Denna vecka handlar bibelbloggen om (andligt) husbygge.
Jag valde att ta med även vers 28-29 eftersom de också är viktiga i sammanhanget, även om de inte ingår i morgondagens evangelium.
***
Matt 7:21-27(29)
"Inte alla som säger 'Herre, herre' till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.
På den dagen skall många säga till mig: 'Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?'
Då skall jag säga dem som det är: 'Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!'
Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund.
Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund.
Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand.
Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.
När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda."
***
Välkomna att dela de funderingar som dyker upp!
Detta är ett bibelbloggsinlägg. Tidigare bibelbloggar hittar du här - det går bra att kommentera dem i efterskott.
Så var det dags för en liten överblick över odlingslandskapet igen... ;-)
Nu är de första fröna äntligen ute på balkongen - sådde sallad igår - lämnade kvar byttan ute under natten - för fröna lär inte gro vid temperaturer över 20 grader - så det går inte att förodla dem inomhus - och nu ska det väl ändå inte kunna bli frost mer i sommar....pleeeeease? Måste ha koll på dem för jorden måste hållas fuktig hela tiden medan de förhoppningsvis gror.
Har även sått rädisor igår (ganska många blev det, men har hur mycket frön som helst kvar - två påsar...). Och idag (eller inom de närmaste dagarna beroende på väderprognoserna) tänkte jag ge mig in på sockerärtor och morötter, samt en ny laddning solrosor då de senaste inte har klarat inomhusklimatet särskilt väl. Bara två av minst tio plantor är ännu vid liv. Knappt. Men det är också det enda som inte har klarat sig bra.
De största tomatplantorna växer med flera centimeter om dagen - törstiga är de också - får vattna dem för jämnan. Andra tomatplantor är betydligt mindre - tror det kanske faktiskt kan bli körsbärstomater på dem. Hoppas! De blir ju också mer lätthanterliga om de inte skjuter i höjden så mycket. Måste snart hitta något att stötta upp tomatdjungeln med.
Persiljorna växer också, om än långsammare. Kanske de står för trångt? Tough luck - har ingen annanstans att sätta dem - det börjar även bli akut jordbrist nu... 60 liter jord har snabbt gått åt....
Ett par vattenmelonfrön (minns ni dem?) tittar ganska så oväntat upp. Tror det var två veckor sen jag petade ner dem i en liten kruka. Det såg först illa ut, jorden blev för blöt - några mögelsporer började bre ut sig - så jag tänkte kasta det hela. Tog bort plasten - och inget hände - förrän nu.
Smultronen verkar äntligen vara lusfria (tar i trä) - tror den senaste köldknäppen hjälpte till. Och jordgubbarna grönskar fint i ena krukan - i den andra är det bara en planta som sakta växer. Satte dit en hyacintlök också - som fått blad inomhus under vintern, men som inte hade några rötter - och "pang" så rotade den sig. Det var kanske lite dumt - bör nog flytta den till en egen kruka om fler jordgubbsplantor skulle vilja växa från de stänglar som brukar dyka upp efter ett tag. Smultronen har redan skjutit sådana skott.
Som synes är det fullt upp med uteväxtligheten.
Vilket tyvärr har drabbat de tidigare så vackra orkidéerna - de har liksom kommit i andra hand ganska länge nu. Och torkat ut, skrumpnat, fått för stark sol på bladen, tappat blommor (en förlorade den vackraste stängeln med fem blommor på när jag vattnade den förut - den gick av - men överlever ett tag i en vas...se bild).
Har förutom de redan nämnda plantorna planerat för en liten pelargonodling i en balkongvrå. Om det nu finns nån vrå över efter den kommande invasionen... Odlingen består än så länge bara av en vacker vit pelargon - med röda pisitiller (se bild högst upp). Får se om det blir fler sorter allt eftersom. ;-)
***
Uppdatering:
Nu har rädisorna och salladen redan kommit upp! Det tog alltså mindre än ett dygn! Kanske inte så konstigt för rädisorna som befunnit sig i närmast tropisk värme inomhus - men salladen fick visst också perfekt groningstemperatur utomhus under den svala natten.
Fler solrososfrön är nu i jorden, samt morötter och sockerärtor och lite galiamelonfrön - senare tillkommer cantaloupe. Tänkte jämföra och se vad som händer...
Blomsterblandningen och luktärterna växer också långsamt - glömde visst nämna det förut.
Hittade några löss trots allt bland jordgubbar och smultron - får öka såpavattensinsatserna ett tag framöver.
Frågan är om det är frostriskfritt nu - eller kan det gå under nollstrecket mer under juninätterna?
Tveksamt om man kan lämna morotsfröna ute. Det ska ta hela fyra veckor innan man får veta om det lyckades - då är det ju trist om de aldrig ens kommer upp.... Men invid husväggen är det kanske ganska ok?
Nej, rubriken handlar inte om exkommunicering.... Även om likheten är slående.
Detta handlar om riktig häxjakt - som pågår utan att vi hör talas om det.
I Kenya tillfångatogs och brändes ett antal kvinnor och män för några veckor sen.
""I can't believe my wife of many years would be killed so brutally by people who cannot prove their case even before God," said Enoch Obiero, a pastor.
"My mother has always been a role model to the entire village and why the mob had to kill her will remain a mystery to me forever," lamented 32-year-old Emily Monari.
The region, populated mainly by the Kisii tribe, has been dubbed Kenya's "sorcery belt" due to mob attacks on women suspected of witchcraft."
Läs hela artikeln här, och läs mer här och här (BBC - där finns en video också som jag inte har tittat på eftersom den lär innehålla otäcka scener).
Även WOC (en organisation som arbetar för vigning av kvinnor) har sänt ut en pressrelease idag - den följer nedan.
Intressant nog är det idag årsdagen för när Jeanne d'Arc brändes på bål..... Nu när hela världen uppmärksammar detta. Imorgon eller de närmaste dagarna lär det bli en del blogginlägg med videoklipp från nyhetssändningar samt artiklar om det...
***
Women's Ordination Conference Statement on Vatican Decree of Immediate Excommunication of Ordained Women
Aisha Taylor, executive director of the Women's Ordination Conference, issued the following statement about the Vatican's decree that ordained Roman Catholic women and the bishops who ordained them incur latae sententiae excommunication, which means that the excommunication is immediate and self-imposed.
The Women's Ordination Conference is outraged by yesterday's Vatican decree, which reminds Catholic women once again of the animosity they face from the hierarchy, despite being the backbone of most Catholic parishes throughout the world.
Out of fear of the growing numbers of ordained women and the overwhelming support they are receiving, the Vatican is trying to preserve what lit tle power they have left by attempting to extinguish the widespread call for women's equality in the church. It will not work. In the face of one closed door after another, Catholic women will continue to make a way when there is none.
We reject the notion of excommunication. In our efforts to ordain women into an inclusive and accountable Roman Catholic Church, we see it as contrary to the gospel itself to excommunicate people who are doing good works and responding to injustice and the needs of their communities. While the hierarchy prattles on about excommunication, Catholic women are working for justice and making a positive difference in the world.
This unreasonable excommunication and the Vatican's stance on ordination are based on arguments that have been refuted time and again. In 1976, the Vatican's own Pontifical Biblical Commission determined that there is no scriptural reason to prohibit women' s ordination. Jesus included women as full and equal partners in his ministry, and so should the hierarchy.
The call for women's equality in the Catholic Church is reverberating loudly in the public consciousness. Around the world, over sixty women have been ordained as priests, deacons or bishops by the group called Roman Catholic Womenpriests (RCWP), and there are nearly 100 women in the RCWP preparation program. There are 16 national organizations from 11 different countries that advocate women's ordination, and a vast majority of US Catholics support the ordination of women.
The refusal to ordain women is nothing more than a blatant manifestation of sexism in the church. It is time for the Vatican to listen to its own research, its own theologians and its own people who say that women are equally created in the image of God and are called to serve as priests in a renewed and inclusive Catholic Church.
###
Founded in 1975, the Women's Ordination Conference is the oldest and largest national organization that works to ordain women as priests, deacons and bishops into an inclusive and accountable Roman Catholic Church. WOC represents the 63-70 percent of US Catholics that support the ordination of women as priests. WOC also promotes new perspectives on ordination that call for more accountability and less separation between the clergy and laity.
Få saker går upp emot ett bullrigt ortodoxt skratt.... Riktigt ur skäggdjupet (om man nu är i besittning av ett sådant).
Hittade ett helt blogginlägg fullt av sånt som kan locka till det.
Här bara ett urval om förslag till bildekaler:
* Orthodox Christianity: Kickin’ it old school since 33AD * If God is your co-pilot, switch seats. * Tired of organized religion? Try Orthodoxy! * If it aint Orthodox, IT’S CRAP! * Protestantism: The mixed omelette of the Roman egg. * Orthodoxy: so easy a caveman can do it. * God has sovereignly predestined me to choose freely * Orthodoxy: For kids who love to stay up all night, drink wine, and play with fire * Not so close! I may need to do prostrations! * The Orthodox Church: No only standing for the Truth, but never sitting down either! * Orthodoxy: Fili-Not-Okay * Orthodoxy: Putting the FUN back in “fundamentalism!” * In case of rapture, can I have your car??
Du får också snabbt reda på om du är en "Geek Orthodox"... ;-)
Roman Catholic Womenpriests’ Response to Vatican Decree of Excommunication
Roman Catholic Womenpriests reject the penalty of excommunication issued by the Vatican Congregation for the Doctrine of the Faith stating that the “women priests and the bishops who ordain them would be excommunicated ‘latae sententiae.” Roman Catholic Womenpriests are loyal members of the church who stand in the prophetic tradition of holy disobedience to an unjust law that discriminates against women.
We hold up heroic women in the church’s tradition like Hildegard of Bingen, Joan of Arc and St. Theodore Guerin who obeyed God, followed their consciences and withstood hierarchical oppression including interdict, excommunication and death.
In obedience to Jesus, we are disobeying an unjust law. The Catholic Church teaches that a teaching or law of the church is authoritative only if it is “received” by the sensus fidelium, the community of faith. If the community of faith does not accept the law, it has no effect on us. All people have a moral obligation to disobey an unjust law. St. Augustine taught that an unjust law is no law at all. Since 70% of U.S. Catholics favor women’s ordination and a growing majority of Catholics worldwide also favors women’s ordination, we do not “receive” or accept the Church's prohibition against the ordination of women and the church’s continued reliance on sexist metaphors, beliefs and assumptions for denying ordination to women.
Pope Benedict XVI, written when he was Cardinal Ratzinger, in the commentary section of the Doctrine of Vatican II, volume V, page 134, stated: "Over the Pope as the expression of the binding claim of ecclesiastical authority, there still stands one's own conscience, which must be obeyed before all else, if necessary even against the requirement of ecclesiastical authority.”
Roman Catholic Church laws are often contradictory. In this instance, canon 1024 limits sacred orders to men, while canon 849 states that baptism is the gateway to the sacraments. Scholar Bishop Ida Raming, doctor of theology, points out a prior church understanding: “some medieval canonists hold that not maleness but baptism is the pre-requisite for valid ordinations: “After being baptized, anyone may be validly ordained.” (The Exclusion of Women from the Priesthood: Causes and Background)
Recent scholarship affirms that women were ordained in the first thousand years of the church’s history. The first half of the church’s history provides us with images and accounts of the inclusion of women in Holy Orders that contradict the later prohibition. We are reclaiming this important tradition in order to bring equality and balance, and reconciliation and renewal to the church we love, and to all the holy people of God who have been hurt, marginalized, and ostracized in the name of Jesus Christ, who always and everywhere said, as we do, that ALL ARE WELCOME.
“Roman Catholic Womenpriests are leading the way to a renewed Roman Catholic Church in which the full equality of women will be a reality,” commented Bridget Mary Meehan, U.S. media spokeswoman. “Like Mary Magdalene, apostle to the apostles, and the women deacons, priests and bishops who served in the early centuries of our church, we are offering a model of a renewed priesthood in a community of equals.”
Detta inlägg har nu uppdaterats. Läs gärna om det ifall du har läst det tidigare.
***
Sent igår kväll (i natt svensk tid) spreds nyheten om exkommunicering av katolska kvinnor som "försöker" vigas och av biskopar som "försöker" viga dem. Vilket ju är ett lite märkligt ordval.
Jag känner inte till någon som har "försökt" vigas och misslyckats. Däremot så har ju en hel del kvinnor (och ett par män - vilka inte verkar inkluderas i "exkommuniceringsförsöket") vigts vid det här laget - och detta börjar tydligen uppfattas som ett alltför stort hot mot dem som för tillfället vill "försöka" skaffa sig total makt över Kyrkan.
Det framgår heller inte att de kvinnor och män som har vigts giltigt - eller som kommer att vigas giltigt efter den 29 maj 2008 - skulle vara föremål för skrivelsen.
Varför uttrycker de sig så svävande? Varför inte skriva att de kvinnor och män som har vigts och kommer att vigas giltigt men olagligt (enligt deras egen formulering) exkommuniceras - då skulle de ju träffa målgruppen istället för att skjuta bredvid - än en gång.
Skrivelsen riktar sig alltså inte till de som redan har vigts innan den publicerades - vilket är samtliga hittills om man inte räknar med dem som vigdes igår - men de faller också utanför av andra skäl.
För skrivelsen riktar sig inte heller till dem som har vigts av en kvinnlig biskop. Vilket är samtliga efter att kvinnliga biskopar började vigas för ett antal år sen. Det är inte troligt att manliga biskopar kommer att viga någon heller i fortsättningen eftersom det nu finns ganska många kvinnliga biskopar och dessa inte behöver skydda sin identitet på samma sätt.
Skrivelsen i fråga riktar sig helt enkelt inte till någon person alls. De har lyckats med konststycket att formulera sig så att ingen stämmer in på det.
Den som främst står bakom skrivelsen har för övrigt gjort sig känd för att ha dolt ekonomiska oegentligheter i ett stift i USA - innan han skyndsamt förflyttades till ett annat stift och sen befordrades till Vatikanen.
De tar som synes nyheten med ro. Har just fått veta att diakon- och prästkandidaterna är många, och att stödet från gräsrotskatolikerna är stort, medan de negativa rösterna i princip inte hörs - och flera vigningar planeras i USA under året. Sammanlagt blir det åtta vigningstillfällen bara i år. Detta har snarast styrkt dem i övertygelsen att det de gör är profetiskt.... För just så här brukar ju Vatikanen med stor fingertoppskänsla slå ner på personer som hundra år senare upprättas och helgonförklaras.
Women's Ordination Conference (som arbetar för vigning av kvinnor) var på hugget - så här skrev de i en pressrelease.
DN rapporterar om det så här, SvD också, medan Dagen skriver så här.
Och här kommer jag att fylla på med artiklar och videoklipp ett tag framöver.
Nedan följer mer om nyheten samt skrivelsen i sin helhet.
***
Vatican decrees excommunication for participation in 'ordination' of women
Vatican City, May 29, 2008 / 02:29 pm (CNA).- The Vatican declared today that any women who attempt “ordination” or any bishops who attempt to “ordain” women are automatically excommunicated from the Church by their actions. The decree from the Congregation for the Doctrine of the Faith is said to be absolute, universal and immediately effective.
The decree which was published in the Vatican daily, L’Osservatore Romano, comes in the wake of several women attempting to be “ordained” as Catholic priests.
The most recent attempt to ordain a woman occurred on May 4 in Winona, Minnesota when Kathy Redig, participated in a ceremony of ordination.
Bishop of Winona Bernard Harrington responded to the news of Redig’s purported ordination by saying it made him “very, very sad.” The bishop also said that “She, by her actions, has excommunicated herself.”
Another occurrence of attempted ordination occurred in St. Louis, Missouri on November 11, 2007. The ceremony involved a German woman named Patricia Fresen conducting a would-be ordination ceremony at a St. Louis synagogue. Fresen used the formula and rite of a Catholic ordination to “ordain” as priests two St. Louis-area women, Rose Hudson and Elsie McGrath.
The attempted ordination caused Archbishop Raymond Burke of the Archdiocese of St. Louis to declare the three women excommunicated for taking part in an attempted ordination of women to the priesthood. The archbishop said the excommunication was part of his “solemn duty” to protect the faith and unity of the Church.
Archbishop Burke, who is regarded as one of the foremost experts on canon law, explained that this type of situation has been addressed before. In August 2002, the Congregation for the Doctrine of the Faith also excommunicated two women who had taken part in an invalid ordination ceremony, he said.
Patricia Fresen, the archbishop said, had “formally and directly engaged” in founding a “new and separate sect” called Roman Catholic WomenPriests USA.
The decree from the Congregation for the Doctrine of the Faith also mentions that it applies to all people in communion with the Catholic Church, including any bishops or women who are members of the Eastern Churches. Anyone who incurs this excommunication can only be received back into the Church by the Apostolic See, the decree says.
The declaration, which is signed by Cardinal William Levada, concludes by saying that it is absolute, universal and immediately effective upon its publication in L’Osservatore Romano.
Translated text of the Decree:
Congregation for the Doctrine of the Faith General Decree Regarding the crime of attempting sacred ordination of a woman
The Congregation for the Doctrine of the Faith, to protect the nature and validity of the sacrament of holy orders, in virtue of the special faculty conferred to it by the supreme authority of the Church (see canon 30, Canon Law), in the Ordinary Session of December 19, 2007, has decreed:
Remaining firm on what has been established by canon 1378 of the Canon Law, both he who has attempted to confer holy orders on a woman, and the woman who has attempted to receive the said sacrament, incurs in latae sententiae excommunication, reserved to the Apostolic See.
If he who has attempted to confer holy orders on a woman or if the woman who has attempted to receive holy orders, is a member of the faithful subject to the Code of Canon Law for the Eastern Churches, remaining firm on what has been established by canon 1443 of the same Code, they will be punished with major excommunication, whose remission remains reserved to the Apostolic See (see canon 1423, Canon Law of the Eastern Churches).
The current decree will come into immediate force from the moment of publication in the 'Osservatore Romano'and is absolute and universal.
William Cardinal Levada Prefect Angelo Amato, S.D.B. Titular Archbishop of Sila Secretary
Jag bad Br. Yossi att berätta lite om de hemlösa han möter i Chicago. Han har medverkat till att starta ett projekt kallat Open Cathedral - Öppen Katedral alltså. Hans text nedan finns även delvis publicerad på deras hemsida.
Jag skulle vilja se något liknande katolskt initiativ även för Sveriges hemlösa... Några som är intresserade av att starta upp det?
***
When Rabbi Jesus spoke to people, he was totally present to them, radiating love and compassion as if the person into whose eyes he looked was the only person in the world at that holy moment. We can do no less. Too many of us simply walk past those without domicile, or, if we do stop to give money, we fail to make any real human contact; we avoid touching or making eye contact, for that might just be too real.
When asking someone if they'd like a bottle of water and a sandwich, the ministry to BE compassion simply happens. When the drink and food is offered and a warm word, a meeting of the eyes, the souls, happens. Communion takes place.
The one doing the preaching is Jerry standing on the corner holding a cup asking for money, singing his heart out, who hugs us because we stop and talk with love. It's Henderson who's got a name, an indentity, and is proud to share that, with a handshake. Ralph's raw honesty in wanting a beer, but who takes the sandwich and water, later walking by, saying thank you, and patting Mary Ann+'s shoulder; it's the homeless Muslim woman and her child sitting in the drenching humidity, simply asking for help. They are all God speaking to us and changing us! This is why we're here. This is Open Cathedral.
Why do we do this?
This is a moral imperative; it's our spiritual heritage. Deuteronomy 16:20 states emphatically: "Justice, justice shalt thou pursue." Jesus calls those who walk The Way to BE the Good News and live the corporal and spiritual works of mercy without litmus tests.
This ministry is, likewise, about honoring people as the unique expressions of God they are. A handshake, a pat on the back, a look straight in the eyes, a sandwich, a drink of water, some gloves and a hat or some socks all help to restore some sense of dignity to our brother or sister. Perhaps in this brief moment or two, he or she realizes his or her own inherent dignity. It is a namaste moment; a thin place, a moment when God becomes even more conscious of God; it is communion.
Doing ministry together does not require the exact same beliefs. It does, however, require a commitment to service, treating the homeless as persons who need our help.
Brother Yossi, Joyful Heart Hermitage, Chicago Co-Founder, Open Cathedral
Open Cathedral is a ministry of presence, not a place. We welcome those who are physically and spiritually homeless, on their own terms, with compassion and open hearts. We are here for those for whom religion as usual leaves one seeking more. We welcome ALL; we are Open Cathedral.
Skrev tidigare om hur blivande biskopar måste hålla med Kyrkans nuvarande lära om kvinnliga präster innan de vigs.
Har nu fått länkar till ett par dokument om detta. Det visade sig att de inte skriver under ett papper - mindes fel där - men de läser en utökad trosbekännelse där detta ingår på ett inlindat sätt. Först läser de den vanliga trosbekännelsen, och sen fortsätter de så här:
"I also believe with firm faith all those things which are contained in God’s written word or in tradition and which have been proposed by the Church in a solemn judgment, in either the ordinary or universal magisterium as Divinely revealed and to be believed.
I also firmly embrace and keep everything collectively and individually which with regard to the doctrine of faith and morals is definitively proposed by the same authority.
I also adhere with a religious obedience of will and mind the doctrines which either the Roman Pontiff or the college of bishops pronounce when they exercise the authentic magisteriumeven though they do not intend to proclaim them in a definitive act."
Läs hela bekännelsen samt vad andra medarbetare (präster och kyrkligt anställda teologer) måste bekänna här.
Detta tycks inte lämna mycket utrymme för tankefrihet precis. Men skulle en biskop komma på andra tankar när han väl är vigd (kom helige Ande och upplys all världens biskopar med den gudomliga insikt som ingen mänsklig auktoritet kan påverka!), så har han kvar sin samvetsfrihet och är inte längre bunden av några löften eller bekännelser. Läs om detta här.
Fick också en länk till det dokument jag allra först tänkte på när jag mindes något om ett papper - det är en hemlig utvärdering av blivande biskopar, som visar att de måste dela Kyrkans nuvarande inställning till bl.a. kvinnliga präster för att hamna på listan över de tre som kan väljas. Den som har en avvikande åsikt i frågan sorteras bort vid denna "åsiktsgallring" - även om han skulle vara "renlärig" i fråga om allt annat.
"6. ORTHODOXY. Sincere communion with the teaching authority of the Church (the Magisterium). What does he think about women’s ordination, sexual ethics, and in particular the teachings of Humanae Vitae? To what extent is he loyal to the traditions of the Church? Is he committed to the teachings of the Second Vatican Council, and the papal teachings that arose from it?"
Ett antal personer som känner den eventuelle biskopskandidaten väl fyller i ett långt sådant konfidentiellt frågeformulär om denne - med frågor som delvis skulle anses vara integritetskränkande och t.o.m. olagliga inom vilket annat samhällsområde som helst. Andra frågor är snarast löjeväckande: "Does he wear long vestments or similar?" En del frågor blir lite märkliga om man tänker sig t.ex. att personen bor i ett land där kristna förföljs: "Does he maintain respectful relationships with State authorities?"
Det förekommer som synes också en intrikat lobbyverksamhet då biskopar utses. Den som inte har de rätta kontakterna i Vatikanen kommer aldrig ens att komma i fråga.... Hur omtyckt han än är av kyrkfolket.
Vart tog den sedvänja vägen där den bästa kandidaten utsågs av gräsrötterna? Som mycket motvilligt ropades fram ur öknen?
I brist på filmer att recensera surfar jag nu lite bland videor med uppenbarelser. Där finns både det ena och det andra. Spännande att man kan fånga sånt här på film numera - när snart sagt varje person har tillgång till en liten videoinspelningsfunktion i digitalkameran eller mobiltelefonen. Men det ställer förstås högre krav på teknisk bevisning - det är förodligen inte så svårt att manipulera filmer i efterhand.
Men jag är övertygad om att det sker mirakel - och en del filmer verkar ger ett mer äkta ntryck än andra.
Mest häpnadsväckande och tankeväckande är denna - som skildrar tre olika eukaristiska mirakel. Ett där vackert ornamenterade hostior sakta dalar ner på ett kyrkogolv - men varifrån kommer de...? Och ett som visar en kalk och en hostia med fem sårmärken och en bild av ett kors och en vitklädd kvinna med ett barn - som dök upp på några foton av en staty av Jungfru Maria. Och ett som visar hur en hostia har förvandlats till ett pulserande och växande (riktigt!) hjärta i munnen på en kvinna - detta mirakel bevittnades av förre påven, som sträcker ut händerna mot det. Oerhört stark video! (Synd bara att annan text skymmer mycket av den engelska texten.)
Nån som fortfarande inte är övertygad om realpresensen (att eukaristin verkligen är Kristi kropp och blod)?
Snubblade också på en intressant video om Mariauppenbarelserna i Zeitoun - och en till, ackompanjerad av vacker musik istället för prat. Båda med autentiska foton.
Det bästa är att resultatet av det miraklet, som pågick under flera år och sågs av troende från olika religioner såväl som ateister, var helanden och fred. Man kunde önska sig det på många platser i världen idag.... Bli inte förvånade om hon visar sig i krigsdrabbade länder också i vår tid...
Vad ska man sedan säga om det här - också i Egypten....? Och det här? (Mer spektakulärt...ger mig inte samma känsla som filmerna ovan.)
Och till sist en riktig skräckis - antingen fejk (hoppas det!) eller inte.
Som väl de flesta vet så finns en av de största grupperna irakier (kristna kaldeer) i Södertälje. Fick en artikel om dem via Sydafrika... ;-)
"SOEDERTAELJE, Sweden (AFP) — For many Christian Iraqis who have found a safe haven in Sweden, integrating into a strange new culture is a trying process. But their churches, present in Sweden for decades, play a big role in easing the way.
"When they come to Sweden, the first thing many Christian Iraqis do is go to the church. Some do it because they are strong believers, but also because they want to meet other people, get help in dealing with the Swedish administration, understand society, and find work," Isam Kalka, a 34-year-old Iraqi from the northern town of Arbil who arrived in Sweden in 1991, tells AFP."
I Kanada prästvigs imorgon en katolsk kvinna samt en frånskild man... Mig veterligen är han den första man som prästvigs av RCWP (Roman Catholic Woman Priests).
Fick en länk till en artikel om detta - de intervjuade delar förstås inte "sektstämpeln" som journalisten har valt att sätta på rörelsen - som vill vara en inomkatolsk förnyelserörelse.
"Monica Kilburn-Smith and James Lauder will be ordained as Catholic priests by Bishop Patricia Fresen on Thursday (May 29).
Though they are both valid ordainments, Lauder said the church looks at them as illegal because women, or those married or divorced, cannot become priests.
/.../
“We call ourselves prophetic Catholics.” Jamieson said, explaining the groups within Catholicism that accept married, gay or women priests openly but still feel strongly about their faith.
The ordainment Thursday is another important step for groups like the Catholic Network for Women’s Equality, Ministry Without Borders and Corpus Canada, which supports married priests.
Jamieson said that it is important to have people like Lauder ordained because he has a strong and positive leadership role in the Catholic community, whether he is married or divorced should make no difference."
Funderar över fenomenet svenskkyrkliga prästvigda kvinnor som vill konvertera till katolska kyrkan eftersom de känner sig allt mer utträngda i marginalerna om de inte hänger med i alla snabba vindkappvändningar.
De önskar visst få en särbehandling om de konverterar - få något slags ny speciell tjänst i katolska kyrkan, åka på en särskild gräddfil.
Intressant - man kan undra vad de vill göra?
Duger det inte för dem att koka kaffe, städa toaletter och undervisa småbarn i elementär katekes?
Det är ju det som katolska kvinnor i övrigt anses vara kapabla till. Om de inte har doktorerat i teologi förstås. Då kan de få föreläsa i församlingen nån enstaka gång. Inte predika förstås. Bara föreläsa. De kan förstås få bli nunnor också.... Eller arbeta med administration och ekonomi.
Tänk så bra katolska kvinnor har det! Tjoho!!!!
Inte vill väl svenskkyrkliga präster ha det annorlunda än så?
Och ifall de vill det så tycker jag inte att de ska be om att få särskilda tjänster på en gång om de konverterar - utan acceptera att ödmjuka sig, gå ända ner till botten, och se hur andra katolska kvinnor har det.
Sen - efter ett antal års volontärarbete underst i pyramiden så kanske de också har fått en lite djupare förståelse för situationen och vill vara med och verka för förändring? För ALLA.
För att kvinnors kompetens och kallelse generellt sett ska tas bättre till vara i Kyrkan....
Inte ordagrant så - men på ett ungefär - sa Franciskus. Fågelpredikanten.... Vargvännen.
Den här berättelsen påminde mig om det.
***
A member of a certain church, who previously had been attending services regularly, stopped going. After a few weeks, the preacher decided to visit him.
It was a chilly evening. The preacher found the man at home alone, sitting before a blazing fire. Guessing the reason for his preachers visit, the man welcomed him, led him to a comfortable chair near the fireplace and waited.
The preacher made himself at home but said nothing. In the grave silence, he contemplated the dance of the flames around the burning logs. After some minutes, the preacher took the fire tongs, carefully picked up a brightly burning ember and placed it to one side of the hearth all alone then he sat back in his chair, still silent.
The host watched all this in quiet contemplation. As the one lone ember's flame flickered and diminished, there was a momentary glow and then its fire was no more. Soon it was cold and dead.
Not a word had been spoken since the initial greeting. The preacher glanced at his watch and realized it was time to leave. He slowly stood up, picked up the cold, dead ember and placed it back in the middle of the fire. Immediately it began to glow,once more with the light and warmth of the burning coals around it.
As the preacher reached the door to leave, his host said with a tear running down his cheek, 'Thank you so much for your visit and especially for the fiery sermon. I shall be back in church next Sunday.'
We live in a world today, which tries to say too much with too little. Consequently, few listen. Sometimes the best sermons are the ones left unspoken.
(Unfortunately I don't know who wrote this story, it's been circulating in mails for awhile - if you recognize it and knows who should have the credit for it - please let me know...)
Beslut om kvinnliga biskopar kan leda till massflykt
Ja, så kan det tyvärr bli....
Kan dock tycka att de präster och lekmän som i så fall lämnar Anglikanska kyrkan i protest kunde bilda en egen liten sekt istället för att bli katoliker....
Det är inte rätt att skyffla över alla problem till oss. Bara för att vi råkar vara sist ut med att återinföra vigning av kvinnor så är det ju dumt att fördröja det ytterligare genom att acceptera en tillströmning av extremtraditionalister som bygger sin kyrkotillhörighet på en enda fråga - som inte ens grundar sig i tron...
Borde katolska kyrkan alls släppa in dem på så felaktiga grunder?
***
"The church of England faces a mass exodus of priests and worshippers after plans were approved to allow women to become bishops without protection for traditionalists.
At a confidential meeting, bishops narrowly voted to proceed with the historic reforms and to resist pressure to create separate dioceses free of women clergy.
The decision will dismay hundreds of priests who could defect to the Roman Catholic Church, which refuses to ordain women. It was taken at a meeting of about 50 members of the House of Bishops, at a hotel in Market Bosworth, Leicestershire, last week, and has set the stage for a showdown with traditionalists when the General Synod, the Church's parliament, is next convened, in July."
Denna vecka är texten minst sagt intressant ur ett ekumeniskt perspektiv...
Hoppas att många från olika kristna traditioner vill fundera över den.
Vill först bara påminna om att bibelbloggen är av lite annan karaktär än övriga bloggen - en blogg i bloggen så att säga, som är tänkt som en oas vid sidan av övriga samtal, och vars enda syfte är uppbyggelse, andlig växt - genom att vi mediterar över och delar tankar om olika saker vi ser i texten.
***
1 Kor 10:16-17
"Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp?
Eftersom brödet är ett enda är vi - fast många - en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd."
***
Jag ställer inga frågor till hjälp denna gång utan lämnar tankefältet fritt.....
Välkomna, alla, att låta texten sjunka in, och sedan kommentera!
Funderar lite över detta med anledning av Uppdrag gransknings uppmärksammade program om hur kistlocken ibland krossas innan de fyller på jord i gravarna. Såg själv inte programmet, men en snutt ur en uppföljare till det.
Undrar lite över inställningen till döden rent generellt samt hur man hanterar kroppar.
Vad är det egentligen för moralisk skillnad mellan att klämma ihop kropparna lite eller att elda upp dem så bara aska återstår, eller frystorka dem så de faller sönder i ett pulver (senaste metoden som snart förväntas bli godkänd)? Tycker samtliga metoder verkar minst lika brutala.
Är det som folk reagerar mest på det faktum att man inte har sagt något om krossandet av kistorna? För på vilket sätt är detta värre eller mer oetiskt än övriga metoder?
Tids nog tar sig maskarna in hur som helst även om locket inte krossas - och det är ju inte heller en trevlig tanke....
Vad ska man egentligen välja bland idel dåliga alternativ?
Och spelar det till syvende och sist någon roll? Den döda kroppen är ju inte längre den människa som levde, utan bara de jordiska resterna.
Handlar det ytterst om tro? Om man tror att graven är den sista viloplatsen och att inget liv återstår efter det - då spelar det förstås viss roll att den lämnas så orörd som möjligt, så länge som möjligt. Då kanske man väljer den metoden (jordbegravning) hellre än de övriga alternativen som förstör kroppen redan från början?
Vad gör man förresten av kistorna vid kremering? Eldas även de upp så att kista och stoft blandas ihop? Eller återanvänds de...? Hemska tanke... Kanske ännu ett ämne för Uppdrag granskning?
Hur vill ni att kroppen tas om hand efter döden? Motivera gärna...
Finns det kanske fler alternativ som borde införas - som är mer respektfulla, "mildare" i hanteringen?
Nån som vågar fundera över frågorna kring detta tunga ämne?
Så var det dags att försegla och skicka tillbaka det sista filmkuvertet och säga upp provabonnemanget.... Har raderat listan på de drygt 20 filmer jag inte hann se. Det blev ju ganska många ändå...
Dessa blev de sista filmerna jag fick:
Walk the line - ett slags biografi om Johnny Cash. Stort plus för tidsprägeln, musiken och det lyckliga slutet. Vägen dit är inte lika rolig.... Betyg: 3,5.
Vänner för livet - om en man som förlorade sin familj i New York 9/11, och som inte vill bearbeta händelsen utan isolerar sig. Tills den gamle tandläkarstudiekamraten dyker upp och utmanar honom att ta steget ut ur sitt lilla revir - vilket även för denne ut på en del strapatser. Men slutet gott, allting gott även här - om jag minns rätt. Fast särskilt sevärd är den inte. Betyg: 2,5.
Offret- en av de konstigaste filmerna jag bloggtittat på. Eller försökt se, rättare sagt. Det var en snabbspolare utan dess like (d.v.s. jag borde ha snabbspolat rakt igenom den, men kom igång med det först efter halva filmen när jag inte stod ut längre). Tänk er en Ingemar Bergmanfilm i extrem slow-motion, men mer monolog-pratig, och med rysk touch (existentiell, filosofisk, religiös), och med överdrivet teatraliska svenska skådespelare (det var som att se en mycket dålig teaterpjäs - fast på film - varför är förresten svenska skådespelare så ofta onaturliga i sina roller?), addera en fragmentarisk och lite udda handling - så har ni filmen i ett nötskal.... Filmen är nästan färglös till råga på allt - gråtonad. Det enda fina är planteringen av ett träd i början, och när de bläddrar i en ikonbok (i färg!) och uttalar sig om ikonernas skönhet... Betyg: 2,5 - så pass högt för att de säkert har ansträngt sig rejält för att försöka få till det.
Underbara älskade - trodde det skulle vara en ljust somrig film - men den förväntade svenska skärgårdssommarstämningen förtogs av det sorgliga innehållet. En film om sorg, och hur man (inte) hanterar den som sekulariserad svensk - skulle man kanske kunna sammanfatta det som? Ljusnar lite mot slutet. Betyg: 3.
Alla övriga filmer jag har bloggtittat på under senvintern/våren hittar ni här.
Det går bra att kommentera de inläggen även i efterhand ifall ni har sett någon av filmerna!
Vatikanen stryper antagningen till ordnar och seminarier
Ja, det blir konsekvensen av den universella instruktion som har skickats ut till världens alla katolska biskopar.
Än en gång får man läsa om vatikanherrarnas missriktade fördomar - sammanblandningen mellan pedofili och homosexualitet.
Och samtidigt får man förvånas över deras oerhörda naivitet.
Vet de verkligen inte att många av de katolska prästerna och ordensmedlemmarna är homosexuella? Och det är ingen hemlighet direkt att det förekommer både det ena och det andra på prästseminarierna. Det är ju bara kvinnor som seminaristerna strikt uppmanas att hålla sig undan från.... (Vilket för övrigt formar ytterst märkliga prästpersonligheter bland de heterosexuella kandidaterna - som ofta är fullkomligt skräckslagna för kvinnor. De kan inte precis relatera naturligt till både män och kvinnor...vilket anges som ett skäl till att bojkotta homosexuella kandidater). Eftersom det som sker i dolda kammare inte resulterar i några barn så kan det fortgå även efter prästvigningen. Brott mot celibatslöftet. Jomenvisst - men det omtolkas lite grann och så styrks den traditionella dubbelmoralen än mer....
Blir det slut på detta i och med de nya reglerna. Ja, säkert, så småningom, när de flesta klostren har fått lov att stängas och tomma seminarier lagts ner på löpande band, och när församlingarna står helt utan präster och lekfolket får lov att ta vid.....
Då kanske i och för sig något positivt kan komma ut ur kollapsen - så att Kyrkan kan få en nystart....? Mer enligt Jesu exempel.
***
"Instruktionen är universell och ska tillämpas utan undantag" skriver kardinalen i brevet som uppges vara Vatikanens svar på ett stort antal förfrågningar och krav på förtydligande sedan instruktionen blev offentliggjord.
I den står det att "Kyrkan hyser djup respekt för personerna i fråga men kan inte tillåta att de som praktiserar homosexualitet, visar djupt rotade homosexuella tendenser eller stödjer den så kallade gay-kulturen antas till prästseminarier eller heliga ordnar." Vidare förklarar man att "Sådana personer befinner sig i en situation som allvarligt hindrar dem från att relatera till kvinnor och män på rätt sätt." Kongregationen varnar också för att blunda för "de negativa konsekvenser som kan komma av att personer men djupt rotade homosexuella tendenser" vigs till präster eller antas till de religiösa ordnarna."
Nej, det handlar inte om den berömda boken - utan om en australiensisk katolsk biskop som inte välkomnas överallt i USA där han skulle föreläsa.
Vad är felet? Jo, att han inte gillar katolska kyrkans sätt att försöka dölja missförhållanden så långt det är möjligt. Att han står på de utsattas sida och klart och tydligt pekar på vad som inte är bra.
Jag säger bara en sak: intet nytt under solen. Så här har helgonen och profeterna förföljts i alla tider. Man har försökt tysta den besvärande ropande rösten i öknen. Men ett sådant förfarande är dömt att misslyckas; det dyker alltid upp nya sådana röster....
***
Committed to Cover-Up
When Cardinal Mahony disinvited Bishop Geoffrey Robinson, author of CONFRONTING POWER AND SEX IN THE CATHOLIC CHURCH, and recommended that he cancel his scheduled lecture tour, he was echoing the sentiments of many bishops in the US who proclaim themselves to be committed to doing all they can to prevent clergy sexual abuse of children, yet are trying to silence the voice of truth.
Robinson's testimony to reality rovoked Cardinal Mahony to join the regiment of fearful hierarchy in attacking the faith of this courageous bishop who has served the Church all his life and who, in that role, studied and researched clergy sexual abuse in Australia for many years.
Like Bishop Oscar Romero did by witnessing poverty and persecution, Robinson experienced a complete "conversion" by witnessing the clergy sexual abuse he encountered. The bishop's message opens the windows to the reality of the ongoing situation in the Church structure that incubates and covers up such abuse. This message is not heard by those in authority nor do they want it heard by the citizens of the Catholic Church.
If you are not so fortunate to have the opportunity to hear Bishop Robinson, get and read his book. Catholics need to know why he is being targeted as the bearer of bad news and spokesperson for the desperate need for the changes in the way the Catholic Church is managed.
In order to be healed, the Church must abandon the widespread practice of secrecy, unaccountability and cover-up, all designed to maintain absolute power and control. The pope and the bishops must be open and accountable to the people they lead but also serve. They must be willing to admit past mistakes.
The following story is a wonderful witness about healing through prayer. Thanks Rose for sharing and for being here to answer to eventual questions in the comments!
***
Ni som har läst om denna undersökning (här finns mer att läsa om studien) och eventuellt drar slutsatsen att förbön inte hjälper - läs följande berättelse av Rose Cholewinski - en katolik som tillhör en östlig rit, och vars man Stan, som detta handlar om är diakon.
Läs den för all del också om ni älskar att läsa om när Gud ingriper... :-)
Hon bad om förbön för sin man på en maillista - och fick det underbara bönesvar hon vittnar om. Jag bad henne att sammanfatta det hon skrev och gästblogga här. Fick nedanstående inlägg igår.
Hon kommer att finnas till hands här för att svara på eventuella frågor - så har ni sådana är ni välkomna att fråga i kommentarerna!
***
My husband went into total renal failure. . Prior to bypass surgery he had also been in congestive heart failure, with an aggressive staph infection, which began in Jan 2006, then in Feb.2006, he had a quadruple bypass. Things had not been right for him since he had by-pass surgery; he never regained his strength. Finally in the summer of 2007 he did a pastoral care course, but at the end of it he got sick, and started gradually swelling. There were no signs of problems with his heart – his heart actually carried his body through all of this, and the staph was treated successfully.
When we took him to the hospital on that Monday - he was lucid and pretty clear headed. The hospital chaplain - a priest - met him in the ER (the waiting room even) and gave him Eucharist. By Tuesday, it was pretty clear he was not going to be with us as he was fast slipping away fast. As he entered this time beginning on Monday, in his pain and suffering, when he could not communicate, I heard him say loudly - 'God I told you I can't do this by myself', he was going fast.
After he no longer talked with us, one could see on his lips and hear by listening closely that he was either praying the Our Father, the Jesus Prayer, or he would be praying in tongues. As they moved him to MICU our deacon - my husband is also a deacon - came by and laid a small icon of the Theotokos on him. We could not find it, and somehow, he had gotten it under his gown, and if anyone tried to remove it, he would moan loudly - he could not talk - yet he knew if someone touched his icon.
I got sick during all my running, so I ended up going to get a shot in the ER on Monday morning. My shot in the emergency room ended up in a 9-day stay in the hospital for me. Well, at least we were under the same roof, not room, but same roof, and Jesus was present there in the Eucharist so we were blessed.
I have to share a little, let me see if I can recall the sequence of events...
1. I heard the Lord say on Tuesday 'all for my honor and glory.' I said OK Lord! By Tuesday night, it was clear he was becoming disoriented and could not function on his own. 2. Fr. Deacon Stan got steadily worse; his kidneys shut down completely. The four pints of blood became four more pounds of fluid. He was placed on 24-hr dialysis. 3. He had too much CO2 so they placed a tube in him - innovated him, I guess with a ventilator - to get it out. 4. By then, he was gone, there was no communication from him for four days. 5. They said he was heart was holding strong, pumping 50% of the blood it saw, which was great and keeping his body going, considering two years before he had had bypass surgery (God even prepared that). 6. They said he was there. 7. On the Monday I was in the hospital as noted above, our Lord Jesus Christ, sent three priests to pray with him. a. Fr. Wrigley anointed him in the morning – he slightly opened his eyes, but just as quickly went back out. b. Fr. Isi came in the early afternoon, and he gave him to the Lord that if his life was to be a vegetable then to take him home. If not, then heal him. He pressed on his chest accidentally, and his eyes opened wide, but he went back out. c. Fr. Frank (our priest) came, it was late noon, early evening. He anointed him, used relics I know of St. George, but not certain who else, I think a combination. Prayed with him. Deacon opened his eyes and tried to follow and then went back out.
The kids (our youngest is 23, not really kids) came that evening (I am only going by what I have been told, as I was in the hospital myself, on the next floor). The kids said he opened his eyes, and followed them around the room.
The next morning, the nurse said, he had his eyes opened and was responding to her commands.
Then his blood gases got better. The next day - actually his hands were strapped down - he managed to pull out the ventilator tube from his throat. His fighting spirit was back.
That evening I think it was, they said his kidneys started working. The next day the dialysis machine coagulated, since it was at night, they had to wait till morning to get it back online. HIS KIDNEYS WORKED THE REST OF THE NIGHT!
They put him back on, but his blood gases improved so much they took him off the ventilator. By then they were removing three liters of fluid and hour from his body.
WELL! YOUR FAITHFULNESS TO PRAYER, AS BROUGHT FORTH A MIRACLE.
They removed 65 pounds of fluid from him. He weighed 244 when we took him in, he now weighs 174, about where he was weight wise when this all started.
The first food he received after the ventilator was removed - THE EUCHARIST!
At some point after he was doing somewhat better, he heard the Lord tell him, he would be restored 100%, not just in health, but everything.
Yesterday, they took him off dialysis 20 minutes early. He needs less, they have him on the lowest possible dialysis setting. Also, they have only said he was receiving it because of the inflammation that is in there.
Though during this time, he could not pray out loud, he was always in prayer. Now thanks be to God that we don't have to go through all of that to pray, but to pray in Spirit and in Truth is to always have our mind and souls in an attitude of prayer. If we do, then no matter what the circumstances, the Holy Spirit will pray through us and for us, when we ourselves can no longer pray.
He was in the hospital for a total of seven weeks, including Easter. I took him a bottle of anointing oil from our service we have at Church on Wed. of Holy Week. He then prayed over a few of his nurses, anointing them. From then on, he had a steady stream of hospital employees coming to him for prayer. Then, once in rehab - which he did in the hospital - one of the physical therapists took him to Mass everyday. So even though he was in the hospital for himself, he was ministering to God's people. It makes his training as a 'chaplain' take on a whole different meaning.
He has been home for four weeks now. His lung function is normal, his heart function is normal, and it is all somehow by God's grace everything is becoming normal. He is doing exceedingly well. He is on dialysis, which they say is temporary, with his kidneys working, he still has a lot of inflammation to get rid of.
BROTHERS AND SISTERS IN CHRIST, IN SO MANY WAYS IT WAS LIKE THE VISITATION OF ABRAHAM! Our Lord sent three priests to pray.
IN SO MANY WAYS IT WAS LIKE LAZARUS WAS CALLED FORTH FROM THE TOMB! As he was there four days.
DANIEL 13: (of Susanna) 35 Through her tears she looked up to heaven, for she trusted in the Lord wholeheartedly. 44 The Lord heard her prayer.
In my tears I trusted, as did so many others friends, loved ones, and many that I will never know until we get to heaven. I could do nothing for my husband, I was in a hospital bed, and I could not even hold his hand. People said they walked away from him in tears, not understanding, but trusting.
I had a lot of time to pray, and I am still processing it all. I especially remembered those who are suffering for our spouse's health. I hope in some small way, my suffering and my testimony as it is right now, can help.
Remember, my testimony, is that God's people were faithful to pray.
2 Chronicles 7: 14 And if my people, upon whom my name has been pronounced, humble themselves and pray, and seek my presence and turn from their evil ways, I will hear them from heaven and pardon their sins and revive their land. 15 Now my eyes shall be open and my ears attentive to the prayer of this place.
Har just upptäckt att jag bor granne med en björktrastfamilj.
Har utsikt över boet - på första parkett - där jag sitter.
Tyvärr är min kamera inte bra för att ta närbilder på långt håll s.a.s. Så fotot är lite suddigt. Och jag vill inte störa. Den mörka fläcken i mitten är alltså en fågel i boet.
Såg hur ena föräldern matade en unge - och nu sitter den i boet i regnet. Flera små huvuden sticker också upp. Det är alltså ungarnas pipande jag brukar höra då och då.... De ser ut att snart vara flygfärdiga.... Hoppas jag får se dem pröva vingarna.
Upptäckte de nya fågelgrannarna (blåmesarna verkar ha flyttat ur holken en bit ner på trädet) eftersom jag såg en björktrast som flög ganska märkligt - likom höll koll på hela omgivningen samtidigt som den flög - stod stilla i luften, cirklade kring - innan den landade i boet....
Vill man inte dra uppmärksamhet till sig är det alltså fel sätt.... :-)
Här går det att se en favorit i repris - en bild på en björktrastunge från ett annat år. Har du inte läst liknelsen får du gärna göra det - samt kommentera...
Härmed introducerar jag ännu en ny företeelse som får en egen rubrik: önskeblogg alltså.
Det jag tar upp under den rubriken fr.o.m. nu är kort och gott ämnen som ni som följer bloggen har önskat att jag ska skriva om så vi kan tala om det.
Välkomna alltså att sända in sådana önskeämnen via mail eller i en kommentar - gärna tillspetsade och/eller svåra sådana.
Den som önskar ett ämne och har en egen blogg blir som tack för tipset länkad till...
***
Först ut i denna serie är en önskan som kom från bloggvännen Mackan:
"Kan du inte skriva något om förhållandet mellan mission och ekumenik, exempelvis? Gläder sig katoliker när människor blir kristna på "fel" sätt? För att nu spetsa till det :)"
Jo jo... :-)
Minst sagt ett hett ämne....
Visserligen har jag redan tidigare skrivit lite om det - men eftersom det var så pass länge sen så kan det kanske vara dags för en ny vända.
Särskilt också som jag häromdagen fick en liten lapp i brevlådan med inbjudan till bibelundervisning av ett gäng ungdomar som tillhör sjundedagsadventisterna. De poängterar med stora bokstäver att undervisningen är GRATIS. Lite lustigt att det behövs... Kyrkor har visst rykte om sig att vilja dra in pengar....
Min första - jag törs säga: typiskt katolska - reaktion på det var något i stil med: åh nej!
Och jag reagerar på samma sätt ifall Jehovas vittnen ringer på eller stoppar in sina broschyrer i brevlådan.
Rubrikerna för undervisningen innehåller ämnen som (följande är bara ett urval):
Enda lösningen Jesus kommer Antikrists karaktär Antikrist avslöjad Vad sker vid döden? Ondskans slut Odjurets märke Kristi brud
När jag ser detta - med fördomsfulla ögon - hör jag redan i mitt inre tonen i undervisningen som jag föreställer mig den: dömande (särskilt av "världen"), svart-vit, manipulativ och auktoritär.
Jag vill verkligen inte gå dit. Vill jag att någon annan ska gå dit? Tveksamt, ärligt talat.
Nu är jag alltså hyperärlig.....
Och vill i nästa andetag tillfoga att jag verkligen älskar frikyrkorna - alla de etablerade och "vanliga" - som har kommit över barnastadiets sjukdomar och som tillför något positivt i kristenheten - något omistligt. Som inte är "skumma" på det sätt mitt intryck av ovan nämnda samfund är. Jag ser gärna att de växer - t.ex. den nya Frälsningsarmékåren som kommer att starta i en stadsdel i Uppsala inom kort, och vars grundande jag var med och bad för.
Vill också tillägga att jag inte tror att meningen är att alla ska bli katoliker....
Vi har massor att lära av varandra... Och våra olika karismer kompletterar varandra.
Men det jag vänder mig emot instinktivt är det intryck jag får av den där lappen. Ska mina muslimska eller ateistiska eller exkatolska eller tidigare svenskkyrkliga grannar kanske luras dit...?
Samtidigt får jag mig en tankeställare. Varför läggs det ALDRIG några katolska lappar i brevlådan?
Finns det för övrigt något syfte med kvantitet - att fylla kyrkbänkar så långt det bara är möjligt? Är det en krass ekonomisk fråga? För att driva kyrkoverksamhet behövs det pengar - och därför behövs det medlemmar. Det blir lite rundgång i resonemanget.
Jag läser i dagens UNT att frikyrkorna har medvind. En (blandning av Maranata och Filadelfia) har under de senaste åren vuxit från 8 medlemmar till 30.
Då ser jag min församling med över 2.500 medlemmar framför mig - där det inte enkelt går att räkna gudstjänstbesökarna - och där det alltid är nya ansikten. Varje gång jag är där.
Gläder jag mig med de växande kyrkodelarna? Absolut! Som sagt.
Fast om kyrkodelarna bara snor medlemmar av varann? Så att resultatet blir plus minus noll? Ja - om någon finner en ännu större glädje i ett annat sammanhang så gläder jag mig med denne.
Till sist: ibland undrar jag över vad missionen har för syfte. Är det verkligen människornas själar man främst månar om - och vad har man i så fall för människo- och Gudssyn i botten?
Kommer alla som inte blir "frälsta" - enligt en vanlig definition av ordet utifrån ett bibelcitat: att bekänna Jesus med sina läppar och i sitt hjärta tro - gå under? Hamna i helvetet?
Fast många av de misslyckade frälsningsförsöken beror just på framfusiga, klumpiga eller missriktade kampanjer från kristna som bara ville väl...! Fast det alltså är deras fel!
Nej, min syn på Gud är så oändligt mycket större än dessa mänskliga millilitermått och mätinstrument på "frälst" och "ofrälst", innanför och utanför......
Så där ja - då var första rykande "fläskbenet" kastat - var så goda att hugga in!
Elisabeth av Treenigheten (1880-1906) var en fransk karmelitnunna som särskilt fördjupade sig i Paulus brev, och inspirerad av dem skrev sin vackra och djupa bön till Treenigheten. Hittar den tyvärr inte på svenska på nätet, och den är lite lång att skriva av - men här är den på engelska. Tänkte att den kunde passa särskilt bra idag....
Hon ville vara en lovprisning av Guds härlighet.... Och det var hon....
***
"O my God, Trinity whom I adore, help me to become utterly forgetful of myself so that I may establish myself in you, as changeless and calm as though my soul were already in eternity. Let nothing disturb my peace nor draw me forth f from you, O my unchanging God, but at every moment may I penetrate more deeply into the depths of your mystery. Give peace to my soul; make it your heaven, your cherished dwelling-place and the place of your repose. Let me never leave you there alone, but keep me there, wholly attentive, wholly alert in my faith, wholly adoring and fully given up to your creative action.
O my beloved Christ, crucified for love, I long to be the bride of your heart. I long to cover you with glory, to love you even unto death! Yet I sense my powerlessness and beg you to clothe me with yourself. Identify my soul with all the movements of your soul, submerge me, overwhelm me, substitute yourself for me, so that my life may become a reflection of your life. Come into me as Adorer, as Redeemer and as Saviour.
O Eternal Word, utterance of my God, I want to spend my life listening to you, to become totally teachable so that I might learn all from you. Through all darkness, all emptiness, all powerlessness, I want to keep my eyes fixed on you and to remain under your great light. O my Beloved Star, so fascinate me that I may never be able to leave your radiance.
O Consuming Fire, Spirit of Love, overshadow me so that the Word may be, as it were incarnate again in my soul. May I be for him a new humanity in which he can renew all his mystery.
And you, O Father, bend down towards your poor little creature. Cover her with your shadow, see in her only your beloved son in who you are well pleased
O my `Three', my All, my Beatitude, infinite Solitude, Immensity in which I lose myself, I surrender myself to you as your prey. Immerse yourself in me so that I may be immersed in you until I go to contemplate in your light the abyss of your splendour!"
Eftersom vi imorgon firar Treenigheten handlar texten om det (det är andra läsningen helt enkelt).
***
2 Kor 13:11-13
"Gläd er nu, mina bröder, och låt mina förmaningar göra er alltmer felfria, var eniga och håll fred, så skall kärlekens och fridens Gud vara med er.
Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er.
Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den heliga Anden åt er alla."
***
Fundera gärna i kommentarerna över Treenigheten...
Även fridshälsningen - eller snarare fridskyssen - tas upp. Hur bemöter vi varandra? Vågar vi möta varandras blick? Är det någon vi helst undviker att hälsa på?
Om jag har räknat rätt är det snart sex veckor sen de första fröna försåddes.
Man ser hur plantorna växer från dag till dag. Inte minst tomatplantorna. Särskilt de som står i köket, där det är ljusare än i rummet.
Det känns än så länge lite ironiskt att kalla det för balkongodling när snart 1 1/2 månad har gått och plantorna bara har kunnat vara på balkongen ett par korta stunder när solen tittade in och värmde där. Men snart så...
Jordgubbar och smultron börjar hämta sig - smultronen är svårt drabbade av stora bladlöss, det började redan förra säsongen. Verkar som att de har lyckats övervintra på något sätt. Sprejar med såpavatten i floder, och har börjat plocka bort lössen för hand för att få slut på eländet nån gång. Men de är förfärligt ihärdiga och kommer igen snabbt (lägger de ägg i jorden eller vad?). Just nu är ställningen 2-1 till mig. Måste få bort dem helt innan alla plantorna flyttar ut - för det är ju inte precis meningen att bjuda in till ett stort lusparty.
I väntan på den stora utplanteringen när plusgraderna har stigit betydligt mer (just nu är det bara 7 grader - och på natten betydligt kallare), så gallrar sommarblommorna sig själva i blomlådan - de stupar i långa rader, och det verkar bara vara några få särskilt härdiga sorter kvar. Känner igen gängliga ljuslängtande krasseblad och blåklintsblad, kanske aster - får se vad det övriga kan vara. Borde kanske ha väntat ett tag och direktsått ute sen. *Kom ihåg till nästa år!*
Har också lagt in en joker i leken - sådde ett par vattenmelonfrön häromdagen. Mest på skoj - för att se om de kommer upp. Ifall de gör det så beställer jag en rejäl värmebölja under hela sommaren - så att de kan växa till sig på balkongen. Det vore väl på tiden hur som helst efter de senaste kalla och regniga somrarna?
Lite kul i sammanhanget är att UNT skrev om balkongodling idag... Fler än jag har visst satsat på en sommarblomsblandning - men de i reportaget är modigare, klemar inte med växterna - har krukorna ute redan (åtminstone när bilderna togs). En av odlarna har en alldeles fantastisk katt - med bronsfärgade stora ögon (ni bara måste kolla på fotot, det går förmodligen att förstora) - har aldrig sett något liknande. Några andra bor i ett underbart hus med 15-20 kvm odlingsterrass - på fjärde våningen! Det vore nåt! Ändå var det den minsta odlingsplätten i huset!
Fotomodeller: en kruka med frodiga tomatplantor. (I bakgrunden syns några små persiljor - de största - i en annan låda än de som syns på bilden - har fått två krusblad under veckan - men det är skillnad mellan dem som har stått i rummet och dem som har stått i köket även där - de som var i köket är nästan dubbelt så stora - ljuset har betydelse! Men tyvärr är köksbordet inte särskilt stort, så alla kan inte stå där.).
Tänkte nu introducera en ny avdelning bland de regelbundet återkommande bloggämnena.
Det är bloggposter av lite annan karaktär än många av de övriga här.
Det hela går ut på att vi tillsammans läser en kort bibeltext, funderar över den, mediterar över den, ber över den, lyssnar in vad texten säger oss - och att vi sedan delar tankar om den.
Tänkte posta dessa inlägg på lördagar som en förberedelse inför söndagens mässa. Texterna kommer därför huvudsakligen att följa kyrkoåret - men det lär också bli undantag från den regeln.
Här ges alltså tillfälle till personligt delande på djupet - och för att alla ska känna sig trygga med det så ber jag alla (inklusive mig själv) att tänka på hur vi svarar.
Det här går inte ut på att ha rätt eller fel tolkning. Det går heller inte ut på exegetiska analyser. Så sådana kommentarer vore malplacerade just under denna avdelning (men de är som vanligt ok att posta på annan plats i bloggen för den som vill det).
Lite av poängen är att man delar tankar, får se vad andra ser i texten, men inte egentligen kommenterar det skrivna så mycket. Orden får då tala för sig själva. Sjunka in. Guldkorn får fortsätta glimma ostört långt efter att man har läst dem. Man kan också återvända senare och läsa om det.
Det är tänkt som en böne/bibelgrupp - fast i bloggform.
Vi startar lite senare idag. Sen får det rulla på helt enkelt.
Hoppas det kan bli till en oas i bloggosfären där vi får dricka friskt vatten...
Varmt välkomna, ALLA, till denna djupdykning i bibeln!
Må den helige Ande leda oss....!
***
P.S. Bilden är ett uppslag i mitt grekiska NT - som är förfärligt knöligt och skrynkligt (p.g.a. en vattenskada) sen boken följde med på en tågresa för ett antal år sen, och då fick en trasig förpackning av SJ's "Ett glas vatten" rakt igenom sig. Var helt enkelt tvungen att ta med de flesta av grekiskaböckerna för att plugga under resan.... Kan intyga att det var mycket vatten i de där förpackningarna (2 dl).
Nån som inte kan grekiska som kan gissa var den är uppslagen?
Update: as most of the comments are in English - feel free to join in, or read the discussion which you'll find in the comments right below this posting.
Det går naturligtvis även bra att skriva på svenska....!
***
Den frågan (ifall även djur har en själ) dök upp som ett sidospår i "utomjordingsdiskussionen" i Monicas blogg.
Så här skrev jag där:
"Vem vet, nästa uttalande från Vatikanen kanske blir att även djur, som Guds skapelser, har själ.
För mig är det självklart och mer än tydligt - man behöver inte vistas bland djur länge för att se att de inte bara är större eller mindre "köttberg" för att uttrycka det lite drastiskt. De är individer, personligheter.
Och vad är det just som utmärker själen?
Jo - det individuella och personliga - som inte kan ersättas av någon annan - och som det inte finns några kopior eller kloner av."
Lustigt nog tar Yahoo nu upp personlighetstest på katter (och hundar) - för att vi ska hitta rätt matchning mellan oss och våra husdjur. Alla katter passar inte vem som helst - så att säga.
***
"All of the types have fun, vivid names and descriptions. Barnaby is "leader of the band." His opposite, a cat low on both scales, is called a "private investigator," who stays out of trouble.
A more middle of the road cat is familiar to many people: the "personal assistant." "You're working on the computer? Let me press the keys. Reading the paper? I'll hold the pages down for you... You'll wonder how you ever managed without me," according to program literature.
Equally important to the Feline-ality program is the fact that people differ, too. Adopters fill out a questionnaire and the results give them a color code, telling them which set of personality types would be best for them to consider.
/.../
Weiss says that people still sometimes fall in love with a cat that isn't a perfect fit, but the program can help in these cases too: People who know what issues to expect are more prepared to deal with them.
But as Monsma says, "There are so many cats out there, why not get one that fits?""
Åtminstone i Minneapolis, där den nuvarande ärkebiskopen, Harry Flynn, sätter stopp för lekfolkspredikan.
Intressant nog menar Flynn tvärtemot dem som förespråkar lekfolkspredikanter att det är förbjudet enligt kanonisk lag. Båda kan inte ha rätt....
Tycker att det verkar vara en väldigt fördomsfull och nedlåtande syn han företräder. Som om enbart präster och diakoner vore lämpliga predikanter - och som om ens alla präster och diakoner var det - alltid. Och som om alla övriga skulle vara olämpliga och sakna de kvalifikationer som behövs. Och vilken onödig släng på slutet: om de nu "måste" tala - så får de göra det vid gudstjänstens slut (underförstått: när allt det viktiga som prästen gör är avklarat).
Presbyter i NT, som han hänvisar till är heller inte detsamma som nutida präster, utan det var de äldste i församlingen - det handlar alltså inte om någon magisk vigning som plötsligt ger den vigda ordets gåva....
Saknas nån aspekt som präster får i utbildningen, vilket han använder som huvudargument emot - så går det ju faktiskt att ge en kurs i homiletik för lekfolk.... Bara man vill så går såna praktiska saker utmärkt att lösa.
Tror predikan kunde vinna på fler perspektiv på evangeliet. Och att liturgin kunde vinna på att vara mindre prästfixerad.
Det betyder förstås inte att päster ska sluta predika. Men de kanske inte ska ha ensamrätt på det?
Vad anser ni?
***
"Archbishop of Minneapolis and St. Paul Harry Flynn has ordered an end to lay preaching at parishes in the archdiocese, saying the practice was more widespread than he had realized.
The Catholic Spirit reports that over the past 25 years as many as 29 parishes in the Archdiocese of Minneapolis and St. Paul have used lay preachers at Mass.
In a letter to pastors in January, Archbishop Flynn ordered them to end the practice. He cited the 2004 Vatican instruction "Redemptionis Sacramentum," which called lay preaching a liturgical abuse. In lay preaching, a non-ordained person reflects on the Gospel reading at the place in Mass reserved for a homily delivered by a priest or a deacon.
Archbishop Flynn said only an ordained man should preach after the Gospel at Mass. He had set his retirement date, May 2, as a deadline for parishes to develop a "pastoral plan" to end lay preaching at Mass.
Patricia Hughes Baumer, who co-founded the lay preaching training organization Partners in Preaching with her husband Fred in 1997, said many lay preachers have expressed "grief and anger" over the archbishop's directive to stop the practice.
Proponents of lay preaching, The Catholic Spirit says, claim that the practice is allowed by canon law and argue both the congregation and the pastors benefit from hearing Gospel reflections from diverse voices."
Det lönar sig visst att vara ihärdig... Idag kom insändaren in i UNT till slut - även om de har ändrat såväl den fyndiga rubriken till något platt och tråkigt, samt förkortat den en aning. Men budskapet går ju fram - och det är huvudsaken.... Får se om jag får några svar från politikerna...
Fick på en gång svar från Riksdagen när jag skickade en kopia av insändaren dit tillsammans med lite kommentarer. De bifogade motioner och förslag. Intressant! Svarade med fler synpunkter och förslag... Tydligen krävs det viss lobbyverksamhet om förslaget väl går igenom och Uppsala ska ha en chans. Hoppas det kan få ett folkligt stöd här i så fall. Och hoppas att partierna vågar titta över blockgränserna och samarbeta om det...
Apropå skrivande och svar så tycker jag att det vore kul med fler kommentarer på blogginläggen igen! Gillar när det blir livliga diskussioner. Och tycker att det är trevligare att samtala än att bara skriva och inte få någon feed-back - och den senaste tiden har det ju varit mest så. Troligen p.g.a. det fina vädret och alla helger. Men nu är det ju lagom vardagligt och kyligt för bloggande igen... :-)
Det går bra att ta upp trådar bland sånt som skrivits tidigare också. Och har ni förslag på vad ni vill diskutera här - kom gärna med det! Har fått några förslag redan, samt har ett par gästbloggsinlägg väntande - men det är alltid välkommet med synpunkter.
I övrigt så har mitt bredband trasslat enormt de senaste månaderna, så att det har varit svårt att ta sig in på nätet en del dagar - och man blir ofta bortkopplad när man väl lyckats ta sig in. De har till sist lovat skicka en tekniker som ska titta på det nästa vecka eftersom de särskilda nya kablar de skickade inte har förbättrat situationen nämnvärt. Idag var det dessutom driftstörning i hela staden - så jag kanske får avboka teknikern ifall det funkar hyfsat under resten av veckan.
Megasuck för datatrassel!
Bäst jag postar det här medan uppkopplingen för tillfället funkar... ;-)
Ja, så är det, i alla fall om man ska tro Aftonbladets referat av vad en påvlig astronom har sagt.
Inget kontroversiellt egentligen. Bara det vi länge har vetat - att tro och vetenskap inte motsäger varann.
Så skulle vetenskapen hitta bevis på rymdvarelser så är också de Guds skapelser.
De kan t.o.m. vara utan arvssynd....enligt artikeln.... ;-)
***
Uppdatering: ser att rubriken oavsiktligt blev lite dubbeltydig - minst.
Det är alltså Vatikanen som öppnar dörrarna för förekomsten av eventuella rymdvarelser. Inte så att rymdvarelser tillfälligt håller till i Vatikanen i väntan på grön gubbe - eller har sitt ursprung där.... :-)
Även SvD och DN skriver om ämnet - liksom flera internationella nyhetskällor. Varför denna sensation?
Har inte hunnit recensera filmer på ett tag. Inser att jag har glömt mycket av handlingen vid det här laget.... (Bara några få filmer återstår att se nu...)
Ett försök till kommentarer om de jag sett senast:
En ung Jane Austen - trevlig kostymfilm om författarinnan som har skrivit sex av Englands bästsäljare i romanform genom tiderna. Om detta är självbiografiskt, vilket det verkar vara, så var hennes liv en roman i sig... Betyg: 3,5.
Mimzy - fascinerande science fiction - som jag såg efter att ha börjat fundera på spiralformens täta frekvens och varierande uttryck i universum häromdagen - från galaxer till DNA. (Återupptaget tankeämne från skoltiden. Det blir en bloggpost om det snart...) Detta förekommer av en märklig slump även rakt igenom i filmen. Två barn har huvudrollen - de hittar en mystisk låda med en speciell tygkanin (Mimzy) och lite annat smått och gott - på stranden. Andra dimensioner öppnas för dem. Klart sevärd, har även ett moraliskt budskap om miljöförstöring och hur det påverkar oss om vi inte gör något åt det. Betyg: 4,5.
Guds Stad - mycket otäck våldsfilm som jag borde ha snabbspolat mig igenom. Har aldrig sett så mycket skjutande och blod utan direkt handling eller utveckling. Om knarklangningens effekter bland barnligor i Sao Paolo (var det väl?). Tyvärr verklighetsbaserad. Skickliga amatörskådespelare. Men se den inte - om du inte fullkomligt älskar att frossa i meningslöst och rått våld. Visar de allra värsta sidorna hos mänskligheten - och hur det onda kan slå rot redan hos barn. Önskar själv att jag inte hade sett den - kunde inte ana att filmen skulle vara sådan - i sin helhet dessutom! Betyg: 2.
Little Miss Sunshine - riktigt rolig familjekomedi där en gul buss har en av huvudrollerna. Yngsta flickan i familjen råkar vinna en lokal skönhetstävling sedan den egentliga vinnaren sorterats ut. Genom en dråplig bilfärd med en suicidbenägen avlägsen släkting, en sexgalen farfar, och en knäpptyst tonårsgrabb med en enda dröm i livet: att bli pilot, och som har avlagt tystnadslöfte tills dess det är fullbordat - samt föräldrarna, hamnar hon till sist i finalen. Skönhetsindustrin får sig en chock de sent ska glömma.... Och individerna får alla möta svåra situationer under färden som gör att de utvecklas. Hm...de som överlever... Betyg: 4,5.
The Quiet - konstig film som jag glömt det mesta av. En tjej låtsas vara döv - och får snart ta del av förtroenden från dem omkring henne - som inte anar att hon hör. Extremt dysfunktionell familj med tragiska öden. Rekommenderas inte. Betyg: 2 - knappt.
Unbreakable - film som annonseras som skräckis - men som inte är särskilt läskig - tvärtom ganska fascinerande. Men den når inte på långa vägar upp till regissörens troligen bästa film: Sjätte sinnet (såg denna bara för att jag tyckte om den). Man börjar, efter att ha sett den, kunna hans teknik och lägger märke till knepen så att överraskningseffekten inte blir lika stor. Men den uteblir inte. Helt ok - men inte lysande. Betyg: 3.
Our Fathers - om pedofilskandalerna i USA - verklighetsbaserad. Ger inte så mycket mer än nyhetsrapporteringen av händelserna - men ger dock en tydlig inblick i hur katolska kyrkan fungerar när den inte fungerar. Betyg: 3.
Hotel Rwanda - också verklighetsbaserad - om motsättningarna mellan hutuer och tutsier. Otäck - men spännande och bra, trots en del hemska scener som etsar sig fast länge på näthinnan. Om en helgonlik man som räddar många undan folkmordet genom att han får ansvaret för ett hotell - och till slut inser vad han har möjlighet att göra - och gör det efter bästa förmåga. Man kunde önska att alla som tycker att krig är ett bra alternativ skulle se den. (Kan nån skicka en kopia till USA's president, please?) Betyg: 4.
En artikel berättar om händelserna kring en prästvigning nyligen i Detroit - en nunna berättar där öppet om sin känsla av prästkallelse, samtidigt som gifta präster tycker att det är dags för ändring på torpet i fråga om celibatet.
"The Archdiocese of Detroit will ordain five men to the priesthood Saturday, a sacred, joyous event for Catholics who are concerned about the dwindling number of men who hear “the call” to what is, by any estimation, a difficult life.
But outside of the Cathedral of the Most Blessed Sacrament on Woodward, a group of Catholic men and women, organized by Call to Action of Michigan, intend to demonstrate in favor of the ordination of women and married men, asserting that while they fully support the five new priests, the church must be far more inclusive.
/.../
Married men also will demonstrate Saturday for a broader approach to the sacrament of Holy Orders, in which priests are ordained. Some are former priests who have married, but still say Mass and perform baptisms at the request of Catholics. They refer to themselves as “married priests.”
“I transitioned from the priesthood to married life when I got involved in studying social work,” Arnie Messing said. “I was not going to stay in a very narrowly focused, celibate world."
Fick en länk till en mycket intressant artikel i New York Times om förhållandet mellan tro och vetenskap.
Där förutspås en utveckling där vetenskapen slår armkrok med mystiken - och lämnar de religiöst bokstavstroende till att föra en alltmer tynande väderkvarnsfajt.
Här ett kort utdrag ur artikeln:
"In their arguments with Christopher Hitchens and Richard Dawkins, the faithful have been defending the existence of God. That was the easy debate. The real challenge is going to come from people who feel the existence of the sacred, but who think that particular religions are just cultural artifacts built on top of universal human traits. It’s going to come from scientists whose beliefs overlap a bit with Buddhism.
In unexpected ways, science and mysticism are joining hands and reinforcing each other. That’s bound to lead to new movements that emphasize self-transcendence but put little stock in divine law or revelation. Orthodox believers are going to have to defend particular doctrines and particular biblical teachings. They’re going to have to defend the idea of a personal God, and explain why specific theologies are true guides for behavior day to day. I’m not qualified to take sides, believe me. I’m just trying to anticipate which way the debate is headed. We’re in the middle of a scientific revolution. It’s going to have big cultural effects."
Spännande tankar...
Har han möjligen rätt? Vad tror ni?
Själv tror jag inte att detta, om det besannas, behöver betyda att man överger tron på en personlig Gud. Men att det kommer att påverka de religiösa systemen är ganska givet....
Precis vad jag skrev en insändare om i mars - som aldrig togs in - fick inte ens ett svar från UNT.
Men nu kan det ju vara läge att publicera den apropå det här:
Replik till Håkan Holmbergs inlägg under "Uppriktigt sagt" idag (27 mars 2008).
Gratistips till Uppsalas politiker - guld värt!
Vill man åka buss i Uppsala räcker det inte att gardera sig med några småmynt - om man med det inte menar "guldmynt" förstås. Såna krävs det nämligen i dagsläget hela sex stycken av för att man ska få åka tur och retur inom staden, om så bara ett par hållplatser. Sextio kronor!
Det är nästan samma pris som för att åka tur och retur med buss ända till Stockholm... Betalar man med sms eller kort är resultatet som bäst halva det priset - vilket fortfarande är absurt högt för ett par minuters resa.
Att cykla kan vara livsfarligt - särskilt i snöstorm på oplogade knaggliga isbackar till "cykelbanor". Och att gå fram och tillbaka om man inte bor i centrum medför blödande skavsår. Det är lätt att förstå varför de som har bil väljer det alternativet.
Politiker som på allvar värnar om miljön borde satsa på att subventionera lokaltrafiken så kraftigt att det inte behöver kosta något att åka buss! Uppsala skulle kunna bli en exemplarisk föregångskommun i det hänseendet.
Härmed uppmanar jag alla miljömedvetna politiker i kommunen (oavsett partifärg) att gå samman och arbeta för att genomföra detta!
Jag törs lova: man kommer att få sätta in extrabussar i rusningstid, och även annars kommer folk att i mycket hög grad välja bussen istället för bilen. Det kommer att förbättra såväl stadsluften som människors hälsa.
Då löser man samtidigt också effektivt problemet med rånrisk vid hantering av "småpengar" (som för många av oss icke-politiker faktiskt är stora pengar). Ingen rånar en gratisbuss!
