundrande jamkonsert - måste också hoppa upp i sängen och stå på henne tills hon gnyr av tyngden och klorna, eller buffa med en kall nos på hennes kind och slicka, eller lägga mig med huvudet på hennes arm och spinna ett tag. Det gör susen.

Hjälper inte något av det så hoppar jag (vid det laget ganska surt) upp på ikonbordet - det under ikonerna alltså - och börjar peta ner klockradion - hittills har det inte lyckats - men nästan. Ikonerna är förresten häftiga - de är inte som vanliga tavlor - jag hoppade upp en kväll och satte mig framför dem och tittade jättelänge.... Som om de var levande på något sätt. De nästan jamade till mig - fast jamet fanns inuti liksom. Det finns förresten superfina kattikoner - en av Julian av Norwich och en av Klara av Assisi (foto av den senare finns längre ner i bloggen - kanske kan jag få in den andra vid tillfälle - den är ännu finare) - de har varsin katt i famnen - vilket är det centrala motivet förstås.

Nä, nu ska jag fila lite mer på min sång så den blir klar nån gång...

Detta medan kattvärdinnan förmodligen våttorkar golv och skakar allt som går att ta ut på balkongen... Synd att våttorkandet aldrig sker medan jag är där - det hade varit så otroligt kul att jaga moppen (mopsen).... Sopborsten brukar jag jaga - lägger mig på lur i ett hörn och kastar mig över den när den passerar. En antik sammetsborste som man tar bort katthår från kläder och möbler med är också skön att bli borstad med - fast på ett annat sätt än min egen riviga kattborste som jag fullkomligt älskar - både att bli borstad med och att bita i. Dammsugare är jag dock rädd för - men någon sådan har hon inte....

Hon har för övrigt som sagt funderat på att spela in mitt jamande - husse föreslog att hon kunde sätta på det sen på högsta volym på stereon varje gång det strömmar in tjockt av rök i katthotellet. Så att kedjerökargrannen (som hävdar att hon aldrig röker på balkingen!) tror att det bor en tiger här. Som är allergisk mot rök. Alternativt en tiger som har rökabstinens och kan tänkas söka sig dit där röken kommer ifrån. En tiger som inte har fått mat på flera dar... Kunde nog sätta sprätt på förhandlingarna.... Matte och husse kanske kan få till en sådan kassett (kattsett)...?

Nåväl. Största möjliga musikaliska koncentration kräves nu.

Mi-mi-mi-mi-miaaauuuu.....

P.S. Jag tog utan att tillfrågas över en utmaning som kattvärdinnan fick igår. Om att sprida kärlek på interkattnätet genom att dela med sig av något musikminne - det har ju handlat lite om kattmusik här. Jag har mest bara minnen av min egen musik (även om jag gärna viftar på svansen till annan musik också, och jamar både själv och stämmer in i duett när kattvärdinnan sjunger)... Och minst en av mina sånger, förmodligen två, dyker snart upp som en bilaga till detta inlägg. Håll koll i kattbloggen!

Alla som känner sig manade att hänga på är härmed utmanade av mig.

Demokrat eller republikan...?

2008-08-21T10:59:00.005+02:00

Fick detta skämt i ett mail igår:

"An archeological team, digging in Washington DC, has uncovered 10,000 year old bones and fossil remains of what is believed to be the first Politician."

Varför just politiker?

Nån som fattar...?

Tistou - hjälper till med reträtten och tvätten

2008-08-19T16:14:00.000+02:00

Mja-a-au. Det trodde ni inte va? Att jag skulle vara här nu igen - det trodde ärligt talat inte jag heller - eftersom kattvärdinnan hade fått förhinder, så att senaste gången skulle ha varit den sista - åtminstone på ett bra tag. Hon skulle ha en katträtt eller vad det nu hette, och tyckte inte att det passade så bra. Men nu blev det så ändå, så jag fick vara med om katträtten. Det var kul. Fågelbuskul.

Jag jamade så högt jag kunde, sprang omkring som bara den, som värsta virvelvinden, och rev sönder lite papper som såg viktiga ut på skrivbordet, samt hoppade runt och jagade leksaker.

Men allra först hittade jag henne faktiskt inte. Hon satt alldeles blick stilla. Jag gick och letade, jamade ängsligt, trodde hon hade gått ut och lämnat mig ensam, innan jag fann henne. Närmade mig henne första gången det hände som om jag hade sett ett spöke: förvånad intill ytterlighet. Det var som om hon pratade med någon - fast utan att säga ett ord, utan att röra en min. Det liksom kändes i luften att det var nån annan där. Osynligt. Scary. Månne var det Den Store Katten? Han Som Är? Det var riktigt så att morrhåren krullade ihop sig, och pälsen stod rakt ut.

Och när jag såg att hon fortfarande var fokuserad på något annat än mig så hoppade jag till sist upp i hennes knä och spann järnet. Inte bara en gång utan flera dagar i rad. Det gäller att vara ihärdig i spinnandet - d.v.s. kattbönen. Den för en minst till sjätte katthimlen, ibland längre...

Jag hjälpte henne således med det hon höll på med. Så att hon fick tänka på unga lejon och sånt - som det stod om i den bok hon läste ur. Hon tittade även i en annan bok under första dan. Den bet jag mig fast i - på en sida som handlade om "Princip och grundval" - tydligen något väldigt centralt eftersom hon försökte läsa vidare och få mig att lossa det fasta käftgreppet.

För att lugna ner mig - som om det skulle behövas! - sa hon under ett annat livligt sådant tillfälle plötsligt halvhögt "Fader vår"...nånting. När hon sa "förlåt oss våra skulder" så slickade jag henne på fingrarna - och sen när hon kom till "inled oss icke i frestelse" så bet jag tag i ärmen på hennes kofta och vägrade släppa den (den har så underbart härligt tuggmotstånd - alldeles oemotståndlig...mycket ulligare än den första kofta jag tuggade mig igenom här).

Hämnades förresten lite när jag återvände (var nämligen här under katträttens första dag samt de tre sista) - genom att gömma mig så att hon först inte hittade mig, fast hon ropade och letade. Jag hade gjort mig en jättemysig koja i en garderob (hittar alltd nya platser att utforska) - och satt där helt tyst och mös (mösseli mössa). Se foton... På det översta håller jag för övrigt ett vakande öga på henne, fast det kan se ut som om jag sover. Skenet bedrar...

Jag ordnade med några nya stora härliga bruna pölar (lite variation istället för de vanliga gröna som hämtar sin färg från gräs och ampelliljor) på golvet en morgon. Alla mattor är borta denna gång, konstigt nog. Som om det fanns en tanke bakom. Men kan inte riktigt räkna ut vad det skulle vara. Som det är nu landar de inte särskilt mjukt, pölarna. Hoppas de inte gör sig illa.

Och så har jag förresten testat nya delikatesser - provat allt från hjortronglass till müsli (mus-li ska det väl stavas, som trillade ner när hon gjorde frukost imorse).

Håller på att skriva en ny kattsång också - men får nog återkomma med den senare... För nu ska jag se om jag kan hjälpa henne med tvätten - den vanliga alltså, inte katt-tvätten. Kanske jag kan riva och tugga lite här och där i den medan den torkar...?

Tjing tjong i fågelburen!

Ur tystnaden...

2008-08-18T22:30:00.001+02:00

Blinkar ovant

mot dataskärmen

som stått släckt en vecka.

Så många ord -

kontrast till tystnaden

inför Ordet.

Och Ordets tystnad.

Det djupaste sker

i det tysta.

***

Omkring 500 olästa mail väntar.... Ordlaviner, lavaströmmar...

Återkommer med lite tankar till era kommentarer under de närmaste dagarna... Särskilt välkomna hit alla ni som har kommenterat i bloggen för första gången under reträtten!

Önskeblogg - favvoårhundrade i kyrkohistorien

2008-08-17T08:00:00.000+02:00

Ni får som sagt gärna önska er ämnen att diskutera här (skicka ett mail med ämnesförslag så kanske det tas upp så småningom).

En som har gjort det är Mackan:

"En lite mer humoristisk (men meningsfull) post kunde vara vilket århundrade inom kyrkohistorien vi gillar bäst. Många citerar Augustinus, ibland rätt tanklöst, exempelvis. Andra gillar skolastiken. Ytterligare andra gillar Nicaea. Andra martyrtiden INNAN Nicaea - då var kyrkan som bäst. :)"

Frågan är alltså: när tycker DU att kyrkan var (är) som bäst? Motivera!

Själv gillar jag två ganska så olika - och ändå rätt lika - tider bäst.

1) Den allra tidigaste kyrkan - fram tills saker började spåra ur.... Låt säga år 33 - år 150 eller så... Kan tänka mig att sträcka fram det till närmare år 200 - sen var det ganska kört. Den första kyrkliga institutionaliseringen hade sett dagens ljus och blommat ut rejält. Makten och fåfängan körde över Andens frihet. Kyrkan anpassade sig allt mer till samhället omkring. Kvinnorna hamnade i skymundan. Ja, suck.

2) Den andra tiden jag gillar bäst är nutiden - för att så mycket är i allt tydligare förnyelse. Ytterligheter skavs mot varann som sällan förr - utom i den tidigaste kyrkan då. Det känns hoppfullt inför framtiden.... Ur dessa "födslovåndor" kommer nog något som åter blomstrar och visar på Gud mer än på sig själv - tror och hoppas jag.

Glansvingat balkongbesök

2008-08-16T08:00:00.000+02:00

Bibelblogg - ett bönens hus för alla folk

2008-08-15T08:00:00.001+02:00

Så följer veckans bibelbloggtext...

Jag är insvept i tystnad ännu ett par dar - men tittar in här därefter.

Välkomna att fundera över texten...!

***

Jes 56:1, 6-7

Så säger Herren:
Håll er till det som är rätt och handla rättfärdigt,
ty min hjälp kommer snart, min rättfärdighet skall segra.
Främlingar som sluter sig till Herren
och vill göra tjänst hos honom,
älska Herrens namn och vara hans tjänare,
ja, alla som iakttar sabbaten och inte vanhelgar den
och håller fast vid mitt förbund,
får komma till mitt heliga berg och glädjas i mitt bönehus,
och deras brännoffer och slaktoffer skall jag ta emot på mitt altare.
Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

When I die I shall become a Tree

2008-08-14T08:00:00.000+02:00

When I die
I shall become a
Tree

Perhaps a big
Willow
no longer weeping
but sheltering
in my branches

or maybe an
eternal pine
green in the
face of Winter's apparent
deathly grip

reaching to the
canopy and praising the
Sun
getting washed in the
rain
covered in snow

so my outer visage
feeds
four limbs blossom
into many
branches
fingers toes
smaller branchlings
blue eyes
the sky

but in that moment
between
steam-to-rain-to-ice
and back again
in there, yes,
my sprouted-full
Soul
sways in the ruach
of God

br yossi
2008

Här går det att läsa mer om vad som inspirerade brodern till dikten - en naturlig begravning - utan kistor och valv - man blir bokstavligen till ett träd - tycker det låter sympatiskt: www.honeycreekwoodlands.com

Tistou - med favvoleksaker

2008-08-13T08:00:00.000+02:00

Fr. Roy Bourgeois - rakt på sak

2008-08-12T08:00:00.002+02:00

Tycker att den modige prästen som följde sitt samvete och deltog i mässfirandet i samband med vigningen av en katolsk kvinna förtjänar att lyftas fram i ett eget inlägg.

Så här uttalade han sig innan vigningen:

"For me it seems very right," he said in the interview. "I would have a problem sleeping at night in the future if I didn't put my body where my words are."

In considering the implications, he said, "I don't know how I could continue to be silent in the church, this is such a big issue for me.

"Over the years and listening to women friends – if one listens, just shuts up and listens to their stories, their faith journey and, in some cases, their call by God to ordination to the priesthood in the Catholic church – there is a problem for us guys in the church. What are we saying? God is calling us but not you? This is heresy. We're tampering with the sacred here."

/.../

In 1998, as he noted in his homily, he wrote a letter to the rest of his community in which he called sexism a sin. "As people of faith," he wrote, "we profess that God is all powerful and the source of life. Yet, when it comes to women being ordained, it seems that opponents are saying that this same God …. somehow can not empower a woman to be a priest. Suddenly, we as men believe God becomes powerless when women approach the altar to celebrate Mass."

Läs hela artikeln här.

***

I sin predikan skriver han bl.a. så här (de två första notiserna är citat ur ett brev från 1998):

"In my 26 years as a priest, it is my experience that we need the wisdom, sensitivity, experiences, compassion and courage of women in the priesthood if our church is to be healthy and complete.

/.../

Just as soldiers in Latin America and inmates in prison abuse their power and control others, it saddens me to see the hierarchy of our church abusing their power and causing so much suffering among women. Jesus was a healer, a peacemaker, who called everyone into the circle as equals.

/.../

Now I have been a Catholic priest for 36 years and I must say, more than ever before, I am convinced that women should be ordained in the Catholic church.

The hierarchy will say, “It is the tradition of the church not to ordain women.” I grew up in a small town in Louisiana and often heard, “It is the tradition of the South to have segregated schools.” It was also “the tradition” in our Catholic church to have the Black members seated in the last five pews of the church.

No matter how hard we may try to justify discrimination, in the end, it is always wrong and immoral. As Reverand Nancy Taylor of Boston put it, “Prejudice in liturgical clothing is still prejudice.”

Läs hela predikan här.

Katter och nunnor

2008-08-11T10:50:00.004+02:00

Katter på ikoner är ganska ovanligt... Kan inte minnas att jag skulle ha sett fler än den här. Nån annan som har sett det?

Lite lustigt var också att bilden av den kända USA-profilen M. Angelica (EWTN) - med katt påminner om den... :-)

Fick idén härifrån.

Lite mindre lustigt är att katten Tistou spelar kattboll och far som en virvelvind genom lägenheten - just när det gärna kunde få vara lite lugnt en stund...

För NU börjar reträtten....

En artikel till om Janice...

2008-08-11T09:26:00.000+02:00

Tycker det är intressant att läsa hur tidningarna formulerar sig. En del vet inte hur de ska uttrycka sig om "katolska" "kvinnliga" "präster" och så.

I den här var det lustigaste slutklämmen - där man får veta att inga protesterande dök upp - men man hade garderat med poliser utanför kyrkan... För säkerhets skull.... :-)

Tistou - the blogging cat - assorted impressions

2008-08-11T08:00:00.004+02:00

Meooowwww...

As you can see, I've been here again for another fun cat circus time.... ;-)

Unfortunately it's been raining cats and dogs (mainly cats of course!) ever since I arrived, so I haven't been able to get further out than to the balcony to meow a little bit, except once, more about that time below. I do love to go by bike in my transport box..... So hope for an opportunity during today (my last day here).

Some nights ago I got my early first breakfast as usual since I refused to be silent until then (I have a very strong voice - and it's extra efficient during the nights - think the neighbours can hear me as well - so the hostess HAS to get up and give me something to chew on). And the second breakfast got purrfectly served some hours later. It was worse another day when the second breakfast didn't arrive until 10 am! (Got the first one around 5, or was it 6?)

We got a visit by a painter at lunch time some days ago - he smelled very interestingly - I sniffed at his clothes for quite awhile and then hunted invisible mice back and forth under his painting chair. He enhanced the paint on a small window that got broken previously but has been fixed. He's a kind of colleague to my cat hostess since she's painting too. Cats of course! And some birds too... Too bad one can't eat painted birds! I've seen lots of real ones flying from the balcony lately - even found a grey feather AT the balcony - but haven't been able to catch a single bird - the distance is too far...

The cat hostess has been trying to fix a computer during these days - with less good results - it's even more damaged now, and she had to give up for now.... She's just entered a silent retreat. I'll stay during the first day of the retreat as you probably understand - and will try not to meow so much (that'll be hard!). MEO...ooops!

She's been busy all evening yesterday taking care of rinsing and trying to dry tons of cat hair laundry (and other laundry too, well, all laundry is cat hair stuffed, some more, some less) - because the machines suddenly stopped working in the middle of washing... Nice mice... She'll have to do it all over again in a bit more than a week from now since nothing got cleaned, and there were no unbooked laundry times until then....

"Meow!
[So there are] cat hairs here,
cat hairs there,
cat hairs everywhere!
Meow!"

(A song of my own proud catcomposition.)

The kitchen is my most fun playground nowadays - since both my bag (where I run in and hide) and other toys are gathered there - the cat hostess wished that she had had a video camera some mornings ago to show my highly energetic playing to the world.... But you'll just have to imagine it....

I've had some interesting meetings with a very angry little cat twice now - we hissed at each other, and I sounded like a dog too. But first s/he sat at the stairs outside my hostess door, meowing loudly. And when the hostess opened the door - and I came to see who was there - s/he started hissing. To my big surprise. So I waited awhile (having good cat manners myself) and then finally answered back when s/he didn't stop.

I finally won - since s/he ran down and hid when I was lifted up so I wouldn't run away. But we met again yesterday when I went out for a walk - I heard some meowing from the bushes - and when I passed, I saw something moving there, so I went back - and found him/her there again - hiding. The hostess met that cat again when she went down with laundry. And she had a chat with him/her - who was afraid even though I wasn't with her. S/he's just a scared little one....

But don't know what happened to another really poor and injured little kitten that was found outside the house when I arrived here...

I ran away yesterday - didn't get very far - only one stair - sneaked out when the door was opened...he he... I like adventures...

By the way, haven't gotten a shower this time....but am cleaning my own lovely fur as usual of course. We white or cream white birmas are a bit disadvantaged in that area since we have to get away also all the visible dirt in a way that grey or black ordinary cats don't need to think of.... They just lick themselves where it's absolutely necessary, the lazy little bast....(censured).

Thought I'd have a little cat-echism here some day.... Since I'm a very cat-holic cat. Maybe I'll be allowed to guest blog at a distance some time...? Well, I may do so even if I'm not allowed to... I kneeeow the pass word... ;-)

Länge leve de ansvariga för huset...

2008-08-10T17:37:00.009+02:00

...som inte orkade skicka hit en vaktmästare ett par minuter en söndagskväll för att byta en propp (eller trycka på en strömbrytare eller något annat löjligt enkelt i något låst litet skåp som vanliga hyresgäster inte har åtkomst till).

Nu har jag stått två timmar i tvättstugan bland ickefungerande maskiner med halvtvättad - men fullständigt dyngsur - tvätt, för maskinerna gick igång som de skulle men avbröts mitt under tvätten. Och ytterligare två kassar med sånt jag bara måste ha rent förblev därför otvättade.

Nån vaktmästarvikarie som drog i fel spak innan han gick hem för dagen kanske? Trodde att han släckte belysningen i källaren - men stängde av strömmen till maskinerna istället?

För alla maskiner i samtliga tre tvättstugerum är avstängda - även torktumlarna, men jag hittade en fungerande centrifug.

Så det blev till att stå och skölja ur tvättmedel ur halvtvättade kläder och påslakan - hade samlat på mig två veckors tvätt - nu blir det till att vänta ytterligare nio dar med vad som kommer att bli en aldrig hittills skådad bautatvätt - eftersom det inte fanns några lediga tvättider förrän då - och eftersom det är en hel del som är proppfullt av katthår nu, och eftersom jag måste tvätta om allt som bara blev löddrigt men inte rent idag, och eftersom jag ger mig in i en åtta dagars reträtt imorgon, ....

Hade planerat så att allt skulle vara klart tills imorgon...

Får räkna rena plagg i lådorna och skåpen nu tror jag, och se hur långt de räcker. I värsta fall får jag tvätta en del för hand i natt i badkaret.

Återigen, tack för briljant service, kära bostadsbolaget.....

P.S. Det kommer trots reträtten att dyka upp en del på förhand skrivna blogginlägg och en del pausbilder (av en viss katt bl.a.) under den kommande veckan.... Men jag kommer själv inte att delta i några samtal förrän efter reträtten. Ni är förstås varmt välkomna att prata med varann om tidigare och nya inlägg här under tiden....

Så var det prästvigt igen...

2008-08-10T17:37:00.003+02:00

Nu är freds- och rättsaktivisten Janice vigd till katolsk präst....

Denna gång deltog en manlig katolsk präst med gott anseende öppet för första gången.... Läs mer om det via länkarna nedan samt läs hans predikan...

Kan höra hur de som är emot förnyelsen och den vändning den nu tagit, vrider sina knogar så de knakar och funderar på hur de ska straffa Fr. Roy för hans högst aktiva deltagande.

Biskop på en isolerad ö?

Annars är han mycket varmt välkommen som präst i Sverige... Kanske skulle föreslå det... :-)

***

"Janice Sevre-Duszynska was ordained a priest Saturday, Aug. 9, in Lexington, Ky., making her the sixth woman to be ordained in the United States this year as part of the Roman Catholic Womenpriests movement.

The movement has ordained 32 priests in the United States over the last two years. Saturday’s event was noteworthy because for the first time, a male, Roman Catholic priest in good standing publicly joined the ceremony. Maryknoll Fr. Roy Bourgeois concelebrated at the ceremony and was a homilist. (See related story and read Bourgeois’ homily.)"

Läs hela artikeln här.

Mannen som kvinnans huvud - passé?

2008-08-09T14:19:00.000+02:00

Fick en intressant artikel av en libanesisk metropolit.

Håller med om slutresultatet - men inte riktigt om vägen dit.

Som jag ser det är svaret på kärlek inte lydnad - utan ömsesidig kärlek. Och en jämlik relation har bäst förutsättningar att uppnå denna utgivande kärlek.

Paulus skrev för sin tid, utifrån sin tolkning.

Jag skulle i vår tid hellre uttrycka det i stil med: var varandras halva kropp. Ingen är den andres huvud. Utan ni är två likvärdiga delar som passar ihop - om ni respekterar och älskar varandra på djupet - villkorslöst. Dela ansvaret för hemmet, familjen, omvärlden med varandra. Tillsammans är ni då i Kristi kärlek - och genom att vara det älskar och inspireras ni av Gud.

***

"The husband is primarily a servant. “The husband is head of the wife” is an invitation for the husband to be leading in the servitude.

We have then no indications for assuming that the husband has a tribute over his wife by nature or by creation, and that he is consequently, her protector. This might be the result of a “patriarchal” or masculine society. But in the origin, in the beginning, nothing of this was.

Who was this wife that the Apostle asked to be obedient? The answer lays in his verse: “Husbands, love your wives, just as Christ also loved the church and gave Himself for her” (Eph 5:25). Where is this wife who does not submit to the poured love? Outside the boundaries of love, Paul did not suggest obedience.

/.../

In the depth of the marital journey - and which requires a great deal of practice, after the descending of the Divine Love upon both spouses - the “duality” turns towards the union of the one-being, in the same manner the Church ascends towards the unity with her Redeemer and in the same way the Redeemer demonstrated His adjunction to His Church. Outside this vision and outside this context merely remains a wreckage of flesh, bank accounts, realties and “cease-fire” agreements in fear of the scandal or the detonation of the family."

Läs hela artikeln här.

Kommentarer...?

Trons vittnen - martyrer

2008-08-09T11:51:00.010+02:00

Blev i ett mail påmind om trappisterna som mördades i Algeriet 1996, apropå nunnans brev häromdan. Det meningslösa våldet - och reaktionen på det. Vittnesbörd för oss.

Som ni kanske minns så hittades en av munkarnas testamente kort efter hans död - och det var närmast profetiskt... Skrivet bl.a. till den person som skulle komma att döda honom.... Men på vilket kärleksfullt sätt...

Också ett viktigt dokument i en värld där islam framställs som en ond religion som uppmuntrar terrorism. En nidbild.

***

"This testament was composed by Dom Christian de Cherge in Algiers, December 1, 1993 and produced in Tibhirine, January 1, 1994. It was opened on Pentecost Sunday, 1996, shortly after Dom Christian and others of his Trappist community were murdered in Algeria.

***

If it should happen one day—and it could be today—that I become a victim of the terrorism which now seems ready to encompass all the foreigners in Algeria, I would like my community, my Church, my family, to remember that my life was given to God and to this country. To accept that the One Master of all life was not a stranger to this brutal departure. I would like them to pray for me: how worthy would I be found of such an offering?

I would like them to be able to associate this death with so many other equally violent ones allowed to fall into the indifference of anonymity. My life has no more value than any other. Nor any less value. In any case, it has not the innocence of childhood. I have lived long enough to know that I share in the evil which seems, alas, to prevail in the world, and even in that which would strike me blindly. I should like, when the time comes, to have a space of lucidity which would enable me to beg forgiveness of God and of my fellow human beings, and at the same time to forgive with all my heart the one who would strike me down."

Läs hela testamentet här.

***

Uppdatering:

Vi firar ju en annan martyr just idag.... Teresa Benedicta av Korset - Edith Stein.

"In his homily at the canonization Mass, Pope John Paul II said: “Because she was Jewish, Edith Stein was taken with her sister Rosa and many other Catholics and Jews from the Netherlands to the concentration camp in Auschwitz, where she died with them in the gas chambers. Today we remember them all with deep respect. A few days before her deportation, the woman religious had dismissed the question about a possible rescue: ‘Do not do it! Why should I be spared? Is it not right that I should gain no advantage from my Baptism? If I cannot share the lot of my brothers and sisters, my life, in a certain sense, is destroyed.’”

Betapetbloggare

2008-08-08T12:57:00.012+02:00

Här kommer ett specialblogginlägg särskilt för er som brukar logga in på betapet för att spela hjärnfunktionsuppehållande (underhållande) ordspel där.... Sannolikheten är stor att vi kan ha mötts i någon match... :-)

Det vore kul att ta en titt på era bloggar (så kanske man hittar någon ny favvoblogg) - så ni kan väl lämna ett litet "tassavtryck" i kommentarerna, med länk till era bloggar när ni har kollat in den här bloggen...?

Här finns allt från inlägg av bloggande katter till inlägg om kat(t)olsk förnyelse, återkommande fredagsbibelblogg, och inlägg om nyheter som nog påven helst skulle vilja sopa under vatikanpalatsmattorna... Och så lite om balkongodling och annat smått och gott... Ni hittar mer bland etiketturvalet en bit ner i högerspalten, samt i arkiven (bara det senaste kommer upp via etiketterna).

Välkomna att kommentera även andra inlägg här!

Det går också bra att länka hit från era bloggar ifall ni gillar bloggen - det värsta som kan hända (mycket troligt dessutom) är att ni får en länk tillbaka.... Eventuellt växer det till en egen liten betapetbloggavdelning i kanten här så småningom...

På återseende såväl i betapetspel som i bloggosfären... :-)

Bibelblogg - ett stilla sus

2008-08-08T08:00:00.003+02:00

Veckans bibelbloggtext är väldigt tät - därför spaltade jag upp den lite. En av mina favvotexter för övrigt, och den är hämtad ur GT-läsningarna för omväxlings skull.

När ni läser detta är jag snart på väg just in i tystnad... :-)

Men välkomna att tänka över texten så ansluter jag mig om möjligt innan reträtten börjar - i annat fall deltar jag denna vecka i form av ett stilla sus... Inlägget preparerades en vecka i förskott - hoppas att det postas när det ska... :-)

***

1 Kung 19:9a, 11-13a

När han [Elia] kom fram [till berget Horeb] gick han in i en grotta och stannade där över natten.

Herren sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där."

En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen.

Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet.

En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen.

Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet.

Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden.

Efter elden kom ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

Tistou - funderar över världens orättvisor och sånt

2008-08-07T11:23:00.009+02:00

Tjenixen ur nattmössan (kattmössan)!

Var verkligen alldeles däckad igår kväll när jag kom hit - sov så smått under kvällen och slocknade för natten strax efter midnatt och sov ända fram till 09.44. Så jag fick ingen första eller andra frukost i morse - utan vaknade alltså i lagom tid för den tredje.

Miss-tänker att det nog får lov att bli tre middagar istället...så jag kommer ikapp mig själv matmässigt.

Hostat upp en rejäl hårboll - börjar få in tekniken nu - prickade den lilla handknutna mattan perfekt med en massa blöt gegga - plus placerade en pöl bredvid datorn. Hon klev rätt i den på mattan när hon skulle släppa ut mig på balkongen! He he....

Annars tycker jag att man borde installera en mjau-sensibel balkongdörröppnare - som känner igen mitt jamljud och öppnas automatiskt genast när jag vill ut. Egentligen borde nå't liknande finnas i köket - en automatisk matapparat som fyller på min skål så fort jag jamar. (Vad é de´ här för ett undermåligt och teknikfattigt katthotell egentligen...? Kan inte ha fått mer än en tass i listan. Nästa gång vill jag bo på kattlyxhotell, tack.) Matte och husse glömde dessutom lägga ner kattlatrinspaden den här gången - så jag är lite smått orolig för hur det kommer att bli med rengöringen av bekvämligheten. Hon får lov att plocka för hand med en påse om det ska bli av.... Hoppas verkligen....!!!

Annars har möbleringen i köket förbättrats betydligt sen sist så att jag nu har en egen stol att sitta på vid köksbordet medan hon jag bor hos äter. Det gör att jag kan smyga mig upp på bordet i ett nafs, och omärkligt närma mig tallriken sidledes, och nästan komma åt en go'bit med tassen.... Tidigare var jag tvungen att smyga mig uppåt via stolen och hennes knä - nu slipper jag alltså den omvägen, och har även en suverän utsikt där jag kan studera gaffelteknik för kommande manövrar. Och vi slipper dessutom bråka om vem som ska sitta på stolen - eftersom det finns två nu. Fast om det kommer besök får hon jag bor hos dessvärre stå. Eller hämta den hårda lilla pallen från rummet. För stolarna i köket går åt fort må ni tro....

Har levt rövare efter frukosten och härjat runt i lägenheten (bitit i såväl leksaker som tår och perforerat en tumme så det blödde) så det är snart dags för en liten kattlur igen. Annars är jag snällare än på länge, spinnig och gosig och ganska lugn (medan jag sover åtminstone).

Har övergått från att slicka på ben och sen bita på samma ställe, till att slicka på ben och stryka ansiktet mot det blöta stället. Suverän ansiktstvätt - man slipper böka för att komma åt med de egna tassarna och framför allt slipper man blöta ner dem! (Notering, politisk åtgärd: installera automatisk kattansiktstvätt på hotellen!)

Brukar ibland bli kallad "Tistelitou" här - som en diminutivform av mitt namn. Det gillar jag... :-) Vet däremot inte om det var en komplimang jag fick imorse eller inte - jag väljer att tolka det så. Hon sa "tjockpäls" när jag kom och jamade efter kattkrubb.... Hmmm..... Visst har jag en härlig päls - men var det den hon menade? Svårt att tolka människospråk ibland - för de är inte alltid ordagranna.

Hon jag bor hos berättade också för mig om vad som hände när hon gick ut igår för att gå i misse-mjau-mässan och sen hämta mig.

När hon kom ut från porten så stannade hon på en gång - för där kravlade världens näst sötaste lilla kattunge. Så liten att den rymdes i en hand - kan inte ha varit mer än ett par veckor, högst en månad gammal. Den hade mörkgrå fluffig päls (förmodligen en långhårig angora eller nåt') och fina blå ögon. Medan hon stod och beundrade underverket hördes en röst bakom henne: "Vill du ha en kattunge?"

Om hon ville...! För jag är ju här för sista gången på ett tag nu - kanske för gott beroende på om vi ska flytta (hoppas inte, för balkongen här är faktiskt helt ok). Men hennes allergi har inte precis blivit bättre....

Hon blev just kallad "kattmagnet" - för att hon verkar dra till sig katter mest hela tiden. De kommer till henne från alla håll så snart hon går ut.

Några barn hade hittat lillkissen i en buske - den blödde från nosen när de fann den, och den haltade på ena bakbenet - så kanske den hade blivit påkörd av en bil eller så, eller blivit utslängd hemifrån (måste ha busat ordentligt i så fall - man får lov att vara lite kattligt måttlig som jag), eller gett sig ut på äventyr och råkat illa ut (kanske hoppat ner från en balkong).

Hon jag bor hos sa att den borde tas till en veterinär. Och en kvinna tog upp den, men hon kunde inte behålla den eftersom hon har hund, och barnen fick inte heller ta hem den. Får höra efter sen hur det har gått för plutten.

Det hade varit kul att få ett litet kattsyskon faktiskt, om än bara för några dar medan jag är här - sen skulle kattvärdinnan få lov att ta hand om den själv utan min hjälp - om det nu bara gick. Fast nånstans är jag lite glad för att hon är så allergisk - annars kanske hon hade börjat tycka bättre om den andra kattungen än om mig.... Fast det är klart - en hemlös och skadad kisse förtjänar nån som tar hand om den.

Fick även höra att jag är "priviligierad" och ganska så "bortskämd".... Har nog aldrig hört de orden förut faktiskt - och de finns inte i min kattordbok heller - så jag antar att det inte stämmer.

Men lite orolig är faktiskt jag med för snutteplutten. Hoppas den klarar sig. Drömde i natt att det var jag som hade hamnat i en sån situation. Inte kul... Puh - tur att det bara var en otäck dröm.... Nån som vill ha en kattunge förresten...? Världens näst sötaste....

God's genderlessness vs Christ's maleness...?

2008-08-06T13:04:00.007+02:00

Got a few thoughts.... Sorry if they aren't well expressed - wanted to scratch them down before I forgot.

Okaaaay.....

If God is genderless (neither male or female) - which most theologians seem to agree about these days - how come Christ's maleness has become so important in our times (regarding the question of women ordinations for example)?

If a specific gender isn't needed for the salvation of all mankind - female and male - why is it suddenly extremely needed in order to say a few prayers over bread and wine or to handle the other sacraments. Doesn't the holy Spirit listen to womens' prayers? Since when?

If gender would be important for salvation - only men can be saved since Christ was a male. Or Christ would have needed to be incarnated twice - once as a man and once as a woman. But God became human - and that was fully enough.

And God created men and women alike and equal to reflect something of God together. Not only men or women. But together.

And God didn't give men and women different cultural or religious tasks depending on their gender. (They got only partly different biological functions.)

Men (mainly males!) constructed society with its roles - different in different cultures. There are also matriarchates... And what men decided about can be changed (contrary to what God created as biological functions which work automatically unless something is wrong).

If both women and men together mirror God in the way they're created - how come only men can mirror God fully and exclusively in the Church? That's the conclusion one has to draw when looking at today's rules. Men can do everything in the Church - while women can't. So what went wrong in the construction of woman? Is it a fatal error by God during the creation of human beings that made the Church officials of today think they have no power to ordain women? Because the copy of the God-part mistakenly got so incomplete in the woman, unlike in the man....?

And why even speak about being called to different Church tasks because of biology? I though Church life was still ruled by theology... Like in those days when women were in fact ordained.... In spite of a surrounding misogynist society (much worse than today). The Church was on the forefront here at that time.... Gave the world an example to follow. But instead finally capitulated - to get worldly advantages by mixing in better?

And if this was true - that biology is what matters most in ministry - it would have been said very clearly by Jesus - in words. He would have repeated them over and over again, as he usually did with important stuff. He would most probably also have given women special Church roles that have no equivalents among men. But there are no such different roles (no, making coffee or cleaning toilets doesn't count...), just a present lack of roles for woman ministry - contrary to male ministry.

It should rather be called human ministry.... Since things were meant to proceed as in the beginning....

A call is given personally to an individual, woman or man - not impersonally to men who eventually don't feel like getting married and are looking for some kind of career to get a better status than by just remaining bachelors. Church careers aren't the worst on the market. In spite of everything that has been revealed lately about what really happened under the perfect surface.

No matter how much one looks at this question from all possible angles - it always boils down to an essence of the necessity of a total equality in God - equality in Christ - not separation because of gender - but unity because of being human beings....

If God is genderless - isn't Christ humanness what matters most?

For salvation as well as for ministry.

Any comments...?

Att vända ondska till något gott

2008-08-06T13:04:00.002+02:00

Fick ett mycket rörande och starkt brev skrivet av en nunna (tidigare publicerat i en italiensk tidning) - det känns överflödigt att kommentera det - läs själva....

"Below is a powerful letter written by Sister Lucy Vertrusc, a young nun, to her mother superior. It is a difficult story about God's will, vocations and abandonment to Divine Providence. Certainly it is not to say that God caussed what happened to Sister Lucy, but indeed it was allowed to happen. Sister Vertusc became pregnant after she was raped in 1995, along with two other sisters, during the war in the former Yugoslavia."

Läs brevet här.

Ser du Jesus i kattpälsen?

2008-08-05T11:39:00.001+02:00

Jag lyckas hittills inte se någon Jesusbild i den här sötnosens päls. Men kanske någon annan gör det?

Familjen som har hand om kattungen menar att man t.o.m. ska kunna se Turinduken (ansiktet) i linjerna.

Själv är jag mest bekymrad över hur det gick för de två övriga kattungarna som nämns i artikeln - om de lämnades kvar ute i kylan medan bara två kattungar togs in? Förärligt grymt i så fall... Inte det minsta Jesuslikt!

Konstnären vs teologen...?

2008-08-04T17:50:00.000+02:00

Snubblade över ett citat om detta - som påminner lite om distinktionen tidigare mellan konstnären och ikonmålaren - inspirerat av en bok av Colliander.

"The intricacies of theology are not usually what concerns the artist. They’re concerned with the big, beautiful fundamentals." Sister Wendy Beckett

Råkar ha en vacker konstbok av systern - full av religiösa motiv - men inte bara.

Befinner mig här - som vanligt - på flera fält, där det har satts upp märkliga stängsel dem emellan.

Som om man som teolog inte skulle kunna vara konstnär - och tvärtom. Men det är kanske inte en helt vanlig kombination...? Själv är jag lika intresserad av bådadera.

Lite samma dilemma som i Schmemann-tråden - fast på ett annat plan?

Kärnfråga: varför avgränsa och finfördela det som är en enhet?

Själens dunkelkatt - eller Kattens dunkla natt

2008-08-03T14:39:00.011+02:00

Schmemann om nutida monastiskt liv i världen

2008-08-03T14:39:00.010+02:00

Dessa råd är inte alls dumma....

"More and more often it seems to me that revising the monasticism that everybody so ecstatically talks about–or at least trying to revive it–can be done only by liquidating first of all the monastic institution itself, i.e. the whole vaudeville of klobuks, cowls, stylization, etc. If I were a staretz–an elder–I would tell a candidate for monasticism roughly the following:

–get a job, if possible the simplest one, without creativity (for example as a cashier in a bank);

–while working, pray and seek inner peace; do no get angry; do not think of yourself (rights, fairness, etc.). Accept everyone (coworkers, clients) as someone sent to you; pray for them;

–after paying for a modest apartment and groceries, give your money to the poor; to individuals rather than foundations;

–always go to the same church and there try to be a real helper, not by lecturing about spiritual life or icons, not by teaching but with a “dust rag” (cf. St Seraphim of Sarov). Keep at that kind of service and be–in church matters–totally obedient to the parish priest.

–do not thrust yourself and your service on anyone; do not be sad that your talents are not being used; be helpful; serve where needed and not where you think you are needed;

–read and learn as much as you can; do not read only monastic literature, but broadly (this point needs more precise definition);

–if friends and acquaintances invite you because they are close to you–go; but not too often, and within reason. Never stay more than one and a half or two hours. After that the friendliest atmosphere becomes harmful;

–dress like everybody else, but modestly, and without visible signs of a special spiritual life;

–be always simple, light, joyous. Do not teach. Avoid like the plague any “spiritual” conversations and any religious or churchly idle talk. If you act that way, everything will be to your benefit;

–do not seek a spiritual elder or guide. If he is needed, God will send him, and will send him when needed;

–having worked and served this way for ten years–no less–ask God whether you should continue to live this way, or whether change is needed. And wait for an answer: it will come; the signs will be “joy and peace in the Holy Spirit.”"

Entry for Tuesday, January 20, 1981 in his Journals

(Läs om Alexander Schmemann här.)

Öst och väst - ekumenik

2008-08-03T14:39:00.006+02:00

Snubblade över följande tänkvärda citat....

"The very problem of Christian reconciliation is not that of a correlation of parallel traditions, but precisely that of the reintegration of a distorted tradition. The two traditions may seem quite irreconcilable, when they are compared and confronted, as they are at the present. Yet their differences themselves are, to a great extent, simply the results of disintegration: they are, as it were, distinctions stiffened into contradictions."

Fr. Georges Florovsky, “The Ethos of the Orthodox Church” (an address to the World Council of Churches given in 1960); emphasis in original.

Kommentarer?

De vigda katolska kvinnorna

2008-08-03T14:39:00.003+02:00

Har fått en del länkar till artiklar om dem - den här har jag inte hunnit läsa än - men vid en snabb genombläddring verkar den kunna vara intressant.

Den här artikeln ger en liten inblick i Marie David's (en av kvinnornas) tjänst - mest påtagligt är hur välkomnande och varm församlingen är, och hur prästen inte kör ett eget race s.a.s. utan alla får bidra om de vill. Man ser därför inte något spår av slentrian - varje mässa har samma grundelement (förmodar jag) men får sin prägel av dem som är närvarande.

Tistou - säger à Dieu igen

2008-08-01T23:52:00.000+02:00

Så var det snart färdigbloggat för den här gången. D.v.s. för minst fem dagar framåt. Sen kan det hända att jag ska på semester igen.... Far som en liten jojo fram och tillbaka. Jojo-katten.

Det kan hända att det blir något enstaka bildinlägg däremellan - eftersom det har tagits en del tjusiga paparazzi-foton på mig på sistone. Och en del andra bilder också - t.ex. de som just publicerades här i det tidigare inlägget...

Det har annars varit en riktigt dåsig vecka det här. Kokhett, som ni har sett. Borde ha fått duscha varje dag, tycker jag. Bara vatten inte vore så vått! Har ransonerat mitt bloggande denna gång och mest legat och slappat ute på balkongen medan hon jag bor hos (numera även kallad lillmatte) har suttit vid den här internationella burken och knattrat. Jag valde den bästa delen!

Hon litar äntligen på att jag inte hoppar ut - så jag får vara ensam på balkongen nu - men bara medan hon är hemma förstås. Brukar sitta där ända tills hon stänger dörren för natten, kommer mest bara in och äter emellanåt. Det blir kanske ett par natt-katt-bilder så småningom.... Om de inte blev för suddiga.

I övrigt så har jag varit extra busig efter matpassen och strax innan dem, och gett mig på fler tår och sockor än vanligt. Ett par mattor fick sig också några rejäla doser. Det fick bli en stor grön pöl på den största mattan trots allt en natt. Och när den sen låg ute på balkongen på tork efter partiell tvätt så blev det en perfekt koja för mig - jag låg också på den sen och vilade. Jättemysigt! Tror jag ska göra om det - för det behövs fler kattmyshörnor här. Den var också väldigt bra att sätta klorna i och riva hårt i när den hade flyttats in igen. Liksom den lilla handknutna mattan, som nu är gömd nånstans. Roligare än mitt rivfår - en pall som ser ut som ett får utan huvud.

Riktiga får har jag nu faktiskt fått träffa också, som bääääade åt mig (iddes inte svara - men hon jag bor hos och en kompis till henne stod och bräkte tillbaka - riktigt pinsamt - men som tur var satt jag i min transportlåda, så inga förbipasserande såg mig tillsammans med dem, puh!). Och så har jag tittat på kalvarna igen på avstånd, och sett nya stora djur som kallas hästar. De var spännande.....! Gigantiska ju!

Vi var nämligen på katt-picknick för några dar sen. Min låda monterades på något som kallas "pakethållare" på en rullande människotvåhjuling, där den passade perfekt - och där satt jag trygg och med perfekt utsikt. Och jag slapp därmed gå så långt. Men jag ville gå omkring lite grann periodvis ändå. Och jag försökte hoppa upp i ett träd igen - det misslyckades dessvärre fatalt, så jag satt under det ett par förvånade sekunder med barken regnande ner i pälsen... Fast jag låtsades som ingenting. "-Nehej, jag skulle inte alls upp i det där trädet - vad får er att tro det?" - signalerade jag med hela mitt yviga och livliga kattkroppsspråk.

Jag blev matad med mina matkulor på picknicken också - en och en fick jag - för jag ville inte äta i skål utomhus. Det kändes inte riktigt passande. Det hade varit myror i skålen och ett par getingar var väldigt närgånget intresserade av den (men de gav sig på människomaten och jagade människorna istället). Man ska äta med tassarna - eller ur händer - då smakar maten bäst. Det var väldigt mumsigt att äta bit för bit. Sluka dem rättare sagt. Och så är det angenämt med den extra uppmärksamheten. Annars är det lite tröttsamt att vara på utflykt...

Har också varit på mitt ihärdigaste bushumör på kvällarna - farit som en skottspole mellan hallen och rummet och köket och balkongen. Och jagat bollmöss och rep och annat skoj.

Och den natt jag inte fick alla mina sedvanliga frukostar (hon gjorde ett tafatt försök att vänja mig av med den goda vanan, hrmpf!) så tvingade jag till mig tre middagar istället. Man behöver ju kompensation så man inte svälter ihjäl, som ni nog förstår.

Annars har jag legat ganska lågt. Under balkongbordet, närmare bestämt. Och inte gosat i onödan dagarna efter dagen efter duschdagen. Det får väl vara någon måtta! Använder det bara till husbehov - för att fylla på den ekande kattkistan.

Förresten så har jag visat extra mycket vilken fin kisse jag är nu när det kommer folk på besök. Då frambringar jag bara mina allra bästa sidor, försöker ställa mig in hos gästerna, buffar, slickar och låtsasbiter dem lite lätt. Och tigger INTE vid bordet - eller ens vid spisen. Går oberört förbi som om jag inte kände laxlukten. Hon jag bor hos gapade - kände inte alls igen mig. Jag har många sidor....som jag använder finurligt, he he.

Det resulterade i att jag fick en liten laxbit. Visste väl det...! Man behöver inte anstränga sig.

Det är helt andra bullar när hon är ensam med mig - då brukar jag jama högt och ljudligt och länge för säkerhets skull. Så hon inte glömmer att jag också ska ha mat samtidigt som hon. Jag kan ropa riktigt skarpt. Och så hänger jag som klistrad intill henne vid spisen och tallriken - så jag får en godbit också. Det är särskilt angeläget. Imorse, vid tiden för första frukost, började jag med en ny specialitet som jag just uppfunnit: att slicka på hennes vader och sen bita i dem. Det var effektivt! Så jag fortsatte med det sen. Jättekul! Kan köra med henne hur mycket jag vill... Det går inte där hemma. Så där måste jag vara betydligt snällare och mindre busig. Men man har väl skådespelartalang!

Nä, nu måste jag sussa. Fjärrbloggar detta inlägg efter att ha åkt hem tidigare idag.

Tjena möss och kattelikung!

P.S. Visste ni förresten att katolska kyrkan har lånat en massa ord från oss katter? Det märks bäst på engelska:

cat-holic
cat-hedral
ex cat-hedra
excommuni-cat-e

Kommer ni på fler exempel?

Tistou - ampelliljemarodören

2008-08-01T23:11:00.001+02:00

Bibelblogg - ge dem något att äta, ni själva

2008-07-31T21:58:00.003+02:00

Ni vet vad som gäller....

Välkomna att hugga in på texten....

Jag postar detta redan ikväll eftersom jag inte kommer att hinna blogga mycket imorgon.

***

Matt 14:13.21

När Jesus hörde detta drog han sig undan och for över sjön till en öde trakt för att vara ensam. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots. När han steg i land fick han se en stor skara människor, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka.

På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: "Trakten är öde och det har redan blivit sent. Låt folket gå härifrån, så att de kan köpa sig mat borta i byarna." Jesus svarade: "De behöver inte gå härifrån. Ge dem något att äta, ni själva." De sade: "Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar." -"Lämna dem till mig", svarade han. Han sade åt folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket.

Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar. De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

Katolsk rättsaktivist vigs till gatupräst

2008-07-30T23:16:00.002+02:00

Hon är kvinna också....

***

"Sevre-Duszynska, 58, a Jessamine County resident and grandmother of three, has protested the church’s stance for the last decade.

In 1998, she disrupted the ordination of a Lexington priest at the Cathedral of Christ the King by pleading with then-Bishop J. Kendrick Williams to ordain her as well. In 2000, she impersonated a reporter to attend an annual meeting of Catholic bishops in Washington, D.C., where she grabbed the microphone and again called for the ordination of women. And in 2002, she was arrested as part of a group protesting ordination of deacons by the Catholic Diocese of Atlanta.

“To refer to God only in masculine terms empowers men but diminishes women,” said Sevre-Duszynska. “It affects how women are treated, how their children are treated. We come from God also.”

/.../

While she won’t be allowed to lead a parish, Sevre-Duszynska plans to continue her work as a community activist, a role for which she is known nationwide.

In 2001, she served a 90-day sentence after being charged with trespassing at Fort Benning, Ga., while protesting that the former School of the Americas, now the Western Hemisphere Institute for Security Cooperation, was training terrorists. As she completed her sentence, she was fired from her job as a teacher of English as a second language by the Fayette County school district for not fulfilling the terms of her teaching contract. Her dismissal was ultimately overturned in a series of court decisions. She retired from the district in 2005.

In 2005, on the 60th anniversary of the U.S. bombing of Hiroshima, she was arrested again, for trespassing at a Nevada weapons testing site.

“My heroes as priests are on the fringes ... they need to challenge the government and the Vatican,” Sevre-Duszynska said.

/.../
She sees herself as an itinerant priest, not a parish priest.

“I’m happiest as a priest on the streets,” she said. “I will celebrate the Mass, I will celebrate the sacraments. But I intend to be out there on the streets being a voice for the voiceless.”"

Läs hela artikeln här.

In absurdum...

2008-07-30T13:15:00.002+02:00

Här några intressanta artiklar och reaktioner på artiklar....

*

Lite absurt att det ens ska behövas:

Hur en gift katolsk präst tas emot...

*

Om att vara så frågvis att man blir utkickad ur söndagsskolan:

How Long, Oh, Lord, Must Church Demean Women?

*

Särskilt den här insändaren apropå en artikel var lite kul - har tänkt på citatet i fråga (ur Thomasevangeliet) ibland... :-)

IN HIS July 23 letter, referring to the Roman Catholic hierarchy's negative responses to women who are being ordained, Paul M. Paré wonders whether it would "be easier to simply declare the participants not women." Interestingly, Jesus himself has already proposed such a sex change.

Läs hela reaktionerna här.

*

Den här undersökningen av brittiska katolikers tro var ganska intressant, och stundtals förvånande, inte minst synen på reinkarnation.

*

Här en annan artikel jag fick tips om - en undersökning om katoliker och preventivmedel, apropå jubiléet av Humanae Vitae (har inte hunnit läsa artikeln än).

Indiankvinnor bryskt bemötta i Vatikanen

2008-07-29T22:04:00.004+02:00

Tretton indiankvinnor besökte nyligen påven. Eller skulle i alla fall enligt planerna ha träffat honom för att överräcka ett dokument. Men han valde att bege sig från staden precis innan de kom. När de satte sig och bad blev de närapå utkickade ur Vatikanen.

Vad de ville? Ha upprättelse...

Det är så man får lust att åka till Assisi medan de är kvar där...

***

ROME - They went to pray. They went to see Pope Benedict XVI on his home turf. They went to ask that he rescind historic church doctrine that played a role in the genocidal onslaught of millions of indigenous people worldwide.

For 13 indigenous grandmothers, accomplishing only one of their three goals wouldn't have been so bad - had they also not been harassed by several Vatican policemen who claimed the women were conducting ''anti-Catholic'' demonstrations.

Läs hela artikeln här.

Tistou - filmtipsar

2008-07-29T11:20:00.002+02:00

Mjaaaauuuu! Idag tänkte jag rekommendera lite Birma-klipp.

Birmakattungar 5 tassar

Birmakattvätt 4,5 tassar

Birmakattunge i kattgräs tuggar på tår 4,5 tassar

Pratande handfatsbirma 4 tassar

Helig birmakattunge leker 4 tassar

Birma i minisoptunna 4 tassar

Bäddat för birmabråk 4 tassar

Birma som gillar att bada 4 tassar

Gummibandsbirma 4 tassar

Birma dricker kranvatten 3 tassar

Plastpåse eller papperspåse - en smaksak 3 tassar

Vattenorädd birma 3 tassar

Birmakattungar leker 3 tassar

Nya kattleksaker 2 tassar

Religiösa katter och hunden Faith

2008-07-28T18:30:00.000+02:00

Fick lite kul länkar idag, apropå djur.

Några skämtteckningar med religiösa katter hittar ni här.

Och den sanna solskenshistorien om den tvåbenta hunden Faith finns här.

Tistou - får det vått om tassarna

2008-07-27T14:56:00.011+02:00

Mjjjjjjau!

Ni kommer förmodligen inte att tro det här. Men det är kattsens sanning.

Blev duschad igår, som ett led i processen att förhindra akut kattvärmeslag (den här stan är just nu varmast i Norden, eller var det rent av Europa - det ni!). En ren nödåtgärd alltså - det handlade inte om att bli badad eller tvättad eller så. Bara rent vatten - först ljummet och sedan svalt.

Och effekten blev att jag har blivit världens gosigaste och snällaste kisse sen dess. Spinner så fort hon jag bor hos går förbi eller nuddar vid mig. Jamar och kurrar och buffar massor för att få uppmärksamhet. Kommer och vill kela. Ni ser. En helt annan kisse. Visste det... Ni tror mig inte! Men det är sant!

Själva vattnet var visserligen inte alls kul till en början. Ni vet - myten om katter och vatten - den är sann. Men det svalkade så otroligt skönt, och sen blev jag ompysslad och mysigt torkad med en handduk, och skakade mig ett par gånger, och torkade sen det sista på balkongen i den ljuvliga halvskuggan. Det gick ganska snabbt eftersom det var varmt ute. Men det luktade blöt päls, minst sagt. Har ju inte precis lite av den varan. Under torktiden tvättade jag dessutom pälsen - ja, samtidigt faktiskt. Fick den sen borstad till ett härligt fluff. Då njöt man minsann obeskrivligt...

Och det här gav mig nya oanade buskrafter och smått genialisk uppfinningsrikedom.

Imorse (kl. 3) fixade jag t.ex. min första frukost alldeles själv. Det var bara att hoppa upp på stolen och buffa ner kattmatsburken så den for i golvet med en duns och öppnades. När hon jag bor hos yrvaket kom för att se vad som hänt satt jag och käkade för fullt. Hade hon inte kommit hade jag ätit upp hela veckoransonen första natten - var så säkra. Nu är burken instuvad i en kattpåse med dragkedja. Återstår att lösa hur man ska få upp den.

Klurar även på hur man öppnar kylskåpsdörren. Hoppa högt och putta? Det får bli nästa deletapp. Ska förresten be att hon lägger ut en nattdos till första frukosten nånstans så jag inte behöver väcka henne varje gång jag vill krubba. Får faktiskt lite dåligt samvete - för hon kunde inte somna om på tre timmar sen - och hon fick ingen sovmorgon eftersom det är kyrkdag. Men jag hoppade upp i sängen lite fint ett tag senare, jamade inte mer än en gång, utan kom bara för att fortsätta gosa... Och borra in klorna djupt i hennes arm, och lägga huvudet på den. Som vanligt. Bytet är då fångat, och jag tittar oavbrutet på det....

Däremellan, lite tidigare på morr-onen mådde jag tyvärr pytonorm igen - så är det att vara katt - fick upp såväl ampelliljeblad som en stor slaskig brun pöl (yish!) - prickade den vita köksmattan denna gång, på två ställen. Bra gjort va? Svårt att träffa mattor varje gång när det finns så pass mycket mer golvyta än mattyta. Övning ger färdighet. Får se vad det blir nästa gång. Den största mattan i rummet känns som en lite för lätt match. Den lilla handknutna är nog svårare. Fast den är så skön att ligga och sova på, så det vore kanske synd att förstöra den? Kanske sängmattan? Lagom stor svårighetsgrad. Och så borde ju sjusovaren vakna av hulkandet, och tycka riktigt, riktigt synd om mig. Så jag får gosa lite.

Fick höra att en kattkollega till mig (som jag aldrig har träffat) också är påhittig - brukar öppna kökslådan och plocka ut en gummisnodd för att leka med. Jag vill också leka med gummisnoddar! Skjuta iväg dem på förbipasserande.... Stretcha tassarna. Ge hit! Kattelibums!

För övrigt så lyckades hon fånga några ytterligare jamljud igår på fånen. Därefter har jag uppfunnit ännu fler. Hon funderar på om jag möjligen är i kattmålbrottet nu, eller borde träffa en katt-talpedagog. För jag brukar jama i falsett - oftast blir det så när jag sjunger en serenad på balkongen eller jamar efter godbitar. Däremellan kommer det numera ut ett kraxande läte - det blir så när man jamar och spinner samtidigt. Fast man är ju i vanliga fall kastratsångare - såna är sällsynta nuförtiden. Men de fanns i Kattikanen tidigare har jag hört - stora körer av dem.

Jag jamar förresten betydligt tystade nu än tidigare - ropar inte högt så ofta - småpratar mer - försöker berätta saker. För det har inte längre alltid med mat att göra. Skålen kan vara full av torra kattkulor, och jag pratar ändå hejvilt. Brukar dock uttrycka mitt miss-nöje om det enbart serveras torrfoder (vilket det sällan görs) - det ska vara en godbit där också av det som finns på hennes tallrik. Annars blir jag trumpen. Men hon uppmuntrar inte att jag tigger - jag får aldrig något då - utan först när jag har gett upp och lagt mig och är tyst, eller innan jag hunnit sätta igång.

Hon tycker sig för övrigt se vissa likheter mellan mig och katten Gustaf (fast jag är miljoners miljoner gånger sötare förstås). Samma rödaktiga päls, partivis i alla fall, och samma finurliga ansikte, och samma förkärlek för mat. Återstår eldprovet för att utröna det: hur jag reagerar på lasagne. Kan hon tänkas vilja tillaga det i värmen...? Hon behöver inte ens slå på ugnen - kan göra iordning en rejäl kattportion och ställa ut den för stekning i solen - medan jag tittar på.

Nä - nu ska jag få gå ut lite på gården i koppel, säger hon jag bor hos. Det ska bli kul. Tjingeling och kattgalosch!

Tistou - jam(m)ar i sommarhettan

2008-07-26T14:20:00.006+02:00

Gäääääsp....

Så var man återigen på kattpensionat ['kattpangsjonat'] - det ska absolut inte uttalas så det låter som om jag vore pensionär redan. Vet inte för vilken gång i ordningen jag är här nu...

Men man börjar boa in sig här som en liten orm. Har snokat igenom hela lägenheten flera varv vid det här laget, och mått pyton ett par gånger av kattbollar och gräs. Så helt osökt är liknelsen inte. Även om katter naturligtvis är bäst - alla kattegorier.

Men kattans vad hett det är. 33 grader i skuggan. Skuggan! Det är så man kan hålla sig för katt - äh, menar skratt. Med den HÄR pälsen! Varför sänker hon inte temperaturen, hon jag bor hos? Ser hon inte att jag håller på att svettas ihjäl? Och varför får man som katt en sån här tjock heltäckande pälskappa just på sommaren för? Inte snällt precis. Det är så man vill raka av sig alltihopa för att få lite svalka! Fast då blir man nog inte klappad mer. Och så får man säkert ingen mat. Päls är liksom essentiellt för att skaffa sig fördelar. Päls är också jättebra att ha till att killas på benen med när man buffar på människorna. Det ger mat snabbare ju mer det killas, tycker jag mig märka.

Hon jag bor hos kom (det ska sägas till hennes fördel) med en skål vatten till mig när jag låg och dåsade och inte ens orkade lyfta huvudet. Då piggnade jag faktiskt till på en gång, men bara tillfälligt. Och än mer när det var lunch strax därefter - jag kommer alltid springande när jag hör kylskåpet eller frysen öppnas. Lax blev det som entrérätt - sen lite kattmatstrams för att fylla magen.

Hon försökte spela in mig när jag jamade efter lax, eftersom hon har så underlig humor att hon tycker att det låter förfärligt kul - men jag tystnade demonstrativt och förnärmat så fort inspelningsfånen (mobil-fånen alltså) närmade sig nosen - så hon fick bara med ett kort jam. Försökte bita i fånen. Men det var ju laxen jag var ute efter så det fick vara. Metall e' inge' gott hur som helst.

Det blir då ingen cat walk för min del idag i alla fall. Hon jag bor hos gick ut en sväng - jag märkte inte ens att hon var borta, låg kvar på samma fläck när hon kom tillbaka, orkade inte ens möta vid dörren som jag brukar.

Hon har förresten inte börjat nysa än, så där intensivt som hon brukar göra när jag anländer. Konstigt... Kanske har vant sig vid mig nu? Hon har ju haft drösar av katthår överallt efter att jag var här senast - sopade upp en stor trave från golvhörnen så sent som igår, och de sitter kvar i kläderna efter tvätten. Det ni! De försvinner aldrig! He he.... Inte ens för henne! Ha haaaaaa.....

Fast lite, lite synd är det om henne just nu, kanske, för hon får inte sova mer än några timmar på nätterna för att hennes granne röker jättemycket och det väller in i hennes lägenhet, fast fönstren är stängda, och det är hett som i en bastu. Det tar sig in via ventilerna som alltid ska vara öppna. I natt sov hon ingenting alls. Ser ganska mör ut. Bäst jag håller mig lugn. Orkar hur som helst inget annat just idag. Får satsa på att börja busa imorgon eller så.

Det här är nog som att vara vid Medelkatthavet. Tror jag tar mig en siesta. Får se om hon jag bor hos hänger på. Hon har just avslutat sitt glassätande. Jag fick ingen! Frågade i och för sig inte heller....

(Bilden är från när jag var här förra gången.)

Bibelblogg - skatten och pärlan

2008-07-25T17:03:00.002+02:00

Veckans bibelblogg... Tankar om texten välkomnas.

***

Matt 13:44-52

Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.

Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

Kvinnliga katolska präster - intervju

2008-07-24T19:53:00.003+02:00

Här är en balanserad intervju som ger båda sidornas perspektiv. Tog en timme att ladda ner på min uråldriga dator - men den är bara 10 minuter lång. Sevärd!

Can women be Catholic Priests? - part 1

Can women be Catholic Priests? - part 2

Saligprisningarna

2008-07-24T15:24:00.001+02:00

Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.

Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.

Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.

Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.

Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.

Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.

Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.

Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.

Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull.

Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.

Katolsk kvinnlig präst gästar vigning av kvinnlig buddhistdiakon

2008-07-23T18:59:00.004+02:00

Ja, så spännande nyheter kommer just nu från Asien.

En av de vigda kvinnorna, Victoria Rue, har startat en blogg där hon berättar om sin resa (som pågår just nu), i interreligiöst dialogsyfte, och inte minst för att träffa kvinnor i andra religioner som är pionjärer på vigningsområdet s.a.s.

Hon deltog nyligen i denna vigning av en kvinnlig buddhistdiakon (motsvarande).

***

"It's now Friday but I will try to describe a bit of what happened yesterday on July 17. I have been at the monastery of the first woman monk/bikkhuni of Thailand since Tuesday evening. But yesterday was quite amazing. At 5:30am I went with Ven. Dhammananda and her "novice" (like a deacon) and 7 or 8 volunteers making begging rounds in the nearby town. The devotion of all those who gave these women was palpable. I took video and pictures and will try to get them up on this blog soon.

Flowers and food were offered. Begging rounds are done on Thursday and Sunday. From this food, all the guests were fed who arrived for the ordination that same day. At 8am the young woman who was to be ordained had her shoulder length thick black hair cut off. I participated in this with 20 other women. She held a lotus leaf that caught the hair as it was clipped off. All the while she chanted: hair, nails, skin, flesh---to remind her of the impermanence of our bodies.

At 9am the ordination ceremony began.

A day earlier I had given Ven. Dhammananda a gift of a clear glass chalice with the words "Women's Ordination Conference" carved into the glass. WOC, as most of you know, has been organizing for women's ordination in the Catholic Church for 30 years.

And I have been a board member for the past 3 years. So it was with much gratitude that I saw Dhammananda place the chalice on a table to be used in the ceremony."

Läs hela inlägget här.

***

En intervju hon gjorde med den nyvigda kvinnan är också väldigt intressant - där finns bl.a. följande paralleller mellan den rörelse som viger katolska kvinnor och den "kvinnomunkrörelse" det här handlar om.

1. The Thai Sangha does not accept her ordination done in Sri Lanka by male and female monks. The Vatican does not accept RCWP ordinations.

2. There is a clear history of women ordained by the Buddha. There is a clear history of women ordained in the early church.

3.According to the Thai Sangha (like the Vatican) the ordination of women monks died out in the 1100's and can't be returned. There were women priests, deacons and bishops in the early church historically, but the Vatican denies this and when pushed to it suggests that these women were married to male deacons,priests, bishops and that's perhaps why they had the same titles.

4.There is clear need for women monks in Thailand. There were 330,000 male monks and now there are 180,000--young men are not joining. The number of male priests globally are declining in the church.

5. There have been abusive behaviors of male priests and male monks.

6. Both women monks and women priests are working to balance keeping the tradition and adding something new (inclusive language, equalizing participation of all, re-imagining rituals.

Läs mer här.

Ser fram emot en hel artikel om detta en dag!

Maria Magdalena - apostlarnas apostel

2008-07-22T12:35:00.006+02:00

Idag firas Maria Magdalena i katolska kyrkan.

Hon har svärtats ner rejält i den västerländskt kristna historieskrivningen - men håller numera på att bli återupprättad som den apostel hon var.

Här är en länk till en sida med lite fakta om henne - samt länkar vidare till artiklar - har inte kollat in allt - men det verkar intressant.

På ikonen framställs hon med en stola i handen.....

Knappast av en slump...

Nedan en dikt jag skrev om henne för några år sen.

Mary Magdalene and Jesus

I walk beside him, to listen
and learn from his words and his deeds.

He gives me stunning impressions;
humane and divine intertwined.

I hear him speak of the kingdom
belonging to children at heart.

He makes me think of a mother
embracing her small ones with joy.

I see him touch those who suffer
and heal them and raise them from death.

He shows me secrets of healing,
of pain, and forgiveness, and peace.

I hear him talk to the wise ones
and shock them with wisdom from God.

He tells me truths in the riddles;
simplicity veils inner depths.

I see him walking on water
and calming the storm of the sea.

He leads me into the dwellings
where life springs from bread and a cup.

I see him suffer in anguish
and die, and be put in a grave.

He shows me that love is divine
and splendour is given to earth.

I see him early one morning
when heaven's transparency glows.

He gives me Life through the Spirit,
and calls me: Apostle of God.

© Charlotte Thérèse, 2006

Om vigningen i Boston - och en fråga

2008-07-21T14:03:00.008+02:00

Artiklar och videoklipp börjar strömma in. Det var en välbevakad vigning av några katolska kvinnnor (tre präster och en diakon) i söndags...

Nedan några utdrag ur en artikel som kommer med delvis ny information. (Även om formuleringarna är lite lustiga i den "neutrala" balansgång tidningen försöker ha men inte riktigt lyckas med.)

Jag har också fått en fråga som jag vill vidarebefordra till er som gillar att göra efterforskningar i kanoniska lagen - gällande de manliga biskopar som vigde de första kvinnorna.

Ses dessa från officiellt håll som (själv-)exkommunicerade eller inte? De vigde ju kvinnor långt innan skrivelsen som påtalar detta kom. Och hur blir det i så fall med de sakrament de fortsätter att fira fram till sin död då namnen kommer att avslöjas? Blir resultatet en massa odöpta barn, ogifta par, ovigda präster, ogiltiga mässor etc? Vore tacksam för svar, skriv gärna på engelska, så jag kan maila över det till den som frågade.

***

"But the women who participated in the event, along with the several hundred people who spent nearly three hours in the sweltering Church of the Covenant, said they rejected the excommunications and believed that the women had been validly ordained. The women were vested with white chasubles and red stoles and greeted with a standing ovation as they were declared to be priests. They then helped preside over a service at which they declared bread and wine to be consecrated and offered what they called Communion to anyone who wished to receive it.

/.../

"Why is Rome so upset about us? Because they know the ordinations are valid," said Bridget Mary Meehan, the spokeswoman for Roman Catholic Womenpriests. "We are not intimidated. We feel so strongly."

The organization has not released the name of the bishops it says consecrated the first women bishops, saying they would face sanction by the Vatican, but says it will release the names once the male bishops die.

/.../

"I'm feeling such joy, I could rise up," Lee said in an interview after the ceremony. She pointed out that she was wearing a cross from Dignity, an organization of gay Catholics. "I am a priest for the poor and those who live at the margins, and we deserve the full sacraments of the Catholic Church," she said.

/.../

"We give witness to the whole world that it is not male gender which is the prerequisite for a valid ordination, but faith and baptism, the foundation of our dignity and equality."

Läs hela artikeln här.

Kardinal Newmans sista vilja bryts - för att undvika skandal?

2008-07-21T14:03:00.003+02:00

Så ska kardinal Newmans kvarlevor grävas upp och flyttas - mot hans uttryckliga önskan - eftersom allra käraste vännen och prästkollegan lämnas kvar i graven när han själv färdas mot helgonprocessens fullbordande (bara ett mirakel fattas - men det inträffar säkert snart - eftersom allt annat redan är kirrat).

Man kan undra varför han flyttas. Är det för att undvika skandal och rykten? Skulle det svärta ner hans annalkande gloria ifall det skulle visa sig att han var homosexuell och inte levde i celibat?

Ja, vad ska man tro? Själv skulle jag knappast insistera så oerhört kraftigt på att begravas i samma grav som någon vän. Däremot förstås gärna i samma grav som min (blivande) man - om han dyker upp nån gång vill säga...

Så det låter då i mina öron som att dessa herrar var lite mer än bara goda vänner... Tänk om kyrkan klarade av att hantera sånt lika bra som Gud.... Tänk om också helgon fick framställas som de människor de var fullt ut...

Man minns i såna här sammanhang de tragiskt manipulerade "självbiografier" man läst - Thomas Mertons censurerade böcker, Thérèse av Lisieux' självbiografis första utgåva (utgåvor?) - med sockersöta teckningar, retuscherade foton och ändrad text.

Kyrkan behöver inga fler tillrättalagda helgon med änglavingar, svävande en bit ovan jord... Men vi behöver verkligen fler riktiga helgon av kött och blod!

***

"It was Cardinal Newman's dying wish that he be buried with his closest friend in the grounds of the house they had shared as priests.

But now, nearly 120 years after his death, Britain's most famous convert to Roman Catholicism is to be reinterred in a sarcophagus in preparation for his becoming a saint, leaving the remains of his friend behind.

The decision to separate the remains of John Henry Newman and Ambrose St John has upset figures in the Church and led some to question whether it is embarrassed about their relationship."

Läs hela artikeln här.

Selektiv exkommunicering - kvinnor i fokus

2008-07-21T13:18:00.004+02:00

Apropå exkommunicering och vilka det drabbar - och inte.

Läs utdraget nedan och sen gärna hela artikeln - den innehåller mycket som är riktigt bra.

"We are, in other words, dangerously close to being more punitive of women who raise theological questions about women's role in the church than we are of any other facet of moral confusion or contention in society. And the situation is not a new one. In the 1600s, the church excommunicated Mary Ward for wanting to start a religious order of non-cloistered women. In our own era, in Indiana, they excommunicated M. Theodore Guerin, foundress of the Sisters of Providence, for starting new schools without the bishop's permission. She was canonized in 2006. In 1871, they excommunicated Mary MacKillop in Australia for trying to do the same and then beatified her in 1995. Church officials excommunicated Joan of Arc -- and burned her at the stake -- because she wouldn't agree to obey the church voices around her over the voice of God she heard in her heart. But they don't excommunicate pedophile priests who prey on children or military dictators who use genocide or ethnic cleansing as a political tool against others and massacre against their own. No, we just excommunicate those who question the practices of the church itself.

/.../

But the issue, not the system, is the issue. Instead of a difference of opinion about the role of women in religion, a subject that is at this moment of history a topic in every tradition, every religion, every part of the globe, we now have a full-blown ecclesiastical shoot-out. An "excommunication. " A casting out even of those who do not break the canon laws on the subject but who do broach the forbidden discussion. What should be seen as part of the spiritual discipline of living in hope and faith and openness to the Holy Spirit in "the-already- but-not-yet" is labeled instead as infidelity.

Finding ourselves in a time of social turmoil when all the answers of the past are being brought into question has become for many a Galileo moment. Non-thinking, euphemistically called "obedience" in such situations, has become more important than the search for light in darkness."

Hur livet formar tron...

2008-07-21T11:16:00.005+02:00

I en del andra inlägg har frågan tidigare berörts i förbigående, och den återkommer ofta på samma sätt i förbigående i diskussioner om annat - jag tänkte därför att det kunde vara intressant att fokusera enbart på detta för en gångs skull.

Alltså - det är inte bara tron som formar livet - utan det sker även omvänt så att livets erfarenheter, inklusive andliga erfarenheter, formar vår tro, synen på Gud, människor, hela skapelsen.

Vill du dela med dig några tankar om hur livet har format din tro så är du välkommen att göra det här.

***

Uppdatering: inlägget är stängt för kommentarer - men fundera gärna över detta för dig själv.

Hierarkins tungotal/kluvna tungor...hur tolka dubbla budskap?

2008-07-20T16:21:00.007+02:00

Ibland undrar man hur det är fatt - när motsägelserna haglar i rask takt.

Bara två exempel jag fick igår.

1) Så här sa påven i ett ekumeniskt sammanhang:

"To move forward, we must continually ask God to renew our minds with the Holy Spirit, Who speaks to us through the scriptures and guides us into all truth. We must guard against any temptation to view doctrine as divisive and hence an impediment to the seemingly more pressing and immediate task of improving the world in which we live."

Läs hela artikeln här.

Jämför detta med katolska kyrkans officiella "sorg" över anglikanska kyrkans högst väntade beslut att införa kvinnliga biskopar. Och jämför det även inomkyrkligt - tre katolska kvinnor vigs idag - och de exkommuniceras därmed.

Har hierarkin inte fallit väldigt djupt just för frestelsen att se doktrinen som särskiljande, exklusiv? Har man inte författat vissa delar av doktrinen medvetet så? Har man inte genom att göra doktrin av ordningsregler splittrat i onödan?

När det finns så mycket gott som Kyrkan kunde göra i världen istället...

Ibland undrar man hur den helige Ande ska kunna göra sig hörd genom alla inre lager vadd och öronvax hos dem som ber om ledning - men inte vill höra....

2) Och så här sa en ärkebiskop när han utlade vad en apostel är och vilka som är det:

"Young people gathered on Friday morning to hear Archbishop Charles Chaput speak on the Holy Spirit and the duty of Christians to be missionaries received a challenge to not live in a 'Catholic ghetto.'

Beginning his teaching with the question, "How many of you think of yourselves as a spiritual father or spiritual mother?" Archbishop Chaput said that the problem is, "Some Catholics, even young people like yourselves, live in a kind of a "Catholic ghetto".

/.../

There are numerous excuses for not evangelizing, the archbishop said, but the heart of the matter is that all Christians are called to be Apostles.

/.../

"First, the Apostle is aware that his mission has been entrusted to him by Jesus Himself. …Second, the Apostle is called to trust in God without preconditions, and especially without placing his trust in structures or methods. …Third, hardships and even persecution come with 'the territory' of being an Apostle. … Fourth, in this passage from Matthew, Jesus says that He will not fail in being with us to protect us … and Fifth: Jesus calls us to be very vocal, brave and explicit when we announce the Gospel; He also reminds us that we can't betray or hide the Gospel's radical demands."

Läs hela artikeln här.

Man häpnar... En ärkebiskop som ser och förkunnar hur det faktiskt (enligt bibeln) är menat att vara! Hur slank det igenom censuren?

Jämför detta med den exklusiva doktrinen som kommit till enbart för att utestänga kvinnor från tjänst - om de utvalda tolv som inte bara är apostlar, och därtill de enda autentiska apostlarna (trots att bl.a. Maria Magdalena och Paulus nämns som apostlar) - utan som anakronistiskt även ses som präster - och de nutida prästernas föregångare. Och varur det skulle följa att de nutida apostlaprästerna måste vara män. Goddag yxskaft!

Detta är ologiska felsteg i flera led. Och högst oevangeliska. Och det rör sig om selektiva bibelsnuttar, där man måste blunda under färden genom resten av bibeln om det hela ska gå ihop - och det går bara nästan ihop då.

Att etikettera nutida apostlar som en exklusiv och utvald skara celibatära män passiviserar på ett skandalöst sätt miljarder kristna!

Mitt råd till den klarsynte ärkebiskopen är att fortsätta gå ut som en sann apostel och förkunna detta evangelium i kyrkan, inte minst just för de unga (tjejer såväl som killar), så att de får en riktig bild av det hela och uppmuntras ta ansvar för den kyrka de en dag kommer att ta över, och förs in i hela det glada budskap som vi alla är kallade att förmedla till världen.

Så sant som det var sagt: alla kristna är kallade att vara apostlar. Det finns ingen ursäkt för att inte vara det. Och det finns inga gudomligt giltiga kyrkliga förbud som kan stoppa vare sig kvinnor eller män från att tjäna Kristus när Han kallar...

Och hierarkin borde föregå med precis ett så gott exempel som de vill att andra ska följa. De måste leva som de lär om de ska bli lyssnade till.

Konsumtion, klass, klassifikation - vad får det för konsekvenser?

2008-07-19T20:47:00.008+02:00

Följande artikel är ett gästblogginlägg som tar upp några reflektioner och ställer viktiga frågor utifrån dem - ni är alla välkomna att kommentera!

***

Reflektioner kring konsumtion – klass – och några klassifikationssystem

Förutom det faktum att ökad konsumtion är ett miljöproblem och ett rättviseproblem så finns det också forskning som visar att ökat välstånd, och därmed konsumtion, inte gör människor lyckligare i en djupare mening. Man kan bli glad någon dag eller ett år över det man har köpt. Men sedan måste man köpa saker igen för att blir glad igen. Detta skulle kunna bli/vara ett en- till tvådimensionellt liv. Och detta, vill jag påstå, är inte tillräckligt för människan som människa som har förnuft, själ, hjärta och en kropp – om man inte tar det andliga med i beräkningen.

”Man blir inte det man köper”, utan man blir det man tänker och gör. Med dessa ord skulle jag vilja sammanfatta det hela. Man kan bli en hyperaktiv konsument som jobbar, älskar, tjänar pengar och köper mer varor för att tillfredställa sina egna behov eller sina föreställda behov. Men man blir aldrig det som man föreställer sig att man ska bli genom det man köper, man blir aldrig den drömbild som man föreställer sig genom köpandet. Och ändå så är det nog rätt viktigt för människan med sin litenhet i denna stora värld att kunna tillåta sig att glädjas till viss del av det materiella. Just för att människan är av kött och blod, med brister och goda egenskaper. Men om jakten efter lycka sker genom det materiella så tror jag att man misstar sig. Det materiella är nödvändigt till viss grad för den materiella fysiska kroppen om man vill leva i världen och inte utanför den, men sedan tror jag att vi alla har en annan slags kropp – den andliga, själsliga – som behöver annan slags näring som är viktigt att söka.

Den andliga och psykiska kroppen säger vilka vi egentligen är, vilka egenskaper vi har, och det är inte alltid det som man föreställer sig vara genom bekräftelser från andra och i andras ögon. För hur kan man veta med säkerhet att andra tänker och handlar rätt och riktigt mot sig själva och mot omvärlden - för att man därigenom alltid ska kunna ta omgivningens bekräftelser eller brist på bekräftelser på allvar när det gäller saker som bl.a. konsumtion? Hur vet vi att den andra vet vad som är bra? Hur kan jag själv vara säker på att jag vet vad som är bra för mig? Även om vi pratar om något som är så ”harmlöst” som konsumtion.

Det blir inte heller lättare för individer att veta vad som är rätt och fel kring så ”små” saker som konsumtion när samhället är grundat på ekonomin som bestämmer det mesta både på makro- och mikronivå. På makronivå så är det de stora företagen som satsar miljarder kronor varje år för att övertyga konsumenterna att köpa, företag som skapar behov som i själva verket inte finns från början hos människan och som man anammar och automatiskt gör till sina egna konstruerade behov. På mikronivå så är det de ekonomiska symboler du visar utåt som till stor del kan avgöra hur du blir uppfattad av andra. Och allting är relaterat till makt. Äger man något så föreställer man sig också att man äger makt just för att ”alla” har ett slags konsensus om detta, ”alla” är överens om hur saker och ting ska fungera. Det är inget man pratar om eller tänker på utan det är något som man per automatik gör och handlar efter. Vad händer då med människan under tiden om det verkligen är så som människor fungerar i samhället? Vad händer med den andliga kroppen? Vad händer när vi dag in och dag ut odlar våra andliga egenskaper i enlighet med begreppen ekonomi – konsumtion – status - makt? Vad händer med våra andliga tillstånd när vi därmed bemöter människor i enlighet med bl.a. denna formel, förutom så klart andra formler?

Dessutom så är det mesta klassat i samhället; kön, etnicitet/”ras”, funktionshinder, sexualitet, ålder och inte minst religion är klassade. Har du etiketterna rätt kön, rätt klass, rätt ålder, rätt ”ras”, rätt sexualitet, rätt religion och är hel utan och innan så är du helt ok, helt godkänd, accepterad och upphöjd i samhället. Vad händer med samhällets andliga kropp och med människans inre kropp om det skulle vara så att majoriteten människor klassar andra enligt dessa mönster och behandlar andra därefter, och om vi skulle summera alla dessa otaliga subtila och mindre subtila handlingar som grundar sig på något sådant? Vad får vi då? Vad är konsekvenserna av det hela? Vad är konsekvenserna för samhällets bestånd i en alltmer komplicerad men enkelriktad värld?

I en alltmer globaliserad värld har vi mer ansvar för våra praktiska handlingar i vardagen som påverkar människor i vår del av världen och i andra delar av världen samt naturen. Mina frågor till mig själv och till mina läsare är: Vilken slags/sorts summa av handlingar vill vi ha i samhället? Vad vill vi skörda? Vilka är konsekvenserna?

Caroline

***

Uppdatering: inlägget är nu stängt för kommentarer enligt önskan av artikelförfattaren.

Tistou - kattlycka

2008-07-19T11:00:00.001+02:00

Miaaaauuu.....

Vi såg på lite kattvideoklipp igår, hon jag bor hos nu och jag.

Hon sa att hon har god lust att filma mig när jag skriker och vrålar efter mat eftersom hon tycker att jag får fram så extremt roliga och varierande ljud då (allt från NOOOOW - försöker förstås säga att jag vill ha mat NUUUU - till WOW - i beundran för dofterna - och många klara höga mjau, ibland i falsett, om det dröjer för länge, ackompanjerat av en mycket skarp blick - till lite ynkliga gnällanden och besvikna ögon när jag börjar tröttna på att ropa för döva öron, och så en förnyad serenad igen för fulla muggar).

Eller när jag kastar mig på balkongdörren och försöker öppna den som en vanlig dörr (fast det är något skumt med handtaget, det går liksom inte neråt utan uppåt, begriper inte det där, eller hur man ska få till det med tassarna med tillräcklig stuns). Vi får väl se hur det blir med Hollywoodtankarna sen... Hon skulle egentligen behöva en filmkamera för det - funkar inte så bra med en liten digitalkamera.

Helt klart var den här videon på nätet både roligast och sötast - jag t.o.m. vaknade ur min halvslummer i fåtöljen och sprang till datorn för att leta efter kattungen när jag hörde den. Hello kitty kallar vi den.

Den här lilla tecknade filmen tyckte bara hon jag bor hos var alldeles hejdlöst rolig, hon skrattade så hon nästan grät, medan jag satt i hennes knä. Själv fattar jag inte alls det roliga i den. Den är ju snarare tragisk. Tittade mycket förvånat på henne. Hoppade ner och började busa så hon inte fick se slutet.

Det här är en riktigt otäck och halsbrytande skräckis, där man tyvärr inte får veta hur det slutar. Kanske med dubbel kattbegravning? I värsta fall. Så sitter filmaren bara där och fnissar - det är så man tycker att han borde spärras in i en stinkande kattlåda!

Själv är jag riktigt försiktig ute på balkongen eftersom jag har fått se hur högt det är, tryggt sittande i famnen förstås, blickande ner - och stående på tå på min transportbox (se bild). Passade på att äta lite av några goda blommor när jag var på lagom höjd för det. Fast en av blommorna (den som liknar en liten boll med dill omkring) fick mig att nysa! Tror bestämt att jag blivit allergisk! Hur tar man bort allergi?

Hon jag bor hos har fått byta minneskort i kameran nu för att utrymmet tog slut (ändå får det plats omkring 700 bilder på korten) - ja, så går det när man har hand om en tjusig katt med härlig päls och klarblå ögon. Det behövs många minneskort!

Nåväl - jag skulle ju blogga om lycka idag hade jag tänkt - kattlycka, närmare bestämt.... Dags att börja närma sig ämnet kanske?

Lycka är en makrillbit i tomatsås! Rent spontant så där.

Hon jag bor hos tycker förresten att min päls håller på att bli rödare - om det beror på den tomatsås som makrillen simmat i ska vi nog låta vara ogissat. Men snarare är det nog min fina birmateckning som börjar ta form på allvar. Öronen och ansiktet och svansen har tydliga röda drag - likaså baktassarna. Men nu börjar ett stråk på ryggen också att bli rött, samt några fläckar på sidorna, och jag är snarare cremefärgad än vit - och pälsen riktigt glänser i solen. Det märks att jag har det riktigt oförskämt bra.... Hon jag bor hos noterade just att jag eventuellt har börjat lägga på hullet en aning eftersom jag inte direkt rör på mig annat än nödvändigt (för att få nödproviant alltså). Men så är det inte alls. Det är pälsen som är riktigt, riktigt tjock bara. Så det så!!!

Kattvärdinnan anser å sin sida att lycka är att ha en snosig katt i famnen under ett par rökfria minuter på balkongen, där luktärternas rökelsedoft sprids aromatiskt med kvällsbrisen, mot bakgrund av solnedgången.

Vi börjar känna oss lite nostalgiska nu igen, för idag ska jag hem.... Redan.

Men det lär bli en veckosession till här inom kort. Den sista? Hoppas inte... En vecka går förunderligt fort. Det är ju knappt att man hinner sätta ner tassarna innan man blir upplyft och hemburen igen....

Inte för att jag alltid gillar det där med att bli buren. Jag brukar börja sprattla efter ett tag och vrida mig som en ål - till slut brukar jag katt-åla (d.v.s. kråla i ordets längre och ursprungligare form - förresten det är ju svindlande likt kråka - slurp!) mig ner.

Bäst är att ha minst två tassar på marken. Utom när man verkligen VILL gosa förstås. Som så där tidigt på morgonen. Då fingrar framstår som det allra läckraste i världen att slicka på och hugga tag i. Och näsor. Tyärr har jag inte lyckats med det senare här - eftersom hon vet att jag brukar göra så hemma, och därför är på sin vakt.

Matte biter jag stup i kvarten, hon verkar inte bli sur eller så - men husse bet jag en gång så hårt så det blödde. Ser fram emot att få återta de vanorna nu igen....och att bit...ähum...slicka storekattsyrran igen...he he... Hon har ju haft semester nu hon med, så lite får hon väl tåla...

Imorse blev det bara en frukost. Man kan inte ens med mycket god vilja längre kalla det morgon - snarare långt gången förmiddag. Dessförinnan (vid 5-tiden) hade jag vält ner en box med disketter från en hylla, närapå haft ner några tavlor i en annan hylla (några timmar senare), och satt klorna rejält i en fin handknuten matta och rivit sönder den (vid 7-8-tiden). Allt under mycket jamande. Utan effekt. Inte ens knepet "hoppa upp i sängen och gosa" hjälpte.

Var utan mat i tio timmar. Det ni. Då var jag ganska slak. Orkade knappt få fram ett miau. Men frukosten (obs! singularis!!) serverades innan kattvärdinnan själv gjort i ordning sin frukost. Så snabbt har den aldrig kommit fram... Dessutom ingick en liten klick kräftost med en kräfta i. Och jag har därefter varit på balkongen och ylat lite för att berätta om de tragiska omständigheterna på sistone (utelämnade det där om kräftbonusen förstås). Ingen annan katt svarar.... Verkar vara ett segregerat område det här - mest med hundar som är inneboende hos folk. Illa... De skäller och har sig. Fånigt så man storknar.... Att de orkar....

Nåja, ska ju hem om en liten stund. Husse ringde alldeles före frukost om att det var dags. Ser trots allt fram emot att få lite ordning på kattorpet igen! Dock inte inkluderande nostvätt. Känner den nalkas med stormsteg....för kattvärdinnan vågar inte ta i så pass som det behövs för att få nosen helt ren. Det är det bara matte som törs. Ynk!

Tistou - livet i en påse

2008-07-18T12:58:00.000+02:00

Meouw.... Suck! Vad jobbigt det är att vara katt iband. När man inte får som man vill. Då drar jag mig undan i min mysiga påse. Ligger och lurar. Och surar. Efter att ha jamat i all oändlighet.

Vanligen handlar det om mat. Vi har lite olika uppfattningar, jag och kattvärdinnan, om hur ofta jag behöver äta. Själv är jag av den bestämda uppfattningen att jag måste ha mat minst var fjärde timme, dygnet runt, för att inte svälta ihjäl. Hon tycker att det borde räcka med tre-fyra gånger om dygnet.

Vi har kompromissat lite under de senaste nätterna. Hon kliver upp vid 3-4-tiden och ger mig nattfrukost (man tackar!). Sen jamar jag bara lite grann när jag egentligen vill ha mer mat några timmar senare på morgonkvisten, kliver bara över henne en gång numera med sylvassa klor (hon är för övrigt helt kattklo-perforerad efter denna veckas kattlekar och tiggarrundor). Sen lägger jag mig ganska så snart och är tyst bredvid henne - tills hon går upp av sig självt. För det var ganska lönlöst att ödsla jamenergi på alla dessa frukostar. Det får räcka med två helt enkelt.

Jag jamar numera även om jag vill gå ut på balkongen och dörren inte är öppen. Då skrapar jag och trycker på den med tassarna också. Vid midnatt jamade jag jättehögt och länge, även imorse när gräsklipparen satte igång. Fattar hon verkligen inte att man vill gå ut och kolla läget - känna nattdofterna, svalkan och gräsklippet, och lyssna på alla spännande ljud? Varför kan jag inte få vara ute på balkongen ensam om nätterna? Hrmpf!

Fick inte gå ut i koppel igår heller. Hon satt och rensade ut tidningar hela kvällen. Bara hälften kvar. Men idag så har hon sagt att jag ska få gå ut en stund....

Tills dess ligger jag nog i min påse....och njuter, behagligt mätt efter senaste maten...

Bibelblogg - god säd och ogräs

2008-07-18T12:28:00.000+02:00

Veckans bibelblogg har ett liknande tema som förra veckans - med skillnaden att här handlar det inte längre bara om god säd som hamnar på olika platser - utan också om ogräs.

Välkomna att kommentera!

***

Matt 13:24-30

Han lät dem höra en annan liknelse: "Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: "Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?" Han svarade: "Det är en fiende som har varit framme." Tjänarna frågade: "Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?" - "Nej", svarade han, "då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada."

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

Apropå kvinnliga biskopar

2008-07-17T21:45:00.004+02:00

Läste just en intressant artikel - nedan några utdrag.

Senare i artikeln tas frågan om enbart män som representanter för Kristus upp - ur ett för mig nytt perspektiv. Även Gudsbildens manliga och kvinnliga sidor - och deras betydelse för Kyrkan tas upp - dessutom jämförs protestantiska och katolska kyrkan i detta hänseende.

***

""Bishops enjoy the fullness of the sacrament of orders and both priests and deacons are dependent upon them in the exercise of their authority. For the priests are the prudent fellow workers of the episcopal order and are themselves consecrated as true priests of the New Testament, just as deacons are ordained for the ministry and serve the people of God in communion with the bishop and his presbytery."

According to the most authoritative Catholic sources, therefore, priesthood and episcopacy are so closely united in the unity of holy orders and the unity of the local church round their bishop, that the question of women bishops and women priests are one and the same question.

/.../

For the community of Roman Catholic theologians the simple issue is: are the arguments for excluding women from ordination given by the Vatican valid or not? Did Jesus Christ establish a norm when only choosing men under the initial twelve? Did the subsequent reluctance to ordain women in the Church derive from cultural prejudices, or from an awareness of a presumed divine and revealed injunction originating in Jesus himself? The answer determines the fate of women deacons, priests and bishops - all in one stroke.

And what is their verdict?

By all evidence available to me, I estimate that three-quarters of Catholic theologians disagree with the official position held out by the Vatican. They do not accept as proven that Jesus Christ himself excluded women from future ministries. They point at cultural bias against women as the culprit of anti-women decisions in tradition."

Läs hela artikeln här.

Tistou - på tiggarstråt

2008-07-17T12:00:00.000+02:00

Tistou - i farten igen

2008-07-16T15:10:00.006+02:00

Miaoooo.....! Kattsan(d) också - bloggen beter sig lite skumt idag minst sagt... Det går inte att ladda in foton som vanligt. Men för en stund sen gick det att ladda in dem så de hamnade i en högerfil allihop - tur det, annars skulle ni inte ha fått se mig i min tjusiga grotta - mitt nya favvoställe där jag gärna ligger och spanar.... Och nu gick det inte att få in en bild här annat än centrerat. Hoppas de fixar det där snart, lite jobbigt när man får ladda om alla foton en massa gånger för att se vad som funkar.

Tack och lov så har jag fått energi så det räcker för sånt där krångel - fick i mig en liten laxbit precis. Som efterrätt till kattlunchen. Och imorse blev det tre kattfrukostar - nytt rekord! Egentligen ville jag ha lite nattsnacks omkring 01.30, men det gick hon inte med på, kattvärdshusvärdinnan. Fram tills dess busade jag hejvilt och for omkring som om jag haft en mus under varje tass som gav mig fart.

Sen väckte jag henne några gånger bara för att testa om det var frukostläge. Strax efter kl. 03.30 gick det bättre. Det var första frukosten. Den andra fick jag vid 7-tiden, och den tredje framåt 10.15. Inte illa. Inte mycket visserligen - bara så pass att jag höll tyst (jag slutar annars inte att jama högljutt samt jaga hennes fingrar för att tugga på dem). Igår blev det lite prosciutto för att dryga ut kattlunchen. Yummie.

Hon funderar nu som bäst över om jag är mer en gourmet eller en gourmand.

Gillar som sagt att sitta på balkongen och jama också - jag jamar nästan hela min vakna tid för tillfället. För man vet ju aldrig om det kan medföra en liten matbit. Oftast gör det tyvärr inte det. Men skam den som ger sig.

Idag har salladen och morötterna fått komma ur den prasslande plasten som blåstes upp av vinden hela tiden. Plantorna är stora nog att klara sig utan skydd nu verkar det som. Det var kul att se på när plasten försvann. Jag har försökt ta mig upp på balkongräcket två gånger på sistone - det finns bara ett ställe nu där man kan ta sig ända upp - men jag blev tyvärr stoppad. Fast jag kunde kika över kanten när jag stod där på tå ovanpå kattlådan. Spännande!

Annars föredrar jag påsen. Särskilt när solen skiner på den så det blir ett gyllene ljus därinne. Supermysigt!

Och så är jag världens sötaste katt - så det så. Annars skulle jag ju inte bli plåtad hela tiden - eller hur...? Nån logik måste det finnas i det...

Får se om jag får gå ut en stund i koppel snart.... Det var ett tag sen nu.

Idag firar vi kissekatter förresten Vår Fru av Kattberget. Ifall ni undrar. Alla katters beskyddarinna alltså.

Tistou - påskatten (the bag cat)

2008-07-16T14:08:00.015+02:00

Favorit i repris...

2008-07-15T18:38:00.006+02:00

Rosa Carmeli (Karmels ros)

Refr: Rosa Carmeli, florida Maria, intra tua nosgere viscera. Et post mortem transfer ad aethera, O Maria!

1 - Radix Jesse, germinans flosculum, hic adesse me tibi servulum, patiaris. Inter spinas, quae crescis, lilium, serva puras mentes fragilium, tutelaris.

2 - Per incerta prudens consilium, per adversa juge solatium largiaris. Armatura fortis pugnantium; furunt bella, offer praesidium Scapularis.

3 - Mater dulcis, virgo purissima, cristianis esto propitia, Stella maris. Paradisi clavis et janua, fac nos duci quo, Mater, gloria coronaris.

Flos Carmeli (Karmels blomma)

1 - Flos Carmeli, vitis florigera - splendor coeli, Virgo puerpera, singularis. Mater mitis, sed viri nescia - Carmelitis esto propitia, Stella Maris!

2 - Radix Jesse germinans flosculum - Hic adesse me tibi servulum patiaris! Inter spinas quae crescit lilium, - serva puras mentes fragilium, tutelaris!

3 - Armatura fortis pugnantium - furunt bella, tende praesidium Scapularis. Per incerta prudens consilium, - per adversa juge solatium largiaris.

Dagens festdag.

Inför vigningen i Boston

2008-07-15T18:38:00.002+02:00

Fick en artikel om en av de kvinnor som kommer att prästvigas i Boston snart.

Hon har tidigare skrivit detta inlägg i bloggen om sin tjänst bland de hemlösa i "Lejonparken".

***

"Lee said the group is breaking in good conscience a rule that they say discriminates against women.

"As Rosa Parks did when she sat on the bus," Lee said, "we are sitting on the bus."

Lee said she was raised a Methodist but converted to Catholicism in 1991.

In 1998, she worked at Florida Gulf Coast University and helped to develop the master's of social work program. She holds a doctorate of ministry degree and a doctorate in social welfare.

Lee said she has a twinge of sadness about not being recognized by the Catholic Church. She said she is "praying the church will open their eyes and their ears."

Lee's Church in the Park ministry hold services every Friday night in Fort Myers' Lions Park.

She said the church offers food, clothing and counseling to more than 100 members, the majority of the congregation being homeless.

The Rev. Walter Fohs of Lamb of God Church in Estero said Lee more than deserves the ordination. Lamb of God holds joint services with Lee's congregation.

"She is tireless in her work at Church in the Park," Fohs said.

He said the ordination is also vital to the Catholic community as "a necessary sign of the future of the church."

Fohs said, without criticism of the Catholic Church, that a Christian ministry "has to be inclusive and speak to a wider population.""

Läs hela artikeln här.

Tistou - sommarkatt

2008-07-15T12:22:00.005+02:00

Kvinnors genius - vid spisen eller altaret?

2008-07-14T20:01:00.007+02:00

Läste en intressant bloggartikel som lyfter upp ett brett spektra av frågor apropå jubiléet av Mulieris Dignitatem i år. Nån som märkt något direkt av "firandet" förresten?

Hoppas det märks mer när SvK drar igång sitt ganska så olikartade kvinnofirande i höst....

Anglikanska kyrkan firar just nu för fullt. Delvis.

***

"This year the Catholic Church is celebrating the 20th anniversary of Pope John Paul II’s Apostolic Letter Mulieris Dignitatem (The Dignity of Women). In it the Pontiff refers to “the genius of women” and so, two decades later, several seminars in different parts of the Roman Catholic Church are studying how (whether?) “this genius” is being celebrated.

/.../

While the Catholic Church is studying the steps it took in the last twenty years, the Anglican Church decided to take a veritable plunge. Those in favour are calling it a leap forward. Several women groups – and not just women groups - are lauding this decision for it recognises the dignity and equality of women. In a certain sense the decision is the logical consequence of another controversial one taken by the Anglican community ten years ago: the ordination of women priests.

Those against call it a fall into the chasm. The vote came in spite of the fact that more than a thousand clergymen threatened to leave the Church of England unless sufficient safeguards were put in place for those who objected to women bishops. One has got to see now whether the compromise reached will accommodate the dissenters and manage to keep them within the fold. The compromise will take the form of a "national code of practice," which could include suggesting a woman bishop delegate her duty of care towards objectors to a "complementary bishop" who would be male.

Final legislation that would lead to the ordination of a woman bishop within the Anglican congregation is considered to be about two or three years away from completion.

Four hundred and eighty clergymen had left the Church of England, mostly for the Roman Catholic Church, when women were allowed to be ordained. Seventy subsequently returned."

Läs hela inlägget här.

Fler katolska kvinnor vigs snart i Boston

2008-07-14T20:01:00.004+02:00

Någon som trodde att dekretet nyligen skulle avskräcka? Nej då... Här vigs det på. Skörden är stor - men arbetarna få.

Egentligen är det skrämmande hur blinda man har varit genom tiderna för diskrimineringen mot kvinnor såväl i samhället som i Kyrkan. Och i den senare skyller man på Gud! Än mer otäckt är det att den partiella blindheten för en del räknas som en eftersträvansvärd dygd.

Nu är ämbetsfrågan inte direkt någon jämställdhetsfråga för mig utan en kallelsefråga (kan vara värt att upprepa för nyare läsare) - men sedd även i det perspektivet blir det onekligen frapperande.

Det enda jag förespråkar är att man tar Gud på fullaste allvar - det gör man inte när både kvinnor och män upplever sig vara kallade men bara män får pröva kallelsen i Kyrkans famn och omhuldas hela vägen och sätts på piedestal när de väl är vigda - medan kvinnorna slängs ut på gatan ifall de vågar följa kallelsen.

Vem har starkast kallelsemedvetande? Den som får en tryggad framtid och väljer den bekväma vägen? Eller den som vet att hon inte kommer att ha någon officiell uppbackning - och ändå följer den som kallar?

Vem blir den bästa tjänaren av dessa?

Jag vill inte generalisera - det finns säkert bra präster av båda sorterna - men tycker att det ligger något i det - och ställer det därför på sin spets här.

***

PRESS RELEASE

First U.S. Womanbishop Ordains Roman Catholic Womenpriests on July 20, 2008, Church of the Covenant, Boston, Massachusetts

Two hundred and thirty-two years ago, our American forefathers dreamed of a country where all men were created equal. That dream, of course, remained imperfect for many years while people of color were enslaved and all women were denied the right to vote and to hold office. The men who met in Boston and in Philadelphia preparing the way for the Declaration of Independence, the Constitution of the United States, and the Bill of Rights had compelling theological reasons to deny women – and people of color – the right to vote. God, they firmly believed, had made some people more ontologically equal than others. The time has finally arrived when Abigail Adams’ request to her husband John to “Remember the ladies” has come to fruition. The United States, like many other countries in the world, had at long last, a woman presidential candidate.

Today, women in the Roman Catholic Church, invite the hierarchy to heed our foremother Abigail’s request to “Remember the ladies,” that is, fifty per cent of every congregation in every parish in the world. The Church of Jesus Christ in whom it is said that there is no male or female in Christ Jesus, has said repeatedly that it has no power to ordain women because the Lord God almighty, who made men and women in God’s very image, has tied their hands in this one particular issue. However, the church has been directed by Vatican II documents to develop a sense of history and to understand the sensus fidelium, the sense of the faithful. The last fifty years indicate that the Holy Spirit expects women to be treated as full partners in every respect in the world and in the church. Sixty-six per cent of the faithful have indicated that they would support women priests just as many Americans indicated that they were ready for a woman chief executive.

Jesus founded a church that lives and breathes through the action of the Holy Spirit who constantly renews the face of the earth. Just as the status of women in many societies has changed, so the status of women in the church needs to change. The very health of the church depends upon a full acceptance of women into every level of church governance.

And so, it is with great joy that Roman Catholic Womenpriests announces the ordination of three women to the priesthood and one to the diaconate on Sunday, July 20 at 3:30 P.M. at the Church of the Covenant in Boston, Massachusetts. Gloria Carpeneto of Baltimore Md., Judy Lee of Fort Myers, Florida, and Gabriella Velardi Ward of New York City will be ordained to the priesthood, and Mary Ann McCarthy Schoettly of Newton, New Jersey will be ordained to the diaconate with the first U.S. bishop, Dana Reynolds, presiding. All are welcome to participate in this most joyful event to sing a new church into being, one that reflects the faces of all of God’s children.

Tistou's filosofiska dagbok

2008-07-14T15:06:00.001+02:00

Miaaaauuuooooyyyy!

Eller ska jag säga "mössning, klösning", kanske?

(Kattöversättning av "morsning, korsning", sekr. anm.)

Jag dikterade inledningen till detta inlägg från sängen till min sekreterare, eftersom jag var lite upptagen med att putsa pälsen så den skiner. Men nu är jag på plats igen. (Tänk att det ska vara så svårt att stava till "Miaaaauuuooooyyyy!" hrmpf - nu har jag rättat till en bokstav som blev fel.)

Igår var ingen särskilt rolig dag, för jag fick vara ensam flera timmar, för hon jag bor hos var i katt-olska kyrkan och sen på cykeljakt - tyvärr hade hon otur igen - en jättefin cykel som hon hade tittat ut var utread, hade gått åt som fåglar i en kattflock - de tar inte in den igen, sa de till henne i affären.

Det blev mest bara till att ligga och sova när jag var ensam. Trist, man blir så seg efter att ha sovit så länge. Hade ingen direkt matlust heller förrän på kvällen när jag fick mer permanent sällskap. Hon tittade förvisso till mig flera gånger under dan - men jag matstrejkade från torrfoderskulorna då - man måste ju markera läget på något sätt (fast lite skinka från en pizza slank ner - mutor går absolut an). Måste nog helt enkelt ha en betjänt till hands som matar mig med delikatesser hela dagarna. Det känns absolut så.

Att gå ut på balkongen är en höjdare - i dubbel bemärkelse - ger mig alltid en kick. Går omkring där och nosar. Sitter och spanar. Brukar sätta mig framför dörren och jama klagande när jag vill ut, krafsar och trycker också på den ifall den är lite på glänt - i bästa fall tar jag mig ut på egen hand. Har dock blivit lite nojig av balkongdörren - om den far igen så det låter lite rusar jag med ilfart in under badkaret och vägrar komma ut. Kattvärdinnan får lirka och lyfta ut mig. En kattborste gör susen i såna lägen - då spinner jag snart järnet. Superskönt att bli borstad!

Idag var det inte jag som väckte sjusovaren utan en juste granne som röker som en borstbindare (kattborstbindare?), och non-stoprökte från kl. 5 på morgonen och flera timmar framåt. Röken vällde in i stora sjok. Vi kunde inte andas härinne. Än mindre sova. Jo, jag slumrade till ett slag, men hon som bara sovit tre timmar masade sig upp. Det är väldigt ofta ett enda rökgasande även under dagarna. Inte Alls Kul.

Fast sen blev det däremot riktigt kul - för det kom spännande hantverkare hit. En bytte kökskran - hela kranen bytte han till en ny - fast det bara droppade lite. Så gör de numera, sa han. Den verkar vara vattenransonerande också, strömmar inte ut mer än hälften så mycket som ur den gamla. Måste bara lära mig hur den funkar - verkar vara lättare att få vatten ur - inte lika trög, mina tassar ska nog kirra det galant. Vattenhantverkaren kommenterade dessvärre inte min kattliga närvaro med ett ord. Men han var snäll och hjäpte till med handfatsrensning också - fast gästhemsvärdinnan bara ville veta hur man skruvar loss rören (hon hade tänkt rensa själv - är ganska självständig för att vara människa, må jag säga...). Så fick hon alltså två råttor fångade i en och samma tass av en ren händelse. Jag inspekterade förstås på nära håll att allt gick rätt till med rören.

Sen kom min absoluta favvo hittills av hantverkarna - ventilationstjejen som mätte utluften - och öppnade en köksventil i fläkten rejält så det ska strömma ut bättre. Sen ägnade hon resten av tiden åt att berömma mig och klappa mig lite. Riktigt trevlig tjej det där. Hon har själv en raskatt - viltfärgad abessinier. Nåja, alla kan inte ha en helig birma. Särskilt inte så helig som jag...

Hoppas att en tredje hantverkare kommer medan jag är här (en som ska laga ett vädringsfönster där ena haspen har gått av och spräckt rutan). Om det nu är en kattintresserad sån förstås. Jag gillar när det är liv och rörelse (och trevliga kommentarer) omkring mig. Allt som är tillbörligt centrerat omkring mig gillar jag kloskarpt.

På bilderna ser ni mig dels i en stor papperspåse som jag tyckte var jättekul att gå in i igår kväll och sen ligga och smygtitta ut ur. Perfekt gömställe. Och så en närbild när jag var på väg mot kameran idag med ett av mina finurligaste uttryck. Tyvärr suddig - men så blir det ju när man är riktigt nära kameran och dessutom rör på sig.

Min balkongträdgård - med katt

2008-07-14T14:00:00.000+02:00

Längre odlingskommentarer känns i det här läget ganska så överflödiga....

Det mesta på balkongen har vuxit djungelartat de senaste veckorna, och slagit ut i blom.

De första tomaterna har börjat utvecklas (i den stora skogen till höger på bilden längst ner - igår fick plantorna flytta upp på ett litet bord, har hjälpt till lite med pollineringen med en pensel eftersom insekterna inte är så många här uppe). Det verkar inte bli många tomater, men ändå. Hoppas de hinner mogna innan hösten.

Persiljelådorna bildar en miniatyrskog i andra hörnet av balkongen. Sallad och morötter finns ännu i balkonglådor under plast för att förhoppningsvis växa lite tryggare (bortom blåst och hällregn). Ärterna växer långsammast av allt. Rädisorna är nyligen omplanterade eftersom de hade det alldeles för trångt - de verkar tyvärr bli träiga. Men man kan tugga på dem lite och känna smaken.... Har skördat den största av dem i helgen.

Solrosor, olika slags sommarblommor (mest klint i olika blå/röd/lila/vita färger) och luktärter blommar - de senare sprider en fantastisk doft.

Den blålila blombänken (med rosor, melonplantor och rädisor på) är nymålad.

Har även fått en liten skörd på kanske 7 jordgubbar, några åt gången. Solvarma. Himmelskt goda. Inte alls som köpta som har fraktats lång väg.

Smultron blev det dock inga - de plantorna kalasar bladlössen på sen förra året, och de har inte ens orkat blomma. Men jag ger inte upp. Kanske jag får några smultron nästa år...

Katten är ett hemtrevnadsstylingtillägg. En tillfällig balkongbonus.

Tistou - mönsterkissen bloggar igen

2008-07-13T10:20:00.002+02:00

Miaaaaaooooo.....

Så var man på plats här igen. Det ska bli kul med lite semester... He he....

Fast numera är det nästan lika kul hemma också. Och jag har fått vandra lite i fjällen sen sist, och storesyrran har slutat fräsa åt mig. Får till och med slicka hennes päls en aning. Trots att jag käkar hennes mat så snart jag kommer åt.

Livet leker....

Och nu är man här som sagt, för att göra gästhemmet osäkert igen. Kom Hit På Egen Risk! Jag har väldigt vassa klor nu - mycket vassare än sist, för de har inte blivit klippta. Praktiskt när man ska väcka sjusovaren. Vilket jag har gjort en gång i timmen i natt. Bara för att påminna om att det snart är dags att gå upp och ge mig frukost. Så hon inte glömmer.

Min päls har också blivit längre och tjockare - riktigt härlig Birma-päls. Kolla in fotona och njut av anblicken... Det kommer nog bättre foton senare - där man ser mer av pälsen.

Nu är jag på bushumör - men har inte hunnit med så mycket än. Får ta igen det framöver. Känner mig lite lugnare rent allmänt ändå - inte lika sprallig. Fast det är nog bara högst tillfälligt.

Det blir en massa katthår mellan tangenterna när jag skriver - så värdinnan får sitta och plocka bort dem sen när hon själv ska skriva - men nåt ska hon väl ha att göra, förutom att serva mig då - och snyta sig. Hon nös i ett, och näsan rann hela kvällen igår - verkar som om allergin har blivit värre. Men nu verkar hon ha hämtat sig. Det verkar vara värst första dan jag är här varje gång. Hon får väl skylla sig själv. Som sagt - man kan vara allergisk mot så mycket annat - så varför välja just katter?

På återkatthörande!

Tistou - breaking news....

2008-07-12T13:06:00.003+02:00

Så är Tistou snart på väg på kattsemester här igen.... Om ett par timmar närmare bestämt.

Ni som har följt bloggen ett tag vet vad det innebär - och kan se fram emot en del nya foton - och förstås: en bloggande kattpersonlighet.

Jag ser fram emot en karuselltillvaro ett par dar framåt - med en livlig kattkompis. Hoppas bara få sova lite mer på nätterna än senast, han lär ha vant sig nu vid att enbart få en frukost.... Och inte så förfärligt tidigt heller....

Eventuellt medföljer en kofta denna gång som han kan tugga på - så kanske mina får vara ifred... Vantar är dock inget alternativ - kofta ska det vara - menar finsmakaren.

Bloggosfären som kloster

2008-07-12T10:46:00.006+02:00

Fick den tanken idag - att bloggosfären faktiskt påminner om klostermiljön - genom att personer som är så olika de bara kan bli slipas mot varandras olikheter.

Så länge de inte undviker varandra förstås. De som gör det drar sig undan det grova sandpappret som tar bort de värsta kantigheterna. Innan det är dags för finputsningen.

Här några citat av Johannes av Korset i anslutning till detta. Hittar dem just nu bara på engelska på nätet. (Byt ut "monastery" och "community" mot bloggosfären.)

"Remember that when you entered the monastery, you did so that “all may fashion you and try you. Thus, to free yourself from the imperfections and disturbances that can be engendered by the mannerisms and attitudes of the religious you live amongst, and draw profit from every occurrence, try to imagine all in the community are artisans, as indeed they are - living there just in order to prove and try you.”

“Some will fashion you with deeds, others with words, and others with thoughts and looks against you. To all of this be submissive, as the statue is to the craftsman who carves it, to the artist who paints it, and to the gilder who embellishes it.”

“If you fail in these matters, you will never learn how to overcome your sensitiveness and feelings, nor will you get along well in the community with the religious, nor attain holy peace, nor free yourself from many stumbling blocks and evils.”

För den som är intresserad av att lära sig mer om Johannes spiritualitet kan jag rekommendera denna artikel - Reinventing Mysticism - A simple and deep introduction in the message of Saint John of the Cross - som är just vad den utger sig för att vara. Mästerlig sammanfattning av det viktigaste!

Bara en pärla av många:

"He believed that God made man for only one purpose : God wishes to live united with man.

"You marry the person you love most. You marry the person whom you consider as the most beautiful and precious in your eyes. You marry the person without whom you feel life would be impossible to live. God feels all this when he ponders about you and me.

In this union, the soul submerges itself in a strong way in God - and He gives himself even more fully to her. Passionate love on the part of God. Passionate love on the part of man. A passion which leads to total union between God and man.

The Saint prefers the word union to the word perfection, because union is more dynamic, more alive. Perfection implies the law, something cold and dead; it implies stress and effort. Union on the other hand means togetherness, love. It means necessarily two persons, a relationship which grows and develops. It means self giving by God and self giving by man. It means a tension of love." (God is a Feast)

"Every wish and aim of the soul - and of God - in all its works, are the end and completion of this state, therefore the soul does not tire until it comes to this state ... Now it is resting in the arms of its beloved, by whom she feels embraced continually in the spirit. This embrace is real and through it the soul lives the life of God."

I repeat. This is not a simulation but a reality. And the greatest news this morning is that you can be the protagonist of this adventure of love. Christian life is not obey - live a respectable life - be a good boy - and you go to heaven if you have followed the rules... It is a love story."

Bibelblogg - den goda jorden

2008-07-11T15:40:00.000+02:00

Välkomna att kommentera veckans bibelblogg!

***

Matt 13:1-9

"Den dagen gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden.

Och han talade till dem med många liknelser: "En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot.
En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.

Hör, du som har öron."

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

Kyrka i förändring - intervju inför påvebesök i Australien

2008-07-11T12:50:00.001+02:00

Fick en intressant intervju som gjordes med anledning av påvens besök snart i Australien. Förväntningarna på honom om att be om ursäkt för dålig hantering av pedofilskandaler är stora. Men är det vad som allra mest behövs...? Hur gör man för att förhindra hierarkiskt maktmissbruk?

Läs intervjun och fundera...

***

"We've been living under this ancient system for 1,000 years that was ok at one time perhaps.

But we're living in a bottom up kind of world and we still have a top down kind of church where people are not given a voice, a vote, or citizenship in their church and I think we've got to seize it.

Public opinion has to come forth here and we have to start getting vocal. We have to start growing up and demanding that this is our Church.

/.../

Well the Church has a long, terrible history with anything to do with sex. It's anti-sexual, anti-woman for centuries. It goes way, way, way back.

It's a misogyny, it's a fear of woman, it creates a bird like an eagle that only has one wing and it flies around in circles. An eagle needs two wings. In other words we need men and women in the Church.

Women have to have equal say so and they're third class citizens. We've got the clergy, we've got the laity and then we've got a particular form of the laity called women and they do most of the work in the Church and they have very little say so."

Läs hela intervjun här.

Bilkul - om registreringsskyltar

2008-07-10T16:40:00.005+02:00

Om ni hör till dem som gillar bokstäver och inte kan låta bli att ta en titt på registreringsskyltar och se om de har något roligt ord eller förkortning som kombination, så har ni säkert också funderat över sånt här...

Cyklade förbi en bil med ordet TRO igår.

Funderade på vad en ateist skulle göra om denne fick en sån skylt. Byta till en namnskylt med texten: ATEIST? Eller måla dit ett O längst till vänster?

Det måste hur som helst vara lite jobbigt - bara tanken på att åka omkring och automatiskt missionera för något man inte tror på....

Den troende är nog glad över tillfället - och målar kanske rentav dit ett utropstecken längst till höger så att det blir en uppmaning...

Det finns ju andra jobbiga skyltsituationer - t.ex. politiskt. Läste nånstans att vissa politiska partiers förkortningar tillåts - andra inte. Lite diskriminerande. Men man kan ju heller inte välja skylt även om ens parti ingår i de tillåtna kombinationerna - så vad säger t.ex. en SSU-medlem om att få en MUF-skylt - eller tvärtom?

Ibland dyker det också upp bibeltextshänvisningar, som JOH 316. Nästan alla bibelböcker kan ju förkortas med tre bokstäver - och kapitel/vers brukar ge sig självt beroende på vilken siffra som står först. I tveksamma fall får man dubbelkolla. Ibland finns versen förstås inte. Lite kul, hur som helst.

Sen finns det skyltar som är roliga i allmänhet. HEJ är rätt vanligt. Tror även jag har sett TUT - undrar alltid om många tutar när de åker förbi....

Har ni egna exempel på delikata skyltsituationer - eller skojiga skyltar så kommentera gärna...!

Har ni inte det så håll koll på vägarna i sommar - säkert dyker det upp något som ni kan skriva in här senare...

Är det något ni absolut INTE skulle vilja ha som skylttext? Motivera... :-)

Katolsk spionageverksamhet på uppdrag av blivande kardinal

2008-07-10T12:25:00.007+02:00

Men FRA-lagen i nylig åminnelse.... Katolska kyrkan är inte sämre....

För nu läcker nyheten ut om hur Raymond Burke fick reda på att Syster Louise Lears deltog i vigningen av katolska kvinnor. (Vilket inte var någon hemlighet - dessutom var det 600 andra som deltog, som inte har bestraffats.)

Stiftet hade skickat ut en spion för att videofilma det hela - samt gett denna person tillstånd att göra det - eftersom Burke hade förvarnat om att helvetet väntar för dem som deltar. Typ.

"The archdiocese of St. Louis authorized the video recording of a Catholic women’s ordination ceremony that took place in a synagogue last November. It then used the video, along with photographs apparently taken from the video, as evidence to punish a Catholic nun who attended the liturgy, according to several people familiar with the case."

Läs hela artikeln om det här.

Dessutom nämndes i förbigående i en annan artikel att Burke som förmodat lär bli utnämnd till kardinal.

"Along with Archbishop Amato, former St. Louis Archbishop Raymond Burke is also expected to be raised to a cardinal during the next consistory."

Läs mer här.

Min kvalificerade gissning är att Levada blir näste påve - och Burke blir hans förtrogna högra hand.

Hoppas verkligen att jag har fel....!

Små och stora katter....

2008-07-09T11:57:00.009+02:00

"Det som har störst betydelse är hur du ser på dig själv" lyder den lilla texten ovanför bilden.

Ja, visst kan en kattunge egentligen vara ett lejon..... Inuti...

Vilka är vi...? I våra egna ögon? I andras?

Missa inte heller den här videon om en större katt med bra minne och gott hjärta.

Om en pedofilnunna och hennes offer

2008-07-09T11:57:00.004+02:00

Alla pedofiler är inte män - även om kvinnliga sådana är mycket ovanliga - och nunnor extremt ovanliga.

Fick länk till följande tragiska historia.

***

"It had been 20 years since Kobs had last visited the church, and that attempt hadn’t gone well. He felt guilty then, accused somehow, as though even the holy statues inside St. Patrick’s could see inside his soul. This time, the troubled 56-year-old settled cautiously into a back pew, trying to look inconspicuous and studying every detail. He was struck by how clean the church looked and how the parishioners smiled as they strummed mandolins. Perhaps he could now be accepted. Perhaps he could now accept himself.

“I really wanted to reclaim St. Patrick’s church as my church,” Kobs says, struggling to explain how the incidents of more than 40 years ago still live with him. “I had so many good things there – first Communion, first confession, confirmation. It’s still very sacred for me. I had to go there and take control of it. I’ve had so many nightmares of nuns attacking me.”

His abuser, Sister Giannini, had finally been criminally charged and would be found guilty in February. Kobs and the other victim who pressed charges, James Koszewski, had talked freely to reporters, hoping for understanding. But in a media culture that often seems fascinated by the female rapist, the sad-looking, 79-year-old nun, with her blue turtlenecks and dour stare, attracted coverage across the country. Giannini’s is one of the very few sexual abuse cases involving a nun that’s been prosecuted in the U.S."

Läs hela artikeln här.

Dörrarna öppnas för kvinnliga biskopar!

2008-07-08T15:40:00.003+02:00

Fick just den goda nyheten.

Vatikanen må sörja - men jag jublar - svårt att hålla tillbaka glädjetårarna....

"Members of its General Synod threw out compromise proposals on females in senior ranks.

All safeguards demanded by traditionalists were rejected.

But the Vatican warned the ruling would present a new obstacle to reconciliation between the Catholic Church and the Church of England.

In a statement it said: "We learned with regret the news of the vote of the Church of England that opens the way to the introduction of legislation that would lead to the ordination of women bishops.""

***

Uppdatering: Vatikanen har uttalat sig om detta idag. Mest intressant i artikeln jag läste om det är följande citat från annat håll:

"The traditionalists argued that bishops must be men, as were Jesus and his apostles.

Retired Canon Alan Duke, a longtime supporter of women in church leadership posts, said those arguments "simply do not stack up."

Duke said that while Jesus named no female disciples, he used and valued woman in radical and different ways for his time.

"He was hardly going to choose women and send them into a situation where they might have been in grave risk," Duke said.

Läs hela artikeln här.

Läs mer här.

Joyous criminals

2008-07-08T14:33:00.006+02:00

~ Joyous criminals ~

If it's a crime to be convinced
that women may be ordained,
then I'm a criminal too,
and you'll have to put me in jail,
where I'd be accompanied
by numerous such convicts.

If it's a crime to attend
a woman's ordination,
then, please, take me to all
such crime scenes in the world,
so I may share that heavenly joy,
before you put on
dogmatic handcuffs
and striped chasubles
on all the attendants.

I'll then rejoice as an
unofficial prisoner chaplain
among my partners in crime.
We'll attend to those
who are innocently imprisoned,
by experts on Canon law.

And filled with God's grace
we'll sing all night long
until the prison gates
are opened by angels
so we may march out
on the bright fields of freedom,
still joyfully singing,
since God gave us a sign
that even the blind could see.

S/He Who Is
is walking with us.

Charlotte Thérèse

(The poem is dedicated to Raymond Burke, inspired by his action against Sister Louise Lears.)

Support för Syster Louise

2008-07-07T21:26:00.000+02:00

Så har man blivit citerad i en artikel i National Catholic Reporter...

Väntar nu bara på att Troskongregationen tittar in här i bloggen... De är förstås välkomna... :-)

Tyvärr kapades sista biten - där jag skrev att Syster Louise har många okända vänner i världen - avslutade också med en välsignelse.

Men skarp polarisering "säljer" väl bättre?

Hur som helst, nedan följer ett kort utdrag samt citatet - läs mer på nyhetssidan i fråga - länk finns nederst. Och skriv gärna på petitionen ifall ni också vill stödja Syster Louise!

***

"Saint Louis Sister of Charity Louise Lears was banned from archdiocesan ministries and from reception of the sacraments for her support of the right for women to be ordained in the Catholic Church. Now the Women’s Ordination Conference, which for more than three decades has pushed for the ordination of women, has begun a petition drive to overturn the edict of Archbishop Raymond Burke.

The day after Burke punished Lears he left his Saint Louis post to take a post at the Vatican as head the highest court in the Catholic Church, the Apostolic Signatura.

The petition, begun on the Internet, is directed at Pope Benedict XVI and the Congregation for the Doctrine of Faith.

/.../

The following are some who have signed the petition and the reasons they offer for doing so.

Charlotte Thérèse, Sweden
I don't think I'm the only one in this world who thinks this is totally insane. Why punish a sister - who follows her heart in an exemplary way as far as I can see? She hasn't committed any crime. She's not the one who should repent here. Christ welcomes her and everyone else who loves Him, to participate at his festive table."

Läs hela artikeln här.

Bot mot kyrkligt gravallvar...

2008-07-07T11:43:00.004+02:00

Fick för några dagar sen en länk till en sida som handlar om något som borde kunna inspirera såväl världsledare som kyrkoledare.

Lite glädje kan verkligen göra susen.... Säkert effektivt för allt möjligt - fredsskapande, kulturella möten, gemenskap över alla gränser.

Och det var ju det glada budskapet åtminstone vi i kyrkorna skulle förmedla...

Om man nu inte vill dansa runt i universum och sprida glädje på alla kontinenter så kan man ju åtminstone låta bli att vara en glädjedödare.

Läste nämligen samma dag en artikel om att det var på tal att påven skulle förbjuda liturgisk dans och handklappningar under mässan.

Det var för några år sen artikeln skrevs - och förslaget möttes av starka protester, säkert inte minst från katolskt karismatiskt håll. Har dock inte ens hört om detta - vilket väl visar hur mycket information man får i Sverige om vad som pågår i kyrkan ifall man inte söker själv. Är det någon som vet mer om hur det gick med det? Har googlat men inte hittat något direkt - utom en del upprörda kommentarer till förslaget.

***

På tal om glädje - fick just nu, medan jag skrev detta, besök på balkongen av en talgoxvän från i vintras - den flög hemtamt till stället där talgbollarna var då. Nu hänger där en liten korg som den hoppade in i - och den hittade ett frö där som den åt... Jättesöt....! Särskilt när den satt i korgen. Försökte ta ett kort, men den hann flyga iväg, efter att ha sjungit en liten trudelutt på balkongräcket, och tittat intresserat på isbergssalladen i en blomlåda där....

En duva har nu fått ungar i ett träd i närheten - den spanar på mig när jag går ut för att vattna växtligheten. Återkommer med ett "renodlat" balkongodlingsinlägg så småningom.... :-)

Hemliga samtal inledda med Vatikanen

2008-07-06T22:04:00.003+02:00

Så har ett gäng anglikanska biskopar inlett hemliga nödsamtal med Vatikanen.

Vad det gäller? Vart de ska ta vägen om kvinnor snart får biskopsvigas och homosexuella får del av fler mänskliga rättigheter. Typ.

I en skräckvision ser jag dem masskonvertera och bidra till att långsamt förstena katolska kyrkan.

En vän som läst artikeln skrev i ett mail:

"A thought related to all of this (from one of my professors):

"If you can't see your way to ordaining women, PLEASE do not baptize them. ALL Christians are given the right/duty to answer God's vocational call."

Rev. Leonel Mitchell
Credited with the current 1979 liturgy of baptism, one which changed the theology of the Episcopal Church."

Bra sagt.

***

"Senior Church of England bishops have held secret talks with Vatican officials to discuss the crisis in the Anglican communion over gays and women bishops.

/.../

Dr Rowan Williams, the Archbishop of Canterbury, was not told of the talks and the disclosure will be a fresh blow to his efforts to prevent a major split in the Church of England.

In highly confidential discussions, a group of conservative bishops expressed their dismay at the liberal direction of the Church of England and their fear for its future.

They met members of the Congregation for the Doctrine of the Faith, the most powerful of the Vatican's departments, the successor to the medieval Inquisition, which enforces doctrine and was headed by Pope Benedict XVI before his election."

Läs hela artikeln här.

Utslagen på två sätt....

2008-07-06T15:00:00.010+02:00

Som ni nog har märkt tidigare ifall ni har följt den här bloggen ett tag, så gillar jag att leka med ord och deras betydelse....

Imorse funderade jag över ett ord som har två närmast motsatta betydelser.

Det var när jag såg att hibiskusens stora knopp hade slagit ut under natten till en magnifik blomma som mötte mig vid frukostbordet. (Även två små solrosor på balkongen slog ut just idag.)

Började då reflektera över ordet "utslagen" - det används ju också om något som är slut, ur funktion, eller utanför, närmast bortom all räddning.

Och det märkliga med den här hibiskusen är att den illustrerar båda betydelserna samtidigt. Den har nämligen tre grenar, eller kanske det är tre separata plantor i samma kruka?

Varav först en gren i våras plötsligt tappade alla blad - sen de två övriga - det hände just när den första grenen hade börjat få nya små blad, vilket gick ganska snabbt. Trodde att detsamma skulle ske med de två övriga grenarna. Men nej, inte ett enda blad har dykt upp på flera månader, och grenarna tycks döda, torra. Medan den som tappade bladen allra först, nu har flera blomknoppar.... Förutom den utslagna blomman.

Fast jag har inte hjärta att ta bort de torra grenarna - än. Fast de gör att blomman som helhet ser lite risig ut.

Bröt försiktigt av en av dem för någon vecka sen, och då var den inte hård och snustorr - utan aningen grönaktig och möjligen lite träig, vedartad (halvhård, inte helhård). Så jag har ändå något slags hopp för dem - även om det ser hopplöst ut på utsidan, och fast så pass lång tid har gått.

Tänkte att det är lite så här med människor också. Samma personer kan vara "utslagna" på olika sätt. Liksom två grenar kan vara som döda, medan en blommar vackert. Samtidigt. Och det till synes döda kan få nytt liv och börja blomma igen. Det gäller att inte ge upp hoppet ens då det verkar vara hopplöst.

Kvinnan tige i församlingen - eller...?

2008-07-06T15:00:00.001+02:00

Fick ett mail idag med ett synnerligen intressant budskap:

"In 1 Timothy 2:12, Paul writes: "I do not permit a woman to instruct or command a man." Jerome, writing over 3 centuries later, mentions a woman he knew, the Lady Paula, who was well equipped to discuss theology and the Scriptures, but who, in discussions with men, instead of simply saying what she thought, would innocently remark, "You know, that reminds me of something I once heard a man say -- his opinion was that...." Thus, she avoided the appearance of being a woman teaching a man, and yet got her point across. Now the Greek GYNE can mean either "woman" or "wife", and the Greek ANER (ANDRO-) can mean either "man" or "husband". Thus Paul may have meant, "I do not permit a wife to teach or command her husband." In interpreting his meaning, it is perhaps worth noting that we are told that Priscilla and Aquila, acting jointly, instructed Apollos in the Gospel, and there is no hint in the text that Aquila did all the talking while Priscilla hovered in the background and kept them supplied with sandwiches and coffee."

J. Kiefer

Eftertänksam dag

2008-07-05T19:10:00.001+02:00

Siljan var lite grå, men annars var Rättvik vackert idag. (Var där fram och tillbaka av en sorglig anledning.)

Naturligtvis mötte jag en katt.... Som spann så snart man petade på den.... Tyvärr fick jag inte syn på en annan riktigt söt katt som skulle finnas i närheten...

Var snabbt in på S:t Davidsgården...

Korset i kapellet är alltid lika starkt.

Närvaron är stark.

Och så finns där en lite rolig skylt med en text som är viktig i det andliga livet.....

Fast det förmodligen inte var tänkt så, utan skrevs som en högst praktisk anvisning för bilburna gäster.... :-)

Det gäller att inte parkera sig, slå sig till ro - utan vara flexibel för nya vändningar åt oväntat håll - och omvändelse förstås.

Tack till resvännerna för sällskapet...!

Och tack till er som arbetar dag ut och dag in på S:t Davidsgården för att ni gör det till en så vacker och rofylld plats...

Bibelblogg - barnaskap och lätta bördor

2008-07-04T11:50:00.004+02:00

Välkomna att kommentera veckans bibelblogg! (Söndagens evangelium.) En av mina favvotexter, för övrigt.

***

Matt 11:25-30

Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt."

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

En syster behöver hjälp

2008-07-03T18:54:00.007+02:00

Minns ni ordenssystern som Burke bestraffade innan sin sorti som ärkebiskop i S:t Louis, på väg mot Vatikanen?

Här går det att skriva på en skrivelse för att stödja henne.

Läs mer om Burkes flytt här.

Och om Syster Louise här. (Om det inte öppnas upp p.g.a. att det är för många besökare på sidan - googla på "Community supports ousted St. Louis nun".)

Ett utdrag ur den senare artikeln:

"Sister of Charity Louise Lears, forced out of all church ministerial roles by Saint Louis Archbishop Raymond Burke, is described by friends and colleagues in near saintly terms.

They call her a bright, energetic, compassionate and faith-filled woman. They see her as a creative, generous and selfless person, a highly effective parish minister. They say she is first rate teacher and preacher. They view her as a person guided by the gospels including an unwavering commitment to justice and the local poor.

/.../

Lears is not speaking to the media, but issued as statement saying she was "deeply saddened" by the judgment.

"I love the church. I would never give scandal to the People of God. As a faith-filled woman, I root my life and ministry in scripture, Eucharist, and Jesus' gospel message of nonviolence and justice. As a Sister of Charity, I vow my life to God with whom I walk in humility, simplicity, and charity.""

Nix till ministranttjejer

2008-07-03T18:54:00.002+02:00

Sorgliga nyheter...

***

"Members of St. Barnabas Parish in Mazomanie say they are stunned to learn that the priests leading their Catholic community will no longer allow their daughters to be servers at Mass. From now on, only boys will be able to assist priests in the ancient religious rite.

The new policy was announced at a meeting with parents Tuesday by Rev. John Del Priore, who was assigned to the parish on June 1.

"It's an outrage," said Tammy Parks. "They said it was a good way for boys to be indoctrinated into being a priest."

After letting her 11-year-old daughter know that she would no longer be allowed on the altar, Del Priore asked her 8-year-old son about his interest in becoming an altar boy, Parks said in an interview.

"Not only is the priest discriminating against my daughter, he's teaching my son that that is appropriate behavior," she said.

Parents at St. Barnabas are so distressed that there is talk of having the boys boycott altar duty.

The Catholic Church broke with centuries of tradition in 1994, when the Vatican said girls would be allowed to join "altar boys" in assisting priests at Mass.

/.../

The commitment by parish boys to altar service is proof that it's right to reserve it for boys, she said. When girls were allowed to be servers, it became less popular among boys. Now that it's a thing for boys only, they revel in it."

Läs hela artikeln här.

Och fråga sedan gärna påven varför det aldrig syns till en enda tjej på de tv-sända gudstjänsterna från Vatikanen.....

Samt varför katolska kyrkan verkar vilja vara en gay....ähum...gossklubb.

Återinför bibliska kvinnor i liturgin!

2008-07-03T12:13:00.004+02:00

Det är mycket intressant som pågår runt om i världen i Kyrkan.

Här är ännu en sådan sak - att man vill införa bibliska kvinnliga ledare i det liturgiska firandet igen. Maria Magdalena, Phoebe och de andra.

***

"American Catholics are organising a July appeal to the Vatican and Northern American bishops to have female figures from the New Testament such as Mary of Magdala re-included in lectionary texts from which they have been deleted.

Organisers of the appeal are also inviting female biblical scholars to the International Synod on the Word, to be held in Rome in October, according to a media release by the Future Church group.

At over 250 international celebrations of the July 22 Feast of St Mary of Magdala, special prayer services will make visible biblical women leaders whose stories have been omitted or downgraded in lectionary texts."

Läs mer här och här och här.

***

Uppdatering:

Här finns en möjlighet att skicka vykort till Vatikanen om man vill att detta ska förändras!

Och här finns hela pressreleasen.

Ateistisk klarsyn....?

2008-07-03T11:10:00.009+02:00

Fick en mycket intressant artikel skriven av en ateist apropå Anglikanska kyrkans splittring. Som ger oväntat stöd till icke-fundamentalistiska kristna... :-)

Nedan några tänkvärda utdrag.

Läs gärna hela artikeln och kommentera!

***

"If you really believe that salvation can only come by following Christ, then you think that the vast majority of all people who have ever lived are damned.

It's a tough teaching, but you might think that at least there is an integrity to it. For all the sweet words said about interfaith dialogue, isn't it just true that almost all religions think the other ones are plain wrong? If they didn't, why would anyone bother to believe one particular religion at all?

If that's true, then so much for traditional religion. The pluralism that the Foca bishops so lament reflects a truth that is more challenging to orthodoxy than even evolution. We just know that people believe wildly different things about what God is and what he wants, with equal conviction. Most people who believe latch onto a faith which is locally popular. So to believe that the religion you follow, partly through accidents of birth and geography, is the only true one, and all the other equally sincere believers around the world are just wrong, takes colossal chutzpah.

Fortunately for believers, however, that's not the only way to be devout. Although an atheist, I can see that in its more thoughtful corners, religion has worthwhile things to say, and even good ways to live.

/.../

I saw a side of Christianity that I don't like. They all seemed obsessed by salvation and glorifying Jesus. You would not have guessed that the only prayer their messiah gave was directed at God, not himself, and that he repeatedly told people not to worship him, but the father. You would not have guessed that he spent much of this time telling people to be good neighbours, irrespective of what other people believed or who they slept with. The very human moral teacher of Matthew, Mark and Luke was eclipsed by the more ethereal Christ of John.

/.../

Yet which denominations are thriving today? Those that focus on the authority of the Bible and the message of salvation.

Why does this matter to non-believers or the 'vaguely spiritual', as a BBC survey identified most people? Because it shows that religion is much more diverse than crude attacks on it as a 'delusion' suggest. Belief is not going to go away, and if we want those churches that thrive to be inclusive and, yes, pluralist in their approaches, we have to give support to those resisting the fundamentalist urge and not simply lump them together with evangelicals. In one sense Foca is right: an unholy alliance of liberal religionists and secularists can threaten their version of bible-based Christianity, and that is precisely what it should do."

Läs hela artikeln här.

Vatikanen - en fördold gayklubb?

2008-07-03T11:10:00.003+02:00

Fick en länk till en artikel om en (förmodat) homosexuell katolsk präst i Vatikanen från förra året. Hade inte hört talas om just detta fall - men andra liknande.

Det är ingen hemlighet precis att det är många katolska präster som är homosexuella, och att de gärna förflyttas till tjänster i Vatikanen. Vilket gör att frågan fortfarande är aktuell.... Man kan knappast ställa dem inför kyrklig domstol allihop.

Nån som vet hur det gick för denne präst - om de trodde på hans fantasifulla story eller om han blev fälld? Han kunde ju inte gärna förflyttas till tjänst i Vatikanen om han bedömdes vara skyldig eftersom han redan var där. Blev han i så fall möjligen kardinal på en öde ö i Söderhavet?

***

"It's another story the Vatican could have done without. A high-ranking church official in Rome is caught by a hidden camera making what appear to be advances to another man. The scenes, in which the priest questions the Roman Catholic church's teaching on homosexuality, are then broadcast on Italian television.

/.../

The case has raised questions about the extent of homosexuality in the Vatican. Those who dismiss Stenico's explanation believe the priest may be part of a small "underground" gay community of Vatican officials. Some officials readily admit such a community exists, but according to one, "it's not a formal network through which they are able to protect themselves." Others have long regarded Rome as a haven for gay priests, sent to the Vatican because they would not survive in a parish. "Rome's famous for it," said one parish priest in Italy who asked not to be named. "They've got to go somewhere, and so are given something innocuous to do in Rome.""

Läs hela artikeln här.

To put on the mind of Christ

2008-07-02T21:58:00.002+02:00

What is the effect of putting on the mind of Christ ?

In prayer the individual will reveal the characteristics of having been appropriated by the Holy Spirit as in Galatians 5:22

Paul described it as: "I am crucified with Christ, nevertheless I live; yet not I, but Christ liveth in me".

One now loves in the way of God, follows his will, and lives for truth, wisdom, goodness, compassion and love for the sake of bringing these attitudes to other people, all beings and the universe.

Prayer and Contemplation is not about my pre-occupations and expectations for myself, my own ego or personal self.

In all things, Jesus did not think about himself, or pray for his own needs-
real prayer is intercessory, other people, other things, the earth and the universe.

One does not contemplate for what I personally, me, myself, I can get out of it, but for the sake of other people, other living things, the planet and the universe.

This is what is meant by: one has put on the Mind of Christ, that no longer I, but he lives inside, as me, as my real Self. That I live by his will, his pre-occupations and expectations, not my own personal, egocentric ones.
That is what Paul discovered, that is the meaning of Paul's Christ-centered life and mysticism: that he now has the values, attitudes, worldview and the mindset of Christ.

What is the mindset, the will, the intentions of Jesus ?

They are those of the Father, Yahweh, Elohim, the I AM, that was never born, the unchanging, the undying.

Monk

***

Read also this article.